Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Har under 2000-talet fått förnyad möjlighet att gå i fjällen, vilket jag tidigare gjorde på 1970-talet. I Skåne där jag bor finns inga fjäll, så där blir det mest utflykter i Lunds kommun med fågelkikare, kamera och kaffetermos.

I den svenska fjällvärlden har det mest blivit vandringar i Sarek och Padjelanta som lockar med stora orörda naturområden. Djurlivet i dessa nationalparker intresserar mig mycket, och jag har bland annat gjort en del fågelinventeringar för Lunds Universitet. Jag har också skrivit en bok för fjällbesökare: Vandringsturer i Sarek (utgiven på Vildmarksbiblioteket). För en del år sedan gjorde jag en undersökning av Präststigen, en gammal färdväg i Kvikkjokksfjällen. Dessa undersökningar resulterade i en bok som är utgiven och finns att köpa. Det har även blivit en tredje fjällbok, en roman med titeln "Otillgänglighetspunkten".

Det har det även blivit ett antal vinterturer på skidor i fjällvärlden. Att vistas en hel vecka (eller mer) i tält bland de snöklädda fjällen är en annorlunda och fascinerande upplevelse. Men jag och min kompis Anders tycktes ha en märklig förmåga att hamna i snöstorm och oväder!

Det enkla livet i naturen tycker jag är mycket tilltalande. Bara ha med sig så mycket som får plats i en ryggsäck. Klara matlagning, brödbak och annat på friluftskök. Sova i tält med naturen på andra sidan tältväggen. Uppleva möten med fåglar och andra djur. Och ständigt bli fascinerad av naturens storslagenhet. Ofta har jag någon eller flera fjällvänner med på turen, men det händer ibland att jag reser helt själv.

När det gäller min aktivitetsnivå så varierar den under året. För det mesta är det nog Blå som stämmer bäst men vissa perioder är den säkert Röd (även om sportighet inte är något utmärkande drag för mig).

Min profilbild ar tagen av Stefan Andersson, Jokkmokk.

Användarnamn: fowwe

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Foto, Utrustning

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

Länkar:

Det vilda (dikt)

Det var länge sedan jag hade tid och ork att skriva någon dikt här i min blogg. Men tankarna har funnits! 

Något jag tänkt på har bland annat sin upprinnelse ur mina fjällvandringar. Det handlar om vildhet, ett ämne som ju faktiskt kommit lite i ropet igen på kultursidor de allra senaste åren.

Många som hör begreppet vildhet tänker nog på hämningslöshet, våldsamhet, utflippande med mera i samma stil. Men detta är en förvanskning, inte ens de vilda djuren beter sig så. Att söka det vilda är att söka något helt annat. Och en del av det vilda jag själv söker finns i friluftslivet.
 
Så - efter ett långt uppehåll - blev det alltså ytterligare en dikt.

Det vilda

Det vilda inom oss är slumrande
men sover bara med ett öga

Det behövs inte mycket för att det ska lyfta sitt huvud
och vädra efter en omärklig doft eller en avlägsen vind

I de ögonblicken vill jag ut
Jag vill ut och gå färdvägar
som jag inte vet om man kan lita på,
följa stigar som kanske inte leder någonstans

Då griper jag efter dagar där jag kan
förvänta mig det oförutsedda
och nätter som överraskar mig med drömlös sömn

Framför mig växer vägsträckorna,
och jag tillryggalägger dem enbart med egen ansträngning
Och efter många steg,
när krafter och ork brunnit ut,
möts jag av vila i skymningen
    
Så formas nya syner framför mina ögon,
långt i fjärran byggs konturer
av länder och riken som jag inte kände förut

Men alltför snart känner jag våndan,
jag blir upphunnen av smärtan av att
vara på fel sida om en glasruta,
att inte kunna resa mig och ge mig av

Då kan det kännas enklast att ignorera
det som skedde – det som sedan plötsligt tog slut

Det vilda sänker sitt huvud och lägger sig ner igen
Men det sover bara med ett öga

 

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2010-02-28 17:52   Håkan Friberg
"Jag vill ut och gå färdvägar
som jag inte vet om man kan lita på,
följa stigar som kanske inte leder någonstans "

Precis så är det - ibland.
Det är då man hittar nya skatter, nya smultronställen.
 
2010-02-28 18:08   andersmossing
Fint skrivet!
 
2010-03-02 21:31   Annicas fjällängtan
Du kan skriva dikter också! Blir nästa bok en diktsamling?
 
Svar 2010-03-02 21:49   fowwe
Hej Annika! Kul att du (och ni andra) läser! Om nästa bok - om det blir någon nästa - kan man aldrig veta! Men det är väl inget som ännu ligger inom räckhåll. Tror jag ;-).
 

Läs mer i bloggen

Sarekfärd med många möten (3)

Efter den vilsamma helgen i Alkavare hoppades jag att fem dagar skulle räcka för att ta mig till Kvikkjokk. Planen var att gå via stugorna i Duottar där stugvärden Hilde hade gjort en utställning om Otillgänglighetspunkten. Den utställningen ville jag se. Därefter var planeringen inte helt färdig. Och så var det väderleken. Vad den hade i beredskap hade jag ingen aning om.

Utsidankompisen Hans N hade redan hunnit ge sig av, mot nya toppar som skulle bestigas med kameran i högsta hugg. Det var väldigt roligt att vi haft så gott om tid att umgås och utbyta tankar.

Övernattning med en objuden gäst

Väderleksprognosen hade utlovat hela tio minugrader utanför Lund. Som vanligt var jag skeptisk och misstänkte att SMHI inte skulle hålla sitt löfte. Men jag ville inte missa möjligheten till en kall natt i vindskydd.

Framme vid vindskyddet bredde jag ut dubbla liggunderlag och dubbla sovsäckar. Sedan skulle det värmas wienerkorv till kvällsmat. Tog fram mitt enkla sommarkök och vanlig Primusgas. Det gick överraskande enkelt att värma vatten och jag kollade på termometern. Den visade bara minus TVÅ! Ja, jag hade det på känn. Hela kvällen hade känts alldeles för varm. Jag skrev ett meddelande till en av mina vänner och klagade. 

Sarekfärd med många möten (2)

Det snöpliga missödet i slutet av den fjärde vandringsdagen blev en slags avslutning av turens första etapp. Nu väntade fortsättningen – en färd som skulle ta mig genom Sarek till Alkavare och den stundande kyrkhelgen.

Så långt var allt gott och väl, men hur var det med den medfarna foten? Jo, faktiskt inte i mycket sämre skick än när jag somnade på kvällen. Den högra, yttre ankeln var dock mörk och svullen. Det var väl den som tagit den värsta smällen vid fallet. Själva fotleden gjorde inte så ont, men var istället dekorerad med många olika färger. Den smärtade i vissa lägen och var säkert försvagad. Jag kunde nog fortsätta min vandring, men särskilt fort skulle det inte gå.


Vandra i stad och natur: Upptäck Merrell SpeedARC Matis för urban hiking

Vandring i staden – en ny livsstil Urban hiking handlar om att utforska staden till fots och upptäcka dess dolda pärlor. Det är en aktivitet som ...

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg