Artiklar > Suorva - Kvikkjokk augusti 2011

Suorva - Kvikkjokk augusti 2011

Av: OBD

I vintras satt jag och tittade på mina Sarekkartor. Alla var BD10 utom en som var en gammal 28H tryckt 1984. På en av de gamla BD10 kartorna hade jag ritat in en rutt som började vid Suorvadammen. Jag tror jag ritade in rutten efter att ha läst "Vandra Kungsleden 2" av Claes Grundsten (Tryckt 1991).  Att börja, eller sluta, vid Suorvadammen har ju skrivits en del om på senare tid på Utsidan. Både för- och nackdelar har beskrivits. Jag kände att i år ska jag börja där och gå mot Kassalako och sedan lämpliga färdvägar ner till Kvikkjokk.

Resan upp med tåg och buss gick bra. Bussen från Gällivare var fylld till sista plats. Jag var inte ensam om att gå av bussen i Suorva. Ett tyskt par gjorde detsamma. Mannen hade varit i Sarek flera gånger tidigare och oftast börjat i Suorva eller Kvikkjokk. Nu skulle de gå till Kvikkjokk men vi skildes åt straxt efter rengärdet. De gick mot söder och jag gick mot väster. Jag gick mellan de två jokkarna upp mot södra kanten av Sliehkkojavrre. Backen upp var inte svårvandrad men det kändes i benen. Det var riktigt skönt att slå läger vid sjöns västra ända.


"Fjällvandring" Suorvadammen



Backen upp till Sliehkkojavrre



Min tältplats vid Sliehkkojavrre


Nästa dag blev en dag med växlande molnighet men det var mest solsken. Vandringen bjöd på sten i alla former och storlekar. Från fotbollsstora till stora som små fritidshus. Det blev en hel del zick-zack gående och det kändes som jag fick gå dubbelt så långt som kartan visade. Men det gjorde egentligen inte så mycket. Jag hade gott om tid och hade räknat med ganska korta etapper. Vid sjöarna Nuortap- och Oarjep Atjek var det en härliga vyer mot Ahkka. Fint ställe att ta en lunchpaus på. Jag fortsatte mot VSV till den lilla sjön 1074 där jag slog läger.

Nuorteap Atjek. Ahkka långt i bakgrunden




"Tripp, trapp, trull" (med tanke på höjderna). Oarjep Atjek med Ahkka i bakgrunden



Min tältplats straxt söder om sjön 1074


Dagen därpå var vädret helt underbart. Strålande sol och en nästan molnfri himmel. Jag såg fram mot att komma över det lilla passet mellan Tjievravarasj och höjden 1274. Där borde härliga vyer breda ut sig över Guhkesvagge mot hela Sarekmassivet och ända upp till Ahkka. Jag blev verkligen inte besviken. Såg först Suottasjjiegna, Suottasjtjåhkkå och Nijak. Litet senare syntes hela panoramat från Sarektjåhkkå och upp till Ahkka. Det var helt fantastiskt att jag hade sådant fint väder. Jag njöt länge av detta panorama. Jag fortsatte sedan nerför Tjievrras västsluttning. Siktade på utflödet från Nuortap Tjievrajavrre som jag vadade. Där fick jag tilfälle att prova mina nya vadarpåsar som min hustru sytt. Fungerade alldeles utmärkt. Gick sedan över Lulep Gassavarasj och ner mot sjön 975. Slog läger mellan den och den lilla sjön som ligger alldeles norr om 975.


Vy mot Sarek straxt efter passet mellan Tjievravarasj och höjden 1274.

Suottasjjiegna, Suottasjtjåhkkå och Nijak



Panorama över Sarekmassivet. Sarektjåhkkå längst t.v. och Nijak längst t.h.



Spijkkakammen, Vuojnestjåhkkå och Buchtkammen (Tror jag. Rätta mig gärna om jag har fel)



Alep Sarekjiegna, Vardasjiegna, Gassakammen, Såltatjåhkkå



Såltatjåhkkå, Suottasjjiegna, Suottasjtjåhkkå och Nijak



Min tältplats vid sjön 975 mellan Alep- och Lulep Gassavarasj.
Såltatjåhkkå, Gassakammen och Suottasjiegna i bakgrunden.


Det regnade under natten men jag vaknade till en strålande morgon. Det var ganska typiskt för de första dagarna av min vandring, att morgnarna och förmiddagarna var det mest solsken och eftermiddagar och kvällar regn eller regnskurar. Den här dagen skulle jag upp genom Nijakvagge till Ruohtesvagge. Jag hade en tanke att kanske bestiga Nijak. Så blev det inte. Dels blev det ganska molnigt dels blev jag alldeles för trött för en sådan bestigning. 

På vägen ner från Nijakvagge mot Ruohtesvagge såg jag två personer som såg ut att leta vadställe över jokken från Nijakjiegna. När jag kom fram såg jag att de försökte vada, i mitt tycke, alldeles för långt upp. Och dessutom barfota. Det var faktiskt ganska bra fart på vattnet och de hade gjort några försök men fått vända. Jag påpekade det olämpliga i att vada barfota och sade att jag tänkte vada ända nere där jokken rinner ut i Nijakjågåsj. Där delar jokken upp sig i flera armar och det såg ut att vara lätt att vada. Jag gjorde så och såg efter en stund att de gjorde detsamma. Jag följde sedan Ruohtesvagge upp till Ruohtesjavrasj. Där slog jag läger. Det regnade och det kändes skönt att komma in i tältet.



Såltatjåhkkå och Suottasjiegna



Nijak



Nijakriehpejavrasj



Sjön 1244 i Nijakvagge



Min tältplats straxt NO om Ruohtesjavrasj
I bakgrunden Ruohtesjavrasj, Boajsatjåhkkå, Ruohtes och Ruohtestjåhkkå.
Kullen t.h. är Ruohtesvarasj

Nästa dag gick jag mot SV, upp i dalen mellan Alep Ruohtesjiegna och toppen 1504. En bit upp i sluttningen har man fina vyer mot Kantberget och Gavelberget. Även mot Ahkka om vädret är bra. Här såg jag på norra sidan av dalen 4 vandrare på väg ner mot Ruohtesvagge. Upp mot passövergången var det ett stort snöfält som bitvis var litet isigt. Vid själva passövergången ligger en liten sjö. Jag fortsatte mot SSV, öster om Skajdasjtjåhkkå. Stenigt men lättvandrat. Vadade jokken och följde den ner mot Guohpervagge. Slog läger ganska långt upp i sluttningen med utsikt mot Nasasvagge.


Oarjep Ruohtesjiegna



Ruohtesvagge. Kantberget och Gavelberget. Smajlajåhkå längst t.h.




Mellan Alep Ruohtesjiegna och .1504. Ahkka i bakgrunden, Nijak t.h.
Fyra vandrare nere t.v.



På passövergången mellan Alep Ruohtesjiegna och .1504



Söder om Skajdasjtjåhkkå ner mot Guohpervagge



Min tältplats SV om Skajasjtjåhkkå. Lanjektjåhkkå i bakgrunden. Njahke t.h.


Nästa dag hade jag tänkt skulle bli en vilodag, men vädret blev ganska bra om än litet blåsigt, så jag bestämde mig för att vandra vidare. Jag gick mot söder och vadade Guohperjåhkå straxt öster om jokken från Nasasjavrre. Uppgången i Nasasvagge var ganska lätt och jag blev nästan litet överraskad när jag helt plötsligt såg renstängslet. Det hade säkert varit möjligt att ta sig över (eller under) på  några ställen, men jag valde att följa stängslet ner till utflödet från Nasasjavrre. Där var det lätt att ta sig förbi. Det var bara litet krusningar på vattenytan, men under tiden jag gick utmed sjön ökade vinden och det blev vågor med "vita gäss" på sjön. 

När jag passerat sjön fortsatte jag på nivån 900-1000 meter ut på Lanjekbuollda. Mycket lättvandrat. Nu var inte vädret det allra bästa, men vid klart väder har man säkert fantastiska vyer mot Padjelanta härifrån. Med kikarens hjälp såg jag långt ner den omskrivna bron över Miellädno. Den är ju som andra påpekat fel inritad på kartan. Ligger drygt 1km längre nedströms. Jag kom fram till Gainajjågåsj och upptäckte att den rann i en ganska djup ravin. Det såg ut att vara svårt att hitta ett lämpligt vadställe, så jag följde jokken ned mot utflödet i Miellädno. Såg två tält i närheten av Alkavare kapell. När jag kom ner där ravinen slutade fann jag en alldeles utmärkt tältplats så där slog jag läger. Under dagen hade det varit en hel del moln och ganska blåsigt men nu tittade solen fram och det blev en riktigt fin kväll.



Nasassjavrre



Från Lanjekbuollda mot Miellädno. Virihaure (Arosluokta) t.v. långt borta.
Mahttoajvve t.h.



Från Lanjekbuollda mot Miellädno och den dåliga bron, som ligger drygt 1km norr om vad som anges på kartan.






