Artiklar > SÖ Sarek - myggfritt och folktomt.

SÖ Sarek - myggfritt och folktomt.

Av: hansnydahl

Jag var medveten om att snön i norra Lapplandsfjällen försvunnit rekordsnabbt genom att ha följt snödjupskartorna som SMHI har. Data över snödjup kan även laddas ner från SMHI och jag har tittat på mätstationen Katterjåkk där snödjup finns registrerat från slutet av år 1969, och 2018 verkar vara den i särklass tidigaste snöfria våren där 17:e maj var sista dagen med ett sammanhängande snötäcke - minst en vecka tidigare än den snöfattiga vintern 2016.

När jag så läste att Rapadalen redan 19:e maj var snöfri ända upp till Smajlaträffen, så tänkte jag att det kunde vara värt att försöka sig på en tidig vandring någonstans i Laponia.

Problemet var kommunikationerna. Inga bussar går till Saltoluokta eller Ritsem förrän den 15:e juni. De tidigaste båtarna går från Kebnats 15:e juni och från Ritsem den 28:e juni. 

I Kvikkjokk börjar de reguljära turerna så sent som 29:e juni, även om jag nu i efterhand noterat att det går att få turer på beställning redan från 28:e maj.

Padjelanta verkade onåbart - om man inte skulle gå in från Norge. Men där har de västra delarna alltid mycket snö.

Min planerade vandring genom Stora Sjöfallets nationalpark låg för högt (över 900 meter) för att vara acceptabelt snöfritt så här tidigt.

Sarek lät ju bra med snöfritt till Smaljaträffen, men Rapadalen ligger där bara runt 690 möh, och högre liggande delar i dalgångarna kunde säkert ha snö kvar med stora lokala variationer. Dessutom var många av jokkarna osäkra kort eftersom många har högt liggande avrinningsområden.

Men Sarek är åtkomlig utan reguljär trafik: via Suorvadammen eller via Kungsleden från Kvikkjokk. Eftersom jag även planerat att besöka Muddus nationalpark så tyckte jag att det kunde vara värt att chansa på en tidig vandring i Sarek.

Jag är medveten om att alla dessa inledande reservationer kan leda tankarna till "En dåres försvarstal". Även om Strindberg i första hand beskrev äktenskapliga problem är skillnaderna inte så stora inbillar jag mig.

Eftersom jag planerat en vandring genom Njoatsosvágge valde jag Kvikkjokk som startpunkt för en tur på maximalt 14 dagar. Jag tänkte inte gå genom Änok då jag utgick ifrån att Standárjåhkå inte skulle vara vadbar så här tidigt. Den består ju av vattnet från Boarekjåhkå, Sähkokjåhkå och ett antal andra vattendrag, och vattennivåerna borde vara högre nu än de man möter på sommaren. Så planen var att gå förbi Pårek och följa stigen över Sähkok och vidare ner i Njoatsosvágge. Tillbakavägen skulle gå via Sarvesvágge, Gaskasvágge och Kungsleden var min förhoppning. 

Karta över de starkt reducerade vandringsplanerna.Karta över de starkt reducerade vandringsplanerna.

Dag 127:e maj.

Jag anlände med bil till parkeringen vid vägens slut i Kvikkjokk den 27:e maj och kom iväg strax före tre. Det var inte kallt. På parkeringen stod endast två andra bilar - båda med utländska registreringsskyltar.

Jag hade gått Kungsleden fram till avtagsvägen mot Pårek två gånger tidigare, men det var länge sedan - 1980 och 1997 - så jag mindes inte mycket av landskapet. Stigen var inte så blöt som jag befarade och det var inga problem att ta sig fram.

Jag påmindes om orsaken till att jag slutade följa leder: det är inte kul att ta sig fram på dessa ofta mycket steniga stigar jämfört med den oftast jämnare terrängen i stiglöst land.

Avtagsvägen mot Pårek sameläger. Kungsleden fortsätter till höger.Avtagsvägen mot Pårek sameläger. Kungsleden fortsätter till höger.

Efter 6 km enligt skyltningen (men 7 km enligt andra vandrares GPS mätningar) kommer man till avtagsvägen mot Pårek. Där passerar man inledningsvis myren Dáhtájiegge där bron över den mindre (men djupa) jokken sjönk ner en bit när man gick på den.

600 meter in på Pårekleden kommer man till myrområdet Dáhtájiegge.600 meter in på Pårekleden kommer man till myrområdet Dáhtájiegge.

Hittade en acceptabel tältplats på en udde i det jag antog var Stuor Dáhtá, men som visade sig vara vid norra sidan av Unna Dáhtá. Det var fullständigt myggfritt vilket bidrog till en ovanligt stark känsla av frid.

Dag 228:e maj.

Min första natt hade tillbringats på en udde vid norra sidan av Unna Dáhtá. Sjön var spegelblank på morgonen.Min första natt hade tillbringats på en udde vid norra sidan av Unna Dáhtá. Sjön var spegelblank på morgonen.

Sjön låg fullständigt spegelblank på morgonen och det var redan 12 grader varmt. Åt en frukost bestående av "mjölk" på frystorkat gräddpulver vilken värmts upp och blandats med havregryn, russin och valnötter - cirka 1080 kcal.

Vandrade sedan vidare genom en fin blandskog där jag en stund fick sällskap av två lavskrikor. Björkarna tog över alltmer ju högre jag kom. När man nådde nationalparken hade löven på fjällbjörkarna ännu inte slagit ut och strax därefter blev det glest mellan träden. Därefter fanns det bara träd i skyddade lägen. Det var så varmt att jag kunde gå i enbart en T-shirt hela dagen. 

Från Lulep Várdo och norrut fanns det kvar en hel del snöfläckar som alla bestod av snömos som man sjönk ner i. Det hade jag förutsett och hade därför damasker som hindrade snön att komma in i kängorna. 

Framme vid Boarekjåhkå var det då dags för det första vadet. Av med både byxor och kängor och på med vadarskorna av märket IceBug som har utmärkt grepp mot blöta stenar. De stenfyllda trätrianglarna låg under 10 cm vatten, sånär som den första.

