Bloggar > Majjens blogg > Planen del 1: Ibland är det ...

Planen del 1: Ibland är det svårt att hitta orden...

Idag är det 78 dagar sedan vi avslutade årets mest spännande vandring. Trots det har jag än så länge inte fått ner en enda bokstav på pränt och inte lagt in en enda bild - förrän nu.

I skrivande stund vet jag inte heller hur det kommer att bli. Tanken var nog att det skulle utmynna i en artikel hyär på Utsidan - och det kanske det blir till slut. Men inte än.

Samtidigt känns det att om jag inte börjar nu så blir det kanske ingenting. Det kan bli så för mig. Jag tillhör det fåtal (?) som fortfarande vill ha mina bästa bilder och mina främsta minnen på papperskopior. Jag sätter in dessa i fotoalbum som kanske mer är att likna vid scrap-books. Det är inte enbart foton som hamnar där. Det är kartor, biljetter, dagboksanteckningar mm. Det ovanligaste jag klistrat in i mitt fotoalbum är nog de 16 myggor jag slog ihjäl i ett slag under en stekhet Sarekvandring 1999.

När Livskamraten och jag gjorde vår tur i Sulitelma förra året - http://www.utsidan.se/cldoc/sinnliga-sulitelma-ett-underbart-misslyckande.htm - tyckte vi båda att den var en av de absolut häftigaste upplevelser vi haft tillsammans. Därför tyckte vi att det skulle vara kul att spara den i en fotobok istället - med både text och bilder.

Det är fortfarande ogjort. Inga papperskopior har vi heller. Undrar när det bli gjort...?

Nu vill jag verkligen inte att årets häftiga tur ska röna samma öde, så därför börjar jag nu.

 

Grund-idén var denna:

När vi förra året stod på Sulitelmas sydöstra utlöpare (1420) och njöt av den fantastiska utsikten norrut, ner i Miehttjevagge, så såg vi också österut ett fjällmassiv som vi aldrig hade hört talas om - Kaisekietj-tjåkkåh. Det såg mörkt och ganska ogästvänligt ut, men hade en hel del spännande dalgångar och gamla glaciärnischer som såg ganska dramatiska ut. Strax där bortom skymtade också Jiegnaffo - den kända men knappast välkända bergsryggen.

När vi stod där uppe på 1420 lovade jag mig själv att komma tillbaka i akt och mening att besöka detta område. Att möjligheten skulle dyka upp redan året därpå kunde jag inte ana.

Livskamraten hade andra planer för friluftande denna sommar, så jag erbjöd mina båda söner att följa med som sällskap och packåsnor. En av dem - fågelskådaren - hade möjlighet. Jag har enbart positiva minnen av att vandra med honom även under ganska krävande omständigheter - http://www.utsidan.se/cldoc/i-snosparvens-rike_13141.htm - så därför började jag fundera över hur en sådan vandring skulle kunna se ut. Vi räknade med att ha 8-10 vandringsdagar till vårt förfogande.

Del 1: Ta helikopter till Staloluokta. Därifrån skulle vi följa leden söderut men sedan välja den östligare stigen som leder till rengärdet vid Jållejaure. Därifrån skulle vi sikta nästan rakt söderut - väster om 1314 och 1362 för att runda Jeknaffojekna på den södra sidan. Vi hoppades kunna hitta en tältplats i närheten av glaciärens sydvästligaste del. OM der var så tänkte vi utnyttja den för att därifrån ta oss upp till toppen. Om krafterna var med oss skulle vi sedan följa bergsryggen mot nordväst.

Hur det gick?

Kanske kan följande bild ge en ledtråd. Den är tagen strax intill Jeknaffojekna den kvällen vi anlände dit. Förstora den gärna... Mordor?

Inlagt 2010-10-19 17:58 | Läst 11615 ggr. | Permalink
Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2010-10-19 18:43   thegedd
En blöt början iallafall, efter oväder brukar ju solen titta fram....
 