Gainajjågåsj. Rinner ut i Miellädno vid Alkavare Kapell



Min tältplats vid Gainajjågåsj, straxt nedanför Alkavare Kapell

Morgonen därpå tog jag mig en titt på Alkavare kapell med omgivningar innan jag fortsatte min vandring. Jag gick stigen utmed Alggajavrre. Tidvis var sjön mycket vacker och skiftade i olika nyanser av grönt. Jag mötte en familj, far, mor och två barn c:a 8 resp 11 år. Jag tror de kom från Polen men jag är inte säker. De var på väg till Sulitelma. Flickan, som var yngst, berättade (delvis med hjälp av mamman) att hon vadat i vatten upp till midjan. Hon tyckte det var kallt och det kan jag förstå. Jag hade planerat en riktigt kort etapp och siktade på ingången till Niejdariehpvagge. Slog läger en bit upp i sluttningen med fin utsikt praktiskt taget åt alla håll. Åt en sen lunch och lade mig i tältet för att slappa en stund. Jag somnade, men vaknade av att det var väldigt varmt. Solen hade kommit fram och då blir det ju nästan "bastuvarmt" inne i tältet. Jag gick ut och fotograferade ett litet vattenfall i Niejdariehpjågåsj. Då hörde jag någon som sade:"Blir det några bra bilder". Det var en "Utsiding" som kom ner från Niejdariehpvagge. Vi hade en trevlig pratstund innan han gick vidare in i Alggavagge mot Skarja.


Alkavare Kapell



Alggajavrre



Alggavagge, mot Niejdariehpvagge



Alggavagge. Från min tältplats mot öster. Härrabakte t.v. och Ahkatjåhkkå i mitten



Alggavagge. Min tältplats invid Niejdariehpjågåsj. Lanjaktjåhkkå i mitten


Natten var blåsig, kall och regnig. Tyvärr fortsatte det vädret nästa dag även om morgonen bjöd på svaga luckor i molnigheten. Det blev en vilodag. Jag kände inte för att ge mig av upp i Niejdariehpvagge i det vädret. Kunde åtminstone hoppas att det skulle bli bättre om jag väntade en dag. Jag låg eller satt mest i tältet och tittade ut. Det kan ju hända saker även om vädret är dåligt. Jag såg en ensam vandrare med stor packning komma ner utmed jokken från Ridajiegna. Han gick över Alggajåhkå och jag tror att han gick vidare mot Alkavare. Jag såg ett par slå upp ett tält några hundra meter nedanför min tältplats. Såg inte varifrån de kom. Jag hörde en ren alldeles utanför tältet. Det var en vaja med kalv. Men det kalla, blåsiga och regniga vädret höll i sig.


Alggavagge. Från min tältplats invid Niejdariehpjågåsj.


Alggavagge. Från min tältplats invid Niejdariehpjågåsj. En ren hälsar på.



Min tältplats invid Niejdariehpjågåsj


Nästa morgon bestämde jag mig för att vandra vidare. Yttertältet var vått men innertältet var bara fuktigt. Jag packade innertältet för sig och lade inne i ryggsäckens huvudfack. Yttertältet fick sin vanliga plats i  bottenfacket. Vädret såg faktiskt ut att bli riktigt skapligt. Men snart nog kom första snöbyn. Sedan följde den ena snöbyn efter den andra genom hela Niejdariehpvagge. När jag passerat passövergången såg jag så småningom Sarvesvagge, men Luohttolahko med omgivande berg var helt insvept i ett grått dis. Jag höll höjd och vek av åt väster innan jag kommit ända ner i Sarvesvagge. Det par som i går slagit upp sitt tält några hundra meter nedanför mitt, kom ifatt mig när jag hade lunchpaus. Det var ett ungt par från Belgien som jobbade i Uppsala. De pratade en alldeles utmärkt svenska. De var, precis som jag, på väg till Njoatsosvagge. Mina planer på att gå upp på Luohttolahko lämnade jag helt. Nu ville jag bara hitta en tältplats och invänta morgondagen.



Niejdariehpvagge. Nysnö på Galmme



Niejdariehpvagge. Mot passövergången



Niejdariehpvagge. Mot passövergången, 4 minuter senare.



Niejdariehpvagge. Mot Sarvesvagge



Sarvesvagge. Från mynningen av Niejdariehpvagge. Mot väster



Sarvesvagge. Min tältplats, c:a 1,5 km V om vattendelaren. Nysnö på Ridatjåhkkå


Nästa morgon var det nysnö på alla toppar som jag kunde se. Det var mulet och såg ut att bli regn under dagen. Jag planerar ännu en kort etapp. Upp mellan Tjågnåristjåhkkå och Tjågnårisvarasj och sedan ner i övre Njoatsosvagge. Det blev regn till och från hela tiden. Ibland snöblandat. Men när vädret är litet "halvrisigt" tycker jag det är lättare att hoppas på bättre väder än att vara rädd för att det ska bli ännu sämre. Jag passerade ovanför de små sjöarna Tjågnårisjavrasj och Skiejakjavrasj. Hittade en bra tältplats en bit upp i sluttningen ner mot Alep Njoatsosjavrre. Ända nere vid sjön var ett tält uppsatt. Troligen det belgiska paret.