Det är inget svårt vad, inte speciellt strömt men 60 meter långt och kallt. Man får se upp med vissa stenar - i regel rödaktiga - som är mycket hala. Jag valde därför ofta att gå mellan stenarna eftersom vattnet inte var mer än knädjupt. Trots det höll jag ändå på att halka omkull, men räddades av stavarna.

Som andra redan påpekat beror "halkan" på att det växer lav på många stenar som en följd av att de hamnar över vattenytan senare på säsongen när vattennivån sjunker.

Framme vid Boarekjåhkå var det då dags för det första vadet.Framme vid Boarekjåhkå var det då dags för det första vadet.

Tillbakablick från en av öarna nära norra sidan av Boarekjåhkå.Tillbakablick från en av öarna nära norra sidan av Boarekjåhkå.

Stod en kort stund på en av öarna nära norra sidan av Boarekjåhkå för att låta värsta kylan gå ur fötterna innan jag fortsatte. 35 meter efter vadet ligger ett djupt vattenfyllt dike över vilket låg en bro i form av bråte som såg - och kändes - allt annat än säker. Förmodligen har vårfloden förstört "bron".

När jag passerade vetenskapsstationen läste jag informationstavlan. Tydligen låg trädgränsen här när huset byggdes för 100 år sedan. Nu ligger trädgränsen 1½ km längre upp i sluttningen och det var där jag slog läger för dagen.

Dag 329:e maj.

Lägerplatsen var en etablerad sådan med eldstad och låg intill en jokk något hundratal meter från trädgränsen.

Lägerplatsen dag 2.Lägerplatsen dag 2.

Jag vaknade 5 efter en rätt blåsig natt. Det var molnigt men molnen försvann efter någon timme. Jag följde stigen i riktning mot Sähkok. Det var lite blött i början och stigen försvann ibland under snöfläckar. Det var en hård motvind som tilltog ju högre jag kom. Vilade en stund i lä av ett stenblock. När jag tog fram dunjackan ur ryggsäcken så blåste "grytmysaren" jag gjort till pannan av en bit liggunderlag bort (den råkade ligga direkt under jackan) och den for som en kryssningsmissil i riktning mot Boarekjávrre med en fart som vida översteg det jag kunde prestera till fots. När jag skulle gå vidare hade vinden ökat ytterligare och risken var uppenbar att man skulle blåsa omkull.

Efter endast tre km - och med 12 km kvar att gå till Njoatsosvágge - var jag tvungen att omvärdera mina planer. Om jag skulle tvingas slå läger tidigare skulle mitt tält inte hålla för vindarna som här var uppe i stormstyrka. Min vindmätare klarade inte av att mäta vindstyrkan utan visade endast 5 m/s trots att det var bland de hårdaste vindstyrkorna jag upplevt. Jag var tvungen att gå ner till skogen för att söka skydd och följde Sähkokjåhkå som här var för smal och strid för att vada där den flöt fram i en brant ravin.

Nere i skogen - efter att ha förlorat mer än 200 meter i höjdled - försökte jag vada Sähkokjåhkå. Det var nog mer vatten i Sähkokjåhkå än i Boarekjåhkå. Sähkokjåhkå var smalare men djupare och den rann mycket fortare. Vid trädgränsen blev jokken hela 35 meter bred och de första 25 metrarna var endast knädjupt och erbjöd inga problem. De sista 10 metrarna var djupare och vattnet forsade upp mot kalsongerna av bara farten som var flera meter per sekund. Det kändes som att jag kunde hantera kraften i vattnet, men jag drabbades av yrsel av att stirra ner på det forsande vattnet och tappade tilltron på balanssinnet. Med bara 5 meter kvar vände jag om för att jag inte hade koll på alla variabler. Det värkte i tårna av det betydligt kallare vattnet jämfört med sommartid.

Bilden visar Sähkokjåhkå från en 8 meter hög ås på vars andra sida jag hade skydd mot vindarna.Bilden visar Sähkokjåhkå från en 8 meter hög ås på vars andra sida jag hade skydd mot vindarna.

Fortsatte en bit till och hittade en fin plats i lä av en 8 meter hög ås. Jag kunde följa jokken längre ner och försöka vada där den lugnat ner sig, eller återvända till stigen i morgon om vinden mojnat och hoppas på en snöbrygga högre upp. Jag skulle dock ha förlorat en dag. Jag blev vankelmodig då jag insåg att även Bálgatjåhkå och Luohttojåkå kunde vara lika svårvadade då de har ett likartat upprinningsområde. Dessutom var snön mjuk och man sjönk ner vilket skulle göra passagerna över Sähkok och genom Gaskasvágge mödosamma och tidskrävande. Jag blev därför så pass tveksam över lämpligheten att genomföra planerna att jag bestämde mig för att göra en betydligt vingklippt variant i den snöfattigare sydöstra delen av Sarek. 

På kvällen dök en vägg av moln upp i NV. Den var cirka 1 km högre än de omgivande bergen såg det ut som. Insåg att det måste vara en kallfront orsakad av lågtrycket över norra Norge som rörde sig mot mig. Molnen gled ner från Bårddetjåhkkå och Tjievrre i svindlande fart och fick mig att tänka på Djingis Khans framrusande mongolhorder. Det regnade redan i Njoatsosvágge så jag förberedde mig på ett väderomslag. Men högtrycket sa ifrån på skarpen och molnfronten fick tvärstanna 4 km bort. Några moln försökte fortsätta genom fronten men de löstes upp och försvann som genom homeopatisk förtunning. Ett verkligt dramatiskt skådespel.

Kallfronten närmar sig snabbt Tjierra (mitt i bild) men sedan blev det tvärstopp. De moln som lyckades passera fronten upplöstes snabbt och försvann spårlöst.Kallfronten närmar sig snabbt Tjierra (mitt i bild) men sedan blev det tvärstopp. De moln som lyckades passera fronten upplöstes snabbt och försvann spårlöst.

Dag 430:e maj.

Det var nollgradigt på morgonen och snöfläckarna hade hårdnat under natten och höll att gå på. Det kändes lite avslaget att inte våga genomföra de ursprungliga planerna, men man måste också kunna anpassa sig efter rådande omständigheter. Varför vara missnöjd när solen sken, vinden lugnat sig och myggen inte kläckts? Tanken var att ta mig till berget Vájggántjåhkkå på södra sidan av Rapadalen för att få lite andra vyer. Hade ingen större brådska och navigerade mig fram i riset i nordostlig riktning.

Vy mot Darregájsse i SV.Vy mot Darregájsse i SV.

Ju högre upp i backen jag kom desto bättre blev utsikten mot Darregájsse och sjöarna på Pårekslätten.

Utsikt mot sjöarna på Pårekslätten från sluttningen norr om samelägret - cirka 900 möh.Utsikt mot sjöarna på Pårekslätten från sluttningen norr om samelägret - cirka 900 möh.

När jag närmade mig Gasskagårsåjågåsj undrade jag om även den skulle bli svårvadad med tanke på all snö högre upp. Men vattenmängden var bara en bråkdel av den i Sähkokjåhkå och dessutom kunde den passeras på en snöbrygga.

Gasskagårssåjågåsj passerades på en snöbrygga, men den hade varit enkel att vada om så hade behövts.Gasskagårssåjågåsj passerades på en snöbrygga, men den hade varit enkel att vada om så hade behövts.

Gick en liten bit till och slog sedan läger ovanligt tidigt. Jag hade inte sett en blomma de tre första dagarna så glädjen var stor när den första visade sig. Det blev en fin kväll.

Första blomman för säsongen har slagit ut!! En KRYPLJUNG. Blomman är cirka 5 mm i diameter i naturlig storlek.Första blomman för säsongen har slagit ut!! En KRYPLJUNG. Blomman är cirka 5 mm i diameter i naturlig storlek.

Dag 531:a maj.

Var upp vid 2-tiden på natten för att lätta på trycket. Fullmånen stod lågt i söder. Några av husen i samelägret syns längst ner i bild.Var upp vid 2-tiden på natten för att lätta på trycket. Fullmånen stod lågt i söder. Några av husen i samelägret syns längst ner i bild.

Det var rätt kallt på nätterna - 0 grader ett par gånger och någon enstaka plusgrad andra nätter. Men jag frös inte i Marmot Phase 2 trots den låga vikten på 660 gram.

Den sydöstra sidan av det 1335 meter höga berget Stuor Jierttá. (Jierttá = uppifrån sett runt fjäll, sjö, ö, etc.)Den sydöstra sidan av det 1335 meter höga berget Stuor Jierttá. (Jierttá = uppifrån sett runt fjäll, sjö, ö, etc.).

Fortsatte vidare österut ganska nära Stuor Jierttá. Öster om berget fanns några intressanta geomorfologiska formationer som måste ha bildats vid istidens slut.

En utlöpare från nordöstra sidan av Stuor Jierttá innehöll flera stora "moränhögar" som var mer än 20 meter höga och därför kan ses som ringar på fjällkartan.En utlöpare från nordöstra sidan av Stuor Jierttá innehöll flera stora "moränhögar" som var mer än 20 meter höga och därför kan ses som ringar på fjällkartan.

Trots att jag var på 1000 meters höjd var det här i princip snöfritt undantaget snöfläckar på läsidor. Söder om Vájggánjávrátja var det blött och sluttningen öster om sjöarna var både risig och ovanligt blöt vilket nog kan förklaras av all snö högre upp som inte hade tillräcklig dränering i form av etablerade bäckfåror.  

Till vänster Pårte-fjällen, i mitten Gådoktjåhkkå och till höger Skårki-fjällen. Sjön är den södra av de två sjöarna i Vájggánjávrátja som ligger 879 meter över havet. Till vänster Pårte-fjällen, i mitten Gådoktjåhkkå och till höger Skårki-fjällen. Sjön är den södra av de två sjöarna i Vájggánjávrátja som ligger 879 meter över havet.

Lyckades i all fall hitta ett torrt område som fungerade. Blåser man inte upp liggunderlaget så hårt kan det parera för en del ojämnheter i marken.

Vy mot Tvillingryggen, Lullihatjåhkkå och Gaskastjåhkkå.Vy mot Tvillingryggen, Lullihatjåhkkå och Gaskastjåhkkå.

Det blev ännu en fin kväll där molnen rörde sig snabbt över himlen.

Solen försvinner bakom Gådoktjåhkkå strax efter 11.Solen försvinner bakom Gådoktjåhkkå strax efter 11.

Dag 61:a juni.

I dag skulle jag göra en heldagsutflykt runt och över det förhållandevis oansenliga berget Vájggántjåhkkå, om man jämför det med de betydligt högre massiven Bårdde, Bielloriehppe, Gådoktjåhkkå och Skoarkki - samtliga 500 till 700 meter högre. Men jag hade räknat ut att utsikten från Vájggántjåhkkå borde vara minst lika bra som från de högre bergen.

Jag gick mot nordost i en långsamt stigande linje och fick nu se Gådokjåhkås imponerande ravin och Bårddejiegna.

Gådokjåhkås djupa ravin med glaciären Bårddejiegna i bakgrunden.Gådokjåhkås djupa ravin med glaciären Bårddejiegna i bakgrunden.

Framme vid Vájggántjåhkkås norra sida stannade jag precis där berget stupar brant ner mot Rapadalen - på drygt 1000 meters höjd. Det var 500 meter ner till dalens botten och man kunde se drygt 20 km av Ráhpaädno räknat från inloppet i Lájtávrre. Vyerna blir omvända mot de man vanligtvis ser från bergen norr om dalen.

Utsikt över östligaste Rapadalen från norra sidan av Vájggántjåhkkå.Utsikt över östligaste Rapadalen från norra sidan av Vájggántjåhkkå.

