Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Har under 2000-talet fått förnyad möjlighet att gå i fjällen, vilket jag tidigare gjorde på 70-talet. I Skåne där jag bor finns inga fjäll, så där blir det mest utflykter i Lunds kommun med fågelkikare, kamera och kaffetermos.

I den svenska fjällvärlden har det mest blivit vandringar i Sarek och Padjelanta som lockar med stora orörda naturområden. Djurlivet i dessa nationalparker intresserar mig också, och jag har bland annat gjort en del fågelinventeringar för Lunds Universitets räkning. Jag har också skrivit en bok för fjällbesökare: Vandringsturer i Sarek (utgiven på Vildmarksbiblioteket). De senaste åren har jag undersökt Präststigen, en gammal färdväg i Kvikkjokksfjällen. Dessa undersökningar har också resulterat i en bok som nu är utgiven och finns att köpa.

Under det senaste decenniet har det även blivit ett antal vinterturer på skidor i fjällvärlden. Att vistas en hel vecka (eller mer) i tält bland de snöklädda fjällen är en annorlunda och fascinerande upplevelse. Men jag och min kompis Anders tycks ha en märklig förmåga att hamna i snöstorm och oväder!

Det enkla livet i naturen tycker jag är mycket tilltalande. Bara ha med sig så mycket som får plats i en ryggsäck. Klara matlagning, brödbak och annat på friluftskök. Sova i tält med naturen på andra sidan tältväggen. Uppleva möten med fåglar och andra djur. Och ständigt bli fascinerad av naturens storslagenhet. Ofta har jag någon eller flera fjällvänner med på turen, men det händer ibland att jag reser helt själv.

När det gäller min aktivitetsnivå så varierar den under året. För det mesta är det nog Blå som stämmer bäst men vissa perioder är den säkert Röd (även om sportighet inte är något utmärkande drag för mig).

Användarnamn: fowwe

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Foto, Utrustning

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

Länkar:

I nödfall får man använda balkongen

Sedan jag kom hem från den sena fjällresan i september har det mest varit arbete, både på jobbet och med familjeangelägenheter. Tid för naturvandringar och fågelskåderi har det varit svårt att få.

Men ibland faller saker på plats. Idag hade jag en bunt prov att rätta för en yrkeshögskoleklass. Sådant kan jag göra hemma. Solen sken på min balkong på 3:e våningen, och det var klar luft och utsikt över åkrarna österut.

Jag flyttade mitt hemmakontor till balkongen. I skuggan var det bara 10 grader, men i solen var det varmt. En novemberdag i Skåne kan nästan ge solbränna!

I ett par krukor odlar jag gräslök och persilja, de brukar ofta ge en del skörd ända in i december.

Klockan tolv försvann solen från min balkong på grund av att väggen skymmer. När skuggan kom blev det kallt. Jag flyttade tillbaka till köket.

Men jag var mycket tacksam för de timmar jag fick tillbringa (nästan) i det fria.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2010-11-16 06:52   Thomas Traneving
Vad skönt det lät. Man ska passa på o njuta av alla tillfällen man kan. Stora som små. Då mår man bättre. /H
 
2010-11-16 20:08   annakari
Tack för reflektionen Hans. Pratade just om det i dag på jobbet, vilken tur vi har som kan få vara ute i skogen och njuta av fantastisk november sol på snötyngda granar och furor. Vi tänkte på alla stackare som arbetar där dom inte ens vet vad för väder det varit under dagen. Industrier, gruvor, varuhus etc.
 
Svar 2010-11-16 22:58   fowwe
Ja, det är verkligen en förmån med vår natur. För många år sedan jobbade jag i en sån fabrik som du nämner. Värst på vinterhalvåret. Mörkt när man åkte till jobbet, mörkt när man åkte hem. Och bara fabriksljus under arbetsdagen.
 
2010-11-19 11:25   ulindh
Det ser skönt ut där på balkongen, ser att du har kikaren med dig också, blev det något "skådat"?
 
Svar 2010-11-19 22:15   fowwe
Man hoppas alltid på något intressant! Jag har sett kungsörn 2 gånger från denna balkong, men det var ett par år sedan. Denna dag var himlen klar, blå - och tom. Bara några domherrar hördes flyga förbi.
 

Läs mer i bloggen

Hardeberga – vandringar i underskattad landsbygd

En så stor stad som Lund uppslukar lätt intresset hos dem som bor där. I ännu högre grad gäller detta den betydligt större staden Malmö. Det är lätt att upphöja livet i staden som mer intressant och mer betydelsefullt är livet i exempelvis en liten by (som kanske rentav är på väg att avfolkas).

Det finns något motsägelsefullt i en stor stads lockelse. Å ena sidan får man känslan av att det händer väldigt mycket, ett myllrande liv. Å andra sidan upplever man att staden är möjlig att få överblick över, att begripa sig på. Det senare är naturligtvis en illusion, till stor del skapad av arkitekturen som målar upp de stora linjerna för oss. Dessa skapar ordning och sammanhang åt det vi ser och döljer det mesta som finns bakom fasaderna. Vi får känslan att vi förstår. Men vem kan greppa ens en bråkdel av vad som sker bakom just dessa fasader? Inte ens i ett medelstort bostadshus är det möjligt.

Genvägen Nijákvágge – för den som har gott om tid

Det klichéartade talesättet ”genvägar är ofta senvägar” exemplifieras på ett utmärkt sätt av Nijákvágge som erbjuder en betydligt kortare väg jämfört med att runda norr om fjället Niják. Med detta vägval får vandraren uppleva en av Sareks veritabla bakgårdar, där frostsprängt stenskravel samlats i högar, drivor och fält. Med andra ord - oemotståndligt för varje Sarekvän!

Det är juli 2021 och jag befinner mig i norra delen av Ruohtesvágge. Lägerplatsen är min femte i Sarek denna varma och myggrika sommar. Men jag är inte ensam – tältet delar jag med min gode vän Anders. Inte den vanlige Anders, han som jag oftast har gått tillsammans med och som finns med i många av mina skriverier här på Utsidan. Nej, detta är en annan Anders. Lustigt nog är båda två professorer på Tekniska högskolan i Lund och känner varandra väl.

Den Stora Grå. Och om fasaden som rämnade

Lunds kommun har knappast rykte om sig att vara en skogskommun, men vi har faktiskt några ganska stora barrskogsområden. Ett av de största är Vombs fure som ligger precis söder om Vombsjön. För något tiotal år sedan hittade man tillfälligt en kringflygande lappuggla i den skogen. Och nu var det dags igen. På årets sista dag 2022 upptäcktes en individ på eftermiddagen, strax före skymningen. Men det var inte många fågelskådare som fick se den.

Lappugglan är normalt en norrlandsfågel – åtminstone har den alltid betraktats som det. Samtidigt kan den ibland förflytta sig långa sträckor vilket Ove Stefansson beskriver i sin bok Nordanskogens vagabond. Lappugglan. På senare tid har häckningar konstaterats så långt söderut som Blekinge.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.