Artiklar > Genom Sarek med Britt

Genom Sarek med Britt

Av: Håkan Friberg

Med andan i halsen och skumpande ryggsäckar rusar vi mot båtplatsen i Ritsem. Här är dåligt skyltat så vi väljer först fel väg ner till bryggan. Vänder om och inser att vi förmodligen kommer att missa båten. När vi kommer över krönet och ser att M/S Storlule precis har lagt ut, får Britt iväg en genomträngande busvissling och en person på däck tittar upp... 

Väl ombord sjunker jag ner på en av de hårda britsarna. Jag och Britt är de enda passagerarna. Turligt nog är hon ganska fåordig så jag kan sitta och fundera för mig själv...

Det är inte första gången jag drar till fjälls med Britt. Våra respektive familjer vandrade i Jämtland/Härjedalen någon gång i skiftet 80/90. Då såg jag ännu mig själv som en relativ nybörjare. Britt hade emellertid lång erfarenhet. Hon och hennes man Lennart - en arbetskamrat till mig - vistades till fjälls varje sommar och hade gjort det i många år. Men så dog Lennart och Britts fjällturer ebbade ut. 

Vårt umgänge fortsatte sporadiskt. En nyårsafton för snart tio år sedan satt vi och pratade framtidsdrömmar. Då avslöjade Britt att hon hade en dröm som tyvärr aldrig skulle gå i uppfyllelse - att få vandra genom Sarek. Hon var nyligen fyllda 58 år och hon kände att åren rann ifrån henne. Hon hade ingen självklar medvandrare och hon insåg att hennes fysik snart inte skulle räcka till.

Vi hade kommit fram till Ritsem kvällen innan. Av någon anledning fanns det ingen båttur till Änonjalme utan vi var tvungna att övernatta på fjällstationen. Första båtturen gick redan 7.30 på morgonen, så vi hoppade över frukost. Det var givetvis en tanke bakom det. Nu skulle vi ha en anledning att stanna lite längre på Kristinas café i Änonjalme.


På rätt sida vattnet...

Hon är fantastisk, Kristina. Hon lägger ut nät och fångar fisk som hon sedan röker. Hon bakar glödkakor. Hon plockar hjortron och bakar hjortronkakor och gör hjortronsylt. Dessutom bjuder hon på sig själv - sin kunskap och sitt lugn. Vi satt kvar länge... delade på en röding och en glödkaka. Jag tog dessutom hjortronkaka med sylt... En underbar frukost.

Kristina


Redan då - den där nyårsaftonen - bestämde jag och Livskamraten oss för att se till att Britt skulle få se Sarek. Det skulle bli vår 60-årspresent till henne. Av olika anledningar blev det inte så. Det skulle dröja ytterligare några år innan turen blev av - oroande många. Men nu var vi på väg - jag 61 och Britt 66... och vilken underbar start att få sitta här hos Kristina och ta det lugnt.

Akkastugan 

Vi följer stigen de två kilometrarna fram till Akkastugan. Vädret är med oss. Höga moln skymmer solen. Det är inte Björn som tar emot i stugan utan en ung familj med barn. Det känns lite konstigt. Jag har inte varit här så värst många gånger, men varje gång - sommar som vinter - så har Björn stått på trappan och tagit emot. Jag undrar om han kommer tillbaka... 

Två kilometer efter stugan kommer vi fram till bron över den mäktiga Vuojatätno. Vi har en underbar vy mot Ahkka och nere vid det forsande vattnet guppar en strömstare.


Plupp vid Vuojatätno

Bara lite senare kommer regnet. Det strilar några timmar. Vi vandrar i ett lugnt och behagligt tempo. Ett par småspovar följer oss en bit och ropar varnande. När vi kommer fram till Treparksmötet har regnet upphört.

Treparksmötet


Vi väljer stigen mot sydost - mot Ruohtesvagges mynning. När vi tar en kort paus är en blåhake vänlig nog att sätta sig strax intill och stoltsera med sitt vackra bröst. Efter någon kilometer hittar vi en skaplig tältplats vid en liten bäck precis ovan trädgränsen. Nu sänker sig molnen igen och utsikten mot Gisuris och Ahkka försvinner. Strax efter åtta kryper vi ner i sovsäckarna. Jag är mycket förvånad över att vi hunnit så här långt idag med tanke på hur Britts packning såg ut när vi möttes på Hallsbergs järnvägsstation två dygn tidigare...

Långt innan vår vandring började gjorde Britt klart för mig att det var Lennart som stått för det mesta av planeringen - och bärandet - på deras gemensamma färder. Hon ville därför att jag skulle skicka utrustningslista med lite tips. Det trodde jag att jag hade gjort...


När Britt mötte upp på Hallsbergs järnvägsstation tillsamman med sin syster som bärhjälp hade hon en proppfull ryggsäck med ett par flaskor vin och några småflaskor med starkare varor. Dessutom hade hon en kasse bredvid. Ja jösses! I den fanns mer vin, ost, kex... Ombord på tåget packade vi om, packade om, packade om… Morgonen därpå kändes huvudet en aning tungt...

Men det värsta av allt... BRITT HADE GLÖMT STAVARNA! Nu hade hon en fantastisk tur. I Ritsem FICK hon ett par stavar som någon vandrare glömt.

