Bloggar > Ett Finlandssvenskt uteliv

Ett Finlandssvenskt uteliv

Vandringar i Finland först och främst men även Norden.

Solo vandring i Urho Kekkonens nationalpark 2021.

Enda sedan jag gjorde min första vandring i Lappland ifjol 2020 så har jag längtat tillbaka efter nya äventyr. När våren började smyga sig på i år så har jag mera eller mindre börjat lägga upp nya planer för kommande höstvandring 2021. Jag har haft många olika alternativ i kikaren som jag har valt mellan. I själva verket så var jag kanske mera intresserad av få vandra i mera avlägsna områden men jag valde att inte sätta målen allt för höga inför kommande vandring när det även var min första gång som jag rörde mig ensam så valet blev Urho Kekkonens nationalpark. Valet blev självklart när jag ville lägga upp och planera en egen rutt i området samt så är parkens större delar av lederna omarkerade vilket gjorde att området kändes perfekt för mig.

Efter att ha läst till mig om vilka sevärdheter man borde se så hade jag en rutt planerad. Under färdens gång så blev det att lägg om rutten ett par gånger vilket man inte kanske ska göra i normala fall men eftersom jag hade införskaffat en nödsändare så kände jag mig bekväm att avvika från den planerade rutten. Rutten som blev planerad landade lite över ca 100km, planen var att göra vandringen på ca 8 dagar men jag tog med mig mat för 10 dagar ifall om det skulle ske något oplanerat.

 

Planerad rutt.

Hur rutten blev i verkligheten.

Dag 1. 01.09.2021. 17,1 kilometer.

Vandringen började från Kiilopää den 1 september runt middagstid, när jag vägde in ryggsäcken så landade den in på hela 31kg!!! Det var en bra bit över vad jag hade räknat med men nu i efterhand hade jag med mig en hel del godsaker på denna tur samt en del saker som mera eller mindre var onödiga men man lär sig till nästa gång. Från kiilopää så hade jag siktet inställt mot Lankojärvi vilket gjorde att dagens etapp skulle landa på 17km. Dom sista kilometrarna så var faktiskt väldigt slitsamma men efter ett par pauser så var jag framme i Lankojärvi.

31Kg.

Nybyggda stugor vi Rautulampi rastplats.

Paus vid vattendrag nära Lankojärvi.

Dag 2. 02.09.2021. 14,8 kilometer.

Efter första natten i tält så blev det inte många timmar sömn. Under nattens gång så låg jag och vred och vände mig större delen av natten och under denna resa hade jag även i sista minuten skaffat mig en ny sovsäck en Fjällräven abisko 3 season eftersom jag lade märke till några dagar innan resan att dom väntade minusgrader i Lappland. Den nya sovsäcken hade en komforttemp på -4 grader men kändes även tyvärr mera klaustrafobisk för mig när jag vanligtvis rör på mig ganska så mycket när jag sover. På mina tidigare vandringar hade jag använt mig av min Carinthia tropen som har en komforttemp på 5+ grader men är en betydligare rymligare säck men med facit i hand så skulle den troligtvis varit för kall för denna resa. Men lyckligtvis efter ett par nätter i den nya sovsäcken så hade jag vant mig.

När jag hade fått i mig frukosten och fått ihop min utrustning så började jag dagens etapp målet var åtminstone att komma till Porttikoski. Från Lankojärvi så går det två leder vid varsin sida av ån Suomujoki, jag valde att vada över i ett tidigt skede så jag hamnade på samma sida som där en ödestuga finns. Att korsa ån valde jag att göra direkt efter Lankojärvi, strömmen i ån var ganska så stark och vattnet gick till knäna på mig men stödet av mina stavar gjorde vadet genomförbart. Ganska så direkt när jag hade kommit över och vandrat en bit så blev jag tvungen att korsa ett träsk vilket jag inte hade räknat med.

Vid 14 tiden så närmade jag mig Ödestugan i Porttikoski där jag åt den obligatoriska torsdags ärtsoppan för att sedan vila en stund för mig själv och torka en del kläder. Efter att ha haft paus en bra stund så fortsatte jag vidare. Medströms utefter Suomujoki så finns det ett skärmskydd vid sjön Siikauopaja som jag hade planerat ta natt vid. Trots att det fanns torrtoalett samt vedförråd vid skärmskyddet fick jag spendera natten ostörd. Här kalasade jag på snabb makaroner med skinka och ölkorv med parmesanost som jag sköljde ned med en skvätt rödvin.

Ödestuga i Porttikoski.

Suomujoki.

Dag 3. 03.09.2021. 16,1 kilometer.

Redan 4:30 på fredags morgonen vaknar jag och känner att jag sovit en helt okej nattsömn. Efter morgongröten och kaffet var druckit så packar jag ihop grejorna och jag är startklar redan vid 06:00. Det duggregnar ute och är väldigt rått. Just denna sträcka som jag gick från Siikaoupaja till Sarvijoki ödestuga var enligt mig ganska ointressant att vandra. I efterhand så skulle man kanske kunnat lagt om rutten och genat, men en annan orsak varför jag tyckte att denna del av vandringen var mindre charmig var nog också troligtvis för att det regnade i stort sett hela sträckan. När jag väl var framme i Sarvijoki runt 14 tiden så var jag först på plats vid ödestugan men det tog inte många minuter innan jag såg två stycken figurer som dök upp en bit från stugan. Vi var alla tre mer eller mindre genomblöta och ville in och värma oss och torka våra kläder i stugan. Under resten av eftermiddagen så satt jag och bytte lite information med dessa två herremän från Helsingfors som under dagens gång hade sett bland annat Pirunporrti och Paratiisikuru och detta var deras tredje år på raken i denna nationalpark. När klockan började närma sig middagstid så grillade jag korv samt gjorde potatismos vilket smakade underbart efter en dag som denna, sedan blev det att släcka törsten med en god Lappländsk öl. Just denna stuga i Sarvijooki har blivit renoverad under sommarens gång 2021 och var väldigt fräsch och fint i skick. När klockan började närma sig 18-19 tiden på kvällen så kom även några andra genomblöta vandrare som ville värma sig. Vi som kom tidigare på dagen så valde då att lämna rum åt dom andra när vi redan hade torkat vårat kläder och beslöt att sova i våra tält.

Uppe på Kaarnepää.

Där den röda markeringen går så är det säkert fullt möjligt att gena vilket skulle nu i efterhand kanske varit ett bättre alternativ. Det går en svag omarkerad led som är svagt utmärkt på kartan längs med ån Sotavaaranoja, sedan hur bra leden är i skick där kan jag inte svara på.

Dag 4 04.09.2021. 9,7 kilometer.

Den fjärde dagen började direkt med ett vad över ån i Sarvijooki för att sedan börja ta mig till nästa etapp på vandringen vilket var bland annat Paratiisikuru. På vägen till Paratiisikuru så finns det två leder att välja mellan jag valde att gå den som gick högre upp på berget för att för att få lite mera utsikt när jag gick. Regnet hade nu upphört  men det var endå rätt så friska vindar. Redan vid lunchtid så var jag framme vid Paratiisikuru. Här stannade jag i ett par timmars tid för att knäppa lite bilder. Under tiden jag var i denna dal så fick jag se snö flertal gånger under några minuter åt gången. I Paratiisikuru så finns det två mindre sjöar och ett vattenfall att beskåda. Att sedan ta sig upp för dalen till Ukselmapää är rätt så krävande eftersom leden har väldigt kraftig stigning men det är helt genomförbart om man har en god grundkondition. Tanken var först att ta sig till Ukselmapää och på vägen beskåda både Pirunportti och Lumikuru för att sedan även bestiga Sokosti och till sist ta sig till sjön Luirojärvi allt på samma dag. Jag insåg ganska så snabbt att tidschemat skulle bli allt för pressat med så tung packning som jag hade och så när jag kollade väderleks rapport på min nödsändare så visade det sig att vädret skulle bli mycket bättre följande dag så jag bestämde mig för att gå igenom Pirunportti och sedan ner till Muorravaarakka ödestuga. Uppe på Ukselmapää så var det första gången jag hade vettig mottagning på min mobil sedan jag påbörjade min vandring det blev ett kort videosamtal med min familj när jag hade ganska så kraftiga vindar uppe på fjället. Uppe på Ukselmapää och i Pirunportti så spenderade jag också en del tid att beskåda dalen och knäppa lite bilder. Efter en stund så började jag ta mig neråt till Muorravaarakka ödestuga för att värma mig och torka min kängor som inte hade varit torra på snart tre dagar. När jag kom ner till ödestugan blev jag förvånad att var jag ensam, jag gjorde eld i kamin omgående för att sätta min kängor på tork. Jag fick spendera rätt så många timmar själv här innan det började trilla in folk med lite jämna mellanrum. När kvällen började krypa på så valde jag att sätta upp mitt tält eftersom jag föredrar att sova i tält istället för att sova med en massa andra människor. Men kängorna lämnade jag kvar inomhus för att få dem torra.

