Bloggar > Fowwes blogg

Fowwes blogg

Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Det eviga problemet med gaskök i kyla

Alla som använt gaskök i minusgrader vet att effekten sjunker drastiskt när behållaren blir kall. Jag ser detta som en utmaning och har beslutat att göra något åt det. I varje fall försöka.

Problemet

Gasbehållaren blir alltså kall på vintern. Det blir den på sommaren också, men då tillför den omgivande luften ny värme, och köket fungerar tillfredsställande. Men på vintern är det svårare. Luften är så kall att temperaturen inte räcker för att hålla uppe gastrycket. Och ju tommare burken blir desto värre är det.

Om man inte ska koka särskilt stora mängder kan det räcka att ta behållaren med i sovsäcken så att den värms upp. Det gör jag själv ofta vid enstaka vinterövernattningar. Den uppvärmda burken kan sedan hålla trycket uppe vid lågan en liten stund.

Men vid längre användning drar den expanderande gasen inne i burken snabbt värmen ur densamma och den blir väldigt kall. (Samma princip gäller när vatten avdunstar till ånga. Ångbildningsvärmen sänker temperaturen i det vatten som är kvar i vätskeform.) 

En vanlig metod, t ex när sovsäcksvärmen i burken förbrukats, är att värma sin gasbehållare med händerna. (Det finns även andra metoder som är mer drastiska. Och mer eller mindre farliga. Och som i värsta fall kan leda till okontrollerad låga eller till och med explosion. Sådana metoder har jag undvikit att experimentera med.) Problemet med handvärmning är att händerna blir extremt kalla redan efter en liten stund.

En genial(?) idé

Mitt tankespår har varit att hitta en metod där man använder sig av samma princip som vid handvärmning men att man ersätter händerna med något slags material. Det idealiska vore ett material som leder värme bra, är lätt att värma upp och som sluter tätt till burkens botten eller sidor. Mina verkstadsresurser är inte stora nog för att jag ska kunna tillverka något av metall, så jag har nöjt mig med ett helt annat och enklare material.

Och materialet är s k plastelina, dvs modell-lera för leksaksbruk! 

 

Man kan lugnt påstå att damerna i leksaffären hade roligt när jag ställde en rad frågor om materialets egenskaper. Till slut var jag tvungen att tala om vad jag skulle ha det till och då hade de roligt en stund till. Men jag skäms inte det minsta, utan tar förpackningens åldersrekommendation (3+) som en hedersbeteckning.

Nåväl. Efter ett förtest med leran i frysen under en natt kunde jag konstatera att materialet visserligen stelnade men var lätt att tina upp igen. Och då fungerade det som vanligt.

Test i halvskarpt läge

Sedan kom ett skarpare test i morse när jag efter en natt i vindskydd skulle koka tevatten. Jag hade inte haft leran i sovsäcken utan ville testa att värma det med köket. Jag la det på en bit aluminium som jag klippt ur en vanlig pajform för att inte bränna vid leran i kastullen (leran tål nämligen inte hög värme, det är väl någon slags plastmaterial).

Gasburken var förstås kall, så som startvärmning var det händerna som gällde, annars slocknade lågan. När leran blivit ljummen plattade jag till den och höll fast den med händerna på gasbehållaren. Och se, lågan blev stabil och vattnet kokade upp ganska bra. Trots att burken i det närmaste var tom.

Så här såg det ut (fotot är naturligtvis taget i min studio i köket):

Ganska fort blev leran kall där den låg emot burkens hölje, men då knådade jag snabbt om den och kunde utnyttja den värme som fanns kvar i klumpen.

Det sista fotot (nedan) visar alla delar i mitt experiment, inklusive den aluminiumbit jag använd för att skydda leran från att skadas av värmen. (Man får se till att man inte överhettar kastrullen också när man värmer den för den är ju torr.)

När leran inte används kan den lämpligen förvaras i en plastpåse. Den torkar annars. Normalt är den lite klibbig. Samt luktar karamell. Jag har också tänkt att ha fler klumpar med. Då kan man värma den andra medan den första används.

Sammanfattning

Hur nöjd blev jag? Svar: Jag blev nog halvnöjd. Det fanns en del värme i lerklumpen, tillräckligt för att öka lågan så att det märktes. Utan lerklumpen hade jag fått kyla ner mina händer rejält istället. Dock var effektökningen inte väldigt stor, och jag kan inte säga hur effektivt det hade varit om utetemperaturen varit lägre. Nu var den bara -2 grader. Och med en bitande kall vind. 

En sak är jag väldigt nöjd med: detta är en ofarlig metod. I varje fall kan jag inte se någon direkt risk med att använda den.

Kanske kommer tuffare test att visa att det fungerar även i stark kyla. Eller att det inte fungerar alls. Risken är förstås att jag då sällar mig till den skara uppfinnare som anses som tokiga drömmare. Men inte ens Leonardo lyckades realisera alla sina geniala idéer!

Postat 2011-02-26 22:57 | Permalink | Kommentarer (14) | Kommentera

Baka glödkakor på fjällvandringen!

I mitt allra första blogginlägg beskrev jag hur jag gör när jag bakar bröd i fjällen med hjälp av Trangiakastullen som "ugn":

 www.utsidan.se/blogs/fowwe/recept-pa-fjallbrod_12966.htm

Läs gärna det inlägget som inledning. Där står även en del om vilka typer av kök som fungerar bra och vilka man bör se upp med (Trangia själva gillar inte riktigt det här med att deras kök används till bakning).

Sedan det första blogginlägget  har jag funderat över den variant som en del samer använder: glödkaka. Några medlemmar här på Utsidan har bakat bröd på detta sätt, och igår kväll bestämde jag mig för att själv experimentera i köket hemma. Här kommer några erfarenheter.

Jag har inte tillgång till något samiskt recept, och mitt eget blir som följer.

Ingredienser till glödkaka (2 pers)

Ca 3 dl mjöl (vetemjöl, något uppblandat med ljust lantvetemjöl; i plastpåse).

½ pkt torrjäst

1/3 tsk salt

Lite matolja

Ca 1,5 dl kallt vatten (ta inte för mycket i början om du inte har extra mjöl att tillsätta).

(Lägg märke till att detta recept har mindre mängder än i den första artikeln med ugnsvarianten. Om man är fler än två personer kan man använda det ursprungliga receptet även till glödkakorna och grädda på det stora Trrangiaköket.)

Procedur

Jag blandade ingredienserna några timmar i förväg. På fjälltur kan man blanda degen kvällen före i en kastrull  och låta den kalljäsa över natten under lock.

På morgonen delas degen i 4 delar och plattas ut till kakor. Kakorna blir då lagom stora för Trangias lilla stekpanna. (Om du använder den stora pannan skulle jag tro att det kan bli lagom med 2 större kakor.)

Picka kakorna med gaffel, annars kommer de att bli uppsvällda vid gräddningen och bränns lätt vid. Se de två fotona närmast härunder (kakan på det andra fotot är vidbränd).

Kakorna ska pickas med gaffel som den undre. 

Kakorna kan jäsa en stund om man vill, men det går också bra att grädda och göra nya kakor efterhand. De blir lite tjockare och mjukare om de får jäsa först.

Grädda i torr stekpanna (inget matfett, alltså) på mycket liten låga. Se till att kakorna är mjölade på båda sidor så fastnar de inte på pannan. Gräddningtid: omkring 5 min på varje sida. Kolla några gånger så att värmen är lagom, bröden ska få lite färg.

Uppsvälld och vidbränd, det ser inte bra ut! Det är bara att försöka igen!

Brödet svalnar ganska fort efter gräddningen och ska ätas färskt.  Ljuvligt gott med lite smör på!

Nu börjar det se perfekt ut!

Ännu så länge har jag alltså bara experimenterat hemma vid spisen under idealiska omständigheter. Får se hur det fungerar i fält där det kan bli besvärligt vid kallt och blåsigt väder att få jäsning och gräddning att stämma.

Och en sista sak om du inte är van att baka bröd. Träna! Med tiden får man en känsla för hur en deg ska kännas och vad som ska rättas till i gräddningen när resultatet inte blir så bra som man har tänkt.

Avslutande funderingar

Man kan fråga sig om det är värt det extra besvär och de extra hekto det innebär att ta med sig mjöl och lite extra gas för att få nybakat bröd på fjället. Själv tycker jag det. En av de saker som ibland får mig att längta till civilisationen är just att få äta nybakade frukostbullar. Med eget bröd finns det en anledning mindre att skynda sig hem.

Den extra tid som det tar att ordna med ett bak bekymrar mig inte heller. Vissa morgnar kan det vara lite jäktigt och man vill iväg, då finns det inte ro att baka bröd. Men så får det inte ständigt vara, jag vill ha åtminstone några lugna dagar under mina fjällturer. Och då kan brödbak passa bra. Degen görs snabbt på kvällen och sysselsätter sig själv under natten.

Att sedan sitta en vacker morgon, beundra fjällnaturen och ta det lugnt medan brödet tillagas är helt enkelt en underbar upplevelse. Och skulle vädret vara uselt är gott bröd en ljuvlig tröst.

Jag ser fram emot allt detta i år igen. Det bär snart av, den 18 juni går tåget norrut för min del. Min vandrarkompis Anders kommer ett dygn därefter.

Postat 2010-05-24 21:41 | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

Recept på fjällbröd

Detta bröd brukar jag numera baka ett par gånger under varje fjällvandring. Underbart att känna doften av nybakat bröd en regnig morgon och unna sig lite lyxig frukost. Brödet räcker till 2-4 personer, beroende på hur mätt man vill bli av det.

Ingredienser

Ca 4 dl mjöl i en plastpåse (mest vetemjöl, men blandat med lite rågmjöl)

 ½ paket torrjäst (bättre än färsk som ger klibbig deg)

 ½ tsk salt

Några matskedar matolja (jag använder olivolja)

Ca 2 dl kallt vattten

 

Bakning

Bakningen sker på kvällen, eftersom degen ska kalljäsa under lock på natten. Halva paketet med jäst blandas i mjölet tillsammans med saltet. Tillsätt sedan matoljan och vattnet. (Man tar inte hela vattenmängden på en gång, eftersom det då kan behövas mer mjöl på slutet. Degen ska vara fast och inte kladdig. ) Degen läggs i den kastrull som den ska gräddas i, och kastrullen kan smörjas med olja, så lossnar brödet lättare när det är färdigt. 

Gräddning

Detta är den svåraste delen, och man ska prova hemma på eldfast underlag så att man vet att det fungerar med den utrustning man har. Själv har jag ett gammalt Trangiakök mod. 25 av ren aluminium. (Observera att Trangia själva inte rekommenderar  detta sätt att använda deras kök på, så man gör det på egen risk!)

Jag blandar alltså degen i den stora kastrullen och lägger degen för jäsning i den smorda lilla. Den stora görs ren, den blir sedan ytterdelen av den ugn som brödet gräddas i. I botten på den stora kastrullen lägger jag tre små stenar, ca 3 mm tjocka, och ovanpå dessa sätter jag den lilla kastrullen. Då får man en tunn luftspalt mellan kastrullerna. Stekpannan blir lock över båda kastrullerna.

På morgonen gräddas brödet utan att knådas mera. Man gräddar med en mycket liten låga tills brödet är klart. Man ska hålla koll på lågan så att den inte slocknar och heller inte är för stor, då kan kastrullerna i värsta fall smälta. Det krävs lite vana av brödbak så att brödet blir gräddat men inte för bränt. Man kan känna med en liten sticka när det börjar bli färdigt.

Brödet gräddas på detta sätt underifrån, till skillnad från hemma då det gräddas mest ovanifrån. Den smakrika skorpan hamnar i botten. Lämplig gräddtid: ca 30-40 min på minimal låga. 

Det färdiga brödet.

 Tekniska funderingar om kök

Alla kök är inte lämpliga för detta sätt att baka bröd. De som har någon typ av teflonbeläggning ska INTE användas, eftersom det bildas giftiga gaser vid hög värme. Även andra kök kan vara olämpliga, beroende på deras konstruktion.

Jag har bara testat med gammaldags alu-kastruller, vilket fungerar utmärkt. Dessa har en smältpunkt på över 600 grader, så är man bara varsam med lågan så ska man inte komma i närheten av denna temperatur. För säkerhets skull bör man grädda på eldsäker plats.

Själv använder jag gasbrännare, men har testat även med den gamla spritbrännaren med gott resultat.

Konstruktion av ugnen

 

 

Postat 2008-09-01 23:13 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Arkiv

Kategorier

Etiketter

Länkar

 

Logga in