Sarvesvagge. T.h. rinner Jiegnavakkajågåsj ner mot Sarvesvaggejokken.



Skijakjavrasj och Tjågnårisjavrasj






Min tältplats i övre Njoatsosvagge. Bulkas t.v. och Vassjabakte t.h.

Det regnade nästan hela natten, men på morgonen var det ganska stora blå luckor i molntäcket. Det såg ut att bli en riktigt fin vandringsdag. Tältet nere vid sjön var borta. De var uppenbarligen mer morgonpigga än vad jag var. Jag passerade tvärdalen som går upp till Jiegnavagge. Det såg brant ut, men där gick jag ju 2009 och då tyckte jag inte det var så besvärligt. Mötte en italienare som höll på att packa. Vi pratade en  stund och sedan gick jag vidare medan han packade färdigt. Mötte något senare ett ungt svenskt par som jag pratade med en stund. Vädret var nu helt underbart och det ena vackra sceneriet avlöste det andra. Jag fick litet "knäppnoja" efter tidigare regndagar. Det är tur att jag bytt till digitalkamera. Här skulle det annars gått åt en hel del film. 

Vid utloppet från Lulep Njoatsosjavrre vadade jag över till södra sidan och började en bitvis litet besvärlig skrågång uppför Tsahtsas sluttning. Fantastiska vyer ner över dalen. Längre upp i sluttningen såg man ut över Luohttolahko och alla toppar som omger platån. Ett par fjällvråkar passerade alldeles över huvudet och flög in över Luohttolahko. Nu kände jag mig fylld av en härlig "fjällkänsla". Men är det inte så, att till "fjällkänslan" hör även kontrasterna mellan olika väderlekstyper, och jag hade ju haft kallt, blåsigt, regn och snö, så nu var det dags att gå tillbaka till det fantastiska vädret jag hade när jag kom ner i Guhkesvagge under den första delen av min vandring. Jag rundade Tsahtsas utlöpare mot SO och gick mot sjön Goabrekjavrasj. Jag såg två tält vid sjöns SV sida, där jag skulle gå nästa dag. Man behöver ju inte trängas i en miljö som den här, så jag satte upp tältet vid sjöns NO-sida där jag hade en härlig utskt mot Luohttolahko med omgivande toppar.



Från min tältplats i övre Njoatsosvagge. Bulkas t.v. och Vassjabakte t.h. Fin morgon.



Övre Njoatsosvagge
Tvärdalen mellan Tjågnåristjåhkkå och Bulkas upp till Jiegnavagge



Lulep Njoatsosjavrre och dalen upp mellan Tsahtsa och Vassjabakte. Vassjatjåhkkå t.v



Njoatsosvagge. Pårtemassivet i bakgrunden



Njoatsosvagge. Från nordsluttningen av Tsahtsa mot Bulkas och Tsähkkok



Från nordsluttningen av Tsahtsa. Lullihatjåhkkå, Tvilingryggen, Balgattåhkkå, Seitaristjåhkkå och Loametjåhkkå



Min tältplats vid Goabrekjavrasj



Från min tältplats vid Goabrekjavrasj. Mot Luohttojåhkå.

I bakgrunden Ryggåsberget och Luohttotjåhkkå.

Under natten regnade det litet och på morgonen steg dimmolnen upp från Njoatsosvagge. Det var vackert men i tältet var det mesta fuktigt. Solen lyste mest med sin frånvaro men tittade fram ibland. Det blir säkert en fin vandringsdag tänkte jag. Och det blev det, om än litet längre än jag tänkt mig.

