Bloggar > Fowwes blogg

Fowwes blogg

Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Vårkänslor och ett stort grått troll

När jag tog mig ut från lägenheten för att besöka tandvården badade lundaslätten i solljus. Allt andades vår, och vita moln drog omkring på en för övrigt blå himmel.

Skåne är fint på våren, men jag drabbades av en helt annan känsla. Jag ville norrut, och det genast. En intensiv önskan att få vara med när vintern släpper sitt grepp om fjället gjorde mig alldeles matt. Varför är det inte dags för årets fjällresa redan nu? Varför?

Jag bor nog i fel ända av landet, åtminstone 6 av årets månader. Vet inte vad jag ska göra åt det. Är det så här vildgässen och sångsvanarna känner när de trampar omkring på de skånska åkrarna långt in i maj och väntar på att det ska tina upp i norr?

I förrgår träffade jag en annan varelse som antagligen också vill ge sig av norrut snart. Jag och många andra skådare fotograferade detta skogstroll (lappuggla) på Falsterbonäset. Den har uppehållit sig där en tid nu och sitter på dagarna ofta helt orädd i något träd och vilar sig. Visst är det en fin fågel?

Lappuggla i Skåne - igen!

Allra finast vore förstås att se den i sin naturliga häckningsmiljö, långt inne i en norrländsk barrskog. Men det går bra så här också.

Lappuggla

Postat 2009-03-19 13:45 | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

Berguven ropar!

I förrgår kväll tog jag cykeln i skymningen och cyklade upp till Hardeberga stenbrott som ligger strax öster om Lund. Här bor två berguvar som häckar varje år.

28 januari 2006

I vanliga fall är berguvshäckningar hemliga, men inte här. Dessa uvar är s k visningsuvar, och det har blivit iordningsställt två obsplatser invid de lodräta stenbrottsstupen. När skyningen närmar sig kan man (ofta) höra hanen ropa "ooh... ooh...". Ibland kan man se någon av uvarna sitta i en bergvägg på dagen också. Men de är svåra att upptäcka med handkikare. Man behöver nästan alltid en tubkikare, eftersom man sällan ser dem på närmare håll än 200 meter.

I förrgår kväll ropade uven igen. Det var första gången i år som jag hörde det, men den har nog ropat lite nu och då under hela vintern. Jag kunde inte se den, verkade som den satt mycket långt borta.

Vissa gånger har jag fotograferat någon av uvarna. Det är inte det lättaste, för ljuset är nästan alltid uselt på vinterkvällarna, och de är långt borta. Det blir till att fotografera genom tubkikaren.

20 februari 2005

Jag tycker att ugglor är fascinerande djur. De är lite hemlighetsfulla eftersom man mest ser eller hör dem när det är mörkt eller nästan mörkt. På dagen håller de  flesta ugglor sig gömda.

Berguven är dessutom enormt stor, nästan som en örn. De fånger lätt råttor, kråkor, harar och annat. Kanske stryker en och annan tamhöna och katt med. Förr i tiden dödade man många beguvar när man stötte på boet i skogen eller i någon klippbrant. Det fanns en rädsla för denna stora fågel som man med viss fantasi kunde få till ett troll. 

15 februari 2008

Berguven är värd ett bättre öde än att falla offer för människans rädsla eller ovilja.

Under 2009 kommer det att vara en inventering av berguvar i hela Sverige, och alla rapporter om berguvar och häckningar tas tacksamt emot av ansvariga.

Om du som läser detta råkar höra eller stöta på berguv (och kanske till och med bo eller ungar) så ta kontakt med någon fågelkubb eller ornitolog. Sprid inte ut informationen till allmänheten och kontakta inte massmedia. Häckningsplatser ska hållas så hemliga som möjligt, eftersom uven kan bli störd och överge häckningen om den får för närgången uppmärksamhet.

Ibland kommer uvar in i samhällena på vintern, och då får de förstås mycket uppmärksamhet och blir till spännande nyheter i lokaltidningarna.

Det är roligt att berguven, som för en del år sedan var sällsynt och hotad, verkar ha gjort en återhämtning. Detta mycket tack vare räddningsaktioner med utplantering. Vi skulle vara mycket fattigare utan denna ståtliga och respektingivande fågel.

Om man vill läsa mer om just de här uvarna så går man in på länken

http://www.skof.se/

och väljer därefter "Fågelskydd" och "Berguv" i listan till vänster.

Postat 2009-01-23 00:18 | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

En tvivelaktig naturupplevelse och en okänd bekantskap Placerad på karta

Denna lilla berättelse är skriven i efterhand, alltsammans inträffade tisdagen den 7 oktober i år.