Utsikt över nedre Rapadalen. Den sträcka av dalen man kan se - fram till Lájtávrre - är 21 km lång.Utsikt över nedre Rapadalen. Den sträcka av dalen man kan se - fram till Lájtávrre - är 21 km lång.

Där Gådokjåhkå rinner ner i Ráhpaädno har Ráhpaädno tryckts ihop och blivit smalare.Där Gådokjåhkå rinner ner i Ráhpaädno har Ráhpaädno tryckts ihop och blivit smalare.

Det såg ut att vara mycket vatten i älven som här gick närmare norra sidan av dalen. Södra sidan bestod av myrmark kantad av fjällbjörkskog. 

En mosaik av fjällbjörk och myrmark på södra sidan av Ráhpaädno.En mosaik av fjällbjörk och myrmark på södra sidan av Ráhpaädno.

Om man är intresserad av lavar så finns det olika arter på stenarna här.

Närbild på lav på ett av miljoner stenblock.Närbild på lav på ett av miljoner stenblock.

Ráhpaädno rinner ner till Lájtávrre.Ráhpaädno rinner ner till Lájtávrre.

En kungsörn flög ovanligt lågt över mig där jag satt. Möjligen trodde den att jag satt för att jag var skadad och därför kunde bli ett framtida måltidstillfälle. Samma sak har hänt tidigare, men aldrig när jag stått upp.

Jag blev sittande ett bra tag men till slut var det dags att påbörja återfärden. Den skulle gå över den 1307 m höga toppen av Vájggántjåhkkå för att få lite nya vyer. 

Fjällripa på väg att byta till sommardräkt.Fjällripa på väg att byta till sommardräkt.

På väg mot den 1307 meter höga toppen av Vájggántjåhkkå. Vy mot NV.På väg mot den 1307 meter höga toppen av Vájggántjåhkkå. Vy mot NV.

Det fanns en hel del snöfält men snön var mjuk och höll ofta inte att gå på. En stor del av benet försvann då och då rakt ner. Om snön var mer än 1 meter djup så höll den bättre att gå på.

Toppen av Vájggántjåhkkå. Vy mot väster. Toppen av Vájggántjåhkkå. Vy mot väster.

Toppen av Vájggántjåhkkå var ett flackt blockhav och toppröset var bland de ynkligaste jag sett. Förmodligen inte många som går hit när det finns så många högre toppar i närheten.

Vy mot öster från toppen av Vájggántjåhkkå.Vy mot öster från toppen av Vájggántjåhkkå.

Från toppen gick jag rakt mot SV nedför berget, över blockmark och snöfält och därefter gräsmark och rished. Sista biten bestod av lägre videbuskar där marken var dränkt av smältande snö.

Till middag blev det torkad vegetarisk korv och torkade grönsaker som blötlagts en timme i kallt vatten (eller 30 minuter i varmt vatten). Dessa kokas sedan upp med rapsolja, curry och salt, varefter potatismospulver och Varma Koppen sparrissoppa vispas ner. Det blir 1070 kcal. Jag var tvungen att sluta med den frystorkade maten som bara innehöll 650 kcal - eller lägre - per portion. Med 3850 kcal per dag gick jag inte ner något i vikt och frös inte någon natt.

Dag 72:a juni.

Vädret började bli kallare och blåsigare och den hotande molnfronten hade flyttat fram positionerna över Bårdde-fjällen. Funderade på att göra en utflykt upp till Gådoktjåhkkå då vägen upp såg relativt snöfri ut. Men det blåste frisk vind redan här nere och molnfronten låg nästan vid toppen så jag avstod. I stället skulle färden gå mot sydost över norra Ijvvárláhko fram till berget Favnoajvve.

Förbi Suolanjunnje höll jag en högre linje för att slippa riset, och hedmarken här var trevlig att gå på. Faktum är att de svåraste partierna att gå på under den här utflykten utgjordes av delar av Kungsleden. Det var mycket fjällabb här och även om de är oerhört skickliga flygare fick de kämpa lite i den friska vinden.

Ett gäng fjällabbar flög sakta mot den friska vinden för att leta något ätbart på den SV sidan av Suolanjunnje. I bakgrunden Gállakvárre.Ett gäng fjällabbar flög sakta mot den friska vinden för att leta något ätbart på den SV sidan av Suolanjunnje. I bakgrunden Gállakvárre.

Förbi norra Ijvvárláhko är det svårt att undvika riset men det är inte så högt att det är besvärande. Vid foten av Stuor-Dágár åt jag lunch vid en av många jokkar.

Åt lunch vid en av jokkarna strax väster om Stuor-Dágár, där det var lite lä.Åt lunch vid en av jokkarna strax väster om Stuor-Dágár, där det var lite lä.

Fortsatte sedan mot Favnoajvve och slog läger vid en jokk på västra sidan av berget, cirka 940 möh.

Utsikt mot SV från lägret dag 7.Utsikt mot SV från lägret dag 7.

Gjorde en kvällsutflykt till den 1117 m höga toppen av Favnoajvve för att få utsikt över Rittakdalen. Den reglerade Tjaktjajávrre såg ut som ett sår i landskapet. En liten bit av sjön ligger i Sarek vilket beror på att Sarek bildades 1909 och vattenmagasinet Tjaktjajávrre skapades 1960 och tilläts översvämma 2 km2 av Sarek. Nationalparksgränsen följde vattendragen som de såg ut före dammbygget.

Härifrån kunde man även se den bit av Kungsleden som går förbi Huornnásj. 

Utsikt mot sydöst från toppen av Favnoajvve. Sjöarna är - från vänster till höger - Tjaktjajávrre, Rittak och Sjábttjakjávrre. Utsikt mot sydöst från toppen av Favnoajvve. Sjöarna är - från vänster till höger - Tjaktjajávrre, Rittak och Sjábttjakjávrre.

Området runt Rittakdalen, före och efter dammbygget.<br/>Bild: Svenska Filminstitutet.Området runt Rittakdalen, före och efter dammbygget. Bild: Svenska Filminstitutet.

Dag 83:e juni.

