En höstvandring i Kevo naturreservat.

Ända sedan Tomas och jag gjorde våran första vandring tillsammans så har vi haft små planer att göra en vandring igen när det skulle passa för oss båda. Eftersom när vi båda har jobb och eventuellt familjeliv att passa in så letade vi efter lite kortare ledförslag, Tomas har under längre tid velat vandra Kevo leden som går igenom Kevos naturreservat och efter en stunds forskade så förstod vi att detta skulle passa oss med dom lediga dagarna som vi hade tillgängligt, resan skulle göras under slutet av september vilket skulle ge oss kanske möjligheter att beskåda höstfärgerna under vandringens gång.

Våran färd mot våran vandring började redan 23.9 tidigt på morgonen när vi hade en bra bit att åka rättare sagt 1100 kilometer före vi var framme men vi hade redan i panerings stadiet bestämt oss för att inte köra hela sträckan så efter att kört en bra bit av sträckan så tog vi natt vid en stugby vid Saariselkä där ägaren erbjöd sig att sätta på bastun när vi träffade henne på gården när vi kom fram vilket var väldigt tacksamt.

Dag 1 24.9 10,5 kilometer.

Efter att fått en halv natt med sömn så fortsatte resan tidigt nästa morgon, vi hade ytterligare ännu ca 170 kilometer att köra innan vi var framme. När Kevo leden ej är någon rundslinga så är man tvungen att hyra en chaufför som transporterar bilen från punkt a till b, det finns många lokala företag som hjälper till med detta men efter rekommendationer av andra så anlitade vi Kenestupa Matkailukeskus som flyttade bilen för 130 €. Chauffören möte vi upp vid Kenestupa och han fick åka med oss när vi begav oss mot Sulaoja parkeringsplats vilket är en färd på ytterligare ca 120 kilometer. Efter när vi var framme så lämnade vi över våra bilnycklar så fick chauffören köra tillbaka till Kenestupa för att lämna våran bil där.

Nu var vi äntligen på väg efter många timmar i bil, klockan var redan en bra bit över 14 och vi hade en bra bit att gå innan det skulle bli mörkt men när vi hade inte ätit något sedan tidig morgon så hamnade vi stanna redan efter ett par kilometer vid Luopmošjohka rastplats för att äta en snabb lunch. När våra magar var mättade så fortsatte vi mot Ruktajávri där vi hade planer på att ta kväll, denna sträcka så passerar man mycket fjällbjörk skog vilket skulle vara extremt vacker att vandra denna tidpunkt men när det hade varit en köldknäpp och en hel del hårda vindar en vecka tidigare så hade större delen av höstens färger redan försvunnit vilket jag började nu förstå att vi skulle få se väldigt lite av tyvärr. Vid Ruktajávri finns det bra många tältplatser och bekvämligheter bland annat ett fint vindskydd som vi satt i hela kvällen och pratade och firade för att vi äntligen var ute på tur igen det slank även ner en öl och ett par stänkare. Sedan när vi begavs oss till tältet för att sova så hörde jag hur Tomas svor till helt plötsligt han hade lyckats få dragkedjan att fastna i sovsäcken och olyckligtvis så blev det ett litet hål i sovsäcken men tur nog så hade jag ett par varv med silvertejp runt snurrat min vattenflaska vilket vi lyckades lappa säcken med.

Tyvärr hade höst färgerna redan försvunnit vilket var otroligt synd när det finns mycket björkskog på just denna led.

Ruktajávri rastplats här hade vi mysigt under första kvällen.

    Sjön Ruktajávri vid Ruktajávri rastplats.

Dag 2 25.9 12,2 kilometer.

Dagen började med att vi gjorde upp eld igen vid vindskyddet som vi hade suttit i under kvällen, här så lät vi våra sovsäckar torka när vi åt morgongröten. När vi kände oss klar så började vi leta oss iväg och när vi hade bara kommit ett par kilometer så kom vi till en enkel rastplats som vi beslöt oss för att ta en lite längre paus vid. Efter leder leden upp på kalfjället och man går en bra bit uppe på kalfjället innan man kommer ner i skyddad terräng igen. Efter att gått en bra stund så kommer man tillsist fram Suohpášája rastplats men eftersom vi kände oss sugna för att vandra vidare så blev det en kortare rast vid denna plats. När man lämnar Suohpášája rastplats så kommer man redan fram efter drygt en kilometer till en av Kevos större sevärdheter, här breder Kevos kanjondal ut sig och här blev det att stanna igen en längre stund för att fota en stund. När vi kändes oss klara så började vi ta oss vidare, vi hade bara någon kilometer kvar innan vi var framme till nästa tältnings område. När vi kom fram så insåg vi det skulle troligtvis varit bättre att lämnat vid den tidigare rastplatsen som fanns ett par kilometer innan när vi märkte att det inte fanns några bekvämligheter förutom en eldplats men vi båda var trötta och hungriga plus att solen höll på att gå ner vilket gjorde att vi inte hade så mycket andra alternativ än att lämna på denna plats.

Mäktiga renar.

     En som njuter av godis.

Vattendrag nära Suohpášája rastplats.

     Kevo kanjon.

Dag 3 26.9 13,6 Kilometer.

När jag vaknade upp denna morgon märkte jag att det hade varit betydligt kallare i natt, jag hade redan kvällen innan reagerat på hur stjärnklart himmelen var och jag tänkte redan då att det kunde bli en lite kallare natt vilket det blev. Ett av dom första sakerna Tomas sa till mig när jag vaknade var hur mycket han hade frusit under nattens gång tydligen så var inte hans sovsäck riktigt lämpad för just för så här kalla förhållande. Vi låg lite extra länge kvar denna morgon när vi båda inte hade riktigt lust att gå upp dels för att klockan var 6:30 och det var fortfarande lite mörkt ute men också för att denna morgon var lite kyligare. När vi äntligen hade krälat oss ur våra sovsäckar och hade kommit utanför tältet så märkte man tydligt hur det hade varit några minus grader under nattens gång när det var frost på tältduken och i miljön runt oss. När våra magar var mättade med gröt och kaffe så började vi leta oss vidare, leden går härifrån igen upp på kalfjället. Även fast morgonen hade varit kall så var denna morgon otroligt vacker, luften var krispig och vi hade delvis dimma när vi gick. Efter att vandrat en bra stund så kommer man fram till Fiellu vattenfalls här går leden djupt ner i dalen till en rastplats där vi spenderade många timmar för att vila oss och äta lunch.

När vi kände oss klara så begav vi oss vidare, härifrån går leden brant uppför men när leden är försedd men trappor så går det relativ lätt att ta sig upp. Resterande sträcka som vi vandrade under dagen var uppe igen på kalfjället tills leden ytterligare igen går ner i dalen här så bestämde vi oss för att ta natt när det var ett ypperligt fint tältnings område med massa bekvämligheter. Här blev det att festa till det på köttbullar och mos och en och annan whisky sup när vi satte och pratade runt lägerelden långt in på kvällen.

Under nattens gång hade det varit ett par minus grader vilket märktes när det var frost.

Trappan upp från tältplatsen.

Tomas blickar ut över Kevos kanjon på morgonkvisten.

Fiellu vattenfall.

Torkning av strumpor i Fiellogahjohka torvkåta.

Nyfikna åskådare.

      En av dom få tältplatser vi hittade att få upp tältet på vid Roajášjávri rast/tältplats.

Dag 4 27.9 10,3 kilometer.

Denna morgon när jag skulle ha ut mina grejor för att göra frukost så märkte jag att vi hade haft besök under nattens gång, mina ballerina kex och mina rågbröd så hade gnagare kalasat på under nattens gång och jag var illa tvunget att kasta resterande som hade klarat sig. Innan vi båda började med våran frukost så gick vi igenom alla våran resterande proviant för att säkerhetsställa att dom inte hade gnagat på något annat vilket dom inte hade gjort, jag får skylla mig själv för kvällen innan hade jag tyvärr varit lite slarvig när jag gömt undan maten. När vi sedan var klara så letade vi oss vidare och under dagens etapp som vi skulle vandra så hade vi två vad efter redan ett par kilometer som gick bra utan några större problem. Vi knatade på under förmidagens gång och när klockan började närma sig lunchtid så var vi framme vid Gamajotnsuohppášája rastplatsen där vi tog lunch i kåtan. Efter så fortsatte färden över flack terräng över kalfjället denna sträckan passerar man utan några större problem, tillsist så går leden brant ner i dalen och här så hittade vi Gaskkamuš Njaggaljávri rastplats. På platsen så är väldigt svårt att hitta plan mark och har man ett större tält så är det svårt hitta bra tältplatser men lyckligtvis så finns det trallar man kan pussla ihop för att göra det möjligt att tälta.

