Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Har under 2000-talet fått förnyad möjlighet att gå i fjällen, vilket jag tidigare gjorde på 70-talet. I Skåne där jag bor finns inga fjäll, så där blir det mest utflykter i Lunds kommun med fågelkikare, kamera och kaffetermos.

I den svenska fjällvärlden har det mest blivit vandringar i Sarek och Padjelanta som lockar med stora orörda naturområden. Djurlivet i dessa nationalparker intresserar mig också, och jag har bland annat gjort en del fågelinventeringar för Lunds Universitets räkning. Jag har också skrivit en bok för fjällbesökare: Vandringsturer i Sarek (utgiven på Vildmarksbiblioteket). De senaste åren har jag undersökt Präststigen, en gammal färdväg i Kvikkjokksfjällen. Dessa undersökningar har också resulterat i en bok som nu är utgiven och finns att köpa.

Under det senaste decenniet har det även blivit ett antal vinterturer på skidor i fjällvärlden. Att vistas en hel vecka (eller mer) i tält bland de snöklädda fjällen är en annorlunda och fascinerande upplevelse. Men jag och min kompis Anders tycks ha en märklig förmåga att hamna i snöstorm och oväder!

Det enkla livet i naturen tycker jag är mycket tilltalande. Bara ha med sig så mycket som får plats i en ryggsäck. Klara matlagning, brödbak och annat på friluftskök. Sova i tält med naturen på andra sidan tältväggen. Uppleva möten med fåglar och andra djur. Och ständigt bli fascinerad av naturens storslagenhet. Ofta har jag någon eller flera fjällvänner med på turen, men det händer ibland att jag reser helt själv.

När det gäller min aktivitetsnivå så varierar den under året. För det mesta är det nog Blå som stämmer bäst men vissa perioder är den säkert Röd (även om sportighet inte är något utmärkande drag för mig).

Användarnamn: fowwe

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Foto, Utrustning

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

Länkar:

Resa till Nepal. Del 6.

Vi lämnade Namche Bazar på förmiddagen. Ingen brådska, vi kunde ta det mycket lugnt. Den långa, branta nedförsbacken ner till floden var behaglig. Solen värmde, men i skuggan från träden var det kallt.

Ett roligt uttryck som nepaleserna använder när de ska beskriva den vanligaste terrängen är nepali flat. Exempelvis kan en stig vara nepali flat. Det betyder att den går upp och ner i blandade backar mest hela tiden.

Resa till Nepal. Del 5.

På morgonen hade vi rådslag igen. Vi var alltså vid hotellet vid Lobuche, och mellan oss och Everest Base Camp fanns bara ett hotell, det sista vid vägens slut: Gorak Shep. Dit var det ca 2½ timmars vandring och sedan var det ytterligare 2½ timmar till Base Camp. Samt naturligtvis 2½ tillbaka till hotellet i Gorak Shep. När vi frågat Ram tidigare om vad som krävdes denna dag hade han sagt att det skulle innebära den mest ansträngande dagsetappen hittlls under vår vandring.

Rådslaget blev inte långt. Jag kände mig fortfarande mycket förkyld och kunde bara tänka mig att gå upp till Gorak Shep men inte längre. Anders G hade sovit mycket dåligt och mådde fortfarande illa av höjden. Han ville gå ner till lägre nivå och inget annat. Anders R mådde däremot utmärkt och hade fortsatt uppåt om vi andra hade kunnat tänka oss det.

Resa till Nepal. Del 4.

En av de saker som gjorde starkt intryck på mig i Nepal var landskapets geometri. Det är inte bara så att allting i Himalaya är större och högre, det handlar också om vinklarna i naturen.

I våra nordiska länder präglas bergen av rymd och vidd. Landskapet är liksom utdraget på längden. I Nepal är naturen mer kompakt och utdragen på höjden. Detta innebär att vinklarna blir annorlunda. Istället för den skandinaviska bergskedjans vinklar på vanligtvis 20°-30° (eller mindre) är Nepals vinklar komplementära, dvs 60°-70° eller mer. De flesta sluttningar störtar således brant nedåt eller stiger brant uppåt.

Resa till Nepal. Del 3.

Efter en natt på hotellet i Namche Bazar gjorde vi oss redo att följa med Ram och Maila på sightseeing i omgivningarna. Det första målet blev informationscentret uppe vid militärförläggningen.

Från detta fick vi en vy upp mot Mount Everest som stack upp bakom en hög bergskam i fjärran. Med förmiddagsvärmen kom också varma uppvindar som gjorde att ett gäng gamar visade sig. Det var den stora vit- och svartvingade Himalyagamen. En koloss med en vikt på 8-12 kg och ett vingspann som kan bli över 3 meter!