Det regnade en del i natt och även nu på morgonen strilar det en del. Vi vaknar vid sjutiden och kommer iväg två timmar senare. Det får ses som ganska bra med tanke på att vi inte är ett dugg samtrimmade. Regnet fortsätter till och från halva dagen och molnen ligger lågt, men på eftermiddagen lyfter taket och vi får en fantastisk entré in i Ruohtesvagge. Precis vid ingången till denna mäktiga dalgång får vi en helt magisk uppvisning av två smalnäbbade simsnäppor. De flyger, svirrar, landar på vattnet, snurrar...


En av simsnäpporna


Över huvud taget har vi haft många fina fågelobservationer. Vi har sett minst ett tjugotal småspovar - så många har jag aldrig sett förut - och dessutom tre fjällabbar.


Niak och den nordliga entren till Ruohtesvagge

Vi vandrar långsammare idag. Alla hinder tar lång tid - uppförsbackar, våtmarker, videsnår. Trots att vi inte slår läger förrän vid 18-tiden så har vi inte förflyttat oss mer än ungefär elva kilometer. Tältplatsen hittar vi invid en porlande bäck ungefär en kilometer norr om mynningen av Sierggavagge. Vi ligger i våra sovsäckar redan strax efter åtta. Ryggen känns OK men jag är öm i alla muskler.


Ryggen, ja... Vi skulle ju varit tre som vandrade här - jag, Livskamraten och Britt. Såväl jag som Livskamraten drabbades av kraftigt ryggskott tidigt på sommaren. Sakta har vi blivit bättre, men Livskamraten var orolig att hon skulle sinka oss. Vi lät frågan om hennes deltagande stå öppen ända till dagen efter tågresan. Hon hade bestämt att eventuellt göra en egen tur med utgångspunkt i Saltoluokta istället. 

En vecka innan avfärd berättade Britt att hon drabbats av ryggskott! Hon blev snabbt bättre, men riktigt bra? 

Livskamraten valde att hoppa av bussen vid Kebnats brygga medan vi fortsatte till vägs ände. Det skulle bli en del dråpliga situationer med oss två - tämligen osmidiga - i ett litet tvåmanstält...


Klockan är fem på morgonen när jag vaknar av ett intensivt regnande mot tältduken. Givetvis blir jag vansinnigt kissnödig men lyckas knipa tills regnet mattas av vid sjutiden. Strax efter nio har vi packat ihop och fortsätter söderut genom vaggen. Vi har ett perfekt vandringsväder. Det är mestadels mulet med enstaka solglimtar.

Sista skymten av Ahkka

Nu öppnar sig sakta nya vyer...


Renvaktarstugan ser pittoresk ut på avstånd.När vi kommer närmare upptäcker vi mängder med skräp runt stugan. Tråkigt.

Idag var det dags för det första vadet - Smailajåhkkå. Det är ett långt, men oftast ganska lätt vad. Svårigheterna består i att siktdjupet är noll. Smaila betyder just "grumlig". Har man inte sett det, så kan det vara svårt att föreställa sig att vatten som nyss smält loss från en glaciäris kan vara så extremt grumligt.



Examensvadet



Med tanke på att Britt tar det väääldigt lugnt vid olika typer av hinder så går detta vad som en dans. Hon ser helt kolugn ut och tvekar inte en sekund. Hon ser - med rätta - mycket stolt ut efteråt.

- Det här är värt en whisky, Håkan. Och så blir det.

Efter vadet fortsätter vi ytterligare några kilometer. Hela dagen har vi kunnat njuta av vackra vyer åt alla håll. Vi har sett en hel del fågel, bland annat mosnäppor, större strandpipare, fjällripa och ett ganska stort antal fjällabbar.

En av alla fjällabbar

Tältet är uppe klockan 19. Precis då börjar det regna. Klockan kvart över åtta är vi mätta. Jag är trött - mycket tröttare än vad jag borde vara. Vi har ju tagit det mycket lugnt och inte vandrat mer än 13-14 kilometer.

Min trötthet. Vad beror den på? Att jag har lite ont i ryggen och känner mig stel och orörlig spelar förstås en viss roll, men jag borde ändå inte vara så här trött. Visserligen bär jag det mesta som är tungt, men säcken väger närmare 20 än 25 kg. Efter hand blir den ju också lättare. Vi rör oss i ett mycket lugnt tempo. Jag blir inte svettig ens med regnkläderna på. Men... vi håller på länge varje dag. I vanliga fall går jag betydligt fortare och får därmed längre återhämtning - framför allt på kvällarna.

En sådan minnesvärd dag!

Det har regnat hela natten och det kommer att regna praktiskt taget hela dagen. Dessutom blåser det hårt - mestadels medvind.

Vi vaknar kockan åtta och kommer iväg kvart i elva. Att det tar längre tid på morgnarna nu beror inte enbart på det dåliga vädret. Vi blir allt mer osmidiga.

Efter 3-4 kilometer kommer vi fram till Skarja. Jag känner inte riktigt igen mig. Det var visserligen länge sedan jag var här sommartid, men... Telefonhytten och dasset...? Hur länge har det sett ut så? Nu kan man gå in i telefonhytten och där finns ett extrarum med bord och bänkar... Enligt uppgift var det tidigare ett låst soprum.


Telefonhytten med rastrummet 

och dasset


Den blöta förmiddagen gör det skönt att komma inomhus. Där träffar vi två trevliga holländare – unga bröder. 

