Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Har under 2000-talet fått förnyad möjlighet att gå i fjällen, vilket jag tidigare gjorde på 70-talet. I Skåne där jag bor finns inga fjäll, så där blir det mest utflykter i Lunds kommun med fågelkikare, kamera och kaffetermos.

I den svenska fjällvärlden har det mest blivit vandringar i Sarek och Padjelanta som lockar med stora orörda naturområden. Djurlivet i dessa nationalparker intresserar mig också, och jag har bland annat gjort en del fågelinventeringar för Lunds Universitets räkning. Jag har också skrivit en bok för fjällbesökare: Vandringsturer i Sarek (utgiven på Vildmarksbiblioteket). De senaste åren har jag undersökt Präststigen, en gammal färdväg i Kvikkjokksfjällen. Dessa undersökningar har också resulterat i en bok som nu är utgiven och finns att köpa.

Under det senaste decenniet har det även blivit ett antal vinterturer på skidor i fjällvärlden. Att vistas en hel vecka (eller mer) i tält bland de snöklädda fjällen är en annorlunda och fascinerande upplevelse. Men jag och min kompis Anders tycks ha en märklig förmåga att hamna i snöstorm och oväder!

Det enkla livet i naturen tycker jag är mycket tilltalande. Bara ha med sig så mycket som får plats i en ryggsäck. Klara matlagning, brödbak och annat på friluftskök. Sova i tält med naturen på andra sidan tältväggen. Uppleva möten med fåglar och andra djur. Och ständigt bli fascinerad av naturens storslagenhet. Ofta har jag någon eller flera fjällvänner med på turen, men det händer ibland att jag reser helt själv.

När det gäller min aktivitetsnivå så varierar den under året. För det mesta är det nog Blå som stämmer bäst men vissa perioder är den säkert Röd (även om sportighet inte är något utmärkande drag för mig).

Användarnamn: fowwe

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Foto, Utrustning

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

Länkar:

Äntligen tältning igen

Efter varierande väder såg det ut att kunna bli en bra natt för tältning. Det var alltför länge sedan sist, i slutet på november. Mina tjugoåriga söner tycker att jag är lite originell som ger mig ut "mitt i vintern", men vintrarna har ju blivit så märkliga numera, åtminstone här i söder. Vintern har förskjutits mot våren, och en hel del år hinner det nästan bli februari innan kylan slår till på allvar. Och då vill man ju helst tänka på värme och sol.

Jag samlade lite beslutsamhet och såg till att göra undan en massa göromål hemma som behövde fixas först. Klockan tjugotre igår kväll var jag klar och kunde ge mig iväg. Tre mil med bilen, sedan var jag ute i skogen.

Berguven ropar!

I förrgår kväll tog jag cykeln i skymningen och cyklade upp till Hardeberga stenbrott som ligger strax öster om Lund. Här bor två berguvar som häckar varje år.

Vinterdjur och vinternatur

Som vanligt var december härnere i Skåne grön och varm. Man kunde vara ute i naturen utan att få torra och sprickiga händer, vilket jag alltid får när det blir minusgrader hur mycket jag än smörjer in dem.

Djurlivet forgår ungefär som vanligt, även om de flesta flyttfåglar har gett sig av. Men andra fåglar kommer från nordligare trakter, en del ändå från Sibirien och fyller ängar och vattendrag. Exempelvis gäss kommer i tusental: bläsgäss, sädgäss, vitkindade gäss. Och mer fåtaligt spetsbergsgäss som ser nästan ut som sädgäss.


Fjälledarens tips: Så packar du lätt och når längre

Ibland får man ut mer av naturupplevelser när man tar ut svängarna. Fjälledaren Oskar berättar hur han hittar en större frihetskänsla utomhus.