Bloggar > Majjens blogg

Majjens blogg

Fjällmat deLux

Om en vecka bär det iväg till Sulitelma tillsammans med äldste sonen. Han är lite av en gourmet, så därför har jag tänkt gå "all in" när det gäller mina - eller kanske främst Livskamratens - kulinariska kunskaper.

FRUKOSTAR

Havregrynsgröt med russin, tranbär och granatäpplekärnor. Serveras med fet mjölk (Nidob). Kaffe.

LUNCHER

När jag vandrar vill jag gärna ha två luncher per dag. Vi kommer att variera mellan tre olika varianter.

1) Söt soppa (blåbär eller nypon)

2) GODA, starka nudlar. Inte sånt man kan köpa på ICA eller Konsum. Köpt i liten Thaibutik.

3) Knorrs Tomat och basilika (2 påsar var) förstärkt med hemtorkat hummuspulver (tack joanna!)

Luncherna förstärks med kaffe och kaka eller mörk chokladbit. Vi har också med hårt bröd och kaviar.

MIDDAGAR

1) Hemtorkade rotfrukter (potatis, morötter, rödlök, sötpotatis och kidneybönor) och den fantastiska spanska korven fuets. Innehållet är inte tillagat på annat sätt än att det är mycket hårt torkat. Vi har med oss et par sådan extra som fantastisk "nödproviant". ;-)

Fuets

2) Dubbelmarinerad fläskfilet - torkad - och stor cous-cous kryddas med en god blåmögelost och serveras i tortillabröd. Detta är den tyngsta maträtten och kommer att ätas tidigt.

3) Hemtorkad och färdigkryddad köttfärssås och hemtorkade rotfrukter (se ovan).

4) Potatismos som kryddas med dill, citron och riven pekorinoost samt kallrökt lax som torkats i ugn. Troligtvis kommer vi att bryta ner bitar i moset.

5) Köttfärssås som kryddas på plats och hemtorkade rotfrukter enl ovan.

6) Omelett. Hemtorkat äggpulver, soltorkade tomater och torkad serrano eller parma. Rester? Frystorkat i reserv.

Dessutom har vi med oss torkad, gul kiwi, mango, svartpeppar, chiliflingor, torkad vitlök, olja, citronsaft, torkade citronskivo och limeskivor samt torkat skal av dessa, avec till kvällskaffet, pekorino och parmesan. Och så de där spanska korvarna...

Matens vikt? Knappt 5 kg.

GOD tur, va?

Postat 2015-07-20 10:16 | Permalink | Kommentarer (11) | Kommentera

Öster om Sulitelma - igen

Jag tror inte att jag någonsin skrivit om mina turer innan de gått av stapeln. Ett undantag är möjligen min planerade tur längs Nittälven, men där har jag ändå beskrivit de besök jag gjort i trakten. Nu tänker jag försöka beskriva min kommande sommartur så som den kommer att se ut om allt slår in - men det gör det ju aldrig...

Det var längesedan jag vandrade ensam. Det ska jag göra denna sommar. Resan upp kommer jag dock att göra tillsammans med Livskamraten och vår gemensamma vän A. Vi kommer att åka tåg till Murjek för att där kliva på länsbussen till Kvikkjokk. Där väntar vidare transport med helikopter till Staloluokta.

På stranden av Virihaure kommer våra vägar att skiljas. Livskamraten och hennes vandrarkompis kommer att dra norrut medan jag kommer att följa Nordkalottleden söderut ett par tre kilometer. Uppe på en ås leder en stig till vänster - mot sydost. Den kommer jag att följa fram till Viejlejåhkå. Sist jag vandrade här vadade jag över jokken och vidare mot Jållejávrre, men denna gång är det inte säkert att jag vadar. Istället kommer jag troligen att leta upp en lämplig tältplats.

Nästa dag förväntar jag mig mycket av. Jag tänker följa jokken motströms och leta efter de naturliga stenbroar som jag hört ska finnas i dess övre lopp. Sedan ser jag med spänning fram emot att få besöka det gruvområde som Tore Abrahamsson beskrivit så intressant i sin bok Drömmar av silver. Det ligger vid Sibbatjåhkkå. Jag vet förstås inte exakt vad som väntar mig där - även om jag studerat flera av Abrahamssons bilder noga. Han beskriver naturen med ödesmättad vokabulär och hans bilder ackompanjerar orden. Det är nästan så att jag hoppas på fulväder när jag är där...