Tomas blickar ut över vyerna.

Kåtan vid Gamajotnsuohppášája rast/tältpalts.

Färden fortsätter.

Tältet på trallen som vi pusslade ihop sista natten när det fanns så dåligt med tältplatser.

Dag 5 28.9 11,5 Kilometer.

Kvällen innan hade vi pratat om hur vi skulle lägga upp dagens rutt och vi beslöt oss i tidigt skede på morgonen att vi skulle gå hela sträckan i ett svep vi hade ju inte många kilometer kvar att gå och sedan skulle vi kunna få ta natt i Utsjoki och få vila ut innan vi påbörjade resan hem. Vi hade ganska så bra fart på under dagens etapp och redan efter ett par kilometer så hamnar man vad över till andra sidan en sista gång på denna led. Det blev ett fåtal pauser under dagens gång och vid 15 tiden på eftermiddagen så var vi äntligen framme. Omgående så började vi leta oss mot Utsjoki där vi hade bokat en liten stuga för att ta natt i. Vi besökte även den lokala puben för att äta pizza.

Sista vadet.

      Pizza i Utsjoki lokala pub.

   Leden med start i Suttesája parkeringsplats med avslut vid Genešjávri parkeringsplats.

Vi båda var väldigt belåtna med våran vandring. Det mindre bra var att tyvärr så hade höstfärgerna redan försvunnit men det positiva med det så var att vi såg ytterst få andra människor under dagarna vi var där, en annan mindre bra sak så på en del rast/tältplatser så är det väldigt svårt att hitta bra tältplatser lyckligtvis så finns det på dom flesta ställen trall att sätta ut ifall så man får en plan och fin tältplats.

Sarek i början av augusti.

Redan i ett tidigt skede i Januari så började jag lägga upp planer för att göra en vandring under sommar månaderna i Sarek, efter en hel del funderande så hade jag en rutt som såg lovande ut, där jag valde bort dom värsta vaden. Rutten skulle bli från Akkastugorna till Kvikkjokk på ca 8-10 dagar i början av Augusti med rum för eventuellt plats för en eller två topp turer om vädret skulle tillåta.

Efter att ha hålt på med vandring nu under ett par säsonger så börjar man få koll på en hel del, under fjolårets vandring så vägde jag in ryggsäcken på hela 31 kg vilket var i det tyngsta laget för en vecka så jag lovade mig själv att denna vandringen fick ej packningen jag bar på ryggen väga mera än 25 kg. Sedan bestämde jag också för denna vandring att jag skulle torka all mat själv dels för att få ner vikt och volym men jag har under tidigare vandringar ibland haft med mig en stor del färska råvaror.

När alla mål var torkade och förpackade så började jag väga in all utrustning och mat för att få en bra uppfattning om vad allt vägde, sedan så var det också en del saker jag valde att plocka bort som jag märkte från fjolårets vandring som mera eller mindre var onödig men jag hade även byt ut och lagt till en del utrustning i år.

'

Rutt.

Resan började för mig redan 29.7 när jag hade en lång väg från Kristinestad till Kvikkjokk men jag bestämde mig tidigt att jag skulle bara köra halvvägs när jag dagen innan hade kommit hem från jobbet så det blev att ta natt i Uleåborg. På lördagsmorgonen 30.7 så återupptog jag färden mot destination Kvikkjokk för att komma fram på kvällen som planerat där jag hade bokat rum för natten. Efter många timmar i bil och korsat gränsen mellan Sverige och Finland så var jag  äntligen framme i Kvikkjokk, när jag hade checkat in på fjällstation och fått mitt rum så blev det en utsökt middag i restaurangen där jag valde reninnanlår med potatis och ett glas rött.

Reninnanlår med potatis som jag kan verkligen rekommendera som finns på deras ala carte meny med närproducerade råvaror.

Dag 1 31.7

Efter att fått sovit hel natt sömn och sedan fått i mig frukosten så hade jag en hel del tid att fördriva på fjällstationen när helikoptern skulle lyfta först vid 13:00 så jag spenderade större delen av tiden i restaurangen där jag läste karta och bok över Sarek och jag gjorde även ett par samtal till mina nära och kära. När klockan började närma sig 12 så började jag leta mig mot helikoptern, där fick jag ta och väga ryggsäcken och startvikten landande på 23 kg vilket var inom marginalerna. Flygturen till Akkastugorna tar drygt en timme med byte i Staloluokta, vi hade otroligt vackert väder när vi flög igenom Padjelanta nationalpark och när jag såg dom otroligt vackra sjöarna Virihaure och Vastenjaure med bergstopparna i bakgrunden så började jag få ider för nya äventyr så som antigen paddla runt i dessa sjöar med packcraft eller att få vandra på andra sidan nära Norska gränsen men detta får ännu bara vara planer.

Efter att landat vid Akkastugorna tog jag färd mot Kisurisstugorna eftersom klockan redan var 14, tanken var att tälta där första natten för att få en liten mjukstart på vandringen. När jag hade kommit fram efter ett par timmars vandring vid stugorna så reste jag tältet omgående vilket jag har som grundregel när jag ska ta kväll. Jag han just få upp tältet på området vid Kisurisstugorna när jag hörde en röst bakom mig vilket var stugvärden som undrade om jag möjligtvis ville använda faciliteterna som fanns på området, efter lite pratande med stugvärden så förstod jag att det var en del skillnad på finska och svenska stugor. På finskan sidan har vi inga stugvärdar, kiosker bland annat sedan så är det helt gratis att använda stugorna på finska sidan förutom om man vill boka egen sovplats eller hyra egen så kallad ödestuga vilket jag aldrig har provat på. Så 250 kronor kostade att tälta på området och då ingick att kunna få använda det gemensamma köket, toa och sopstationen vilket kändes lite saftigt om jag ska var ärlig men pengarna går förhoppningsvis till något gott ändamål.

Knappt så det hade blivit grönt i träderna.

Akka i bakgrunden.

Dag 2 1.8

Efter dom få timmarna eller minuterna jag fick sova under första natten så var jag ändå relativt pigg, redan första natten märkte jag av att det var ganska så kyligt att sova i sovsäcken som jag hade med mig vilket skulle märkas mera längre fram på vandringen. Efter fått all min packning ihop och alla bestyrd var gjorda så började jag leta mig in i Sarek. Vädret denna dag var helt underbart vackert solen lyste och gassade på. Jag följde Sjnjuvtjudisjåhka på södra sidan men jag hade tankar när jag planerade turen att vandrat på norra sidan men valde inte att göra detta för jag ville inte utsätta mig för eventuellt svåra vad i onödan. Under denna dag så mötte jag troligtvis mellan 10-15 personer så man fick titt som tätt stanna och små prata hela tiden, och det blev många pauser när jag hade sovit så få timmar så jag valde att vila ögonen ett par minuter under dagens gång under pauserna. Efter att vandrat många timmar så beslutade jag att ta kväll sidan vid foten av berget Niak. Jag tänkte först gå vidare men när jag hittade en så bra lägerplats så valde jag sätta tältet där när det fanns en liten kulle som gav vindskydd för tältet när det hade börjat blåsa lite.

Kisurisstugorna.

     Det är vackert när man kliver in i Sarek.

   Niak i bakgrunden.

Tältplats vid Niak.

Dag 3 2.8

Natten var betydligt kallare denna natt även fast jag hade tagit på mig mera kläder. När jag vaknade så hade vinden lagt sig men det hade börjat regna vilket inte kändes trevligt, jag låg lite extra länge denna morgon för jag hoppades på det skulle avta vilket det inte gjorde men det låter oftast som det är betydligt värre väder inuti tältet än utanför tältet. Efter att fått ihop tältet och när jag hade börjat vandra så började jag sakta men säkert kliva in i Ruohtesvagge, i början så vandrade jag på östra sidan av dalen men jag märkte ganska så snabbt att det skulle troligtvis vara ett bättre alternativ att vara på den västra sidan så när jag hade passerat en av renvaktarstugorna så valde jag att vada över till västra sidan. Tyvärr så duggregnade det och molntäcket låg djupt ner i dalen så man såg inte mycket av de höga topparna, pauserna blev få denna dag och jag gick i ganska så rask takt. Även under denna dag så mötte jag ett flertal andra vandrare.