I röran vid telefonen hittar jag denna lilla anteckningsbok...

Och när jag bläddrar fram till sidan 12...



Vandringen 1997 var tänkt att bli en RIKTIGT lång tur genom många av Sareks dalgångar, men värmen, myriaderna av mygg samt frånvaron av vind gjorde att turen mer än halverades. Vi gick bara från pöl till pöl och doppade våra kläder eller hela oss. När vi tryckte till med händerna bakom öronen blev de alldeles blodiga av mätta myggor.

Vi lämnar våra packningar i raststugan och går ner längs ravinen för att beskåda dramatiken och fotografera. Den kanjon som jokken skapat är mycket mäktig.Trots att jag varit här flera gånger så har det inte blivit av tidigare att följa den nedströms. Vi har tur. Just nu är det ett uppehåll i regnandet. 

Efter denna lilla avstickare axlar vi våra ryggsäckar och fortsätter mot Bielavallda. Ett eller ett par vad kan vi nog räkna med. Jag vet ju sedan tidigare att om något vad kan bli besvärligt så är det Tjågnorisjågåsj.

Mahtujågåsj

Mycket riktigt. Mahtujågåsj blir bara ett par snabba kliv i vattnet, men Tjågnoris ser mycket besvärlig ut. Jag letar länge innan jag hittar en acceptabel plats. Britt står i närheten och väntar på att jag ska bestämma mig. När hon märker att jag gjort mitt val förbereder hon sig lugnt och effektivt för vadet. Det är ganska svårt. Jokken är strid och vattnet i det närmaste knädjupt. Britt är emellertid lugnet själv. Fullständigt orädd.


Tjågnorisjågåsj

Precis när vi kommer in på Bielavallda händer något märkligt. En liten lucka öppnar sig i molntäcket samtidigt som det fortsätter att regna. Framför våra ögon målas en helt magisk bild upp. Den innehåller en kristallklar och absolut hel regnbåge vars högra ände landar exakt på                         renvaktarstugan.

Denna syn varar i nästan 30 minuter och vi står som förhäxade hela tiden. Jag har aldrig upplevt något liknande. Vilken fantastisk slump att denna lilla glugg i det annars ganska massiva molntäcket höll sig öppen så länge.

Dagens sista vad blir några kliv över Bielajåhkå. Tältplats hittar vi nära offerplatsen. Vi har precis ätit. Klockan är halv åtta och det regnar fortfarande. Vi är rörande överens om att detta var en mycket minnesvärd dag.

 

Det regnar hela natten. Klockan halv åtta har vi båda varit vakna en stund och vi bestämmer oss för att det är dags att börja röra på oss.

Vi har tur. Regnet gör en paus precis när det är dags att ta sig ut och packa ihop tältet. Hela dagen har vi sedan omväxlande regn och uppehåll. Vi behåller dock regnkläderna på hela tiden, för vi har en bitande kall vind i ryggen. Det är ju ett ganska vanligt förhållande när man tar sig igenom Basstavagge.



Dalgången bjuder på tre vad denna dag. Vi har uppehåll i regnandet vid samtliga. Tur! Alle tre är ganska vattenrika - Soabbejåhkå, Alep Basstajåhkå och Lulep Basstajåhkå.

Alep Basstajåhkå

Det är märkligt hur enkelt Britt tar sig över dessa vattendrag. Hon har betydligt större problem med stenskravlet.


Mordor?

En knapp kilometer efter dagens sista vad slår vi upp tältet. Det känns makalöst gott att få krypa ner i sovsäcken. Dagen har varit kall, blåsig och regnig. Den har dessutom innehållit tre ganska besvärliga vad - vandringens tre sista.

Innan vi somnar hinner vi sammanfatta dagens uppevelser. För mig är dagens höjdpunkter de båda blommorna skrednarv och fjällbräsma. Dessa har jag inte lyckats bestämma tidigare.


Britt är ”lättvandrad”. Hon njuter av allt – till och med usel väderlek. Hon är en person som har förmågan att leva här och nu, som kan njuta av både stort och smått. Det märkte jag redan under vår första vandring tillsammans i trakterna av Helags. Hon dök ofta ner i kråkriset och hittade något som fångade hennes uppmärksamhet. Och då var hon där. Bara där.

            

Även denna morgon vaknar vi till regnsmatter mot tältduken. Under tiden som vi lagar och äter frukost upphör regnet för att inte återkomma på hela dagen! När vi börjar vår vandring har vi hård medvind.

Britt går långsammare än vanligt idag. Hon har fått rejäla skavsår. De få kilometrarna ner till Rinim tog mycket lång tid - nästan fem timmar. Det är nog tur att vandringen börjar närma sig slutet nu.

Äntligen ser vi Sitojaure

Framme i Rinim är det febril verksamhet. Unga fröken Kuhmunen ska iväg med helikopter för att delta i renskiljning och kalvmärkning. Det är sannerligen ingen UL-packning hon ska ha med sig. Tillsammans med ett par i vår ålder - som också vill ha skjuts över sjön - hjälper vi henne att få all utrustning på plats uppe vid helikopterplattan.