Nu kommer jag att svänga söderut och ta mig över jokken vid Råvejávrres sydöstra spets på den stenbro som gett sjön dess namn. Jag hoppas sedan att jag ska känna mig så pigg att jag ägnar en dag åt att sicka och sacka mellan alla småsjöarna i detta område. Kartan skapar bilder i mitt huvud. Jag vill se om verkligheten stämmer med min fantasi. Fiske i Skállojavrre och Basskajávrre ser jag också fram emot.

Så småningom styr jag stegen vidare söderut och tar mig ner i Fierrovagge på den enda möljiga platsen - öster om jokken från sjön 1181. Denna sjö tycks ha utlopp åt två håll. Ovanligt.

Drygt tre kilometer väster om min nedfart i Fierrovagge finns en plats som jag länge velat besöka. Det är en lite sjö som ligger på botten av en gammal glaciärnisch. Inne i den nischen bara måste det vara spektakulärt vackert. Tänk om där finns möjlighet att tälta!?

Nu fortsätter vandringen västerut i Fierrovagge. Jag vet att det finns en mycket fin tältplats vid nordöstra spetsen av Skiejákjávrásj, men troligtvis kommer det bara att vara en punkt jag passerar. Där kommer jag att ändra riktning och svänga mot nordväst och sikta mot bron över Varvekjåhkå. Jag kommer dock inte att följa någon led. Istället kommer jag att fortsätta 3-4 kilometer i nordvästlig riktning. Från Gassajávrásj västspets kommer jag att följa jokken först västerut och senare mot nordväst för att ytterligare studera den mäktiga kanjon den har bildat.

Jag kommer sedan att leta mig in i den dalgång som jag kallar Gajssegiesjvágge. Så långt in som möjligt kommer jag att leta upp en tältplats. En hel dag räknar jag med att undersöka de inre delarna på denna dalgång, ta mig upp ännu en gång på den makalösa utsiktplatsen 1299, samt cirkla runt Gasak.

Följande dag kommer jag att förflytta mig till min tidigare tältplats (2010) vid Jiegnaffojiegnas sydvästra del.

Om inte förr så blir nu vädret strålande. Nästa dag ska jag nämligen - med full packning - ta mig upp på Jiegnaffos bergskam och njuta av två saker: Den fantastiska utsikten ut mot Lofoten samt mångfalden av den gula raggfingerörten som är så ovanlig på andra håll i fjällvärlden. Jag kommer att vandra kammen fram till den nordvästliga toppen, för att sedan göra en båge tillbaka mot sydväst och avsluta dagens etapp vid Gáhpesluoppal och lite fiske.

Sista vandringsdagen tar mig tillbaka till Staloluokta där jag dagen därpå tar en helikoptertur till Ritsem för vidare transport till Saltoluokta där mina medresenärer kliver på bussen och så avslutar vi resan tillsammans.

Är inte detta en vandring att se fram emot, så säg?

Postat 2014-05-21 21:35 | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

Fjällräddning... eller inte? Placerad på karta

Någon har frågat mig: Blir det alltid äventyrligt när du är till fjälls, Håkan? Svaret är givetvis: Nej. Denna sommar har jag till exempel genomfört en mycket lugn och behaglig vandring genom Sarek tillsammans med en gammal vän. Men... sen har jag ju vandrat runt Sulitelma också... 

Redan vid mitt första besök i området tänkte jag titta lite närmare på bergskammen som går rakt igenom Sulitelmamassivet i nord-sydlig riktning: Skulle det vara möjligt (för mig) att färdas med packning hela vägen? Den gången hade jag Livskamraten med mig och hon var mycket bestämd: Självmord! Även jag tyckte att det såg mycket svårt ut. Denna sommar skulle jag emellertid vistas i området tillsammans med Ornitologen (30-årig son). Han är förstås betydligt mer "fysisk" än Livskamraten så jag tänkte att kanske min blick och mina tankar runt företaget skulle förändras i hans sällskap.

Vi hade hittat ett perfekt utgångsläge för kamvandringen: 2-300 m NO om den lilla sjön 1132 fanns en helt acceptabel tältplats. Men när vi stod där och tittade upp mot Sulitelmas högsta (svenska) topp, så insåg vi att vår sammanlagda fysik möjligen skulle räcka till, men inte med några säkehetsmarginaler. En dagstur med lätt packning upp till toppen och tillbaka skulle vara svår nog. Men vi avstod även från detta eftersom molnen dolde alla topparna.

