Bloggar > Ett Finlandssvenskt uteliv

Ett Finlandssvenskt uteliv

Vandringar i Finland först och främst men även Norden.

Ruskaresa till Oulanka nationalpark 2021.

Sambon och jag gjorde en spontan resa upp till Oulanka nationalpark över ett veckoslut i slutet av September 2021 för att få beskåda höstens färger uppe i Lappland.

23.9.2021

Vi startade på eftermiddagen från Kristinestad med riktning mot Ruka vilket var en färd på ca 670 kilometer, eftersom vi startade sent på eftermiddagen så beslöt vi oss för att sova på hotellet Scandic Rukahovi i Ruka när vi var framme så sent på kvällen/natten.

24.9.2021

På morgonen så vaknade vi tidigt och begav oss ner till matsalen där vi åt frukost. Eftersom Ruka är en skidort vintertid så var dom redan i fullgång med att förbereda sig för vintersäsongen vilket vi kunde bevittna från vårt frukostbord. När detta blev en spontan resa över helgen och dels för vi hade begränsat med tid så valde vi ut dom mest sevärda platserna som fanns i nationalparken, vilket gjorde att vi förflyttade oss med bil dom längre sträckorna.

Frukost.

Vi började med att vandra Pieni karhunkierros vilket är totalt 12 kilometer, Pieni karhunkierros har många fina hängbroar och leden går förbi många olika sevärdheter. Redan efter par kilometer från Juumas parkeringsplats så kommer man fram till Myllykoski vilket är en plats som man ofta ser i sociala medier, här knäpptes en del bilder och det var ganska så packat med folk. Vi var tvugna att köa när dessa broar har begränsningar om hur många personer de tar åt gången.

Myllykoski.

Efter att ytterligare vandrat en bit kom vi fram till en utkiksplats där man kan titta ut över Kallioportti vilket är djup dal, efter vi hade beskådat utsikten en stund så gick vi vidare mot ett vindskydd som finns en bit längre ner. Här så beslöt vi oss för att ta lunch när vi fick besök av den orädda fågeln Lavskrika som gjorde oss sällskap.

Uppe i Kallioportti.

En hungrig Lavskirka.

Efter våra magar var mätta så fortsatte vi och större delen av leden går bredvid floden Vattumutka där det finns ett par platser som bjuder på mera spektakulära vyer, ett av ställena är Jyrävä där det finns en större fors.

Med kameran i högsta hugg.

Jyrävä

Eftersom det var sent i September så började det skymma tidigt så vi valde att gå sista biten i rask takt när vi skulle förflytta oss med bil sista biten innan vi kunde sätta upp tältet. Även fast vi var relativt snabba så blev vi tvugna att gå i mörker från parkeringen men när vi hade en stark pannlampa så kände vi oss trygga att gå i mörker. Väl framme vid lägerplatsen så var det svårt att hitta en vettig tältplats dels för att vi kom sent när det var mörkt men även för att många platser var tagna, sedan så är terrängen i denna nationalpark väldigt kuperad en hammock skulle troligtvis varit ett betydligt bättre alternativ. När vi tillsist hade hittat en plats för vårt tält och fått det uppsatt så blev det att göra lite mat framför elden innan vi kröp ner i våra sovsäckar.

Pieni karhunkierros

Från Pieni karhunkierros är det ca 50 minuters bilfärd till Savilampi ödestuga där vi sovde.

25.9.21

Redan vid sjutiden på morgonen så var sambon uppe, hon var hungrig så det blev att omgående koka gröt. När vi hade fått i oss varsin portion gröt och plockat i hopp vårt pick och pack så gjorde vi oss klara för dagen. Först begav vi oss mot Taivalköngäs ödestuga där forsen delar sig till två, sedan så finns det tre stycken hängbroar att beskåda. Här så tog vi en lite längre paus vid ödestugan och åt lite mat när vi torkade kläder. När vi sedan kände oss klara och hade beskådat hängbroarna vid Taivalköngäs så gick vi tillbaka samma väg som vi kom men gjorde en liten avstickare för att se Pikkuköngäs vilket är en utkiksplats, efter började vi leta oss mot bilen igen.

Tältplats i Savilampi.

Savilampi ödestuga.

Sambon är på toppen humör.

Hängbroar vid Taivalköngäs.

Sträckan mellan Savilampi ödestuga och Taivalköngäs ödestuga, vi gick sedan samma sträcka tillbaka via Pikkuköngäs. Som kan ses på bilden nedan.

När vi var framme vid bilen så körde vi bara några hundra meter innan det var dags för nästa stopp, vi satte bilen vid vägrenen och började vandra mot Rupakivi vilket är en sten/klippa som ligger mitt i floden Savinajoki. Från vägen fram och tillbaka var det ca tre kilometer.

Rupakivi.

Efter vi hade Sett Rupakivi så hoppade vi bilen igen och begav oss mot Oulanka naturum vilket var ungefär ca 40 minuters bilresa, när vi inte hade ätit på många timmar så var vi ganska så hungriga så vi beslöt oss för att ta ett mellanmål när vi var framme i naturumet, det blev det en smörgås och en kopp svart kaffe. Från Oulanka naturum så är det en kort bit till Kiutaköngäs vilket är mäktig fors på 325 meter vilket jag kan rekommendera att se om man har vägarna förbi.

Kiutaköngäs.

Fram och tillbaka från Oulanka naturum är det bara ca 3,5 kilometer.

När vi hade sett Kiutaköngäs så började det skymma och eftersom vi skulle köra hem nästa dag så beslöt vi oss för att sova på Holiday Club Kuusamon Tropiikki för att få en bra nattsömn.

Från Kiutaköngäs till hotellet så var det ca 40 minuters bilfärd.

26.9.21

När vi hade fått sovit denna natt så var vi inte så speciellt sugna på att se sista punkten på resan vilket var Pähkänänkallio men eftersom jag själv anser att det är ett av nationalparkens guldkorn så hade vi inget annat val än åka dit. Från hotellet så hade vi ca 50 minuters bilresa innan vi var framme vid parkeringen Pähkänänkallio, från själva parkeringen så är drygt 1 kilometer innan man kommer fram till Pähkänänkallio som också är en kände plats som brukar synas på sociala medier. När klockan började nära sig 13:30 så beslöt vi oss att börja leta oss hemåt när vi hade en bra bit hem plus att vi var nöjda med dagen och bilderna vi hade fått.

Från hotellet till Pähkänänkallios parkering.

Pähkänänkallio

Summa summarum vi var väldigt nöjda att få se höstens färger i Oulankas nationalpark och tre dagar räckte gått och väl för att se det mesta i parken kände vi. Vill man tälta som oss så är troligtvis hammock ett bättre alternativ eller ett enmanstält när större delar av nationalparken har väldigt kuperad terräng vilket gör det svårt att hitta tältplatser.

ett_finlandssvenskt_uteliv

Postat 2022-01-03 14:46 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Logga in


Glömt namn/lösenord? Logga in med Facebook