Jag rundade Goabrekjavrasj västra sida och gick längs sluttningen från Mangitjårro ner mot Låptåvagge. Sista biten ner mot utloppet från Låptåvakkjavrre var det mycket sten. Det såg ut att vara mera lättgånget längre mot väster, närmare de små sjöarna. Men utsikten är bättre om man går litet högre. Dessutom är risken för blötmark större om man går lägre och närmare de små sjöarna. Så tänkte jag. Måste ju ge mig själv motiv för att slita bland stenskravlet. Jag vadade jokken från Låptåvakkjavrre och fortsatte längs Tjuoldagårsså. Efter c:a 2km vek jag av rakt mot väster upp mot sjön Buojdes. Bitvis var det en hel del vide och ibland var det svårt att se var man skulle sätta fötterna. Buojdesjåhkkå gick lätt att vada alldeles vid utloppet från Buojdes. Där gick jag mot SSO och fortsatte mot Ruonasvagge. Det var när jag gick ner i Ruonasvagge som jag gjorde dagsetappen något längre än planerat. Jag gick helt enkelt och drömde och tyckte att det var ovanligt lättvandrat. Det gick mera utför än vad det borde men det var ju bara skönt. Så vaknade jag upp. Jag var ju alldeles för långt ner mot Habres, och dessutom på fel sida om jokken, som här rinner i en djup ravin. Det var bara att vända och gå tillbaka. Hittade en bra tältplats med fin utsikt mot Ruonasgåhpe.


Från min tältplats vid Goabrekjavrasj. Morgondimman lyfter ur Njoatsosvagge



Från Mangitjårros V-sluttning. Mot V, Låptåtjåhkkå och Låptåvarasj



Från Mangitjårros V-sluttning, ner mot utloppet från Låptåvakkjavrre



Tjuoldagårsså ner mot Tjuoldavagge. I bakgrunden, Vallespiken, Habres och Ruonas



Från Skievvuns SO-sluttning mot väster upp mot sjön Buojdes



Utloppet från den lilla sjön SO Buojdes ner mot Buojdes

Under förnatten blåste det ganska friskt, men större delen av natten var det lugnt. På morgonen ökade vinden igen. Det var byig vind, och ibland friskade det i riktigt ordentligt. Jag packade ihop och gick ytterligare litet tillbaka för att komma "på rätt spår" igen. Gick österut, mot Habres. Gick åter igen för högt upp och hamnade i onödigt steniga områden. Kom fram till den lilla sjön som ligger längst söder om Habres. Önskade att jag haft renarnas förmåga att ta sig fram även på stenig mark.Fortsatte genom Vallevagge. Där gick en man med två tonåringar, en tjej och en grabb, förbi mig. Tonårsgrabben såg ut att ha hur mycket energi som helst. Han gick långt nere vid Vallebäcken när de andra skråade upp mot Vallevarre. Även jag skråade upp mot Vallevarre och slog läger c:a 500m NV om den lilla sjön som ligger c:a 500m V om .863. Vid den sjön finns det bra möjligheter att tälta. Men min tältplats låg något högre och jag fick en sista vy mot Sarek.


Min tältplats i Ruonasvagge. Ruonasgåhpe



Den övre lilla sjön på 1000-m nivån S Habres



En ren i sluttningen SO Habres upp mot Vallevagge



Från sluttningen SO Habres upp mot Vallevagge.
Skievvun, Tsahtsa och längst t.h. Tjuolda



Vallevarre. Vallegårssåravinen och långt bort vattnet i Saggat



Vallevarre. Utsikt från mitt tält mot Pårtemassivet

Nästa morgon vaknade jag 05.30. Då var det skapligt väder och jag borde ha gett mig av. Men jag hade ju en lätt vandring framför mig ner till Kvikkjokk så jag kröp ner i säcken igen och somnade om. När jag bara en timme senare tittade ut hade vädret ändrats. Grått, grått, grått och åter grått. Hann precis packa allt inklusive tältet innan det började regna. Sikten var dålig. Jag visste ju åt vilket håll jag skulle gå, men tog ändå ut kompassriktningen mot renstängslet. Det blev en blöt vandring. Regnkläder var nödvändigt men det medförde att jag blev genomblöt av svett. För att inte hamna alltför mycket ur kurs lyckades jag hamna i mer än ett av de många sankmarkerna och små vattensamlingar som gömde sig i videt. Det gjorde att jag även blev genomsur om fötterna. Kom i alla fall så småningom fram till renstängslet och då blev det plötsligt betydligt ljusare på himlen. När jag närmade mig Prinskullen såg jag två figurer med paraplyer uppe på kullen. "Utländska turister eller UL-vandrare" tänkte jag. Det var ett äldre par från Schweiz som gjorde en dagstur från Kvikkjokk. Jag gick ner före dem men vi hade sällskap i båten som kördes av Kenth.



