Bloggar > Majjens blogg

Majjens blogg

Profeten

Ägnade mig åt lite bokhyllsstädning alldeles nyss. Hittade då den lilla pärlan Profeten av Kahlil Gibran - en bok utöver det vanliga. Den innehåller samtalet mellan en profet och en folksamling. De avhandlar ett stort antal samtalsämnen. Det som jag främst fastnat för är profetens ord om barnen:

"Era barn är inte era barn. De är söner och döttrar av Livets längtan efter sig själv. De kommer genom er men inte från er. Och fast de lever hos er, tillhör de er ändå inte.

Ni kan ge dem er kärlek men inte era tankar, för de har sina egna tankar. Ni kan hysa deras kroppar men inte deras själar. För deras själar finns i morgondagens hus, som ni inte kan besöka ens i era drömmar.

Ni kan sträva att likna era barn, men försök inte göra dem lika er. För livet vänder inte tillbaka och dröjer inte hos den dag som flytt.

Ni är de bågar från vilken era barn skickas ut som levande pilar. Bågskytten ser målet på det oändligas stig och han böjer dig med sin makt för att hans pilar ska gå snabbt och långt. Låt dig i glädje böjas i bågskyttens hand. För liksom han älskar pilen som flyger, älskar han också bågen som är stadig."

Postat 2014-10-25 20:13 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Kusliga upplevelser

Jag har en gång tidigare skrivit om läraren Hans. Sedan några år arbetar han tillsammans med elever med olika typer av funtionsnedsättningar. Många av dessa elever vistas nästan aldrig i naturen. Trots det - eller kanske just därför - beslutade arbetslaget att genomföra en övernattning i tält. Två stycken 8-mannatält ordnades och så bar det iväg.

Tälten slogs upp på  en fantastisk plats precis intill en underbar badplats. Vädret var av det allra mes inbjudande slaget och många av de planerade aktiviteterna kunde sparas till ett senare tillfälle eftersom eleverna inte hade några som helst problem att sysselsätta sig själva.

Inte ens tältuppsättningen orsakade några större problem. Alla hittade sin plats och gjorde iordning inför natten.

Givetvis blev kvällen sen. De tände en eld, grillade lite av varje och pratade - om allt möjligt. Till slut närmade sig klockan elva och man bestämde sig för att det var dags att krypa ner i sovsäckarna. Snacket fortsatte ett tag, men strax efter tolv var det tyst. Tills...

- Hasse! Hasse!

- Ja…?

- Vad är det som låter?

- Det är en kattuggla.

- Är den farlig?

- Nej. (...)

- Hasse! Hasse!

- Jaa…?

- Vad är det som knarrar?

- Det är en morkulla.

- Vad är en morkulla för nåt?

- Det är en fågel.

- Å fan! Kan fåglar låta så? (…)

- Hasse! Hasse!

- Aaa…?

- Vad är det som låter? Är det en varg?

- Nej, det är en storlom.

- Storlom? Vad är det för nåt?

- Det är en fågel.

- En fågel? Som låter som en varg? Jag visste inte att fåglar kan låta som vargar... (…)

- Hasse! Hasse!

- Mmmm…?

- Vad är det som låter?

- Det är en råbock som skäller.

- Kan fåglar skälla?!?

- Nej, det är ingen fågel. Det är ett rådjur. En hane. En pappa.

- Jag visste att fåglar inte kan skälla som hundar...  (…)

- Hasse! Hasse! Vad är det som låter?

- Det är vinden som gör att det knakar i träden.

- Är det farligt? Kan dom ramla?

- Nej, det är ingen fara…

- Va bra. Och jag visste att det inte var nån fågel…

Sju timmar senare… Samma plats. Samma personer. Samma förvånade röst.

- Hasse! Hasse!

- Jaa…?

- Jag har sovit helt otroligt! Inga djur har ätit på mig!

Postat 2014-06-04 16:12 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Gårdsjötorp i Kilsbergen Placerad på karta

Tredje advent var jag och Livskamraten (och ca 100 personer till) med om invigningen av Gårdsjötorp.

Kommunbiolog Mats Rosenberg håller invigningstal utanför storstugan. Denne man har gjort ovärderligt mycket för friluftslivet i Örebro kommun.

Jag citerar från informationsbladet:

"Gårdsjötorp är en av de många gårdarna i Kilsbergen som togs ur bruk under 40-50-talen. Åkrarna och ängarna planterades igen med gran på slutet av 60-talet. Huvudbyggnaden eldades upp och de andra byggnaderna fick förfalla."

"Örebro kommun har nu återskapat den äldre gårdsmiljön med byggnader och öppna marker, ungefär som det såg ut under 1800-talet. Där den gamla huvudbyggnaden låg har nu byggts upp en större raststuga."

Storstugan och en av småstugorna.


I ladan till vänster finns bland annat vedförråd och en synnerligen fräsch hygienavdelning med dusch. Gammelstugan i bakgrunden.


Storstugan, en av småstugorna samt ladan.

Och från kommunens hemsida:

"Området runt Gårdsjötorp är ett exempel på alla möjligheter till friluftsliv som finns här i Örebro kommun. Tack vare våra satsningar på naturområden, anläggningar och aktiviteter inom friluftsområdet har Örebro två år i rad utnämnts till Årets Friluftskommun av bland annat Naturvårdsverket."