I dag hängde regnet i luften men det blev aldrig mer än kortvariga byar av lätt duggregn. Blåsten var kvar och tilltog alltmer under dagen. Jag rundade Favnoajvve på sydsidan och kom fram till Kungsleden vid Huornnásj. Innan jag gick vidare passade jag på att gå de 50 metrarna i höjdled upp på det lilla berget som har utmärkt utsikt över Rittakdalen.

 Utsikt från Huornnásj mot öster och sjöarna Tjaktjajávrre och Rittak.Utsikt från Huornnásj mot öster och sjöarna Tjaktjajávrre och Rittak.

Här nere hade kabblekan slagit ut och även några få rödbläror. På vägen söderut passerar man några vattendrag med riktiga broar men ingen av dem hade varit svåra att vada, men det kan ju ändras snabbt vid regnväder. En av dessa jokkar är Sjábttjakjågåsj som utgör en bit av Sareks södra gräns. När man lämnar nationalparken hamnar man i naturreservatet Kvikkjokk-Kabla Fjällurskog.

Sjábttjakjågåsj utgör en bit av Sareks södra gräns.Sjábttjakjågåsj utgör en bit av Sareks södra gräns.

Framme vid Sjábttjakjávrre låg Pårtestugan (STF) fint på en udde i sjön. Det finns få saker som känns så öde som en stängd STF stuga utanför vandringssäsongen.

Pårtestugan låg fint på en udde i Sjábttjakjávrre.Pårtestugan låg fint på en udde i Sjábttjakjávrre .

Passerade några ben- och hårrester efter en uppäten ren som låg på stigen. Även halsbandet fanns kvar - PJ29-5 var beteckningen på det stackars djuret. Trots att halsbandet är rätt tjockt så hade björnen (utgår jag ifrån) bitit igenom det.

Jag hade även glädjen att för första gången få se en hökuggla, på nära håll dessutom. Den hade mindre huvud än andra ugglor och satt yrvaket kvar en stund. 

Krossat vindskydd.Krossat vindskydd.

En bit längre fram låg resterna av ett totalförstört vindskydd. Man får hoppas att ingen befann sig i det när trädet blåste omkull. Vindskyddet är inte utmärkt på kartan. I vilket fall fick det mig att söka en tältplats utom räckhåll för stora träd i händelse av att de skulle blåsa omkull. Det låg rätt många omkullblåsta träd över Kungsleden som säkert kommer att rensas undan innan vandringssäsongen sätter igång.

Lägret sattes upp ett par hundra meter söder om avtagsvägen mot Pårek vid en etablerad lägerplats med rinnande vatten.

Dag 94:e juni.

Under natten ökade vinden alltmer och blev mycket hård. Det ven i trädtopparna så att det var svårt att sova. Tältet var i alla fall omgivet av skyddande träd i mindre storlekar.

På morgonen var det en plusgrad, hård vind och snöbyar, men jag var beredd på alla typer av väderlek och hade både dunjacka (310 gram) och en vindjacka (156 gram). Den senare bar jag nästan hela tiden. 

Gick de sista 6 km ner till Kvikkjokk och det föll olika typer av snö större delen av vägen. Fick åter se två lavskrikor. De verkar alltid uppträda i par. Nere vid parkeringen var det nu flera bilar. Pratade med en ung man från Tyskland som skulle gå upp till Sjnjierak.

Även om jag inte genomförde mina för årstiden vidlyftiga vandringsplaner är jag nöjd med vandringen, speciellt som jag varken hade regn eller mygg.

LÄNKAR:

Artikelbilder i större format på Google Foto

Även skärpan upplevs som bättre på dessa bilder.

Den heliga älven (1957 - Svenska Filminstitutet)

Propaganda från 1957 mot utbyggnad av Seitevare kraftverk. Samer visar miljöer som Vattenfall skall lägga under vatten. Bilder från Blackälven, Sitojaure, Vaggevare, Tjåki, Laitaure, Skerfe, Aktse, Laitätno, Rittakdalen, Snavva, Akkajaure, Heliga Fallet.

En pensionärs problem i Pårek

Om vadet vid Boarekjåhkå från Bengt Nolängs blogg.

Utrustning:

Detalj Fabrikat/Artikel Vikt i gram
Tält VAUDE - Hogan SUL 1-2P 1236 g
Ryggsäck Exped Expedition 100 liter 2600 g
Sovsäck Marmot Phase 20 Regular 660 g
Liggunderlag Therma-Rest NeoAir XTherm LW 572 g
Kängor Meindl Softline Top GTX 1730 g/par
Byxor Montane Skyline Softshell Pants L 518 g
Vandringsstavar Helinox Ridgeline LB135 482 g/par
Mat För 14 dagar 11900 g
Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2018-06-12 21:01   scandiaca
Har bara hunnit skumma texten än, men måste berömma bilderna. En njutning att titta på!
 
Svar 2018-06-12 21:37   hansnydahl
Kul att du gillade bilderna - det gör det enklare att motivera att man bär på 3 kg kamerautrustning. Jag gissar att du bär ännu mer som även har utrustning för ljudupptagning. Hade 3 objektiv, en extern strömkälla och ett lätt stativ. Objektiven var alla fasta (för kantskärpan) med brännvidderna:
25 mm vidvinkel.
55 mm normal.
90 mm macro/kort tele.
 
2018-06-12 23:21   OBD
Väldigt trevligt att läsa. Och vilka fina bilder! Och ännu bättre blev de att titta på i Google Foto.
Du mötte uppenbarligen ett riktigt tufft väder. Att planera om tyder på gott omdöme. Din packning verkade ju dessutom vara ganska tung. Roligt för mig och övriga läsare för du och din kamerautrustning har gjort ett fantastiskt jobb.
Jag noterar att du använde en lätt vindjacka. Jag tror aldrig jag använt min på någon fjällvandring. Senaste åren har jag inte tagit den med mig. Vid behov av "vindskydd" använder jag regnjackan.
Vájggántjåhkkå hade jag tänkt att gå upp på när jag 2009 kom från bron över Gådokjåhkå. Men jag var litet sliten så jag gick rakt över Ijvvárláhko, slog läger på västsidan av Favoajvve som jag rundade på norrsidan och sedan "pannbensvandring" till Kvikkjokk.
Jag håller helt med dig att det ibland är besvärligt och framför allt väldigt tråkigt att gå på vältrampade leder.
Grattis till hökugglan!
 