Dags att ge sig av från Vallevarre



Från Prinskullen ner mot Kvikkjokksdeltat

Ja så var jag då tillbaka till den s.k. civilisationen. Det kändes faktiskt ganska skönt att komma innomhus. Framför allt att få tillgång till ett torkrum. Det finns ju ett talesätt "Slutet gott, allting gott". Jag gjorde om det litet för mig själv och sade "Slutet gott, allting vått". Riktigt så illa var det inte. Allt det som jag förvarat i ryggsäcken huvudfack var torrt. Tältet, förvarat i bottenfacket var ganska vått, men bara de yttersta lagren. Det kommer tydligen in vatten genom ryggsäckens botten när man ställer ner ryggsäcken på våt mark. 

Hur var det då att starta vid Suorvadammen? Jo, jag tyckte det var väldigt bra. Det var en fantastiskt fin entré till Sarek att komma den vägen jag gjorde till övre Guhkesvagge. Men jag undrar hur det är när vädret är dåligt? Kanske inte lika fantastiskt. Jag har tidigare ett par gånger gått in i Sarek från Kvikkjokk via Vallevarre och Vallevagge och tyckte då att det var en bra ingång. Man var ju ganska snart uppe på fjället. I år gick jag ut den vägen och det tyckte jag inte det var så bra. Jag tror att alla lämpliga in-och utgångar till/från Sarek har sina fördelar och även vissa nackdelar. Visst har vädret betydelse, men jag har märkt att mitt humör den sista dagen, när jag ska avsluta vandringen, är klart sämre än den första dagen, när jag startar. Det gäller nästan oavsett vädret. Möjligen kan dåligt väder öka uppskattningen av civilisationen. Det känns ju då skönt att komma till bekvämligheter som dusch och torkrum.

Jag är mycket nöjd med vandringen i sin helhet. Det blev inte någon toppbestigning av Nijak. Det gör inget. Vädret var inte det bästa för en toppbestigning, men framför allt så hade inte orken räckt till. Det är bara att konstatera att åldern börjar ta ut sin rätt. Jag njöt och vill tillbaka.


Några finvädersbilder finns här :










       
       
  
Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2011-10-07 16:47   LRC
Det verkar ha varit en alldeles ypperlig tur detta! Jag misstänker starkt att jag passerade ditt tält på väg upp i Niejdariehpvágge dagen efter att jag träffat den *schweiziska* (jag frågade) familjen uppe vid kapellet.

Se http://www.lillsjon.net/~v108e/fjelds/sarek2/
 
2011-10-07 18:32   Håkan Friberg
Ah, vilken fantastisk vandring du verkar ha haft! Jag tycker också att du gjorde intressanta vägval. Delar av din vandring har jag gått vid olika tillfällen (bl a har jag haft exakt samma start med de två första tältplatserna) och andra delar hade jag redan ritat in på min BD 10:a som kommande projekt. Suget dit blev ju inte precis mindre av din text. Detta blir ett bokmärke.
Tack!
 
2011-10-07 18:39   Lagö
Betygsätt gärna: 5
Trevlig berättelse att läsa och att följa med på kartan.
Jag undrar dessutom om vi inte korsade varandras vägar. Fredagen de 12:e augusti, tidig eftermiddag, passerade vi ett rött tält ovanför Alep Noatsosjavrre på platsen enligt din beskrivning, men ingen människa syntes till. Senare mötte vi en trevlig italienare draperad i sitt yttertält som vind- och regnskydd. Vi slog sedan upp tältet nedanför vattenfallet SÖ om Lulep Noatsosjavrre, där vi stannade två nätter. Du kanske såg det när du vadade ovanför??
 
2011-10-07 20:50   OBD
Kalle: Din misstanke är alldeles riktig. Hörde du inga snarkningar var jag väl ute på vift. Den dagen tog jag som en vilodag.

Håkan: Eftersom du redan varit på mina två första tältplatser, så rekommenderar jag starkt att du även provar min tredje tältplats.
Den var alla tiders.

Lars-Göran: Ja, det var nog mitt tält. Får väl säga som till Kalle, hörde du inga snarkningar var jag väl ute på vift. Italienaren mötte jag ju dagen efter. Såg faktiskt inte något tält nedanför vatten fallet.

På tal om att se tält, så såg jag ett tält på en av mina bilder som jag inte såg i verkligheten. Och då var det ändå rött.
(Ser dåligt, hör dåligt och luktar illa. :-))
 
2011-10-07 22:27   Emmma
Den vadande familjen mötte jag också! Några dagar senare, vid sårjosjaure. De var fortfarande vid gott mod och barnen visade mig på kartan var de hade vadat. Kallt! :)
 
2011-10-08 08:15   Bulingen
Betygsätt gärna: 5
Trevlig läsning detta! Har vandrat delar av det du beskriver i din text. Extra intressant med en del udda vägval som du gjorde, dessa har jag noterat och kommer att ha nytta av när jag planerar framtida Sarekturer. Stort plus för alla de fina bilder som du delar med dig av.
 