Paratiisikuru

Vattenfallet och ena sjön i Paratiisikuru.

Uppe på Ukselmapää.

Pirunportti

Jag själv i Pirunportti.

Pirunportti.

Leden ner från Pirunportti till Muorravaarakka ödestuga.

Hur tanken var jag skulle lägga upp rutten från första början, iden var att gå över bergen Ukselmapää, Lumipää, Riitelmäpäät för att nå Sokosti men jag insåg efter en stund att tiden skulle inte räcka till för hinna se Paratiisikuru, Pirunportti, Lumikuru, Sokosti samt avsluta dagen i Luirojärvi

Hur det i själva verket blev, gick från Paratiisikuru upp på Ukselmapää för att sedan gå igenom Pirunportti för att ta natt i Muorravaarakka.

Dag 5. 05.09.2021. 17,2 kilometer.

När jag vaknade denna morgon så var det förmodligen kallaste natten under denna tur men efter att fått i mig morgonkaffet och gröten så blev jag genast varmare i kroppen. Efter allt var packat igen så hämtade jag skorna från stugan och dom var äntligen torra! Dagens etapp började med riktning mot Lumikuru, och under denna dag så hade jag betydligt bättre väder med sol under större delar av dagen och morgonen var faktiskt vindstilla. Ska man ta sig uppför Lumikuru så ska man ta och fundera över det ett par gånger. Stigningen är väldigt brant uppför Lumikuru och min tunga packning gjorde inte saken lättare även fast jag hade vid det här laget ätit upp en stor del av maten. När jag hade klarat av bestigningen av Lumikuru så började söka mig mot berget Lumipää för att sedan passera Riitelmäpäät. Sista biten uppför Sokosti var väldigt stenig i den riktning som jag kom ifrån. Uppe på Sokosti så spenderade jag en bra stund för att beskåda utsikten över nationalparken med kikaren som jag hade med. När jag började känna mig redo för att ta mig neråt så styrde jag riktning mot sjön Luirojärvi där jag hade bokat bastu för kvällen. Den sista biten innan jag var framme för kvällen var krävande eftersom denna dagsetapp hade tagit på mina krafter rejält. När jag var nere vid sjön Luirojärvi satte jag upp tältet direkt och började göra middag omgående, Jag inte hade ätit något sedan jag besteg Lumikuru tidigt på förmiddagen. Efter att jag fått i mig mat så började jag göra mig klar för att bada bastu vilket jag hade sett fram emot. Bastu badandet så var både otroligt skönt för kropp och själ efter några dagars vandring och jag hade också med mig två öl att avnjuta under kvällen. Efter det så sov jag som en kung denna natt.

Svårt att se på bild hur otroligt brant stigningen är uppför Lumikuru.

Paus uppe på Riitelmäpäät.

Bilden är tagen från Sokosti och sjön Luirojärvi är i bakgrunden.

Uppe på Sokosti.

Bastu pilsner.

Dag 6 06.09.2021. 7,8 kilometer.