Svar 2010-10-19 19:38   Håkan Friberg
Så sant, så sant... fast sen kan det komma regn igen... mycket regn :-)
 
2010-10-19 19:56   peter1969
Intressant. Jag passerade också Mordor under sommarens vandring (tänkte faktiskt så när jag gick där) men mitt Mordor låg en bit söderut än ditt Mordor. Det finns nog många platser i fjällen som passar in skulle jag tro. Om man har fantasin i behåll vill säga:)
 
Svar 2010-10-19 20:02   Håkan Friberg
Jag tillhör den lilla(?) del av fjällvandrare som faktiskt gillar sten, skitväder och dimmor. Åtminstone efteråt : - )
 
2010-10-19 20:06   BrittMarie
Platsen ser inte så inbjudande ut att tälta på... Ser fram emot fortsättningen av vandringsberättelsen!
 
Svar 2010-10-19 20:32   Håkan Friberg
Då får du vänta ett tag :-)
Jag har först tänkt berätta om PLANEN.
 
2010-10-19 21:24   BrittMarie
Planen? Jaha... men skynda dej då!!!
 
2010-10-19 23:48   fowwe
Ser fram emot att läsa mer om PLANEN. Under tiden kan jag haka på det där med att slå myggor i ett slag. 1974 var jag med på en expedition i Kaitum under ett myggår och då hade vi tävling i just detta, att se vem som kunde slå flest myggor med ett slag med handflatan. Den som vann hade ca 175 vill jag minnas. Fast något år tidigare hade det varit ännu värre, då var rekordet ca 350.

Inget kul med så mycket mygg, fast så här efteråt är det en liten tröst att vara ganska värst.
 
Svar 2010-10-20 10:27   Håkan Friberg
Hur går det till? Att döda 175 myggor i ett enda slag? Det måste bli väldigt kladdigt...
 
2010-10-20 08:58   äventyrssugen
Först fick jag för mig att du tänkte SLUTA skriva. Det får du inte för då blir det tomt på utsidan.
På bilden ser det ganska myggfritt ut i alla fall. Alltid något positivt.
 
Svar 2010-10-20 10:26   Håkan Friberg
Nej - sluta skriva kommer jag knappast att göra. Däremot känns det frustrerande att inte komma igång och skriva om det jag helst VILL berätta om. Men det lossnar nog nu...
 
2010-10-20 13:23   Minnatur
Jag känner igen den där känslan.. Speciellt om det är en riktigt härlig upplevelse man vill dela med sig av. Det tar tid och kraft att skapa... Jag tror att du skall dela upp berättelsen i flera kortare avsnitt, (fler en du egentligen tänkt.) en dag kan delas in i kapitel om t.ex. timmar och bli lite mer detaljrik på dessa delar...
Jag märker att mina bästa upplevelser blir lite långa i text för att det är så mycket jag vill berätta... och som sagt det tar timmar att skriva en riktigt bra berättelse... Jag kan tänka mig att dela upp texterna framöver i kortare avsnitt...

Det är roligt att läsa många små nya inlägg.... Långberättelser orkar jag nästan aldrig läsa klart...

Lycka till...
 
Svar 2010-10-21 08:37   Håkan Friberg
Ja, jag har fått kommentarer någon gång att mina artiklar är för långa, men... jag tror jag struntar i det. Vill jag skriva kort, då bloggar jag. Vid ett antal tillfällen har jag sammanställt en artikel med utgångspunkt i ett flertal blogginlägg.
Och så blir det troligen nu också. Jag håller ju på att blogga om PLANEN, samtidigt som jag lägger ut lite bilder från vandringen, där jag också skriver lite. Det blir nog en - lång - artikel om vandringen så småningom.
 
2010-10-20 20:57   dHANScan
Ja sånt väder och besvärligt ställe att tälta minns man ju händer på en fjälltur. Men när man redan är på väg lyckas det ändo.
Undrar på hur du klarade att ta de sexton mygg hela vägen hem till scrapboken och att du orkade bära på dom. Iblant hittar man en & annan flat mygg mellan sidorna i fjälllekturen men bäst gillar jag att la dom stanna på fjället.
Ser fram till att läsa mer om Jeknaffotrakten från din synspunkt
 
Svar 2010-10-21 08:39   Håkan Friberg
Angående myggorna: Min ena son hade en liten anteckningsbok med sig där han skrev dagbok. Han hade också med bokplast (heter det så?) som han plastade in lite växter med... OCH 16 myggor! :-)
 
2010-10-22 15:21   Wolf25
Får man döda myggor i nationalpark? :)
 
Svar 2010-10-23 17:31   Håkan Friberg
Jäklar! Det tänkte jag inte på...
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

Position


Arkiv

Kategorier

Etiketter

Länkar