2011-10-08 13:46   OBD
Emma och Lars: Tack för era kommentarer!
Sårjosjaure, ja då var de ju på rätt väg.
Udda vägval? Ja kanske om man jämför med att enbart följa huvuddalarna. Kul om min berättelse kan vara till någon nytta och glädje.
 
2011-10-08 17:02   fowwe
Jag läser förstås allt om Sarek med stort intresse, och dina artiklar är alltid oerhört läsvärda. Du har gjort flera ovanliga vägval som jag ska studera närmare på kartan.
Angående den där Gainajjågåsj så nämner ju en del att den går bra att vada ovanför gruvområdet, men jag har haft mina tvivel på att det är så enkelt att hitta ett bra ställe. Har, precis som du, gått över närmare Miellädno istället.
Den här artikeln kommer jag att återvända till!
 
Svar 2011-10-08 22:08   OBD
Tack Hans för din kommentar. Det gläder mig att en skribent som du gillar min artikel. Betr. Gainajjågåsj, så letade jag inte vadställe längre uppströms. Det kanske går bra. Jag gick ju ner mot Miellädno och gick rakt på en alldeles utmärkt tältplats.
 
2011-10-08 18:12   UteMats
Tack för trevlig läsning.
 
Svar 2011-10-08 22:09   OBD
Väl bekomme.
 
2011-10-08 21:43   bastuman
Betygsätt gärna: 5
Väldigt inspirerande och spännande läsning. Fantastiska bilder också, vad har durförbannat kamera? Hur många dagar var du ute på denna tur?
 
Svar 2011-10-08 22:14   OBD
Tack så mycket! Kul att du gillade min artikel.
Jag var ute 14 dagar. Min kamera är en gammal Canon Power Shot A610.
 
2011-10-08 22:31   robler
Betygsätt gärna: 5
Trevlig och utförlig berättelse!
Hejja!
 
Svar 2011-10-09 08:59   OBD
Tack ska du ha.
Kul att du gillade min berättelse.
 
2011-10-09 08:43   brigas
Fina bilder,inspirerande vägval.
 
Svar 2011-10-09 09:07   OBD
Tack så mycket!
Betr vägval så tänkte jag ett tag på det som du beskrev för en tid sedan från Habres ner mot Njunjes i.st.f. Vallevagge och Vallevarre. Det får bli en annan gång.
 
2011-10-09 20:03   Fjäderklätt
Betygsätt gärna: 5
Tack för välskriven, trevlig och inspirerande läsning. Följde din väg med hjälp av kartan och mitt intresse för Sarek växte ytterligare. En dag vill jag också göra en sådan vandring!
 
Svar 2011-10-09 20:14   OBD
Tack ska du ha!
Kul att du följde min väg på kartan. Jag har ju inga kartbilder med i berättelsen och då är det ju glädjande att det går att följa med på egen karta genom att följa min text och mina bilder. Lycka till med kommande vandringar i Sarek!
 
2011-10-09 21:29   Rune_zinken
Betygsätt gärna: 5
Hej Bertil! Helt klart toppbetyg för en trevlig och informativ berättelse. Eftersom jag själv har satt upp som mål att ta mig till Sarek nästa sommar - tyvärr tillåter inte jobbet en höstvandring - så kommer din tur att vara en inspirationskälla att återvända till flera gånger under vintern. Får jag fråga hur mycket din packning vägde vid starten? Två veckor på egen hand i den här terrängen och vid din aktningsvärda ålder skvallrar om en erfaren och stark ringräv.
Tack för fina bilder och lycka till i fortsättningen!
 
Svar 2011-10-09 23:33   OBD
Tack så mycket för din kommentar och det fina betyget. Kul om min berättelse kan vara en inspirationskälla. Erfaren, nja det finns många här på Utsidan som är långt mer erfarna än vad jag är. Stark, nej absolut inte. Jag tar det ganska lugnt när jag vandrar. Går inte att hålla samma tempo som förr. Min ryggsäck vägde vid start 17,6 kg.
 
2011-10-10 08:13   pal2
Betygsätt gärna: 5
Hatten av! Verkligen inspirerande, det får absolut bli Sourva som start något år. Det var jätteroligt att läsa om din färd. Jag blir riktigt sugen på området norr om Sarekmassivet.
Jag ska sätta mig med kartan och följa med på den vid tillfälle. Härliga foton är det också!! Får en att längta tillbaks. Jag hoppas jag har lyckats lika bra, har inte hunnit börja titta igenom mina foton ännu.

Det var roligt att ses "på riktigt" i Algavagge, vem vet, vi kanske springer på varandra igen.