Denna dag så bestämde jag ganska så omgående efter jag vaknade att jag skulle ta en vilodag eftersom jag kände att jag hade ont i båda mina knän. Dagen innan var väldigt påfrestande för mig så jag valde att lyssna på min kropp och ta det lite lugnare eftersom jag hade vandrat betydligt snabbare under hela vandringen. Under förmiddagen så spenderade jag tid vid sjön Luirojärvi där jag knäppte en hel del bilder och efter jag hade ätit lunch och druckit kaffe vid ca 14 tiden på dagen så började jag röra på mig. Dagens etapp låg bara på ca 7-8 kilometer så det tog inte länge innan jag var framme i Tuiskukuru. Här så tog jag en tidig kväll när jag var ganska så trött sedan dagen innan och på kvällen så lyxade jag till det med chokladmousse.

Sjön Luirojärvi.

Dag 7 07.07.2021. 16,8 kilometer.

Eftersom jag somnade tidigt kvällen innan så vaknade jag väldigt tidigt denna morgon och jag var snabbt iväg. Även fast denna morgon var väldigt dimmig så var det otroligt fint när det var i princip vindstilla. När man lämnar Tuiskukuru så finns det ett par leder att välja mellan, själv så valde jag att gå via fjället Vintilätunturi för att få lite mera utsikt under dagens etapp vilket va ett bättre alternativ tyckte jag. När jag nådde fram till Suomunruoktus ödestuga så valde jag att äta lunch. Där så såg jag den underbar fina fågeln Lavskrika. Lavskrika är en väldigt orädd fågel som söker sig till människor för just föda vilket jag fick bekräftat när jag provade på att mata den från handen vilket den inte tackade nej till, snabbt så hade den tagit en bit bröd ur min hand. Efter min extremt långa lunch så vada jag över ån till andra sidan där jag satte in siktet för dagens sista etapp vilket var ett vindskydd som inte låg många kilometer bort. Efter att ha vandrat i en liten stund så var jag till sist framme vid vindskyddet. Vid detta vindskydd så finns det ett vedförråd och enklare torrdass men annars så kändes området rätt så öde men som vanligt så började det trilla in lite folk med jämna mellanrum. Även fast resan började närma sig sitt slut så var det faktiskt rätt skönt att det var sista natten som jag skulle sova i tält, under denna tur så hade vädret varit otroligt rått och kallt.

Dag 8 08.09.2021. 4,6 kilometer.

Sista morgonen som man vaknade i tältet denna resa. Efter att morgon sysslorna var gjorda och tältet ihop packat en sista gång så började jag beta av dom sista kilometrarna. Redan vid lunchtid så var jag framme vid Kiilopää och när jag vägde in ryggsäcken efter en drygt veckas vandrings så vägde den ca 21,5kg vilket betyder att jag hade lyckats gjort mig av med nästan 10kg. Under dom två sista dagarna på denna vandring så märkte jag verkligen att den så kallade finska "ruskan" hade blommat ut vilket är när naturens färger skiftar i alla höstens färger vilket är otroligt vackert, och med facit i hand så skulle det varit bättre att kommit kanske en eller två veckor senare men det får jag ta i beaktande tills nästa gång jag åker på en höst vandring.

Summa summarum så var jag ändå väldigt nöjd med resan och under vandringens gång så märkte jag vilka prylar som var mera eller mindre onödiga vilket bland annat en bok, kikare, regnponcho Och så hade jag mycket godsaker med mig. Så inför kommande vandringar så kommer fokusen ligga mycket på att dra ner på vikt i packning.

Packlista.

Kläder:

- Byxor Fjällräven keb 640 gram.

- Jacka Fjällräven keb 700 gram.

- Regnponcho 460 gram.

- Vandringskängor 1340 gram.

- Crocs 250 gram.

- Ylletröja 780 gram.

- Kortkalsonger 2st merinoull 220 gram.

- Strumpor 2st merinoull 128 gram.

- Underställ övre del polyester 1st 280 gram.

- Underställ merinoull 433 gram.

- T-shirt merinoull 2st 374 gram.

- Yllestrumpor 1st 102 gram.

- Handskar 132 gram.

- Mössa 75 gram.

- Buff 39 gram.

Totalt: 5953 gram.

Tält:

- Sovsäck Fjällräven Abisko Three Seasons Long 1330 gram.

- Liggunderlag Therm-a-Rest NeoAir All Season + uppblåsbar kudde 750 gram

- Tält Luxe Outdoor MiniPeak XL, mitstång, innertält, footprint 2400 gram.

Totalt: 4480 gram.

Köks utrustning:

- Msr pocket rocket 2, tändstål, svamp, kastrull, 2st gas 230g, fötter till gas, bestick, mugg 1308 gram.

Totalt: 1308 gram.

Första hjälpen + hygien:

- Första hjälpen väska + hygien artiklar 936 gram.

- Wc papper 2st 212 gram.

- Handduk 77 gram.

Totalt: 1225 gram

Elektronik:

- Powerbank 282 gram.

- kamerautrustning, 2 olika stativ, 2 batteri, laddare, väska 2563 gram

- Ficklampa 168 gram.

- Olika laddare 112 gram.

- Telefon 189 gram.

- Nödsändare Garmin inreach mini 100 gram.

Totalt: 3414 gram.

Övrigt:

- Osprey xenith 75 2260 gram.

- Leatherman wave + 430 gram.

- kompass 30 gram.

- Karta 80 gram.

- Vandringsstavar 568 gram.

- Regnskydd för ryggsäck 100 gram.

- Bok 333 gram.

- Kikare 325 gram.

- Vattenfilter 50 gram.

- Vätskeblåsa 220 gram.

- Visselpipa 15 gram.

- Packpåsar 330 gram.

Totalt: 4741 gram.

Mat.

- Smör ca 250 gram.

- Bröd 2 förpackningar 500 gram.

- Jaloviina 530 gram.

- Öl 3 st 1246 gram.

- Korv 400 gram.

- Ärtsoppa 435 gram.

- Gröt 8 portioner 656 gram.

- Mysli 537 gram.

- Frystorkad mat 12 portioner 1200 gram.

- Egen torkad mat 1020 gram.

- Diverse kryddor 600-800 gram

- Pulverkaffe 100-150 gram.

- Snacks 400-600 gram.

- Ca 3,5 liter vatten.

- Vin ca 2 dl.

- Senap 150 gram.

- Skinkost på tub 200 gram.

- Parmesanost 75 gram.

Totalt: 12449 gram.

Jag har förmodligen glömt någon pryl samt att det är väldigt svårt att komma ihåg all mat som jag hade med mig.

Postat 2021-10-09 14:17 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Hetta-Pallas vandring 2020.

Tänkte skriva en resension av Hetta-pallas leden som går i norra Finland. Det finns faktiskt en hel del info att få på utinaturen.fi och även på Svenska! Dom har även info om dom flesta vandringsleder i Finland men dock så är det värre att få tag på resensioner på svenska och google translet är inte heller alltid till så god hjälp.

Kort och gott så finns Hetta-pallas leden i Finlands tredje största Nationalpark och leden är ca 55 kilometer lång, miljön på leden varierar kraftigt allt från djupa dalar till kalfjäll, även fast leden är relativt nära till civilationen så får man vildmarks känsla, telefon mottaging finns i större utsträcking av vandingsleden men på ett fåtal ställen är den stort sätt obefintlig. Leden har närt mellan stugorna och där finns det flesta bekvämligheter så som t:ex wc eller sopstationer, vid Hannukuru så finns det även bastu för dom som är intresserade och så kan man även simma Haukkajärvi vid bastun.

Iallafall så började vi vår resa 19.8 från Kristinestad jag plockade upp min kompis från hans hem vid 7:30 tiden, vi hade en lång resa framför oss på ca 850km vilket skulle ta i stora drag att köra ca 11 timmar om vi körde allt i ett sträck, men efter lite raster längs vägen så var vi framme vid hotellet i Pallas runt 21:00 på kvällen.

Framme vid hotellet i Pallas.
Ren framför hotellet.