Svar 2018-06-13 06:18   hansnydahl
Tack Bertil. Kul att höra att du också tältat vid västra sidan av Favnoajvve. De mindre topparna bortser man lätt ifrån men ofta har man bättre utsikt ifrån dem då de ligger närmare sevärdheter som Rapadalen och Rittakdalen. Och kommer man "för högt upp" kan atmosfäriska störningar (diffraktion t.ex.) göra bilderna mindre distinkta i färgerna. Naturligtvis finns det även fördelar med att vara på de högsta topparna.
Visst kan man använda regnjackan som vindskydd, men min är så dyr att jag inte vill ha den under vandring om det inte regnar. Dessutom kan svett och smuts täppa igen GoreTex porerna så att den andas sämre. Går visserligen att åtgärda i tvättmaskinen. Det jag gillade med Montane Lite-Speed Jacket var att den var lätt, andades bra och hade en huva som kunde justeras så att den satt tätt runt huvudet och inte fladdrade eller åkte av i hård vind. Var lite orolig för att den inte skulle hålla för slitaget från ryggsäcksbärandet men den ser ut som ny efter vandringen och jag hade den nästan varje dag.

https://www.utsidan.se/friluftsguiden/klader/jackor/montane-lite-speed-jacket_2109

Egentligen så var det bara 1½ dag som vädret var riktigt tufft och det var när jag skulle gå över Sähkok samt sista morgonen med snö och hård vind men då var jag nere i skogslandet och hade skydd. Men jag klarade mig från regn på fjället och det var som sagt myggfritt. Kommer nog att ge mig in i Sarek igen i slutet av juni.

Hökugglan var riktigt söt men jag var inte säker på vad det var för uggla förrän jag hemma kollade i fågelhandboken.
 
2018-06-12 23:55   Örnsätrarn
Jag antar att det var mitt inlägg den 19/5 om att det var lite snö i Sarek och Padjelanta som fick dig att fortsätta kolla snöläget. Jag själv gjorde det och planerade en tur upp till Pårek och östra Sarek efter att ha inväntat min sons födelsedag 2 juni. Husmålning, en krånglande fot och snöovädret däruppe i början av juni gjorde att jag aldrig kom iväg. Desto roligare att få läsa en berättelse från en som verkligen kom iväg. Många fina bilder med för mig välbekanta vyer. I år är det 50 år sedan jag gick till Pårek och Rapadalen första gången. Den lösa planeringen för i år var att ta mig över Kåtokjokk på bron för att ta mig ner till Gådokvárásj och Lávnnem. Förra året var snöläget 3-4 veckor senare i östra Sarek och jag försökte då göra denna tur veckan före midsommar men ramlade i vadet vid Pårek så illa att jag beslöt mig för att vända (skrev om det i min blogg här på Utsidan). Skönt att se att man inte är ensam "dåre" som är ute tidigt på säsongen..
 
Svar 2018-06-13 06:42   hansnydahl
Jo - ditt inlägg om lite snö i Sarek var en av faktorerna som fick iväg mig på tidig vandring. Du har tydligen kontakter bland lokalbefolkningen? Men även nyfikenheten på hur det skulle se ut i fjällen månadsskiftet maj/juni. Sarek är förmodligen det svåraste alternativet pga alla vattenstinna jokkar som rinner ner i dalarna från högt liggande områden som Luohttoláhko som har mycket snö kvar oavsett hur vintern varit. Östra Padjelanta hade varit ett lättare alternativ men dit saknades förbindelser i form av båttrafik och reguljära helikopterturer.

Jag läste även din blogg från förra årets tur till Pårek. Den fick mig att ta det extra försiktigt vid vadet över Boarekjåhkå - tack för det! Har du blivit helt återställd från det äventyret? Mycket riktigt blev det ett rejält väderomslag i år den 4:e juni med snöoväder, men jag hade tur eftersom det var min sista dag. Veckan innan var vädret bra sånär som på stormvindarna nära fronten den 29:e maj.

Gådokvárásj såg ut att vara en fin utsiktspunt av vad jag kunde bedöma från Vájggántjåhkkå. Kommer du att göra turen förbi den platsen senare i sommar i stället?
 
Svar 2018-06-13 23:57   Örnsätrarn
Jag har förvisso viss kontakt med lokalbefolkningen i Kvikkjokk, men de har svårt att yttra sig om snöförhällandena i Rapadalen, åtminstone vid denna tidpunkt. Som du själv säger så är området folktomt när snön försvinner i de lägre kalfjällen. Att vandra är svårt och att åka skidor eller snöskoter går inte. Du kanske var den enda personen i Sarek såvida inte någon tog sin in från Suorva. Jag följde snösmältningen för båda dessa alternativ på senorge.no och bestämde mig för Kvikkjokkalternativet, men kom sedan inte iväg av ovan nämnda skäl.


Den knäskada jag fick vid Pårekvadet har läkt och jag gjorde en veckotur utgående från Kvikkjokk i mitten av september i höstas. Jag har fortfarande problem med min högerfot men hoppas ändå kunna göra en jubileumsvandring till Pårek i augusti tillsammans med samma kamrat som 1968. Angående Gådokvárásj så har jag tillbringat några dagar där för länge sedan och sammalunda vid Lávnnem. Den senare är en utmärkt plats för turer upp på Bielloriehppe östkam och ner till Rapaselets södra sida. Jubileumsturen kanske går dit, det är inte bestämt än.


Ca 600m söder om din lägerplats 3 lär det finnas en bifurkation där Sähkokjåhkå avskiljer en gren som bildar Máderjåhkå. Detta har diskutertats av bla mig, Björn Andersson och Fowwe tidigare här på Utsidan. Ingen av oss har varit där. Jag förmodar att du inte heller tog dig dit eftersom du inte skrivit om det? Jag har tänkt att jag skulle kolla upp bifurkationen om jag kom i närheten.