Det är den pratglada mamma Dagny Kuhmunen som ska köra oss över sjön så snart dottern kommit iväg. När helikoptern äntligen ger sig iväg visar det sig att det blåser alldeles för mycket för att Dagny ska våga köra båten. Vi fyra som vill över inrättar oss istället i kåtan nere vid stranden. Vi eldar och har det ganska gott på varma, sköna renskinn. Britt får också hjälp att sköta om sina skavsår. Med jämna mellanrum går vi ut och tittar på vågorna. 


Vid halvåttatiden mojnar det plötsligt och en halvtimme senare är vi på väg över sjön mot Ribakluokta. 


Märkliga molnformationer

Våra medpassagerare samt Dagny och en frusen nakenhund...

 

När vi kliver av i Ribakluokta drabbas vi för första gången av mygg. Så småningom hittar vi en tältplats som jag använt tidigare. Den ligger precis norr om Alep Vaggevarasj. I år finns här nästan inget vatten, så den är inte särskilt trivsam. Men vi är trötta. Klockan elva på kvällen står tältet på plats.

Nästa morgon är myggig! Den första delen av dagens tur går genom björkskog - innan vi kommer fram till Kungsleden. 

Som tur är har Britts skavsår läkt acceptabelt, så hon kan hålla en betydligt högre tempo idag. Det underlättas förstås också av att vi inte behöver se så noga var vi sätter våra fötter. Från att ha varit vindstilla ökar vinden efter hand till mycket stark motvind. Det är med en viss tacksamhet vi kryper in i raststugan.


Raststugan i Autsutsvagge

Här träffar vi en mycket trevlig, men ovanlig ung kvinna. Hon har ovanlig utrustning - opraktisk men vacker i mina ögon - och ovanlig mat. Dessutom har hon ovanliga kunskaper. Efter en stunds samtal frågar hon plötsligt vad min Livskamrat heter. När jag svarar berättar hon att de träffats i Sitojaure och hon plockar därefter fram en ticka av ovanligt slag som hon vill att jag ska ge till henne eftersom hon blivit mycket intresserad av den. Innan hon fortsatte sin vandring bjöd hon oss på en näve kakaobönor.

Utsikt in mot Pietsaure. Rasek till vänster och Lulep Gierkav till höger.

Jag och Britt fortsätter sedan vår vandring ända fram till branten ner mot Saltoluokta och slår upp tältet på en helt underbar plats.


Under hela tiden inne i Sarek har vi sett en handfull vandrare. Idag har vi mött 36 personer på Kungsleden. Jag tror vi närmar oss civilisationen...

Vi tar en låååång sovmorgon. Klockan är kvart i elva och vi har inte ätit frukost än. Det har småregnat i natt och på morgonen men nu är det uppehåll. Strax efter klockan tolv kommer vi iväg. 

Det är alltid lika roligt att närma sig Saltoluokta. Platsen är fylld av minnen. Vi slår upp tältet och tar först en dusch och sedan en öl.

 

Jag har telefonkontakt med Livskamraten. Hon är på väg. Hennes röst bubblar av upplevelser. Vi kommer att ha mycket att prata om... 

Grattis på 60-årsdagen, Britt!

Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2013-10-30 15:07   viktorpettersson
Betygsätt gärna: 5
Mycket intressant läsning som vanligt Håkan. Undrar var den sista tältplatsen "vid branten" ligger. Ser riktigt vackert ut!
 
Svar 2013-10-31 16:09   Håkan Friberg
Tack för berömmet! Sista tältplatsen ligger precis norr om leden precis innan den sänker sig ner i björkskogen ovanför Salto. Fin liten bäck strax intill.
 
2013-10-30 15:13   0020
Alltid lika roligt och inspirerande att läsa dina reseberättelser. Tack!
 
Svar 2013-10-31 16:10   Håkan Friberg
Alltid lika roligt att få goa kommentarer. Tack! :-)
 
2013-10-30 18:16   OBD
Härligt lättläst och intressant som vanligt.
En sådan 60-årspresent tror jag att jubilaren gärna väntade på.
Ni verkar ju ha haft en hel del regn, men då blev ju solskenet desto vackrare.
 
Svar 2013-10-31 16:15   Håkan Friberg
Tack Bertil. Det gläder mig att du tycker att den är lättläst. Jag vet att jag ibland kan bli lite mångordig och har också svårt att begränsa antalet bilder. Jag vill ofta ha med ALLT. Och det blir faktiskt en text lidande av.
 
2013-10-30 18:57   PZON_390
Hej Håkan,
Trevlig berättelse och fina bilder i vanlig ordning. Den bild som heter "29008" blev lite av en favorit...

// Pzon ..
 
Svar 2013-10-31 16:18   Håkan Friberg
Hej och tack! Men... vilken bild heter 29008?
 
2013-10-30 20:17   annakari
Roligt att ni kom er i väg, alla dåliga ryggar till trots. Vilket minne för er båda. Älskar bilderna vid Smailavadet.
 
Svar 2013-10-31 16:22   Håkan Friberg
Tack Annakari! Vad kul att du nämner just dessa bilder. Jag är mycket nöjd med dem. Även vadningsbilden från Bielavallda tycker jag om. Den andas ödslighet.
 
2013-10-30 20:27   äventyrssugen
Trevligt och inspirerande berättat trots regn och rusk. Låter som en mysig tur.
 
Svar 2013-10-31 16:25   Håkan Friberg
Det var det sannerligen. Man lär känna varandra på ett helt nytt sätt när man gör något sånt här tillsammans.
 
