Ända sedan jag var barn har jag varit intresserad av att skriva. En hel del av det jag skrev som ung var fiction, men jag gjorde även några försök att skriva fakta. När det sedan blev dags för yrkesutbildning la jag skrivandet på hyllan, och där befann det sig länge.

Som yrkesverksam lärare – jag undervisar i matematik, logistik samt ett antal andra ämnen – har det blivit en del skrivet i arbetet, men det är inte samma sak som att skriva en bok.

Men så blev det äntligen av! Det har alltså blivit en bok om Sarek, en vandringsguide, som kommer ut på Vildmarksbiblioteket  i vår. 

När jag första gången fick idén att skriva denna bok trodde jag inte själv på den. Dels tyckte jag inte att jag kunde tillräckligt mycket om området, dels verkade inte förlagen efterfråga en sådan bok. Men mest var jag osäker på min egen förmåga att skriva ihop något som ett förlag ville acceptera.

Jag nämnde saken för en av mina bröder som har frilansat som fotograf under större delen av sitt yrkesverksamma liv. Han såg en aning oförstående ut inför mina tvivel och sa ungefär: ”Det är klart att du ska skriva boken om du själv tror att den kommer att bli bra.”

Så jag satte igång och skrev på lediga stunder lite nu och då. Det var väldigt roligt! En grundregel när man skriver är ju att det ska vara något man känner tillfredsställelse att skriva om. Jag tänkte att om ingen skulle vilja ge ut boken har jag i varje fall haft många trevliga stunder. Och dessutom lärt mig en förfärlig massa nytt om fjällvärlden.

Det andra jag märkte var att skrivandet – och tänkandet – tog otroligt mycket tid. Jag läste om någon (författare?) som påpekade att den som vill skriva en bok måste offra någonting. Man kan inte skriva och samtidigt ägna en stor del av sitt liv åt TV, Internet eller andra tidsslukande sysselsättningar. Särskilt inte om man skriver på fritiden. (Dessvärre tror nog en del av mina vänner och bekanta att jag glömt bort dem, eftersom jag inte hört av mig på så länge.)

Särskilt på slutet tog boken nästan all ledig tid när mitt vanliga jobb var slut för dagen. Korrektur skickades hela tiden fram och tillbaka via mail, och det kändes som jag var intravenöst uppkopplad på Internet. Min gode vän Anders jobbade samtidigt hårt med allt arbete som hade med bokens foton att göra.

Nu det dröjer det ännu några veckor innan boken kommer ut från tryckeriet. Jag ser fram emot det med både förväntan och vånda. Tänk om det finns massor av fel som vi missat vid korrekturläsningen? Eller om de sista korrekturändringarna inte kom fram? Eller – hemska tanke – om någon viktig detalj i turbeskrivningarna är så otydligt skriven att den kommer att missförstås och leda människor vilse?

En natt drömde jag att jag missuppfattat hela idén med boken och att förlaget beställt en bok om Padjelanta istället – men att ingen upptäckt det förrän boken låg på tryckeriet. Det var som väl var bara en dröm!

Till sist har det varit väldigt inspirerande att vara med på Utsidan. När jag började skriva på mitt manus visste jag inte ens att Utsidan fanns. I så fall hade jag nog aldrig vågat sätta igång, med tanke på all den kunskap och erfarenhet som finns samlad här!

Under det fortsatta arbetet har jag många gånger låtit mig inspireras av er andra, av de synpunkter och erfarenheter som kommit fram på Forum, artiklar och på andra sätt. Men jag har också försökt att vara noga med att inte "stjäla" någon annans unika favorittur, infallsvinkel eller beskrivning utan istället gå tillbaka till mina egna erfarenheter och hitta ett eget sätt att förmedla dem på.

Så nu pustar jag ut efter en härlig - och arbetsam - tid. Och är ganska otålig att se det färdiga resultatet.