Det blir inte så mycket skrivet i denna blogg nuförtiden. Men jag hoppas att det så småningom ska bli bättre. Jag skriver istället på det manus som förhoppningsvis ska bli en bok om Präststigen, och jag lovar att det tar tid. I somras besökte jag den igen, och någon form av lägesrapport har jag tänkt att skriva framöver. Det blev en hel del fynd, flera nya insikter och viss revidering av gamla. Det är är rätt så omfattande, så det behövs verkligen en bok!
Men en dikt nu ska det bli. Titeln kanske leder tankarna till just Präststigen men det behöver inte vara den. Det kan vara en helt annan stig.
Stigen på fjället
Ibland undrar jag hur det kom sig
att jag hamnade på denna väg
där fjäll och hed och äng tycks tala
– och mitt inre svarar
Det är många som har gått här före mig,
somliga för hundra år sedan, ja, mer
men detta är min egen färd
och de som kommer efter mig har sin
Under några korta ögonblick kan vi mötas,
kanske vandra med varandra
en bit av vägen,
byta några ord, lyssna – och förstå
Sedan färdas vi på nytt och vidare,
var och en på sin egen resa
Och så undrar jag igen
hur det kom sig att jag leddes hit,
att jag hamnade på denna väg
där fjäll och hed och äng tycks tala
– och mitt inre svarar
Tack Hans! Väldigt fin! Det blir nog en diktbok också så småningom. :-)
Tack för uppmuntrande ord! Att ge ut en lyrikbok tror jag är mycket svårt. Förlagen satsar bara på ytterst få som antingen är etablerade eller som betraktas som mycket nyskapande. De allra flesta som skriver dikt tror jag skriver mest för att man vill, och sedan delar man med sig.
Där satte du fingret på precis det som händer i mäktiga naturmöten - att det inre svarar. Fint! :)
Visst är det märkligt hur vi ibland reagerar inför naturen. Vissa gånger går det att sätta ord på det, andra gånger inte. Man skulle önska att att många, många fick uppleva att naturen faktiskt har något att säga oss.
Härligt att det ska bli en bok om Präststigen! Den ser jag fram emot att få införskaffa. Och tack för dikten. Din förra har följt mig hela hösten. Det blir nog en lyrikbok också så småningom. Du tänkte väl inte skriva en bok om Präststigen första gången du gick på den?
Första gången, nej, verkligen inte! Det var 2013 som jag började fundera lite smått på stigen och då gick jag från Njoatsosvágge till Kvikkjokk utan några större förväntningar. Jag hade ingen aning om att det skulle leda till detta. Det var efter sommaren 2014 som jag började tänka på att det kanske kunde gå att skriva om den i något sammanhang. Men då trodde jag inte att det skulle räcka till en bok på långa vägar. Men det har ju vuxit efterhand. Och så har det kommit uppmuntrande tillrop från många läsare av min blogg som gett skjuts åt projektet. :)
Innan det kan bli en färdig bok behöver jag besöka Präststigen en gång till. Det blir förhoppningsvis i slutet på juni detta år.
Jag tänkte väl det. Därför kanske ditt diktande så småningom också mynnar i en bok. Hoppas det!
”Och ditt inre svarar” – det är den boken vi väntar på.
Ditt förslag på titel är naturligtvis kongenialt. Och uppfordrande. Jag har en väldig respekt för uppgiften om jag skulle ta mig an den. Skulle inte bli enkelt att skriva om detta.