2013-10-30 21:17   Emmma
Jag blir väldigt nyfiken på den ovanliga kvinnan och hennes ovanliga utrustning och kunskaper! :-)
 
Svar 2013-10-31 16:46   Håkan Friberg
Jaa du... det låter sig faktiskt inte göras så lätt... Har funderat på att skriva ett blogginlägg om henne...
Jag återkommer. :-)
 
2013-10-30 21:17   Emmma
Jag blir väldigt nyfiken på den ovanliga kvinnan och hennes ovanliga utrustning och kunskaper! :-)
 
Svar 2013-12-14 19:20   Håkan Friberg
Emma, nu har jag skrivit ett blogginlägg om kvinnan. Läs och förundras.: -)
 
2013-10-31 09:06   Zip99
Betygsätt gärna: 5
mycket bra läsning :-)
 
Svar 2013-10-31 16:27   Håkan Friberg
Din första kommentar ser jag. Jag känner mig ärad. Tackar!
 
2013-10-31 09:50   Karolina P
Verkar som om ni haft en härlig vandring, regnet till trots. Och vilken helt underbar 60-års present! Jag hoppas att ni kommer upp flera gånger...
 
Svar 2013-10-31 16:33   Håkan Friberg
Tack för en glädjande kommentar, Karolina! När det gäller presenten kan man verkligen inte klaga på givandets glädje. :-)
 
2013-10-31 09:59   LeifS
Betygsätt gärna: 5
Minnen dyker upp. Bl.a. Från Skaitatjvagge i Bastavagge där vi fastnade pga strömmande vatten till midjan efter kraftigt regn. Räddningen blev polisens helikopter som lyfte ut oss till Jokkmokk. Och det kostade gratis. Har tackat besättningen med julkort. Ner till Saltoluokta har jag alltid valt vinterleden, där man sommartid oftast går ensam. Och där finns fina tältplatser och blåbär. Vatten hittar man om inte annorstädes i trädpallisaden öster om leden. Underbar utsikt och behaglig mjuk vandring nedför till fjällstationen och dess bastu och middagsbord.
 
Svar 2013-10-31 16:36   Håkan Friberg
Tack för en mycket innehållsrik och trevlig kommentar. Jag noterar och lägger på minnet till nästa gång.
 
2013-10-31 11:52   mummli
Betygsätt gärna: 5
Tack ! för underhållande läsning o fina bilder
 
Svar 2013-10-31 16:39   Håkan Friberg
Tack Ingemar för ännu en glädjande kommentar från dig!
 
2013-10-31 14:51   karlerland
Håller med herr Disman: Härligt lättläst och intressant som vanligt. Jag får dessutom lite nostalgivibbar när jag läser din berättelse. Jag gick större delen av den här rutten 2000 och 2002. 2010 njöt jag av Björns kolinghistorier och specialskorpor i Akkastugan medan vi väntade ut en befarad storm. Och Stina, som Björn kallade henne! Hur härligt en frukost hos henne smakar har jag vid flera tillfällen fått nåden att konstatera.
 
Svar 2013-10-31 16:42   Håkan Friberg
Nostalgitrippar är trevliga resor. :-)
Tack Ranta, för en mycket glädjande och informativ kommentar.
 
2013-10-31 16:02   VKV-BoE
Härlig berättelse. Ett mycket sent grattis till Britt!! Det måste ha varit en fin present att få uppleva denna tur.
 
Svar 2013-10-31 16:30   Håkan Friberg
Tack för en härlig kommentar!
 
2013-10-31 17:10   thegedd
Skoj att hon/ni äntligen kom iväg. Härlig berättelse och fina bilder, särskilt regnbågsbilderna och molnformationen. Lätt att man "fastnar" i sådana ögonblick...som att beskåda en fin tavla i rörelse:-)
 
Svar 2013-10-31 18:05   Håkan Friberg
Tack Jesper. Det där med tavla... Britt och jag pratde om det när vi stod där. En sån här tavla på väggen skulle se prålig ut, men i verkligheten... WOW
 
2013-10-31 19:56   JackB
Betygsätt gärna: 5
Mycket intressant samt inspirerande läsning för en yngling på 23 år som mig. Känns betryggande att veta att jag har lite tid på mig att ge mig ut och uppleva. Starkt! Har alltid varit sugen på att åka upp till Sarek. Fina bilder!
 
Svar 2013-10-31 21:46   Håkan Friberg
Hej Jack och tack så väldigt mycket för dagens bästa kommentar! INGET glädjer mig merän att locka ut en yngling till fjälls. Go tur.
 
2013-10-31 20:44   plingella
Betygsätt gärna: 5
Vilken underbar 60-års present!! Vilken värme i berättelsen. Underbara bilder!
Jag blev gräsligt nyfiken på den unga ovanliga kvinnan... :-)
Underbar läsning helt enkelt.
 
Svar 2013-10-31 21:52   Håkan Friberg
Oj, vilken fantastisk kommentar. Mycket glädjande och uppmuntrande. Och angående kvinnan... någonting kommer så småningom. :-)
 
Svar 2013-12-14 19:22   Håkan Friberg
Hej Ingela. Nu finns ett blogginlägg att läsa om den ovanliga kvinnan jag träffade. :-)
 
2013-10-31 21:03   fowwe
Mycket njutbart att följa med er två fjällrävar på er vandring. Britt är ju en tuffing som kan njuta av fjällen även i regnväder och genom kalla vad. Åldern är inte allt - och så har ni ju bevarat ungdomssinnet och nyfikenheten intakt! Fina och intressanta foton, bland annat vadningsbilderna. Det där vadstället du fotograferat vid Tjågnorisjågåsj är ett bra ställe, jag har använt det själv när det var mycket vatten.
 
Svar 2013-10-31 21:58   Håkan Friberg
Japp. Jag är full av beundran över Britts lugn. Jag är också full av beundran att du direkt känner igen ett vadställe i Tjågnoris. :-)
 
2013-10-31 21:07   dHANScan
Betygsätt gärna: 5
Gillar mixet av nutid och reflexioner. Många fina foton. Det måste ha varit ett bra comeback för Britt.
Det är mycket läs-/sevärd med dessa bilder från vad, gå på snö och stenskravel. Det diskutereras ju ofta här på Sidan hur man klarer sådanne hinder och där bra vadställen finns, t ex http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=33338. Att vada gör ni perfekt - med 'stoiskt lugn' och respekt på samma tid. Här spelar bilden från Tjågnårisjågåsj en fin roll
 
Svar 2013-10-31 22:09   Håkan Friberg
Jag funderade en hel del hur jag skulle få med allt innehåll utan att det skulle bli för långrandig början. Många läsare vill nog gärna komma in i vandringen direkt. Därför valde jag detta sätt med korta återblickar. Det gläder mig mycket att du kommenterar just detta.
För oss fjälnördar är ju mina beskrivningar av vad och vägval förmodligen mer än välkända. Men jag märker att ganska många som kommenterar mina texter är personer med mindre fjälvana. Alla har nog inte Hans bok och ytterligare tre decimeter Sareklitteratur i bokhyllan. Så - kanske kan mina beskrivningar vara till praktisk nytta också.
Tack för en innehållsrik kommentar.
 
2013-11-01 19:30   kenneth1
Vackra bilder och en fin berättelse. Man blir inspirerad......
 
Svar 2013-11-01 20:51   Håkan Friberg
Tack Kenneth. Att få vara inspiratör är en mäktig känsla.
 
2013-11-02 17:28   AnnaiSito
Betygsätt gärna: 5
Vilken fin berättelse! Tror jag träffade din fru på andra sidan sjön vi hade en fin pratstund. Hon berättade att du var på väg genom sarek. Jag upptäckte ett litet "fel" i din fina berättelse Dagny heter inte kuoljok i efternamn men Kuhmunen, är nämligen min mor:) och den unga fröken (min syster) med massa packning heter kuhmunen i efternamn:)
 
Svar 2013-11-02 18:42   Håkan Friberg
Hej Anna! Vad kul med en kommentar från dig. Samtidigt skäms jag! Det finns två samiska familjer som jag träffar representanter från någorlunda regelbundet och det är familjen Kuoljok i Pietsaure och Kuhmunen i Rinim. Aldrig förr har jag blandat ihopdessa trevliga familjer. Rodnaden sprider sig...
 
Svar 2013-11-04 13:14   Håkan Friberg
Nu har jag rättat till misstagen. Tack för påpekandet.
 
2013-11-02 20:25   BrittMarie
Oräddhet (i lagom dos) vid vad är en god egenskap för fjällvandrare och visst är Britt lik Plupp om än med grått hår.
Intressant berättelse om en ovanlig födelsedagspresent!
 
Svar 2013-11-03 15:06   Håkan Friberg
Tack BrittMarie. Jag föreställer mig att du själv besitter egenskapen "orädd i lagom dos". :-)
 
2013-11-02 22:28   Johan Stadling
Mye fint skrivet! :)

Även jag är enormt nyfiken på denna mystiska kvinna vid stugan...
En dag kanske du delar med dig mera utav denna kvinna! :)


Haré :)
 
Svar 2013-11-03 15:08   Håkan Friberg
Ha-ha! Se där! En man som blivit intresserad av henne också. :-) Jag kommer nog inte undan.
Tack för ditt generösa omdöme.
 
Svar 2013-12-14 19:24   Håkan Friberg
Hej Johan.
Nu delar jag med mig av mötet med den ovanliga kvinnan. Kolla min blogg här på Utsidan. :-)
 
2013-11-04 14:55   thureb
Betygsätt gärna: 5
Härlig läsning Håkan. Nog bäst att lägga in en Sarekvandring eller skidtur i femårsplanen så att jag inte missar Sarek alldeles.
 
Svar 2013-11-04 15:43   Håkan Friberg
Det är ett absolut måste! Eller kanske två om du kan tänka dig en vinrerfärd. Jag planerar en sådan till påsk.
Tack för ett schysst betyg. :-)
 
2013-11-04 21:45   skogsfia
Åh, en sådan inspirerande berättelse! Härligt att ni kom iväg trots alla onda ryggar och stela leder. Jag hyser också en dröm att få vandra genom Sarek men vet inte om det blir av. Är lite tveksam till att gå ensam även om jag gjort det på andra ställen. Sarek inger lite extra respekt. Mina väninnor som jag vandrar med vill inte tälta...Men kanske en dag ändå. Kul att läsa om är det i vilket fall som helst.
 
Svar 2013-11-04 21:59   Håkan Friberg
Tack för en mycket inspirerande kommentar! Jag hoppas verkligen att du hittar en medvandrare. Har du provat att söka på Utsidan? Jag vet att flera har hittat vandringskompisar där.
Lycka till!
 