Kul att du satt ut namn och höjd på en del toppar. Du har använt de nya höjderna på Bårddetjåhkkå och Bálgattjåhkkå men de andra lär ändras när de nya lasermätta höjderna kommer. Över huvud taget kommer det att bli besvärligare med kartor på nätet när Lantmäteriets Fjällkarta, Terrängkarta och Vägkarta går i graven i slutet av denna månad.
 
Svar 2018-06-14 11:55   hansnydahl
Skönt att din knäskada inte orsakade några men. Det var ju en mycket intressant karta du tipsade om [senorge.nu]. Kunde se att 29:e maj så låg det cirka 25 cm snö i de högre delarna av Sarvesvagge och Njoatsosvágge. Hade varit lättare att planera vandringen med hjälp av den kartan. Tråkigt att Fjällkartan ska försvinna från Lantmäteriets sajt.

Det måste vara uppgången mot Oalgásj (1918) du menar när du nämner utgångspunkten från Lávnnem? Mina erfarenheter av de trakterna inskränker sig till passager genom Lullihavágge (1980) och Gaskasvágge (1997) och de ligger dessutom en bit därifrån.

Vid något tillfälle har jag på kartan sett att Sähkok är källflöde till två skilda jokkar, men det hade jag ingen tanke på när jag satte upp tältet på höjdlinjen 740 m. Jag hittade nyss Björns blogginlägg om Sähkokjåhkå. Synd att jag inte läste det tidigare. Då hade jag nog försökt avbilda det hela och fått nöjet att få med ordet "bifurkation" i artikeln :-)
 
2018-06-13 14:37   Bandersson
Vilken ”vågad tur” och du fick verkligen känna av vädrets och vattnets makter. Så synd att du inte kunde ta dig ner i Njoatsosvágge men du visade omdöme förstås. Jag tittar på din bild ”Vy mot Darregájsse” i Google Foto. Därifrån är nedre Njoatsosvágge nästan helt dold, vägen över Sähkok döljer väl den också. Har du planerat ett nytt försök?

Det är förträffligt att du lägger upp högupplösta bilder på Google. Har du provat alternativet ”Mina bilder” på Utsidan? Storleken är max 30MB och du kan där länka till ”stort format” under ”Egna bilder” och ”Bildinformation”. En eventuell fördel skulle kunna vara att dina bilder är helt kopplade till Utsidan och din artikel.
 
Svar 2018-06-13 15:19   hansnydahl
Tack för informationen om bilder på Utsidan. Jag har några bilder upplagda tidigare under "Mina Bilder", men jag var inte medveten om möjligheterna du beskriver - ska undersöka dem närmare.

Jag har en planerad tur genom Njoatsosvágge där jag börjar gå genom Änok. Tillbakavägen är tänkt att gå söder om dalen - bl.a. över Tjuollda och Vállevárre. Men den får bli senare när Tjuolldajåhkå är vadbar.

Egentligen var det väl inte Sähkokjåhkå som stoppade mig. Det var en kall natt men vattennivån hade bara sjunkit med högst 10 cm vilket egentligen inte hade någon avgörande betydelse för vadbarheten. Jag hade nog kommit över genom att gå långt upp på fjället. Men Sähkokjåhkå gjorde mig osäker på vadbarheten av Bálgatjåhkå och Luohttojåhkå samtidigt som snön var lösare än vad jag förutsett. Det skulle ta längre tid än planerat att följa stigen över Sähkok pga av den mjuka snön. Dessutom låg gränsen till lågtrycket den dagen över Sähkok - och varför ge sig in i regnet tänkte jag. Det blev för många parametrar för mitt trötta huvud att behandla, så jag förenklade situationen genom att gå dit det var mindre med snö.
 
2018-06-13 21:08   dHANScan
Jag får som de andra läsare värdsätta länket till de högupplösta bilder. De flesta vy känner jag igen, endast Vájggántjåhkkå har jag inte lyckats kliva upp på. Det var för många år sedan där jag var på väg över Ijvarlahko, hade bra tid, men vädret var inte till utsiktsdagturer. Kan se utsikten varit fenomenal.
Ang. Sähkokjåhkå har jag undrat att du inte övervägda snöbron, men forstår att du pga det mycket blåsiga väder sökte lägre och därför hamnade där jåkken är öppen och smal.
Vid Boarekjåhkå fick jag en gång vända pga. mycket högre vatten än du upplevde, det var ca. 13 juni och ännu med is på Boarekjavrre
 
Svar 2018-06-14 10:37   hansnydahl
Tack Hans. Kul att höra att även du haft planer på att besöka Vájggántjåhkkå. Som jag skrev i svaret till Björn så var det flera samverkande faktorer till att jag inte försökte ta mig över Sähkokjåhkå på något annat ställe eller över en snöbro högt upp. Dessutom var det så mycket vatten i jokken att en kollapsande snöbro kunde medföra livsfara eftersom jokken blir smalare högre upp.
Tufft att du behövde vända redan vid Boarekjåhkå. Är det is på sjön kan det nog komma isflak flytande även på jokken och de vill man inte kollidera med när man vadar.
 
2018-06-13 22:26   Småtärna
Tack för en mycket fin turbeskrivning och framförallt vidunderligt vackra bilder. Jag har (ännu) inte upplevt fjällen i denna mellanårstid, men blir verkligen sugen på det när jag tittar igenom din kollektion.

Kanske kräver den årstiden mycket kort framförhållning eftersom snöförhållandena varierar så från år till år, så kort så att det är svåravgjort om en är i lönarbete fortfarande. Att planera för t ex augusti är ju pålitligt på ett annat sätt. Tids nog...
Storm så man blåser omkull fick jag uppleva förra sommaren, vid Habres, så jag förstår verkligen att det bidrog till din ombestämning.
 