Efter att kommit fram till den så kallade Smailaträffen så stannade jag till i nödstugan för att värma mig och vila mig en stund, efter en timmes vila och även fast klockan bara var 15-16 på dagen så bestämde jag mig för att ta kväll jag var trots allt frusen och hungrig. När jag gick igenom denna kväll min egen torkade mat så bestämde jag mig för att jag skulle kalasa på renskav med mos å lingon, jag fyllde trots allt år denna dag. Efter maten var äten och kaffet var drucket med den obligatoriska supen så slumrade jag till en stund och plötsligt så vaknar jag av ett välbekant oljud och jag blev förvånade efter någon minut se en av fiskeflygs helikoptrar landa vid nödstugan? Eftersom jag var trött och vädret var dåligt så gjorde jag mig inte besvär att gå ut checka till läget något mera. När jag hade frusit en del dom tidigare nätterna så började på alvar fundera om jag skulle korta av rutten eller lägga om den. Efter en stunds dividerande med mig själv så kom jag fram till två alternativ som var att gå mot Suorva eller att fortsätta min nuvarande rutt och gå igenom Alggavagge för att ha möjligheten att ta av mot Padjelantaleden ifall om jag skulle fortfarande tycka nätterna skulle vara för kalla och på så sätt kunna utnyttja stugorna ut efter leden och detta kändes som ett bättre alternativ. Denna natt satt jag på alla extra kläder som jag hade med på denna tur och jag var skeptiskt att jag skulle sova bra.

 En av renvaktarstugorna i Ruotesvagge.

Dag 4 3.8

Jag vaknade till skinande sol igenom tältduken vädret hade vänt idag och under nattens gång så hade jag inte frusit något vilket gav mig hopp om att jag skulle kunna klara mig igenom resten av vandringen. När vädret var så fint denna morgon så satt jag ut kängorna i det fina vädret så dom skulle torka snabbare när dom hade blivit lite blöta från dagen innan. Denna morgon hade jag inte heller speciellt bråttom när vädret var bra men även för detta var sista gången man skulle få ha bekvämligheter innan man skulle komma tillbaka till civilisationen så som ett utedass tyvärr så är man tvungen att ha dörren på glänt när man använder detta dass när det inte finns något fönster så det blir en aningen mörkt med stängd dörr.

När frukosten var äten så kände jag efter om kängorna hade torkat vilket dom hade gjort till en stor del men sedan kom nästa problem, jag hade inte tagit med något vax eller fett till kängorna mest för jag trodde dom skulle klara av en vecka utan vårdnad. Efter en stunds funderande så slog det mig att jag hade tre olika fetter med mig vilket var vaselin, smör och olivolja så det blev att använda en kombination av dessa under resten av veckan.

När man lämnar Smailaträffen så får blicka in den vackra dalgången där Rahpajåhkå rinner igenom. Samtidigt när jag började dagens vandring så var vi ett gäng vandrare som gick i samma riktning vilket var tre tyskar och tre svenskar och vi följdes åt i varandras fotspår tills jag kom till mitt planerade vadstället vid Guohperjåhka vilket inte var någon större utmaning. Jag hade redan i planeringsstadiet planer på att göra en topptur uppför Skårvatjåhkkå när jag har förstått att borde vara otroligt vacker utsikt över dalen Alggavagge, men när vädret var halvbra när jag passerde så avstod jag. Efter jag hade ytterligare gått en bit så bestämde mig för att ta lunch här satt jag och njöt en bra stund innan jag fortsatte och renarna gjorde mig sällskap. När jag bestämde mig i början att gå Alggavagge så valde jag södra sidan för att jag trodde det skulle bli lättare för mig längre fram och det visade sig att jag hade helt fel, vattenflödet i Ahkajåhkå var mera än jag hade trott. Jag gick uppför en bra bit för jåhkken och passerade en mindre kanjon som det skulle nästan varit möjligt att hoppa över på ett par ställen men när jag inte hittade något lämpligt ställe så vågade jag inte, det fanns även ett par så kallade snöbryggor men jag ansåg dom var allt för riskabla att ta sig över. Efter mycket funderande så fick jag se mig besegrad och det bästa alternativet va att börja gå neråt jåhkken igen för att hitta ett alternativt vadställe vilket jag hittade till sist. När jag äntligen var över på andra sidan så kändes det som lättnad när jag satt så mycket tid på att ta mig över. Att gå igenom resten av Alggavagge så var inte något större problem dalen är otroligt vacker och efter en lång dag så var jag äntligen framme vid min planerade tältplats.

Tältplats vid smailaträffen.

Rahpajåhka.

Nyfikna renar.

Härrabakte.

Här följde jag Ahkajåhkå uppströms där jag försökte ta mig över utan resultat.

Dag 5 4.8

Ännu en dag vaknade man upp med skinnade solsken, när morgongröten var uppäten så knäppte jag ett par bilder i Alggavagge. Jag hade tagit kväll precis nedanför Niejdariehpvagge så jag skulle kunna börja uppstigningen av denna dal tidigt på morgonen. Dalen har delvis kraftig stigning men inget som alltför krävande men i början av dalen så kan det va bättre att gå högre upp i dalen där det är mera flack terräng. Efter att gått en bra bit av dalgången så försökte jag se om jag kunde få mottagning på min mobil för att göra en kort samtal med min familj men tyvärr utan framgång. Redan vid 13 tiden så klev jag in i Sarvesvagge, dalen är otroligt vacker här så hittade jag en så fin plats att äta lunch på så här satt jag under någon timmes tid för att att betrakta miljön runt mig. När jag var klar med att betrakta närområdet så började jag ta mig in i dalen jag valde att gå dalen på norra sidan först men vart efter man går denna dal så tog jag mig över Sarvesjåhka ett flertal gånger där det var att enklaste att ta sig fram. Början av dalen var relativt lätt forcerad utan större svårigheter men när man börjar närma sig kanjonen i dalen så blir det allt mera svårt att ta sig fram, vid kanjonen valde jag att ta mig över första gången vilket jag gjorde igenom att hoppa över när jag hade hittat en lämplig plats. Efteråt blir allt terrängen allt mera krävande hela tiden större delen av sträckan har sumpmark och sly som går allt från knähöjd till axelhöjd vilket gjorde att denna sträcka tog mera tid en beräknat. Efter att hamnat att vada ett flertal gånger över Sarvesjåhka för att gå på den sidan som hade mindre sly så var jag äntligen framme vid min beräknade plats för att ta kväll. Det var redan sent så jag satt upp tältet omgående när jag var framme, jag var trött och hungrig dom sista 6 timmarna hade rent ut sagt varit ett helvete på vissa ställen. När jag hade gjort alla min övriga kvälls bestyr så gick jag ut för att borsta tänder och det var då jag upptäckte att jag hade ett ren kadaver 2-3 meter från tältet, jag hade inte tidigare sätt kadavret dels för att jag var trött men dels också för att det bara var en renhov kvar. Samtidigt så började flera tankar snurra i huvudet på mig när jag visste redan om från tidigare att det är inte omöjlighet att se rovdjur i närheten av Sarvesvagge, jag funderade över mina alternativ när klockan var strax innan 12 på natten så var jag långt ifrån sugen att slita upp hela mitt läger för att hitta en annan tältplats dels också det är inte allt för lätt att hitta tältplatser just i detta område, efter en stunds funderande så beslöt jag mig att stanna kvar på denna plats som sagt så det var ju bara en renhov som låg på marken och inte ett helt kadaver men jag sov större delen av natten med ett vakande öga.

Morgon i Alggavagge.

Tältplats i Alggavagge.

Álggajávrre i bakgrunden.

     På väg uppför Niejdariehpvagge.

Stenigt landskap i Niejdariehpvagge men ändå lättframkomligt.

     Kaffe i Sarvesvagge.

Sarvesvagge.

Vädret var underbart i Sarvesvagge vilket gjorde att jag passade på att sola benen ;)

Kanjonen i Sarvesvagge.

Östra delen av Sarvesvagge.

    Vid tältplats i Sarvesvagge.

Dag 6 5.8

Vid tre tiden på natten efter bara några timmars sömn så vaknade jag av ett regnoväder, sedan så var inte tältplatsen så bra som jag hade trott vilket gjorde att jag låg otroligt obekvämt. Eftersom jag inte fick tag i sömnen så började jag flytta plats på innertältet vilket är möjligt i detta tält och efter en stunds trixande så hade jag flyttat om och nu låg jag äntligen bekvämt och kunde somna om. Redan vid sex på morgonen igen så vaknade jag av att det blåste något fruktansvärt, när jag hade kvicknat till så var min första tanke att jag måste få ner tältet så fort som möjligt. Vinden kom helt från fel sida av tältet och eftersom detta tält bara har två stormlinor så blir det extra utsatt när vinden kommer fel, i samma veva så högg det till i magen och jag kände att jag var tvungen att göra nummer två. Efter att jag hade kravlat ut så stod jag ca tio meter från tältet med kalsongerna nedanför anklarna och gjorde mina behov mitt i Sarek en tidig morgon med vinden pinande. Jag hade hela tiden uppsikt över tältet och vid varje vindpust som kom så var min tanke att tältet flyger strax iväg. När jag var klar så gick jag ett varv runt tältet och satte stenar i varje hörn på tältet vilket ja oftast gör på kvällarna innan men eftersom kvällen innan var vindstilla och platsen kändes relativt skyddad så trodde jag skulle klara mig utan stenar. Sedan så var det snabbt att få i sig frukost och packa ihop all utrustning så snabbt det gick.

