I brist på kalfjäll får det bli lundaslätten

Det känns väldigt avlägset med den där förmiddagen för bara 12 dagar sedan, då jag kunde sitta på balkongen och nästan bli solbränd. Nu är det vinter, även i Skåne. 4 minusgrader och ganska hyfsad vind (6 m/s enligt SMHI). Balkongen är rensad, bordet och konstgräsmattan är nerburna i källarförrådet.

Idag kände jag att behov av att komma ut en stund och jag passade samtidigt på att testa en del ny utrustning för sommarvandringarna i fjällen. Om grejorna klarar det väder som är idag så ska det väl klara sommarkylan när den är som värst.

Det var helt tomt på den grusväg som leder ut på slätten och upp mot stenbrottet i Hardeberga där mina grannar berguvarna bor. Vanligtvis ser man joggare, flanörer och hundägare röra sig här. Men idag var det helt tomt. Den sista biten hade dessutom börjat bli ofarbar på grund av all pudersnö som lagt sig i drivor. Här brukar jag jogga ända tills drivorna sätter stopp. Nu verkar det bli stopp minst en månad för tidigt.

I norra halvan av Sverige stickar man vantar (har jag nyligen förstått), tar fram skidor och skridskor och gör sig redo för vinterlivet. I Skåne går folk och fryser och nästan varenda människa man talar med vill flytta söderut.

Prylar var det, ja. Först nya regnjackan som jag tänkt att ha som enda skaljacka på mina turer. Den väger nästan 150 gram mindre än den gamla (som har börjat läcka när det regnar) men frågan är om den är tillräckligt varm. Jodå, jackan stod emot den snåla novemberblåsten, åtminstone när jag var i rörelse och kroppen producerade värme.

Nästa test gällde vantar och handskar. Under den kalla juniresan till Sarek detta år hade jag införskaffat supertunna handskar. De visade sig vara helt underbara på den turen och höll ute vinden. Och lagom varma när man rör sig. Nu har jag kompletterat med Hestra skalvantar som ska som ska hålla ute regn på sommaren och våt snö på vintern. De var superdyra, man får hoppas att de är värda pengarna.

Och det fungerade bra med bara dessa två. Inte nödvändigt med exempelvis fleece som foder inuti skalvantarna. För sommarbruk, alltså. Och när man rör sig. För kyliga myskvällar utanför tältet samt för vinterbruk vill man säkert ha något mer. Sådana extrakläder brukar jag i stort sett avstå ifrån i sommarfjällen. Packningen brukar bli tung nog ändå.

Efter promenaden ute på vinterslätten kom jag in i trappuppgången. Kroppen och sinnet hade anpassat sig till vinden. Inneluften slog emot mig som en varm vägg.

Men jag blev snart sval igen. Elementen fungerar inte som de ska i lägenheterna i vår trappuppgång, och trots åtgärder är problemet inte löst. I mitt sov- och arbetsrum hade jag 15 grader i natt. Varmast är det i hallen, där är det 17 grader nu.

Jag  har nästan friluftsliv inomhus också.

I nödfall får man använda balkongen

Sedan jag kom hem från den sena fjällresan i september har det mest varit arbete, både på jobbet och med familjeangelägenheter. Tid för naturvandringar och fågelskåderi har det varit svårt att få.

Men ibland faller saker på plats. Idag hade jag en bunt prov att rätta för en yrkeshögskoleklass. Sådant kan jag göra hemma. Solen sken på min balkong på 3:e våningen, och det var klar luft och utsikt över åkrarna österut.

Jag flyttade mitt hemmakontor till balkongen. I skuggan var det bara 10 grader, men i solen var det varmt. En novemberdag i Skåne kan nästan ge solbränna!

I ett par krukor odlar jag gräslök och persilja, de brukar ofta ge en del skörd ända in i december.

Klockan tolv försvann solen från min balkong på grund av att väggen skymmer. När skuggan kom blev det kallt. Jag flyttade tillbaka till köket.

Men jag var mycket tacksam för de timmar jag fick tillbringa (nästan) i det fria.