Till sist också från tidningsartikel i Nerikes Allehanda 15/12:

"Idag finns två renoverade hus och ett nybyggt hus vilka vandrare och andra ska kunna boka. Under första halvåret 2014 ska fem ytterligare nya enkla stugor, stå färdiga."


En av småstugorna.


Eftersom det inte är gratis att övernatta här så kommer jag inte att ta med detta som annat än en rastmöjlighet i min inventering av vindskydd mm i Örebro län. Men... det ligger mycket bra till om man planerar en flerdagarstur i dessa trakter, sommar som vinter.

Några prisexempel:

Storstugan (inga sovplatser) 1000:-

Gammelstugan (4 bäddar + sovloft som rymmer fler) 600:-

Gammelstugan


Småstugor (2 bäddar) 300:-

Hela anläggningen 1800:-

Bokning: 070 52 83 187

Jag är övertygad om att jag själv kommer att utnyttja denna anläggning som en bas för kommande utflykter med elever.

Postat 2013-12-18 18:23 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Ännu en märklig hög i Närke Placerad på karta

Kvismaren är ett innehållsrikt fågeleldorado strax utanför Örebro. Mitt i området finns en märklig upphöjning - Öby kulle. För ornitologerna är kullen tämligen ointressant. Man är för långt ifrån fåglarna. Vintertid brukar man se några örnintresserade skådare som spanar mot åteln i sydost. I övrigt är här inte fler fåglar än i vilken skogsdunge som helst.

Nej, den här kullen är märklig på andra sätt.

Ser man sig omkring uppe på toppen så lägger man märke till några stora stenar som verkar ligga där lite omotiverat. Det är i själva verket resterna av Närboås borg (Norrbyås ligger i närheten) där självaste kung Magnus Ladulås tidvis har bott.

Höjer man blicken något så kan man blicka ut över en rik våtmark med en kanal - Kvismare kanal - som skär som ett yxhugg rakt igenom området. Runt om finns stora åkerarealer - Närkeslätten. Så har det emellertid inte alltid sett ut här. Kanalen lät byggas av Nils Gabriel Djurklou som bodde på Sörby säteri, strax intill Norrbyås kyrka. Det var en del av Sveriges största torrläggningsprojekt någonsin. Djurklou lyckades sänka Hjälmarens yta 2 meter och dessutom dränera nästan hela Kvismarområdet. Sänkningen av vattenytan gjorde att en tredjedel av Hjälmarens yta blev ny åkermark.

Sen finns det de som påstår att Öby kulle är NÄRKE - själva "ur-platsen". Det finns de som hävdar att Närke är skapat av två ord - när och rek.

"När" betyder trångt sund (mellan de båda sjöarna Nären och Kvistnären, vilka till stor del försvann i torrläggningen).

"Rek" betyder gränsbygd.

Närke skulle alltså betyda "gränsbygden vid sundet" - Öby kulle.

Men... det är inte något av det jag berättat här som har gjort kullen riktigt känd. I Örebro med omnejd är den mindre känd som Öby kulle och mer känd som Ormkullen. De första riktigt varma dagarna i april väller det nämligen ut ormar - främst snok - från underjorden. De kommer ut för att låta sig värmas av vårsolen och de parar sig i stora ormnystan för att sedan - så småningom - sprida ut sig i området.

För ett par veckor sedan var jag där tillsammans med några av mina elever och förundrades, ryste och njöt av skådespelet.

 

 

 

 

Positioneringen gäller givetvis kullen.

Postat 2010-05-02 20:58 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Minst ett hårdrocksrum på varje dagis och en fikus på varje skola!

När jag läste Per-Olovs senaste blogginlägg började tankarna vandra. Hans äldsta son protesterade mot att behöva ha en "dagisväst" på sig...

 

För några år sedan stötte jag på en liten kille - 8 år - som var dödligt trött på alla gulliga namn på fritidsavdelningar och dito rum. På hans fritids fanns avdelningarna Eken, Lönnen, Björken med flera trädsorter, och på hans avdelning fanns dessutom rummen Tussilagon, Blåsippan med flera vårblommor.

En dag när jag träffade på honom var han sur som ättika. Hans fritidsfröken bad honom följa med in till Blåsippan för att prata. Han skrumpnade ihop ännu mer på den stol han satt och muttrade för sig själv:

- Om det åtminstone fanns ett hårdrocksrum...

 

På min förra arbetsplats var det för några år sedan dags för namnbyte på alla arbetslag. Vi fick lämna in förslag på olika teman och jag förstod givetvis åt vilket håll det lutade. Så jag lämnade in flera förslag: indianstammar, olika sorters bostäder (kåtan, tipin, igloon), världsdelar mm.

Givetvis vann trädsorter. Bläää.... överallt....

Så var det då frågan vad mitt arbetslag skulle heta. Jag kom med många kreativa förslag: fikusen, martallen, fjällbjörken... Allt röstades ner. Kvinnlig majoritet, ni vet...

Till sist vann faktiskt ändå ett av mina förslag: Pilen. Det kan ju åtminstone tolkas på två sätt...

Postat 2008-10-10 21:47 | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera
Sida: 1 2 Nästa Sista 

Arkiv

Kategorier

Etiketter

Länkar

 

Logga in