2013-11-05 15:30   Curt V
Betygsätt gärna: 5
Tack Håkan för en fantasisk fin berättelse som inte enbart handlade om själva vandringen, utan även gav andra dimensioner av livet. Bra och levande bilder gjorde berättelsen varm både varm och tillgänglig. Åter igen tack Håkan.
 
Svar 2013-11-05 19:31   Håkan Friberg
Jag blir nästan mållös av alla generösa kommentarer. Ett bättre omdöme än det du ger kan jag helt enkelt inte önska mig. Tack Curt.
 
2013-11-07 12:27   brigas
Lite inspiration för en annan Britt;kanske kommer jag ut igen i dessa områden i framtiden.År behöver inte vara det ultimata hindret.
 
Svar 2013-11-07 15:08   Håkan Friberg
Helt rätt, Britt. Jag är övertygad om att LUSTEN och LÄNGTAN är det allra viktigaste.
 
2013-11-12 22:07   tysk fjällentusiast
Betygsätt gärna: 5
Hej Håkan,
mycket bra beskrivning, bilderna och en bra insperation. Vädret var inte så bra men det är Sarek. Hur många dagen var det vandring?Måste jag har mycket erfarenhet för at vandra det? Jag vill också genom Sarek på någon gång. Tack för hjälp.
 
Svar 2013-11-12 22:32   Håkan Friberg
Hej Marc och tack för din positiva kommentar. Vi använde oss av 8 vandringsdagar, även om den sista dagen bara var de få kilometrarna ner för backen till Saltoluokta fjällstation. Med en starkare medvandrare (eller ensam, för den delen) så klarar man normalt av denna tur på 6 dagar om man inte sätter av tid för toppturer och andra avstickare.
För att ge sig in i Sarek så måste man givetvis ha vana vid vandring, att tåla minst 20 kg på ryggen dag ut och dag in och samtidigt orka gå minst 15 km på en dag. Eftersom det inte finns några ledmarkeringar så måste man vara någorlunda van orienterare och duktig kartläsare. Det som annars skiljer Sarek från många andra fjällområden är vaden. De går inte att komma undan och kan ibland vara ganska besvärliga.
Känner man att man klarar av detta så finns det absolut ingenting som ska hindra en att ge sig in. Jag har svårt att tänka mig något annat svenskt fjällområde som bjuder på så varierad vandring som just Sarek.
Välkommen hit!
 
2013-11-17 09:41   Mansson
Betygsätt gärna: 5
Härlig berättelse och väldigt fina bilder, och riktigt inspirerande. Plupp....ja det var precis vad jag tänkte på direkt när jag såg bilden :-)
 
Svar 2013-11-17 14:03   Håkan Friberg
Tack för en mycket inspurerande kommentar!
 
2013-11-28 19:45   kent.nor
imponerande människor,det om regnbågen var oxå kul eftersom jag är en gammal bibelläsare.1mos9:8-17.många vet inte varför regnbåge eller varför det är vånda o höga rop på ett bb,lite om herrens dimensioner,jorden är mig en fotapall,och molnen är dammet efter hans fötter,nahum1:3,jesaja66:1..dårarna säger i sitt hjärta det finnes ingen gud.herren skådar ned från himmelen på människors barn för att se,om det finnes någon förståndig någon som söker gud.psaltaren14:1,2.egentligen är bibeln budskap lätt ta del av blodsförbundet och börja fellowshipa genom ordet,och voila,hepp,han är tangible,http://www.youtube.com/watch?v=o6G2_2gSY3o
 
Svar 2013-11-28 20:03   Håkan Friberg
Jag är glad för att du tog dig tid att kommentera. Du skrev den 30:e kommentaren till denna artikel, vilket innebär nytt personligt rekord för mig. :-)
Jag måste dock erkänna att efter rad ett förstår jag inte ett smack.
 
2013-11-28 23:26   kent.nor
jag menar med mitt lilla kåseri,är man naturmänniska och är ute i storslagen natur,och får uppleva solnedgångar,gryningar och stormvindar,kan ju tanken komma,undrar hur detta vackra kom till,gud kan man lära känna genom hans ord,ex,dom avkunnas till eva och alla kvinnor efter henne,genom smärta skall du föda dina barn,när någon bjudit in jesus kristus i sitt liv,och som det då sker blivit född på nytt,fått guds liv i sin ande,blir skapelseundret så mycket större o levande,och han kan visa dig detaljer som du annars aldrig får se,han funkar så här om människan inte vill ha honom i sitt liv,så blir det aldrig maxad kontakt med skaparen och det skapade,var o hörde på en naturfotograf som mött herren för många år sen i augusti,om du vill kan jag skicka en bok av honom med naturbilder,mycket stark,kostnad för dig,gratis.
 
2013-12-15 18:57   Erik3
Hajade till när jag kom till bilden från "notesbogen", på gymnasiet gick jag nämligen i parallellklass med Martin och Christopher. Ibland är världen liten.
 