Svar 2018-06-14 11:10   hansnydahl
Tack Cecilia. Om man vill gå tidigt i fjällen är nog Sarek det sämsta valet pga att jokkar som man normalt kan vada kan vara omöjliga att ta sig över. Sarek saknar ju broar med något enstaka undantag. Att följa Padjelantaleden hade inte varit några problem tror jag, för där finns broar över nästan alla vattendrag, men båtarna har å andra sidan inte börjat gå. Såg att Björn Sarstad i Kvikkjokk kör båt på beställning redan från 28:e maj. Antar att fjällen söder om Laponia är mer tillgängliga tidigt på säsongen. År med mycket snö som 2015 och 2017 hade det varit omöjligt att ge sig iväg så tidigt som jag gjorde nu.

Augusti är på många sätt en bättre månad för fjällvandraren. Det är torrare i markerna och grönskan lyser upp fjället. Jag saknade färgerna på den här turen då nästan ingenting fått blad eller blommor och marken ter sig relativt enahanda. Men fåglarna sjöng desto mer och var lättare att få syn på. Jag hade tur med vädret - snöstormar förekommer och det kan vara kallt. Kvikkjokk hade -3 grader senaste natten.

Hábres - där har jag inte gått ännu. Låter som om du följde Präststigen. Tur att du höll dig på benen.
 
2018-06-14 12:04   fowwe
Härliga foton och en härlig berättelse - även om turen inte blev som du hoppats. Men att ge sig upp vid den tiden måste väl ofrånkomligen innebära improvisationer? I vilket fall mycket njutbart att läsa din detaljerade redogörelse.
Den där Sähkokjåhkå är förresten en oberäknelig jokk. En gång hoppade jag över strömfåran på ett trångt ställe, men i augusti nu senast var det mycket vatten och vad med lina som gällde.
En annan detalj. Ditt första foto visar skyltarna vid stigskiljet. Jag studerade dem i somras. De är inte överens om avståndet till Kvikkjokk. Vinterleden säger 7 km, men sommarvägen är märkligt nog bara 6. Hur jag än mäter på kartor och i GE så får jag det inte att stämma. Jag får det alltid till ca 7 km och inte i närheten av 6. Hade du möjligen en GPS i somras och mätte?
PS. Att Björn i Kvikkjokk så gott alltid som kör på beställning kan vara bra att minnas. Båt eller snöskoter. För några år sedan körde han folk i båten omkring nyår, jag tror tom det var i januari!
 
Svar 2018-06-14 12:31   hansnydahl
Tack Hans - och tack för info om Sähkokjåhkå och båttransporter i Kvikkjokk. Alltid bra med lokalkännedom när man ensamvandrar. Jo - jag visste att jag tog en rövare genom att ge mig iväg så tidigt. Jag var nog också lite trött efter de första dagarna då packningen - delvis av misstag - blev tyngre än planerat. Då kändes inte snöpulsning och fler "omöjliga" vad inspirerande. Jag reflekterade även över möjligheten att bli "instängd" om jag tog mig över Sähkokjåhkå på en eventuell snöbrygga, och senare skulle tvingas vända tillbaka med ännu högre vattennivå i jokken.

Du kan ha rätt angående avståndet till Kvikkjokk från stigskiljet. Tog knappt 2 timmar att gå sista dagen och då gick jag i hyfsat tempo - dvs snabbare än 3 km/h. Jag mätte inte med någon GPS men din mätning på karta borde stämma bra.
 
Svar 2018-06-14 16:46   Örnsätrarn
Jag har loggat sträckan åtminstone 4 gånger och här är mina värden: 7,1, 7,2, 7,2 och 7,4 km. Mätningarna är gjorda från parkeringens sydvästra hörn i Kvikkjokk. Längderna är inte korrigerade för rörelser jag gjort i samband med matlagning, fotografering etc., därav spridningen. Sträckan borde alltså vara nära 7km, knappast längre. Antalet mätpunkter har varit drygt 1000st varje gång.
 
Svar 2018-06-14 18:42   hansnydahl
Bengt - av din felanalys av noggrannheten i avståndsmätningarna kan man tro att även du varit lärare i matematik och/eller fysik :-)
Det är även vanligt att man skippar största och minsta värde och beräknar medelvärdet av kvarvarande mätningar - vilket skulle ge 7,2 km (utan hänsyn tagen till andra felkällor).

I vilket fall är det något skumt med avståndsskyltarna. Vid vägskälet till Pårek står det att det att det är 10 km till Pårekstugan vilket skulle betyda 16 km från Kvikkjokk sommarvägen. Men vid Pårekstugan står det 20 km till Kvikkjokk. Mitt intryck av avståndsskyltar i fjällen är att de nog har mätts på vanlig karta med linjal - innan GPS fanns att tillgå (eller möjligen med kartverktygen on-line), dvs de visar nästan alltid för korta avstånd.
 
2018-09-07 12:40   Håkan Friberg
Först nu har jag läst hela din berättelse noggrant och med kartan i närheten. Din text är ett mycket bra exempel på att vandringar kan bli helt fantastiska även om man blir tvungen att ändra sina planer radikalt. De kanske till och med blir intressantare eftersom de innehåller ett större inslag av överraskning.
Stämmer in i hyllningskören när det gäller dina bilder. På grund av hälskada har det inte blivit någon sommartur för mig i år. Dina bilder visar vad jag gått miste om.
Tack i alla fall. :-)
 
Svar 2018-09-16 20:25   hansnydahl
Tråkigt att en hälskada begränsat dig till "virtuell vandring" - känner verkligen med dig. Själv har jag ett knä som inom en framtid kan begränsa min framfart i fjällen (det blev 4 turer i år). Visst är ett varierande mått av överraskning en stor källa till glädje - men ibland även lätt frustrerande. I förgår korsade jag Ruonasvágge (i Norge) och hamnade i ett oöverskådligt "trappstegslandskap" som det tog en timme att passera trots att sträckan var mindre än en km - ständiga överraskningar i form av återvändsgränder och småstup.
Hoppas att häl-problemen löser sig.
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

 

Logga in