När jag hade fått ihop allt så började jag ta mig uppför Lullihavagge och när det var sumpmark nedanför trädgränsen så valde jag gå första biten med crocs. När jag hade kommit en bra bit och marken hade byts ut från sumpmark och sly så valde jag ta en paus och fylla på min vätskeblåsa och ta på kängorna. Vinden ven fortfarande och dagen hade börjat mindre bra. Jag valde att vadade över jåhkken i första bästa skede som gavs och resten av dalen så höll jag mig på samma sidan. När man gått en bra bit så passerar man även ett fåtal bättre tältplatser på denna sida som man enkelt kan få upp ett större tält på. När jag gick igenom denna dalgång så var vädret otroligt kallt och ruskigt och det kändes stundvis tungt när terrängen var svårframkomlig men lyckligtvis så kunde jag se en glimt av sol på andra sidan av dalen. När jag klev in i Pårtemassivet så var det som att kliva in i himmelriket från helvetet på ena sidan så var det kallt och mulet och på andra sidan så var det vindstilla och solen gassade. När jag hade vandrat på en bra bit så valde jag att ta paus och kokade en kopp kaffe som avnjöts med par hembakade kolasnitar som jag hade bakat tidigare under våren. När sömnen hade blivit lidande natten innan så tog jag och vilade extra länge. Tanken var redan från första början att göra en toppbestigning här av toppen Bårddetjåhkkå och jag hade små planer att gena över glaciären Bårddejiegna eller vada Gådokjåhkå men när jag kom fram till glaciären insåg jag ganska så snabbt att båda alternativen var för riskfyllda vilket jag hade aningar om redan när jag planerade rutten. Valet blev att följa Gådokjåhkå nerströms för att sedan ta sig över bron längre ner, jag valde att tälta en bit ifrån renvaktarstugan när jag hade kommit över till andra sidan. Jag kan säga att utan att ljuga att detta var en av dom mest vackraste platserna jag besökte under min vandring i Sarek.

Lullihavagge var en betydligt mera krävande dalgång att ta sig uppför.

Skierfe klippan? är en inte helt säker men formen ser bekant ut.

Tältplats.

Dag 7 6.8

När morgonen kom så vaknade jag till en otroligt fin morgon. Under nattens gång så vaknade jag till ett par gånger troligtvis för det var lite extra kallt denna natt när det var ett par minus grader. Under morgonens gång så funderade jag på vilka alternativ jag hade för att bestiga Bårddetjåhkkå och kom fram till två alternativ vilket var antigen bestiga toppen från östra sidan eller att gå längs med hela kanten av berget för att bestiga toppen senare på dagen eller kvällen, jag valde att sats på alternativ nummer två när det kändes för stunden bättre. När jag efter stunds vandring var mellan topparna Boarektjåhkkå och Stuor Jietta så beslöt jag mig för att se om jag kunde få kontakt med omvärlden, vilket jag fick och då blev ett par videosamtal med nära och kära under en lång stund.

Jag fortsatte resten av dagen med att försöka hålla ett hårt tempo för att kunna göra ett försök att bestiga toppen framemot kvällen men desto längre tid det gick av dagen så märkte jag att mina chanser för att bestiga toppen samma kväll blev mindre och mindre. När jag märkte att jag troligtvis inte skulle hinna bestiga Bårddetjåhkkå samma kväll så gjorde jag upp nya planer vilket var att fortsätta ytterligare 1-2 kilometer för att ta kväll vid bergets fot för att göra följande dag ett tidigt toppförsök om vädret skulle tillåta det. Men samtidigt så hade även ett ledband i min ena fot börjat krångla och göra ont vilket gjorde det svårare för mig att röra sig plus utöver detta så hade vinden börjat tillta i styrka och dessutom så viste jag inte om det fanns vettiga tältplatser där jag hade tänkt resa tältet för natten. Efter mycket tänkande på vilka alternativ jag hade så valde jag att avbryta helt och börja ta mig neråt mot trädgränsen vilket kändes surt men var troligt bästa alternativet när foten krånglade och vädret började bli allt sämre. Jag började ta mig neråt mot trädgränsen och efter stunds vandrande så bestämde jag att rikta mig in på att ta mig till forskningsstation i Pårek, när jag var äntligen framme så försökte jag hitta en tältplats omgånde och hittade efter en tillslut efter mycket om och men. När magen kurrade rejält så kalasade jag denna kväll på fisksoppa som smakade utsökt.

Alternativen jag valde mellan. Alternativ ett var att ta mig upp till Bårddetjåhkkå österifrån (rödalinjen) och alternativ två var att gå längs med bergssidan för att ta göra topptur på kvällen eller dagen efter (blålinjen).

Dag 8 7.8

Efter att spenderat natten vid forskningsstation så var jag tacksam för jag beslöt mig dagen innan att spendera natten där när under nattens gång så hade det blåsit ganska så rejält. Redan på morgonen så beslöt jag mig att vandra hela etappen från forskningsstationen till Kvikkjokk när jag inte kände för att lämna så mycket längre kvar när ledbandet i foten krånglade även fast jag hade mat för ca 10 dagar. Redan vid lunchtid så var jag framme vid Kvikkjokks fjällstation där jag åt en välbehövlig lunch med en välförtjänt kall öl. Överlag var jag väldigt nöjd med min vandring i Sarek och jag kommer troligtvis besöka denna plats igen.

Lunch i Kvikkjokks fjällstation.

Packlista vandring Sarek 2022.

Kläder

• Byxor keb. 640g.

• Jacka keb. 700g.

• Skor terräng. 750gX2

• Krocks. 248g.

• Ylle tröja. 616g.

• Kalsonger 108gx2.

• Strumpor 64gx2.

• Underställe 402g.

• T-skjorta 202gx2.

• Yllestrumpor 124gx105g.

• Handskar 133g.

• Mössa/buff 23g.

• Buff 38g.

• Bälte 121g.

Totalt 5398 gram.

Sov/tält

Tält 2488g.

• Sovsäck 1100g.

• Liggunderlag 456g + pump.

• Tält.

• Kudde. 70g.

  Totalt 1626 gram.

Köks utrusting.

• Tändstål 24g.

• Svamp 3g.

• Mug 25g.

• Gasbrännare 83g + påse.

• Gas 390gx2

• Bestik 11g.

• Vindskydd 88g.

• Kastrul 263g.

• Stativ 27g.

• Bomull

  Totalt 1304 gram.

Fösta hjälpen.

• Voltaren

• Skavsårs plåster

• Plåster

• Tejp

• Värkmedicin

• Antihistamin

• Vätskeersättning

• Septin

• Tryck förband

• Pincet

• Termofilt

• Cold pack

• Vaselin

• Kortison

• Tandkräm

• Tandborste

• Imodium

• öronproppar

• Tvål

• Ögonbindel

• Solkräm

  Totalt 850gram.

  Hygien

• Wc papper 197gx2.

• Handduk 77g.

Elektronik

• Powerbank 66g.

• Solpanel+kabel 96g.

• Kamera/väska 1569g.

• Batteri 2x50g.

• Kameraladdare 57g.

• Stativ 485g.

• Ficklampa/batteri 40g.

• Telefon 221g.

• Garmin inreach 114g.

Övrigt.

• Penna 4g.

• Letherman+bits 373g.

• Karta 39g.

• Vandringsstavar 524g.

• Visselpipa/kompass/förstoringsglass 40g.

• Vattenfilter 55g.

• Ryggsäck/överdrag 114g.

• Jaloviina 506g.

• Thermacell 127g+14tab 33g.

• Multiladdare 45g.

• Myggspray 61g.

• Vattenblåsa tom 248g.

• Sittunderlag 36g.

• Ryggsäck Ospary xenith 75l 2340g.

• Packpåsar 124+96+69+50+9g.

• Tom petflaska med silvertejp 42g.

Bröd 1000g

Mat 5353g

Totalt 21 748 gram.