Svar 2013-12-15 19:59   Håkan Friberg
Vad kul! Du är observant. Tidigare Sköllerstabo? :-)
 
2013-12-30 08:22   Håkan Friberg
Jag har också fått en mycket innehållsrik kommentar till denna text i min gästbok. För att ha allt samlat kopierar jag själv in den här, trots att Anders valde att inte göra det.:


"Hejsan Håkan. Jag skriver här till dig med ett meddelande eftersom jag tycker att kommentera i bloggen blir så trist och lite enahanda.
Du lyckas tydligen alltid få tag i spännande och mysiga kvinnor på dina vandringar. Det är i mitt tycke nästan en större bedrift än att bara gå och vada dessa kalla och svämmiga jokkar i Sarek.
Sitt valda sällskap berättas det väldigt sällan om, i dessa inlägg. Har du tänkt på det!
Men helt plötsligt, när du skriver så lyckas du med något som ingen annan i vår ålder gör. Vara omtyckt och fri.
Jag är inte direkt avundsjuk på ditt vägval denna gång. Det var väl lite regnigt för detta. Men ambitionen i att vara social, givmild och ha kul under vad det verkar fint sällskap gör att det blir något annat.
Det är nog detta vi alla gillar att läsa om.
Du lyckas faktiskt gå över den där grå konventionen genom att ge någon en present.
Det var nog inte bara att du gav henne en gåva på hennes sextioårsdag. Du gav oss andra läsare här, något annat, kanske mer värdefullt: Att ge och berätta."
 
Svar 2013-12-30 08:26   Håkan Friberg
Hej Anders.
Att jag inte svarat förrän nu på ditt inlägg beror helt enkelt på att jag har velat suga på den här karamellen lite längre.

Det betyder något när du väljer att kommentera i min gästbok istället för direkt under artikeln.

Jag blir uppriktigt glad över alla som tar sig tid att kommentera det jag skriver. Allra gladast blir jag när någon läsare formulerar på vilket sätt de blivit berörda. Tyvärr blir min svar på dessa kommentarer ibland lite schablonmässiga. Det ska inte detta svar bli.

Du nämner att jag lyckas få tag på spännande och mysiga kvinnor på mina vandringar. Jag håller verkligen med dig, men jag vill inte begränsa det till kvinnor. Jag väljer ALLA mina medvandrare med stor omsorg. Det är ingen floskel när jag påstår att de bidrar med minst 50 % av upplevelsen. Jag har inga problem med att vandra exakt samma sträcka omigen med en ny medvandrare. Upplevelsen blir garanterat helt ny. I stort sett denna sträcka genom Sarek har jag vandrat fyra gånger. Alla turerna totalt olika. I Abiskoalperna har jag ju mutat in en rutt som jag vandrat så många gånger att jag troligen inte har någon ny person att ta med mig dit. Därav titeln på den senaste artikeln därifrån- Abiskoalperna för sista gången?

Att hitta intressanta medvandrare ÄR definitivt en större bedrift än att vada X antal jokkar. Min ambition när jag skriver är - bland annat - att låta mina medvandrare påverka resultatet. Förmodligen har jag lyckats lite bättre än vanligt med just denna text eftersom jag fått både snabb och överväldigande respons.
Senast jag fick respons av liknande slag var när jag skrev om mitt och Livskamratens försök att nå toppen på Ahkka. Jag fokuserade lite mer än vanligt på vår ålder och jag minns att du kommenterade något om att det där med ålder inte är så jäkla noga. (Du formulerade det betydligt snyggare än så.) Även denna gång lyfter jag fram våra åldrar som något betydelsefullt i sammanhanget. Och reaktionen låter inte vänta på sig.
Kanske är det så att den här typen av texter inger hopp - för alla åldrar? "Gamlingar" inser att det inte är för sent och "Ynglingar" tänker att - kan dom så kan jag - och jag har många år på mig.

En liten kort mening i din respons till mig kittlar mig lite extra. "Vara omtyckt och fri." Jag blir så nyfiken vad du lägger in i de korta orden.

Avslutningsvis: Jag njuter ALLTID av att läsa din respons på mina texter. Jag har skrivit det förut: Du tillför texten något. Efter att ha läst dina kommentarer kan jag ofta se något i mina egna texter som jag inte sett tidigare - i varje fall inte satt ord på. Jag är övertygad om att många läsare av mina texter tycker detsamma. Genom att skriva i min gästbok undanhåller du många dina läsvärda tankar.

Men... skriv var du vill... bara du skriver.
Tack Anders.
 
2014-01-07 11:11   thureb
Kul att läsa din senaste och lite längre kommentar Håkan. Just att ha sällskap med olika personer vid turer i friluftslivet är ju oerhört väsentligt. Man kommer varandra nära och får ofta vänner som är lätt att återknyta kontakten med efter flera års uppehåll. Ett nätverk för livet.
 
Svar 2014-01-07 18:10   Håkan Friberg
Helt rätt. Ett hållbart nätverk. Jag måste också erkänna att jag också skaffat ett cybernätverk tack vare mitt skrivande. Kanske inte lika hållbart men kul att ha. :-)
 
2014-01-28 14:04   Nettchen
Betygsätt gärna: 5
Vilken rolig läsning. Tack. Ska också göra min drömresa genom Sarek i år. Kul att läsa hur andra har haft det. Fina bilder!
 
Svar 2014-01-28 19:04   Håkan Friberg
Vad härligt! Du har allt det roliga framför dig:
1) Planera /fantisera
2) Genomföra / förändra
3) Minnas / tänka tillbaka
Lyckost!
Och tack för din goa kommentar. :-)
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar