Stigen på fjället - en dikt

Det blir inte så mycket skrivet i denna blogg nuförtiden. Men jag hoppas att det så småningom ska bli bättre. Jag skriver istället på det manus som förhoppningsvis ska bli en bok om Präststigen, och jag lovar att det tar tid. I somras besökte jag den igen, och någon form av lägesrapport har jag tänkt att skriva framöver. Det blev en hel del fynd, flera nya insikter och viss revidering av gamla. Det är är rätt så omfattande, så det behövs verkligen en bok!

Men en dikt nu ska det bli. Titeln kanske leder tankarna till just Präststigen men det behöver inte vara den. Det kan vara en helt annan stig.

Stigen på fjället

Ibland undrar jag hur det kom sig
     att jag hamnade på denna väg
där fjäll och hed och äng tycks tala
     – och mitt inre svarar

Det är många som har gått här före mig,
     somliga för hundra år sedan, ja, mer
men detta är min egen färd
     och de som kommer efter mig har sin

Under några korta ögonblick kan vi mötas,
kanske vandra med varandra
                              en bit av vägen,
byta några ord, lyssna – och förstå

Sedan färdas vi på nytt och vidare,
                    var och en på sin egen resa

Och så undrar jag igen
      hur det kom sig att jag leddes hit,
att jag hamnade på denna väg
där fjäll och hed och äng tycks tala
      – och mitt inre svarar

En del av mig

Jag hade en nerskriven mening som jag inte visste vad jag skulle göra med. Länge fanns den där och väntade. En dag insåg jag att meningen var den bärande tanken i en dikt. Och här är dikten som föddes.

En del av mig

När jag lämnade fjället och åkte hem
    blev en del av mig kvar,

en del som nu är
    där jag själv inte befinner mig,
som kanske vandrar
    på en bergssluttning någonstans
eller över en vidsträckt fjällhed
    eller invid kanten av en glaciär

Den måste ha suttit djupt inuti,
för den har lämnat efter sig
    ett egendomligt tomrum
        som värker en aning
och som inte tycks gå att
    fylla med någonting annat

Det finns bara en sak att göra: återvända
    och fara tillbaka när möjlighet ges
Återvända och söka upp
    den del av mig som är
där jag nu inte befinner mig

När jag på nytt får gå på fjällsluttningarna
och dricka av det klara jokkvattnet
    och lyssna på hedens ljungpipare,
då, men först då,
kommer jag att återfinna den

På fjället (dikt)

Ibland händer det att det blir skrivet en dikt. Så var det för drygt en vecka sedan när jag satt inregnad uppe i norra Sarek (se föregående blogginlägg). Medan regnet och blåsten härjade blev ett utkast till följande dikt skriven. Sedan har jag bearbetat den hemma.

På fjället

Jag vandrar för mig själv på fjället,
    långt hemifrån,
avskild från allt det vardagliga

För tillfället har jag en lägerplats,
     i regn och dimma,
med endast tältdukens tunna hud som
    skydd mot vätan och blåsten
Men igår - den dalande midnattsolen!
Molnen i norr färgades röda,
    ljuset glödde hela natten

Hemma i staden pågår säkert livet som vanligt
med trängsel, trafikerade vägar,
    och överfulla gatuserveringar
Här är ljungpiparen och ängspiplärkan
    mina närmaste grannar
de sjunger och spelar för mig
    men är noga med sin integritet,
protesterar om jag kommer för nära
Och på avstånd tittar de höga bergen i
    Sarek och Padjelanta ned på oss

Detta är en annan och annorlunda värld
som får mig att vilja betrakta mitt liv
    med deras ögon
 

                        Låvdak, Sarek, juli 2012

PS. Fler av mina dikter finns att hitta bland mina blogginlägg. De är taggade med "Dikter".

Det vilda (dikt)

Det var länge sedan jag hade tid och ork att skriva någon dikt här i min blogg. Men tankarna har funnits! 

Något jag tänkt på har bland annat sin upprinnelse ur mina fjällvandringar. Det handlar om vildhet, ett ämne som ju faktiskt kommit lite i ropet igen på kultursidor de allra senaste åren.

Många som hör begreppet vildhet tänker nog på hämningslöshet, våldsamhet, utflippande med mera i samma stil. Men detta är en förvanskning, inte ens de vilda djuren beter sig så. Att söka det vilda är att söka något helt annat. Och en del av det vilda jag själv söker finns i friluftslivet.
 
Så - efter ett långt uppehåll - blev det alltså ytterligare en dikt.

Det vilda

Det vilda inom oss är slumrande
men sover bara med ett öga

Det behövs inte mycket för att det ska lyfta sitt huvud
och vädra efter en omärklig doft eller en avlägsen vind

I de ögonblicken vill jag ut
Jag vill ut och gå färdvägar
som jag inte vet om man kan lita på,
följa stigar som kanske inte leder någonstans

Då griper jag efter dagar där jag kan
förvänta mig det oförutsedda
och nätter som överraskar mig med drömlös sömn

Framför mig växer vägsträckorna,
och jag tillryggalägger dem enbart med egen ansträngning
Och efter många steg,
när krafter och ork brunnit ut,
möts jag av vila i skymningen
    
Så formas nya syner framför mina ögon,
långt i fjärran byggs konturer
av länder och riken som jag inte kände förut

Men alltför snart känner jag våndan,
jag blir upphunnen av smärtan av att
vara på fel sida om en glasruta,
att inte kunna resa mig och ge mig av

Då kan det kännas enklast att ignorera
det som skedde – det som sedan plötsligt tog slut

Det vilda sänker sitt huvud och lägger sig ner igen
Men det sover bara med ett öga

En dikt om dimma

En ny sommar närmar sig, och det har blivit dags för mig att tänka på och planera kommande vandringar. Kanske blir det ett uppehåll med dikterna. Här i alla fall ett intryck från förra sommaren! 

Dimma på kalfjället

Var kom den ifrån, dimman?

Vi var så upptagna
med att läsa karta och hitta väg
att vi inte märkte hur rummet krympte,
hur det bildades väggar omkring oss

Solen stängdes ute, temperaturen föll
Det kyliga duggregnet kom med ens från alla riktningar

Nu måste sinnesintrycken tolkas annorlunda
Dimman talar inte sanning!
Avstånd förlängs, föremål förstoras upp
Ytor blir antingen horisontella eller vertikala

På andra sidan ett jättelikt snöfält
reser sig en mörk och lodrät klippvägg
En illusion!
Snöfältet är snabbt passerat
och klippväggen var bara sluttande mark

Och så de grådiffusa väggarna som inte försvinner
utan hela tiden drar sig undan
och fegt håller sig på avstånd

Vi befinner oss sedan i en svårtolkad
mosaik av småsjöar och kullar
Karta, kompass och elektronik
är våra vägvisare i labyrinten

Till slut når vi vår planerade lägerplats
Ivrigt sätter vi samman stängerna och
reser tältet på den frostbitna marken:

en trotsig punkt av värme under en gråkall kupol

(Tuoddar, Padjelanta 2008)