Ruskaresa till Oulanka nationalpark 2021.

Sambon och jag gjorde en spontan resa upp till Oulanka nationalpark över ett veckoslut i slutet av September 2021 för att få beskåda höstens färger uppe i Lappland.

23.9.2021

Vi startade på eftermiddagen från Kristinestad med riktning mot Ruka vilket var en färd på ca 670 kilometer, eftersom vi startade sent på eftermiddagen så beslöt vi oss för att sova på hotellet Scandic Rukahovi i Ruka när vi var framme så sent på kvällen/natten.

24.9.2021

På morgonen så vaknade vi tidigt och begav oss ner till matsalen där vi åt frukost. Eftersom Ruka är en skidort vintertid så var dom redan i fullgång med att förbereda sig för vintersäsongen vilket vi kunde bevittna från vårt frukostbord. När detta blev en spontan resa över helgen och dels för vi hade begränsat med tid så valde vi ut dom mest sevärda platserna som fanns i nationalparken, vilket gjorde att vi förflyttade oss med bil dom längre sträckorna.

Frukost.

Vi började med att vandra Pieni karhunkierros vilket är totalt 12 kilometer, Pieni karhunkierros har många fina hängbroar och leden går förbi många olika sevärdheter. Redan efter par kilometer från Juumas parkeringsplats så kommer man fram till Myllykoski vilket är en plats som man ofta ser i sociala medier, här knäpptes en del bilder och det var ganska så packat med folk. Vi var tvugna att köa när dessa broar har begränsningar om hur många personer de tar åt gången.

Myllykoski.

Efter att ytterligare vandrat en bit kom vi fram till en utkiksplats där man kan titta ut över Kallioportti vilket är djup dal, efter vi hade beskådat utsikten en stund så gick vi vidare mot ett vindskydd som finns en bit längre ner. Här så beslöt vi oss för att ta lunch när vi fick besök av den orädda fågeln Lavskrika som gjorde oss sällskap.

Uppe i Kallioportti.

En hungrig Lavskirka.

Efter våra magar var mätta så fortsatte vi och större delen av leden går bredvid floden Vattumutka där det finns ett par platser som bjuder på mera spektakulära vyer, ett av ställena är Jyrävä där det finns en större fors.

Med kameran i högsta hugg.

Jyrävä

Eftersom det var sent i September så började det skymma tidigt så vi valde att gå sista biten i rask takt när vi skulle förflytta oss med bil sista biten innan vi kunde sätta upp tältet. Även fast vi var relativt snabba så blev vi tvugna att gå i mörker från parkeringen men när vi hade en stark pannlampa så kände vi oss trygga att gå i mörker. Väl framme vid lägerplatsen så var det svårt att hitta en vettig tältplats dels för att vi kom sent när det var mörkt men även för att många platser var tagna, sedan så är terrängen i denna nationalpark väldigt kuperad en hammock skulle troligtvis varit ett betydligt bättre alternativ. När vi tillsist hade hittat en plats för vårt tält och fått det uppsatt så blev det att göra lite mat framför elden innan vi kröp ner i våra sovsäckar.

Pieni karhunkierros

Från Pieni karhunkierros är det ca 50 minuters bilfärd till Savilampi ödestuga där vi sovde.

25.9.21

Redan vid sjutiden på morgonen så var sambon uppe, hon var hungrig så det blev att omgående koka gröt. När vi hade fått i oss varsin portion gröt och plockat i hopp vårt pick och pack så gjorde vi oss klara för dagen. Först begav vi oss mot Taivalköngäs ödestuga där forsen delar sig till två, sedan så finns det tre stycken hängbroar att beskåda. Här så tog vi en lite längre paus vid ödestugan och åt lite mat när vi torkade kläder. När vi sedan kände oss klara och hade beskådat hängbroarna vid Taivalköngäs så gick vi tillbaka samma väg som vi kom men gjorde en liten avstickare för att se Pikkuköngäs vilket är en utkiksplats, efter började vi leta oss mot bilen igen.

Tältplats i Savilampi.

Savilampi ödestuga.

Sambon är på toppen humör.

Hängbroar vid Taivalköngäs.

Sträckan mellan Savilampi ödestuga och Taivalköngäs ödestuga, vi gick sedan samma sträcka tillbaka via Pikkuköngäs. Som kan ses på bilden nedan.

När vi var framme vid bilen så körde vi bara några hundra meter innan det var dags för nästa stopp, vi satte bilen vid vägrenen och började vandra mot Rupakivi vilket är en sten/klippa som ligger mitt i floden Savinajoki. Från vägen fram och tillbaka var det ca tre kilometer.

Rupakivi.

Efter vi hade Sett Rupakivi så hoppade vi bilen igen och begav oss mot Oulanka naturum vilket var ungefär ca 40 minuters bilresa, när vi inte hade ätit på många timmar så var vi ganska så hungriga så vi beslöt oss för att ta ett mellanmål när vi var framme i naturumet, det blev det en smörgås och en kopp svart kaffe. Från Oulanka naturum så är det en kort bit till Kiutaköngäs vilket är mäktig fors på 325 meter vilket jag kan rekommendera att se om man har vägarna förbi.

Kiutaköngäs.

Fram och tillbaka från Oulanka naturum är det bara ca 3,5 kilometer.

När vi hade sett Kiutaköngäs så började det skymma och eftersom vi skulle köra hem nästa dag så beslöt vi oss för att sova på Holiday Club Kuusamon Tropiikki för att få en bra nattsömn.

Från Kiutaköngäs till hotellet så var det ca 40 minuters bilfärd.

26.9.21

När vi hade fått sovit denna natt så var vi inte så speciellt sugna på att se sista punkten på resan vilket var Pähkänänkallio men eftersom jag själv anser att det är ett av nationalparkens guldkorn så hade vi inget annat val än åka dit. Från hotellet så hade vi ca 50 minuters bilresa innan vi var framme vid parkeringen Pähkänänkallio, från själva parkeringen så är drygt 1 kilometer innan man kommer fram till Pähkänänkallio som också är en kände plats som brukar synas på sociala medier. När klockan började nära sig 13:30 så beslöt vi oss att börja leta oss hemåt när vi hade en bra bit hem plus att vi var nöjda med dagen och bilderna vi hade fått.

Från hotellet till Pähkänänkallios parkering.

Pähkänänkallio

Summa summarum vi var väldigt nöjda att få se höstens färger i Oulankas nationalpark och tre dagar räckte gått och väl för att se det mesta i parken kände vi. Vill man tälta som oss så är troligtvis hammock ett bättre alternativ eller ett enmanstält när större delar av nationalparken har väldigt kuperad terräng vilket gör det svårt att hitta tältplatser.

ett_finlandssvenskt_uteliv

Solo vandring i Urho Kekkonens nationalpark 2021.

Enda sedan jag gjorde min första vandring i Lappland ifjol 2020 så har jag längtat tillbaka efter nya äventyr. När våren började smyga sig på i år så har jag mera eller mindre börjat lägga upp nya planer för kommande höstvandring 2021. Jag har haft många olika alternativ i kikaren som jag har valt mellan. I själva verket så var jag kanske mera intresserad av få vandra i mera avlägsna områden men jag valde att inte sätta målen allt för höga inför kommande vandring när det även var min första gång som jag rörde mig ensam så valet blev Urho Kekkonens nationalpark. Valet blev självklart när jag ville lägga upp och planera en egen rutt i området samt så är parkens större delar av lederna omarkerade vilket gjorde att området kändes perfekt för mig.

Efter att ha läst till mig om vilka sevärdheter man borde se så hade jag en rutt planerad. Under färdens gång så blev det att lägg om rutten ett par gånger vilket man inte kanske ska göra i normala fall men eftersom jag hade införskaffat en nödsändare så kände jag mig bekväm att avvika från den planerade rutten. Rutten som blev planerad landade lite över ca 100km, planen var att göra vandringen på ca 8 dagar men jag tog med mig mat för 10 dagar ifall om det skulle ske något oplanerat.

Planerad rutt.

Hur rutten blev i verkligheten.

Dag 1. 01.09.2021. 17,1 kilometer.

Vandringen började från Kiilopää den 1 september runt middagstid, när jag vägde in ryggsäcken så landade den in på hela 31kg!!! Det var en bra bit över vad jag hade räknat med men nu i efterhand hade jag med mig en hel del godsaker på denna tur samt en del saker som mera eller mindre var onödiga men man lär sig till nästa gång. Från kiilopää så hade jag siktet inställt mot Lankojärvi vilket gjorde att dagens etapp skulle landa på 17km. Dom sista kilometrarna så var faktiskt väldigt slitsamma men efter ett par pauser så var jag framme i Lankojärvi.

31Kg.

Nybyggda stugor vi Rautulampi rastplats.

Paus vid vattendrag nära Lankojärvi.

Dag 2. 02.09.2021. 14,8 kilometer.

Efter första natten i tält så blev det inte många timmar sömn. Under nattens gång så låg jag och vred och vände mig större delen av natten och under denna resa hade jag även i sista minuten skaffat mig en ny sovsäck en Fjällräven abisko 3 season eftersom jag lade märke till några dagar innan resan att dom väntade minusgrader i Lappland. Den nya sovsäcken hade en komforttemp på -4 grader men kändes även tyvärr mera klaustrafobisk för mig när jag vanligtvis rör på mig ganska så mycket när jag sover. På mina tidigare vandringar hade jag använt mig av min Carinthia tropen som har en komforttemp på 5+ grader men är en betydligare rymligare säck men med facit i hand så skulle den troligtvis varit för kall för denna resa. Men lyckligtvis efter ett par nätter i den nya sovsäcken så hade jag vant mig.

När jag hade fått i mig frukosten och fått ihop min utrustning så började jag dagens etapp målet var åtminstone att komma till Porttikoski. Från Lankojärvi så går det två leder vid varsin sida av ån Suomujoki, jag valde att vada över i ett tidigt skede så jag hamnade på samma sida som där en ödestuga finns. Att korsa ån valde jag att göra direkt efter Lankojärvi, strömmen i ån var ganska så stark och vattnet gick till knäna på mig men stödet av mina stavar gjorde vadet genomförbart. Ganska så direkt när jag hade kommit över och vandrat en bit så blev jag tvungen att korsa ett träsk vilket jag inte hade räknat med.

Vid 14 tiden så närmade jag mig Ödestugan i Porttikoski där jag åt den obligatoriska torsdags ärtsoppan för att sedan vila en stund för mig själv och torka en del kläder. Efter att ha haft paus en bra stund så fortsatte jag vidare. Medströms utefter Suomujoki så finns det ett skärmskydd vid sjön Siikauopaja som jag hade planerat ta natt vid. Trots att det fanns torrtoalett samt vedförråd vid skärmskyddet fick jag spendera natten ostörd. Här kalasade jag på snabb makaroner med skinka och ölkorv med parmesanost som jag sköljde ned med en skvätt rödvin.

Ödestuga i Porttikoski.

Suomujoki.

Dag 3. 03.09.2021. 16,1 kilometer.

Redan 4:30 på fredags morgonen vaknar jag och känner att jag sovit en helt okej nattsömn. Efter morgongröten och kaffet var druckit så packar jag ihop grejorna och jag är startklar redan vid 06:00. Det duggregnar ute och är väldigt rått. Just denna sträcka som jag gick från Siikaoupaja till Sarvijoki ödestuga var enligt mig ganska ointressant att vandra. I efterhand så skulle man kanske kunnat lagt om rutten och genat, men en annan orsak varför jag tyckte att denna del av vandringen var mindre charmig var nog också troligtvis för att det regnade i stort sett hela sträckan. När jag väl var framme i Sarvijoki runt 14 tiden så var jag först på plats vid ödestugan men det tog inte många minuter innan jag såg två stycken figurer som dök upp en bit från stugan. Vi var alla tre mer eller mindre genomblöta och ville in och värma oss och torka våra kläder i stugan. Under resten av eftermiddagen så satt jag och bytte lite information med dessa två herremän från Helsingfors som under dagens gång hade sett bland annat Pirunporrti och Paratiisikuru och detta var deras tredje år på raken i denna nationalpark. När klockan började närma sig middagstid så grillade jag korv samt gjorde potatismos vilket smakade underbart efter en dag som denna, sedan blev det att släcka törsten med en god Lappländsk öl. Just denna stuga i Sarvijooki har blivit renoverad under sommarens gång 2021 och var väldigt fräsch och fint i skick. När klockan började närma sig 18-19 tiden på kvällen så kom även några andra genomblöta vandrare som ville värma sig. Vi som kom tidigare på dagen så valde då att lämna rum åt dom andra när vi redan hade torkat vårat kläder och beslöt att sova i våra tält.

Uppe på Kaarnepää.

Där den röda markeringen går så är det säkert fullt möjligt att gena vilket skulle nu i efterhand kanske varit ett bättre alternativ. Det går en svag omarkerad led som är svagt utmärkt på kartan längs med ån Sotavaaranoja, sedan hur bra leden är i skick där kan jag inte svara på.

Dag 4 04.09.2021. 9,7 kilometer.

Den fjärde dagen började direkt med ett vad över ån i Sarvijooki för att sedan börja ta mig till nästa etapp på vandringen vilket var bland annat Paratiisikuru. På vägen till Paratiisikuru så finns det två leder att välja mellan jag valde att gå den som gick högre upp på berget för att för att få lite mera utsikt när jag gick. Regnet hade nu upphört  men det var endå rätt så friska vindar. Redan vid lunchtid så var jag framme vid Paratiisikuru. Här stannade jag i ett par timmars tid för att knäppa lite bilder. Under tiden jag var i denna dal så fick jag se snö flertal gånger under några minuter åt gången. I Paratiisikuru så finns det två mindre sjöar och ett vattenfall att beskåda. Att sedan ta sig upp för dalen till Ukselmapää är rätt så krävande eftersom leden har väldigt kraftig stigning men det är helt genomförbart om man har en god grundkondition. Tanken var först att ta sig till Ukselmapää och på vägen beskåda både Pirunportti och Lumikuru för att sedan även bestiga Sokosti och till sist ta sig till sjön Luirojärvi allt på samma dag. Jag insåg ganska så snabbt att tidschemat skulle bli allt för pressat med så tung packning som jag hade och så när jag kollade väderleks rapport på min nödsändare så visade det sig att vädret skulle bli mycket bättre följande dag så jag bestämde mig för att gå igenom Pirunportti och sedan ner till Muorravaarakka ödestuga. Uppe på Ukselmapää så var det första gången jag hade vettig mottagning på min mobil sedan jag påbörjade min vandring det blev ett kort videosamtal med min familj när jag hade ganska så kraftiga vindar uppe på fjället. Uppe på Ukselmapää och i Pirunportti så spenderade jag också en del tid att beskåda dalen och knäppa lite bilder. Efter en stund så började jag ta mig neråt till Muorravaarakka ödestuga för att värma mig och torka min kängor som inte hade varit torra på snart tre dagar. När jag kom ner till ödestugan blev jag förvånad att var jag ensam, jag gjorde eld i kamin omgående för att sätta min kängor på tork. Jag fick spendera rätt så många timmar själv här innan det började trilla in folk med lite jämna mellanrum. När kvällen började krypa på så valde jag att sätta upp mitt tält eftersom jag föredrar att sova i tält istället för att sova med en massa andra människor. Men kängorna lämnade jag kvar inomhus för att få dem torra.

Paratiisikuru

Vattenfallet och ena sjön i Paratiisikuru.

Uppe på Ukselmapää.

Pirunportti

Jag själv i Pirunportti.

Pirunportti.

Leden ner från Pirunportti till Muorravaarakka ödestuga.

Hur tanken var jag skulle lägga upp rutten från första början, iden var att gå över bergen Ukselmapää, Lumipää, Riitelmäpäät för att nå Sokosti men jag insåg efter en stund att tiden skulle inte räcka till för hinna se Paratiisikuru, Pirunportti, Lumikuru, Sokosti samt avsluta dagen i Luirojärvi

Hur det i själva verket blev, gick från Paratiisikuru upp på Ukselmapää för att sedan gå igenom Pirunportti för att ta natt i Muorravaarakka.

Dag 5. 05.09.2021. 17,2 kilometer.

När jag vaknade denna morgon så var det förmodligen kallaste natten under denna tur men efter att fått i mig morgonkaffet och gröten så blev jag genast varmare i kroppen. Efter allt var packat igen så hämtade jag skorna från stugan och dom var äntligen torra! Dagens etapp började med riktning mot Lumikuru, och under denna dag så hade jag betydligt bättre väder med sol under större delar av dagen och morgonen var faktiskt vindstilla. Ska man ta sig uppför Lumikuru så ska man ta och fundera över det ett par gånger. Stigningen är väldigt brant uppför Lumikuru och min tunga packning gjorde inte saken lättare även fast jag hade vid det här laget ätit upp en stor del av maten. När jag hade klarat av bestigningen av Lumikuru så började söka mig mot berget Lumipää för att sedan passera Riitelmäpäät. Sista biten uppför Sokosti var väldigt stenig i den riktning som jag kom ifrån. Uppe på Sokosti så spenderade jag en bra stund för att beskåda utsikten över nationalparken med kikaren som jag hade med. När jag började känna mig redo för att ta mig neråt så styrde jag riktning mot sjön Luirojärvi där jag hade bokat bastu för kvällen. Den sista biten innan jag var framme för kvällen var krävande eftersom denna dagsetapp hade tagit på mina krafter rejält. När jag var nere vid sjön Luirojärvi satte jag upp tältet direkt och började göra middag omgående, Jag inte hade ätit något sedan jag besteg Lumikuru tidigt på förmiddagen. Efter att jag fått i mig mat så började jag göra mig klar för att bada bastu vilket jag hade sett fram emot. Bastu badandet så var både otroligt skönt för kropp och själ efter några dagars vandring och jag hade också med mig två öl att avnjuta under kvällen. Efter det så sov jag som en kung denna natt.

Svårt att se på bild hur otroligt brant stigningen är uppför Lumikuru.

Paus uppe på Riitelmäpäät.

Bilden är tagen från Sokosti och sjön Luirojärvi är i bakgrunden.

Uppe på Sokosti.

Bastu pilsner.

Dag 6 06.09.2021. 7,8 kilometer.

Denna dag så bestämde jag ganska så omgående efter jag vaknade att jag skulle ta en vilodag eftersom jag kände att jag hade ont i båda mina knän. Dagen innan var väldigt påfrestande för mig så jag valde att lyssna på min kropp och ta det lite lugnare eftersom jag hade vandrat betydligt snabbare under hela vandringen. Under förmiddagen så spenderade jag tid vid sjön Luirojärvi där jag knäppte en hel del bilder och efter jag hade ätit lunch och druckit kaffe vid ca 14 tiden på dagen så började jag röra på mig. Dagens etapp låg bara på ca 7-8 kilometer så det tog inte länge innan jag var framme i Tuiskukuru. Här så tog jag en tidig kväll när jag var ganska så trött sedan dagen innan och på kvällen så lyxade jag till det med chokladmousse.

Sjön Luirojärvi.

Dag 7 07.07.2021. 16,8 kilometer.

Eftersom jag somnade tidigt kvällen innan så vaknade jag väldigt tidigt denna morgon och jag var snabbt iväg. Även fast denna morgon var väldigt dimmig så var det otroligt fint när det var i princip vindstilla. När man lämnar Tuiskukuru så finns det ett par leder att välja mellan, själv så valde jag att gå via fjället Vintilätunturi för att få lite mera utsikt under dagens etapp vilket va ett bättre alternativ tyckte jag. När jag nådde fram till Suomunruoktus ödestuga så valde jag att äta lunch. Där så såg jag den underbar fina fågeln Lavskrika. Lavskrika är en väldigt orädd fågel som söker sig till människor för just föda vilket jag fick bekräftat när jag provade på att mata den från handen vilket den inte tackade nej till, snabbt så hade den tagit en bit bröd ur min hand. Efter min extremt långa lunch så vada jag över ån till andra sidan där jag satte in siktet för dagens sista etapp vilket var ett vindskydd som inte låg många kilometer bort. Efter att ha vandrat i en liten stund så var jag till sist framme vid vindskyddet. Vid detta vindskydd så finns det ett vedförråd och enklare torrdass men annars så kändes området rätt så öde men som vanligt så började det trilla in lite folk med jämna mellanrum. Även fast resan började närma sig sitt slut så var det faktiskt rätt skönt att det var sista natten som jag skulle sova i tält, under denna tur så hade vädret varit otroligt rått och kallt.

Dag 8 08.09.2021. 4,6 kilometer.

Sista morgonen som man vaknade i tältet denna resa. Efter att morgon sysslorna var gjorda och tältet ihop packat en sista gång så började jag beta av dom sista kilometrarna. Redan vid lunchtid så var jag framme vid Kiilopää och när jag vägde in ryggsäcken efter en drygt veckas vandrings så vägde den ca 21,5kg vilket betyder att jag hade lyckats gjort mig av med nästan 10kg. Under dom två sista dagarna på denna vandring så märkte jag verkligen att den så kallade finska "ruskan" hade blommat ut vilket är när naturens färger skiftar i alla höstens färger vilket är otroligt vackert, och med facit i hand så skulle det varit bättre att kommit kanske en eller två veckor senare men det får jag ta i beaktande tills nästa gång jag åker på en höst vandring.

Summa summarum så var jag ändå väldigt nöjd med resan och under vandringens gång så märkte jag vilka prylar som var mera eller mindre onödiga vilket bland annat en bok, kikare, regnponcho Och så hade jag mycket godsaker med mig. Så inför kommande vandringar så kommer fokusen ligga mycket på att dra ner på vikt i packning.

Packlista.

Kläder:

- Byxor Fjällräven keb 640 gram.

- Jacka Fjällräven keb 700 gram.

- Regnponcho 460 gram.

- Vandringskängor 1340 gram.

- Crocs 250 gram.

- Ylletröja 780 gram.

- Kortkalsonger 2st merinoull 220 gram.

- Strumpor 2st merinoull 128 gram.

- Underställ övre del polyester 1st 280 gram.

- Underställ merinoull 433 gram.

- T-shirt merinoull 2st 374 gram.

- Yllestrumpor 1st 102 gram.

- Handskar 132 gram.

- Mössa 75 gram.

- Buff 39 gram.

Totalt: 5953 gram.

Tält:

- Sovsäck Fjällräven Abisko Three Seasons Long 1330 gram.

- Liggunderlag Therm-a-Rest NeoAir All Season + uppblåsbar kudde 750 gram

- Tält Luxe Outdoor MiniPeak XL, mitstång, innertält, footprint 2400 gram.

Totalt: 4480 gram.

Köks utrustning:

- Msr pocket rocket 2, tändstål, svamp, kastrull, 2st gas 230g, fötter till gas, bestick, mugg 1308 gram.

Totalt: 1308 gram.

Första hjälpen + hygien:

- Första hjälpen väska + hygien artiklar 936 gram.

- Wc papper 2st 212 gram.

- Handduk 77 gram.

Totalt: 1225 gram

Elektronik:

- Powerbank 282 gram.

- kamerautrustning, 2 olika stativ, 2 batteri, laddare, väska 2563 gram

- Ficklampa 168 gram.

- Olika laddare 112 gram.

- Telefon 189 gram.

- Nödsändare Garmin inreach mini 100 gram.

Totalt: 3414 gram.

Övrigt:

- Osprey xenith 75 2260 gram.

- Leatherman wave + 430 gram.

- kompass 30 gram.

- Karta 80 gram.

- Vandringsstavar 568 gram.

- Regnskydd för ryggsäck 100 gram.

- Bok 333 gram.

- Kikare 325 gram.

- Vattenfilter 50 gram.

- Vätskeblåsa 220 gram.

- Visselpipa 15 gram.

- Packpåsar 330 gram.

Totalt: 4741 gram.

Mat.

- Smör ca 250 gram.

- Bröd 2 förpackningar 500 gram.

- Jaloviina 530 gram.

- Öl 3 st 1246 gram.

- Korv 400 gram.

- Ärtsoppa 435 gram.

- Gröt 8 portioner 656 gram.

- Mysli 537 gram.

- Frystorkad mat 12 portioner 1200 gram.

- Egen torkad mat 1020 gram.

- Diverse kryddor 600-800 gram

- Pulverkaffe 100-150 gram.

- Snacks 400-600 gram.

- Ca 3,5 liter vatten.

- Vin ca 2 dl.

- Senap 150 gram.

- Skinkost på tub 200 gram.

- Parmesanost 75 gram.

Totalt: 12449 gram.

Jag har förmodligen glömt någon pryl samt att det är väldigt svårt att komma ihåg all mat som jag hade med mig.

Hetta-Pallas vandring 2020.

Tänkte skriva en resension av Hetta-pallas leden som går i norra Finland. Det finns faktiskt en hel del info att få på utinaturen.fi och även på Svenska! Dom har även info om dom flesta vandringsleder i Finland men dock så är det värre att få tag på resensioner på svenska och google translet är inte heller alltid till så god hjälp.

Kort och gott så finns Hetta-pallas leden i Finlands tredje största Nationalpark och leden är ca 55 kilometer lång, miljön på leden varierar kraftigt allt från djupa dalar till kalfjäll, även fast leden är relativt nära till civilationen så får man vildmarks känsla, telefon mottaging finns i större utsträcking av vandingsleden men på ett fåtal ställen är den stort sätt obefintlig. Leden har närt mellan stugorna och där finns det flesta bekvämligheter så som t:ex wc eller sopstationer, vid Hannukuru så finns det även bastu för dom som är intresserade och så kan man även simma Haukkajärvi vid bastun.