Peter P.
 
Svar 2011-10-10 13:03   OBD
Tack ska du ha! Kul att du känner "Sarek-suget". Det är ju en stor del av syftet med en berättelse som den här.
(ME regnbyxorna är bra, men knappen i midjan vill gärna gå upp när jag ventilerar).
 
2011-10-10 15:26   dHANScan
Härliga minnen, för en som tyvärr missade Sarek detta år.
Kartan fram. Jag kan tala med om hela din väg, åtminstone från olika vandringar. Även passagen från Ruohtesvagge till Guophervagge (juni 1990 - snötäckt).
Modigt att du tog dig upp i Niejdariepp'en med den utsikt till snö. När jag första gången gick där i 1990 var vädret iofs inte så bra, men att det blev snöblandad på nedförsdelen hade jag inte väntat.
Om dina rön mellan Njoatsosvagge och Låptovagge tror jag du är rätt. I 1983 minns jag blockhav eller många stora blockar i det östra stycke, medan det i det västra var lättgången i 2008
Många härliga bilden från en vad tycks ha varit en ganska lång vandring. Tack
 
Svar 2011-10-10 15:45   OBD
Tack så mycket för din kommentar. Kul att min berättelse väcker härliga minnen. Hoppas att du får tillfälle att besöka Sarek nästa år.
 
2011-10-10 23:52   Tempest
Betygsätt gärna: 5
De fyra vandrarna på väg ned i Ruohtesvágge var faktiskt fem: jag längst fram tätt följd av fyra av mina f.d. studenter!
 
Svar 2011-10-11 00:13   OBD
Tack för din kommentar och rättelse. Jag var faktiskt litet osäker om ni var fyra eller fem, men jag tog inte fram kikaren. Det syns ju om man förstorar bilden.
 
2011-10-14 18:08   FiddeTheRocker
Vackra bilder. Sarek är ett ställe som verkligen lockar...
 
Svar 2011-10-14 23:04   OBD
Tack ska du ha. Ja, det ligger litet av lockelse i själva namnet, och har man varit där vill man gärna komma tillbaka.
 
2011-10-14 22:26   BrittMarie
Underbara bilder och text som väcker lust att återvända till Sarel! Njoatsosvagge vill jag gå igen.
 
Svar 2011-10-14 23:08   OBD
Tack så mycket! Det gläder mig om mina bilder och text väcker lust till Sarek. Jag har bara gått i övre Njoatsosvagge, men det är den delen av dalen som jag tycker är vackrast.
 
2011-10-26 13:11   thegedd
Intressant att följa med på denna vandring, väcker lust att återvända och kommer så göra. Delar av den har jag vandrat vid olika tillfällen. "Vy mot Sarek straxt efter passet mellan Tjievravarasj och höjden 1274." Skoj att se bilder därifrån i bra väder. När jag var där var vädret inte så bra, men ok. Imponerande vyer, helt klart.
 
Svar 2011-10-26 15:12   OBD
Kul att du gillar min berättelse och att den väcker lust att återvända. Visst är det så att vyerna blir mer imponerande vid vackert väder. Är det regn och/eller dimma blir ju sikten i allra högsta grad begränsad.
 
2011-10-28 22:23   LeifS
Betygsätt gärna: 5
Mycket trevlig och givande berättelse med fina foton. Roligt att även du mötte den energiska schweiziska familjen.Jag samtalde med dem strax innan de nådde Skarja. Förra året gick de till Treriksröset. Och i år den fina vägen till Sulitelma. Ditt namn känndes plötsligt bekant. Jag har träffat dig i Vagnhärad i början av 1970-talet. Tog studenten samma år som din fru i Gubbängen. Hälsa. MVH Leif Strömberg
 
Svar 2011-10-28 22:38   OBD
Tack ska du ha! Kul att du gillade min berättelse. Jag minns ditt besök i Vagnhärad. Tänk vad tiden går. Eva hälsar.
 
2011-10-29 03:00   LeifS
Jag är imponerad över att du klarade dig med 17.6 kg inkl all mat för 2 veckor. Var har du tagit bort alla kilo jag släpar på under lika lång vandring? Visserligen är vi två att dela på tält och kök men kommer tillsammans upp i betydligt mer än 2x17.6 kg.
 
Svar 2011-10-29 11:17   OBD
Min packningsvikt har reducerats successivt de senaste 10 åren. Jag skulle helt enkelt inte orka vandra med den packning jag hade för 10 år sedan. Jag klarar mig utmärkt med betydligt färre prylar och kläder än jag släpade på tidigare.
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

 

Logga in

Tips!