Det finns ett område i Lunds kommun kallat Örtofta södra sockerbruksdammar. Detta område består, som man förstå av namnet, av ett antal dammar, dit processvatten från sockerbruket i Örtofta pumpas. Vattnet är brunt och tjockt, och det luktar inte gott. Runt om dammarna finns stora områden med fuktig eller torkad lera, och det växer gott om höga örter på dessa områden. Vissa partier är extremt sanka, och om man är oförsiktig kan man sjunka ner ända till midjan i tjock gyttjig massa. I mina svåra stunder föreställer jag mig hur jag i mitt sökande efter intressanta fåglar plötsligt försvinner ner hel och hållen i denna bottenlösa lerighet.

Nu är nog risken inte så stor, trots allt. Jag har inte sjunkit ner mer än att ett ben försvann och fick lirkas upp igen. Och det finns vägar att gå på som omger områdena av dammar och lermarker. Här är fina områden för flyttfåglar, särskilt på hösten då man hittar bland annat vadare, änder och tättingar. Hit kommer de arktiska snäpporna och rastar, och här går man för att finna rödstrupig piplärka, blåhake och dubbelbeckasin. Egentligen kan vad som helst i fågelväg dyka ner här.

Tuvsnäppa

I börja på oktober så hade man funnit en tuvsnäppa som gick omkring i en flock med kärrsnäppor. Snäpporna trivdes i de grunda vattensamlingarna som säkert innehöll allehanda smaskiga smådjur. Denna dag hade jag tid att ge mig ut med kikare och kamera, och min förhoppning var att se och fotografera den rara tuvsnäppan (som ju inte häckar i Sverige utan har kommit långväga ifrån).

Jag träffade en annan fågelskådare som hade hittat fågeln före mig, så det var inte alls svårt den här gången. Jag fick mina foton, och med min ganska enkla utrystning blev det rätt hyfsade bilder. Som alltid var upplevelsen av själva omgivningen inte så kul, men vädret var bra. Jag försöker alltid att bortse från att jag går på industrimark när jag är där. Gör mitt bästa att se det som natur, vilket det ju också är.

 Tuvsnäppa

Glad över den framgångrika utflykten tog jag en promenad utefter en av dammarna, där det några gånger denna höst hade setts blåhake. Denna fågel, som ju inte är ovanlig i fjällens vide- och björkregioner är svår att hitta när den sträcker. Jag hade varit där flera gånger tidigare under hösten och inte sett den.

Okänd fågel (trast)

Denna gång prasslade det så lustigt bland de täta örterna vid dammkanten. En fågel hoppade omkring där. Det var inte en blåhake, utan något större, ungefär som en stare. Den verkade inte kunna eller vilja flyga, utan försökte hålla sig undan enbart genom att hoppa från växt till växt och på så sätt gömma sig för mig. Jag trodde att den var skadad och ville inte plåga den i onödan genom att förfölja den. Men jag ville veta vad det var. Konstigt nog kunde jag inte se att det var en stare eller annat vanligt, och detta gjorde mig lite arg på mig själv. Jag beslöt att ta några foton på den skulkande fågeln, och jag sträckte ner min kamera mot den och fick några bilder. Hemma skulle jag säkert kunna verifiera vad det var.

När jag kom hem fick jag annat att tänka på och jag glömde att titta på mina foton. De låg i kameran i en hel månad innan jag fick in dem i datorn. Och när jag såg dem blev jag helt förvånad. Jag kunde nämligen inte säga vad det var för fågel på bilderna!

Okänd fågel (trast)

Ett par duktiga fågelskådare kontaktades och fick se dem. De kunde heller inte säga vad det var. Fotona sändes vidare till en ringmärkningsstation. Samma sak där!

Idag står saken på samma fläck. Ytterligare några första klassens skådare har tittat på fotona, och det närmaste vi har kommit är att det kan vara en taltrast, en ungfågel. Men den har i så fall ett mycket ovanligt utseende för att vara taltrast, och det är inte säkert att en taltrast kan uppvisa alla de karaktärer som denna fågel har. Men ingen har hittills kommit på vad det annars skulle vara, det finns nämligen ingen annan svensk fågelart som möjligen skulle kunna se ut så här.

Okänd fågel (trast)

Ibland får man som fågelskådare konstatera att en fågel inte går att bestämma säkert. Vanligtvis gäller det fåglar som man ser hastigt i naturen eller bara har dåliga foton på. Men denna fågel är tydligt dokumenterad, och det går ändå inte!

Ärendet är inte avslutat, fler experter kommer att kontaktas. Och kanske någon av Utsidans läsare kommer med det förlösande svaret. Men kanske får man till slut nöja sig med att inte veta säkert. En märklig och minnesvärd händelse var det i alla fall.

 (En önskan: Låt det inte bli någon längre diskussion här på Utsidan om fågeln, kontakta hellre mig personligen så ger jag min epostadress. Eventuella korta kommentarer är som vanligt helt OK här.) 

Postat 2008-12-02 01:30 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Arkiv

Kategorier

Etiketter

Länkar

 

Logga in

Tips!