Iallafall så började vi vår resa 19.8 från Kristinestad jag plockade upp min kompis från hans hem vid 7:30 tiden, vi hade en lång resa framför oss på ca 850km vilket skulle ta i stora drag att köra ca 11 timmar om vi körde allt i ett sträck, men efter lite raster längs vägen så var vi framme vid hotellet i Pallas runt 21:00 på kvällen.

Framme vid hotellet i Pallas.

Ren framför hotellet.

Dag 1 (20.8.20)
Efter att vi hade sovit på hotellet i Pallas och ätit frukost så började vi gå igenom vad vi skulle ha med oss på våran vandring och hur mycket mat vi skulle behöva. Vi hade gott om tid på oss eftersom bussen som vi skulle åka med från hotellet i Pallas åkte först vid 14:05. Tyvärr så dök våran buss aldrig upp så vi blev tvungna att åka med egen bil till Hetta, dock så finns det lokala ortsbor i Hetta som körde tillbaka bilen till hotellet i Pallas om så önskas för en betalning på 80€. Transporten över sjön så sköter också ortsbor för en betalning på 10€ per person. Efter att vi vandrat första sträckan Hetta – Pyhäkero på 6,7 km så slog vi läger vid Pyhäkero. Klockan var redan 17-18 på eftermiddagen och vi var trötta från bilresan från dagen innan. Vid Pyhäkeros lägerplats så var det ovanligt många vandrare men orsaken var nog covid 19.

Framme på stranden i Ounasjärvi efter båttransporten och äventyret börjar.

Just framme vid Pyhäkero.

Dag 2 (21.8.20)
Jag vaknade redan 06:10 och väckte Tomas nästan direkt. Vi började göra oss klara för dagen och vi var ganska så snabbt iväg även fast vi gjorde en brakfrukost med stekta ägg, bönor i tomatsås och bacon. Denna sträcka av leden börjar med ganska kraftig stigning uppför Pyhäkeros berg som ligger 704 meter över havet. Vi hade kraftig dimma och kunde inte njuta av utsikten desto mera men vi beslöt oss för att äta lunch när vi började nedstigningen av Pyhäkero. När vi började komma ner mot Sioskuru så började dimman lätta, vi beslöt oss för att pausa nere vid Sioskuro för att dricka kaffe och fylla på våra vattenflaskor. Sista biten till Tappuri var tung och påfrestande inte pga av hur leden var utan däremot för jag hade sovit för lite och dåligt natten innan. Efter vi kom fram till Tappuri och valt våran lägerplats så började vi göra mat ganska omgående. Vi båda var hungriga och trötta efter dagens vandring och denna kväll så blev det kebab med ris som vi avnjöt med en lokal öl och det smakade gudomligt. Resten av kvällen så utforskade vi närområdet och satt utanför tältet och drack kaffe när vi plötsligt blev överraskad av en störtskur som kom från ingenstans. Man märker hur vädret kan slå om i fjällen på bara ett par minuter, vi beslöt oss då för att krypa ner i våra sovsäckar och avsluta kvällen, klockan var redan 21:30 vid det här laget.

Bestiging av Pyhäkero.

Lunch uppe på Pyhäkeros topp.

Dimma lättar vid Sioskuru.

Fotvård.

Vattendrag i Sioskuru.

Lämnar Sioskuru.

Tomas fixar middag.

Tältplats i Tappuri.

Dag 3 (22.8.20)
Kl 04:10 så vaknade jag redan och vindarna blåste friskt, tydligen så hade jag ännu svårt att sova i tält. Jag försökt länge att somna om utan att klara av det jag valde då att läsa boken som jag hade med mig, en självbiograf av Anders Adali om värdetransportrån. Runt 06:00 på morgonen så väckte jag Tomas och vi började göra oss klara för dagen. Vi var snabbt på väg som vanligt och vi hade bra tempo på, redan tidigt på förmiddagen så kom vi till Pahakuru där vi åt lunch. Vi tog en ganska så lång paus men eftersom vädret blev sämre och kallare så beslöt vi oss för att gå vidare mot Hannukuru där vi hade bokat bastu, avgiften är 7€ för varje vuxen person. Hannukuru låg bara några kilometer bort så vi var där ganska så snabbt. Efter att vi kollat runt lite när vi kommit fram så reste vi tältet och jag var tvungen att ta en powernap tidigt på eftermiddagen för att jag hade sovit så dåligt dom senaste nätterna. När jag vaknade så gick vi ner till bastun och gjorde eld i kamin, klockan började då närma sig 16-tiden men fortfarande var det inga andra på tältområdet. Efter det hade blivit varmt i bastun så badade vi bastu och jag tog även ett dopp i sjön Haukkajärvi. Både doppet och bastubadandet var skönt och svalkande efter ett par dagars vandring, vi hade även med oss två öl per man. Vi gick och la oss ganska så tidigt denna kväll och jag sov som en stock hela natten igenom.

Trött vandrare.

Leden ner till Pahakuru.

Dag 4 (23.8.20)
Jag vaknade helt utvilad och jag kände att jag äntligen hade fått sovit en hel nattsömn, klockan var redan 06:30 och vi började göra oss klara. Efter Hannukuru så finns ledens förmodligen brantaste stigningar, leden går här upp och ner i branta dalar. Runt lunch tid så pausade vi i kåtan i Suaskuru, där tog vi kokade kakao och tog ett lätt mellanmål. Efteråt så fortsatte vi och passerade berget Lumikero och uppe på Vountiskero så tog vi en lång lunchpaus på just 2 timmar, här hade vi vacker utsikt. Efteråt så traskade vi vidare och passerade Montellinmaja för att sedan komma till Nammalakuru där vi igen hade en längre paus och drack en kopp kaffe. Under denna dag så hade vi väldigt bra väder och varmt vilket gjorde så vi hade bra sikt och humöret var på topp. Vi bestämde oss förr att passa på att gå så långt som möjligt denna dag så vi skulle ha mindre att gå sista dagen innan vi nådde hotellet i Pallas. När vi hade vilat en bra stund så började vi vandra sista etappen mot Rihmakuru. Dom sista kilometrarna så fick jag bara värre och värre smärta i mitt vänstra knä och på kvällen så hade jag väldigt svårt att gå, jag smörjde in mitt knä med Voltaren samt tog ett par tabletter smärtstillande.

Uppe på Suastunturi.

Paus i Suaskuru.

Ruskigt väder uppe på Lumikero.

Utsikten från Vuontiskero.

Dag 5 (24.8.20)

Sov igen som en stock hela natten men när vi vaknade lite efter 07:10 hade jag fortfarande lika ont i mitt knä och jag började faktiskt bli lite orolig hur jag skulle kunna ta mig tillbaka, nåväl som tur var hade vi bara 8 kilometer kvar innan vi var framme. Vi började packa ihop vår utrustning och jag smorde igen mitt knä med Voltaren samt lindade knät med en elastisk linda. Jag började misstänka att mitt knä gjorde ont för att jag slog i mitt knä i en sten redan dag två på toppen av Pyhäkero när vi skulle göra lunch. I samband med att vi började dagens etapp så började det regna och mitt humör sjönk rejält. Jag hade väldigt svårt att gå och det tog länge för mig att vandra, jag var tvungen att tvinga mig framåt men varefter kilometerna löpte på så gick det lättare och till sist kunde jag nästan vandra normalt. Men det var när jag skulle nerför och bromsa upp så gjorde det fortfarande för jävligt ont. Redan vid 12 tiden på förmiddagen så var vi framme i Pallas, vi tänkte först åka till en närliggande skidort (Levi som ligger ca 50 km bort) men vi hade varken lust eller ork. Vi var genomblöta och hungriga och mitt knä mådde inte bra så vi tog in på hotellet i Pallas för att sedan ha lite materialvård samt ta en snabb dusch innan vi båda två slumrade till en stund. Efter blev det bastu på hotellet och på kvällen så avnjöt vi en tre rätters i restaurangen och satt och summerade våran resa som vi hade haft.

Just nere vid hotellet i Pallas.

Detta var min allra första vandring och jag lärde mig en stor del av resan. Hetta-Pallas leden kan jag varmt rekommendera för både nybörjare och dom mera erfarna. Vi gick leden på ca 5 dagar men vi hade inte alls bråttom och man kan gå den betydligt fortare om man vill. Jag kommer definitivt uppsöka norra Finland för att vandra igen.