Dag 1 (20.8.20)
Efter att vi hade sovit på hotellet i Pallas och ätit frukost så började vi gå igenom vad vi skulle ha med oss på våran vandring och hur mycket mat vi skulle behöva. Vi hade gott om tid på oss eftersom bussen som vi skulle åka med från hotellet i Pallas åkte först vid 14:05. Tyvärr så dök våran buss aldrig upp så vi blev tvungna att åka med egen bil till Hetta, dock så finns det lokala ortsbor i Hetta som körde tillbaka bilen till hotellet i Pallas om så önskas för en betalning på 80€. Transporten över sjön så sköter också ortsbor för en betalning på 10€ per person. Efter att vi vandrat första sträckan Hetta – Pyhäkero på 6,7 km så slog vi läger vid Pyhäkero. Klockan var redan 17-18 på eftermiddagen och vi var trötta från bilresan från dagen innan. Vid Pyhäkeros lägerplats så var det ovanligt många vandrare men orsaken var nog covid 19.

Framme på stranden i Ounasjärvi efter båttransporten och äventyret börjar.
Just framme vid Pyhäkero.

Dag 2 (21.8.20)
Jag vaknade redan 06:10 och väckte Tomas nästan direkt. Vi började göra oss klara för dagen och vi var ganska så snabbt iväg även fast vi gjorde en brakfrukost med stekta ägg, bönor i tomatsås och bacon. Denna sträcka av leden börjar med ganska kraftig stigning uppför Pyhäkeros berg som ligger 704 meter över havet. Vi hade kraftig dimma och kunde inte njuta av utsikten desto mera men vi beslöt oss för att äta lunch när vi började nedstigningen av Pyhäkero. När vi började komma ner mot Sioskuru så började dimman lätta, vi beslöt oss för att pausa nere vid Sioskuro för att dricka kaffe och fylla på våra vattenflaskor. Sista biten till Tappuri var tung och påfrestande inte pga av hur leden var utan däremot för jag hade sovit för lite och dåligt natten innan. Efter vi kom fram till Tappuri och valt våran lägerplats så började vi göra mat ganska omgående. Vi båda var hungriga och trötta efter dagens vandring och denna kväll så blev det kebab med ris som vi avnjöt med en lokal öl och det smakade gudomligt. Resten av kvällen så utforskade vi närområdet och satt utanför tältet och drack kaffe när vi plötsligt blev överraskad av en störtskur som kom från ingenstans. Man märker hur vädret kan slå om i fjällen på bara ett par minuter, vi beslöt oss då för att krypa ner i våra sovsäckar och avsluta kvällen, klockan var redan 21:30 vid det här laget.

Bestiging av Pyhäkero.

Lunch uppe på Pyhäkeros topp.

Dimma lättar vid Sioskuru.

Fotvård.

Vattendrag i Sioskuru.

Lämnar Sioskuru.

Tomas fixar middag.

Tältplats i Tappuri.

Dag 3 (22.8.20)
Kl 04:10 så vaknade jag redan och vindarna blåste friskt, tydligen så hade jag ännu svårt att sova i tält. Jag försökt länge att somna om utan att klara av det jag valde då att läsa boken som jag hade med mig, en självbiograf av Anders Adali om värdetransportrån. Runt 06:00 på morgonen så väckte jag Tomas och vi började göra oss klara för dagen. Vi var snabbt på väg som vanligt och vi hade bra tempo på, redan tidigt på förmiddagen så kom vi till Pahakuru där vi åt lunch. Vi tog en ganska så lång paus men eftersom vädret blev sämre och kallare så beslöt vi oss för att gå vidare mot Hannukuru där vi hade bokat bastu, avgiften är 7€ för varje vuxen person. Hannukuru låg bara några kilometer bort så vi var där ganska så snabbt. Efter att vi kollat runt lite när vi kommit fram så reste vi tältet och jag var tvungen att ta en powernap tidigt på eftermiddagen för att jag hade sovit så dåligt dom senaste nätterna. När jag vaknade så gick vi ner till bastun och gjorde eld i kamin, klockan började då närma sig 16-tiden men fortfarande var det inga andra på tältområdet. Efter det hade blivit varmt i bastun så badade vi bastu och jag tog även ett dopp i sjön Haukkajärvi. Både doppet och bastubadandet var skönt och svalkande efter ett par dagars vandring, vi hade även med oss två öl per man. Vi gick och la oss ganska så tidigt denna kväll och jag sov som en stock hela natten igenom.