Istället letade vi upp en tältplats i  Miehttjevagge. Den absolut bästa tältplatsen i detta område ligger lite uppströms (söder om) den mellersta sjön i dalgången på jokkens västra sida. (Positioneringen gäller denna tältplats.)

Vi befann oss nu i vår vandrings mest avlägsna del. Denna natt sov jag dåligt. Jag vred och vände mig och kände obehag i ryggen. På morgonen mer eller mindre stapplade jag ut ur tältet för att kunna stå upp och massera min onda rygg. Plötsligt nöp det till på vänster sida långt ner på ryggen och mitt vänstra ben bara vek sig. Jag var helt oförberedd och förstod inte riktigt vad som hände.

Jag blev tvungen att stoppa i mig allt vad värktabletter jag hade med mig (och det var inte mycket). Ornitologen packade om utrustningen så att han tog allt tungt. 

I mycket lågt tempo och med många raster stapplade jag framåt - hängande på stavarna - ca 8 km denna dag - fram till den lilla sjön 2 km NNV Labbas topp. Innan dess vadade vi den mycket grumliga och ganska strida glaciärjokken från Stuorrajiegna. Så här i efterhand förstår jag inte hur jag klarade att ta mig så långt.

Nästa dag orkade jag med 3 km - ner till Lajrrojåhkå. Då satte vi ord på vad som egentligen stått klart redan från början: Det här skulle inte gå. Det var uppenbart för oss båda att jag inte skulle klara att ta mig vare sig till bilen eller till någon stuga för egen maskin. Jag behövde hjälp.  För andra gången på relativt kort tid blev Ornitologen tvungen att lämna skadad färdkamrat och ge sig iväg för att larma fjällräddningen.

Han hade en knapp mil ner till Pieskehaurestugan och dess nödtelefon. Efter kontakt med fjällräddningen blev svaret:

- Nej, vi kommer inte. Han får stappla på eller ligga kvar och vila. Det föreligger inte någon omedelbar livsfara.

- Men...? Han har mat för ytterligare tre dagar. När den är slut...? Han har så ont att han inte kan röra sig. Samtidigt får han så ont oavsett hur han ligger så att han MÅSTE röra sig. Han kan inte sova...

- Ni får skaffa privat helikoptertransport.

...

Vilket vi gjorde... till en kostnad av 15000 kr för 15 minuters flygtur...

... ska träffa en naprapat om 3 ½ timme...

Postat 2013-08-09 09:02 | Permalink | Kommentarer (27) | Kommentera

till fjälls 2012-2013: Sommarland och Högfjäll

Vilken fantastisk årsbok Svenska Fjällklubben skänker oss detta år! Området som behandlas är Padjelanta och Sulitelma. Trots att jag endast läst de tre första avsnitten är jag redan såld. Med hjälp av denna bok kommer många turer att planeras.

Tack!

Postat 2012-12-22 07:43 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Planen del 4: Tarrekaise

Efter Fierrovagge skulle vi komma att stöta på Tarraätno. Beroende VAR vi kom ut och beroende på vattenmängden i älven fanns det ett antal tänkbara övergångar. De två givna var förstås "färjan" vid Såmmarlappastugan i söder och bron vid Tarraluoppalstugorna i norr. Där emellan hade jag fått tips om två vadställen ungefär 3 respektive 5 km söder om stugorna.

Vår plan var att följa älven norrut och ta oss över så snart det gick. Sedan skulle vi söka oss upp till Paijep-Puoites och sedan ner till den större sjön Puoites. Nu skulle det gå uppför igen. Målet var att först titta ner i Tjuoltavagge från Ruonas och sedan leta upp en tältplats antingen i Ruonasvagge eller vid någon av småsjöarna vid Habres. Härifrån skulle man kunna göra en fin topptur: Ruonaskåppe - Såmmatjåkkå - Tjilaktjåkkå - Piernakaise.

Avslutningen skulle bli att följa Vallevagges nordöstra kant ner till Prinskullen och Kvikkjokk.

 

Japp - så såg PLANEN ut. Verkligheten då? Tjaa... ingen del av planen genomfördes som det var tänkt. En av delarna genomfördes nästan inte alls. Trots det betygsätter jag den här vandringen som en av de mest intressanta jag genomfört.

Postat 2010-10-24 10:43 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera
Sida: 1 2 3 4 Nästa Sista 

Arkiv

Kategorier

Etiketter

Länkar

 

Logga in

Tips!