Trött vandrare.

Leden ner till Pahakuru.

Dag 4 (23.8.20)
Jag vaknade helt utvilad och jag kände att jag äntligen hade fått sovit en hel nattsömn, klockan var redan 06:30 och vi började göra oss klara. Efter Hannukuru så finns ledens förmodligen brantaste stigningar, leden går här upp och ner i branta dalar. Runt lunch tid så pausade vi i kåtan i Suaskuru, där tog vi kokade kakao och tog ett lätt mellanmål. Efteråt så fortsatte vi och passerade berget Lumikero och uppe på Vountiskero så tog vi en lång lunchpaus på just 2 timmar, här hade vi vacker utsikt. Efteråt så traskade vi vidare och passerade Montellinmaja för att sedan komma till Nammalakuru där vi igen hade en längre paus och drack en kopp kaffe. Under denna dag så hade vi väldigt bra väder och varmt vilket gjorde så vi hade bra sikt och humöret var på topp. Vi bestämde oss förr att passa på att gå så långt som möjligt denna dag så vi skulle ha mindre att gå sista dagen innan vi nådde hotellet i Pallas. När vi hade vilat en bra stund så började vi vandra sista etappen mot Rihmakuru. Dom sista kilometrarna så fick jag bara värre och värre smärta i mitt vänstra knä och på kvällen så hade jag väldigt svårt att gå, jag smörjde in mitt knä med Voltaren samt tog ett par tabletter smärtstillande.

Uppe på Suastunturi.

Paus i Suaskuru.

Ruskigt väder uppe på Lumikero.

Utsikten från Vuontiskero.

Dag 5 (24.8.20)

Sov igen som en stock hela natten men när vi vaknade lite efter 07:10 hade jag fortfarande lika ont i mitt knä och jag började faktiskt bli lite orolig hur jag skulle kunna ta mig tillbaka, nåväl som tur var hade vi bara 8 kilometer kvar innan vi var framme. Vi började packa ihop vår utrustning och jag smorde igen mitt knä med Voltaren samt lindade knät med en elastisk linda. Jag började misstänka att mitt knä gjorde ont för att jag slog i mitt knä i en sten redan dag två på toppen av Pyhäkero när vi skulle göra lunch. I samband med att vi började dagens etapp så började det regna och mitt humör sjönk rejält. Jag hade väldigt svårt att gå och det tog länge för mig att vandra, jag var tvungen att tvinga mig framåt men varefter kilometerna löpte på så gick det lättare och till sist kunde jag nästan vandra normalt. Men det var när jag skulle nerför och bromsa upp så gjorde det fortfarande för jävligt ont. Redan vid 12 tiden på förmiddagen så var vi framme i Pallas, vi tänkte först åka till en närliggande skidort (Levi som ligger ca 50 km bort) men vi hade varken lust eller ork. Vi var genomblöta och hungriga och mitt knä mådde inte bra så vi tog in på hotellet i Pallas för att sedan ha lite materialvård samt ta en snabb dusch innan vi båda två slumrade till en stund. Efter blev det bastu på hotellet och på kvällen så avnjöt vi en tre rätters i restaurangen och satt och summerade våran resa som vi hade haft.


Just nere vid hotellet i Pallas.


Detta var min allra första vandring och jag lärde mig en stor del av resan. Hetta-Pallas leden kan jag varmt rekommendera för både nybörjare och dom mera erfarna. Vi gick leden på ca 5 dagar men vi hade inte alls bråttom och man kan gå den betydligt fortare om man vill. Jag kommer definitivt uppsöka norra Finland för att vandra igen.

Postat 2021-08-26 11:13 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Logga in

Tips!