En höstvandring i Kevo naturreservat.

Ända sedan Tomas och jag gjorde våran första vandring tillsammans så har vi haft små planer att göra en vandring igen när det skulle passa för oss båda. Eftersom när vi båda har jobb och eventuellt familjeliv att passa in så letade vi efter lite kortare ledförslag, Tomas har under längre tid velat vandra Kevo leden som går igenom Kevos naturreservat och efter en stunds forskade så förstod vi att detta skulle passa oss med dom lediga dagarna som vi hade tillgängligt, resan skulle göras under slutet av september vilket skulle ge oss kanske möjligheter att beskåda höstfärgerna under vandringens gång.

Våran färd mot våran vandring började redan 23.9 tidigt på morgonen när vi hade en bra bit att åka rättare sagt 1100 kilometer före vi var framme men vi hade redan i panerings stadiet bestämt oss för att inte köra hela sträckan så efter att kört en bra bit av sträckan så tog vi natt vid en stugby vid Saariselkä där ägaren erbjöd sig att sätta på bastun när vi träffade henne på gården när vi kom fram vilket var väldigt tacksamt.

Dag 1 24.9 10,5 kilometer.

Efter att fått en halv natt med sömn så fortsatte resan tidigt nästa morgon, vi hade ytterligare ännu ca 170 kilometer att köra innan vi var framme. När Kevo leden ej är någon rundslinga så är man tvungen att hyra en chaufför som transporterar bilen från punkt a till b, det finns många lokala företag som hjälper till med detta men efter rekommendationer av andra så anlitade vi Kenestupa Matkailukeskus som flyttade bilen för 130 €. Chauffören möte vi upp vid Kenestupa och han fick åka med oss när vi begav oss mot Sulaoja parkeringsplats vilket är en färd på ytterligare ca 120 kilometer. Efter när vi var framme så lämnade vi över våra bilnycklar så fick chauffören köra tillbaka till Kenestupa för att lämna våran bil där.

Nu var vi äntligen på väg efter många timmar i bil, klockan var redan en bra bit över 14 och vi hade en bra bit att gå innan det skulle bli mörkt men när vi hade inte ätit något sedan tidig morgon så hamnade vi stanna redan efter ett par kilometer vid Luopmošjohka rastplats för att äta en snabb lunch. När våra magar var mättade så fortsatte vi mot Ruktajávri där vi hade planer på att ta kväll, denna sträcka så passerar man mycket fjällbjörk skog vilket skulle vara extremt vacker att vandra denna tidpunkt men när det hade varit en köldknäpp och en hel del hårda vindar en vecka tidigare så hade större delen av höstens färger redan försvunnit vilket jag började nu förstå att vi skulle få se väldigt lite av tyvärr. Vid Ruktajávri finns det bra många tältplatser och bekvämligheter bland annat ett fint vindskydd som vi satt i hela kvällen och pratade och firade för att vi äntligen var ute på tur igen det slank även ner en öl och ett par stänkare. Sedan när vi begavs oss till tältet för att sova så hörde jag hur Tomas svor till helt plötsligt han hade lyckats få dragkedjan att fastna i sovsäcken och olyckligtvis så blev det ett litet hål i sovsäcken men tur nog så hade jag ett par varv med silvertejp runt snurrat min vattenflaska vilket vi lyckades lappa säcken med.

Tyvärr hade höst färgerna redan försvunnit vilket var otroligt synd när det finns mycket björkskog på just denna led.

Ruktajávri rastplats här hade vi mysigt under första kvällen.

    Sjön Ruktajávri vid Ruktajávri rastplats.

Dag 2 25.9 12,2 kilometer.

Dagen började med att vi gjorde upp eld igen vid vindskyddet som vi hade suttit i under kvällen, här så lät vi våra sovsäckar torka när vi åt morgongröten. När vi kände oss klar så började vi leta oss iväg och när vi hade bara kommit ett par kilometer så kom vi till en enkel rastplats som vi beslöt oss för att ta en lite längre paus vid. Efter leder leden upp på kalfjället och man går en bra bit uppe på kalfjället innan man kommer ner i skyddad terräng igen. Efter att gått en bra stund så kommer man tillsist fram Suohpášája rastplats men eftersom vi kände oss sugna för att vandra vidare så blev det en kortare rast vid denna plats. När man lämnar Suohpášája rastplats så kommer man redan fram efter drygt en kilometer till en av Kevos större sevärdheter, här breder Kevos kanjondal ut sig och här blev det att stanna igen en längre stund för att fota en stund. När vi kändes oss klara så började vi ta oss vidare, vi hade bara någon kilometer kvar innan vi var framme till nästa tältnings område. När vi kom fram så insåg vi det skulle troligtvis varit bättre att lämnat vid den tidigare rastplatsen som fanns ett par kilometer innan när vi märkte att det inte fanns några bekvämligheter förutom en eldplats men vi båda var trötta och hungriga plus att solen höll på att gå ner vilket gjorde att vi inte hade så mycket andra alternativ än att lämna på denna plats.

Mäktiga renar.

     En som njuter av godis.

Vattendrag nära Suohpášája rastplats.

     Kevo kanjon.

Dag 3 26.9 13,6 Kilometer.

När jag vaknade upp denna morgon märkte jag att det hade varit betydligt kallare i natt, jag hade redan kvällen innan reagerat på hur stjärnklart himmelen var och jag tänkte redan då att det kunde bli en lite kallare natt vilket det blev. Ett av dom första sakerna Tomas sa till mig när jag vaknade var hur mycket han hade frusit under nattens gång tydligen så var inte hans sovsäck riktigt lämpad för just för så här kalla förhållande. Vi låg lite extra länge kvar denna morgon när vi båda inte hade riktigt lust att gå upp dels för att klockan var 6:30 och det var fortfarande lite mörkt ute men också för att denna morgon var lite kyligare. När vi äntligen hade krälat oss ur våra sovsäckar och hade kommit utanför tältet så märkte man tydligt hur det hade varit några minus grader under nattens gång när det var frost på tältduken och i miljön runt oss. När våra magar var mättade med gröt och kaffe så började vi leta oss vidare, leden går härifrån igen upp på kalfjället. Även fast morgonen hade varit kall så var denna morgon otroligt vacker, luften var krispig och vi hade delvis dimma när vi gick. Efter att vandrat en bra stund så kommer man fram till Fiellu vattenfalls här går leden djupt ner i dalen till en rastplats där vi spenderade många timmar för att vila oss och äta lunch.

När vi kände oss klara så begav vi oss vidare, härifrån går leden brant uppför men när leden är försedd men trappor så går det relativ lätt att ta sig upp. Resterande sträcka som vi vandrade under dagen var uppe igen på kalfjället tills leden ytterligare igen går ner i dalen här så bestämde vi oss för att ta natt när det var ett ypperligt fint tältnings område med massa bekvämligheter. Här blev det att festa till det på köttbullar och mos och en och annan whisky sup när vi satte och pratade runt lägerelden långt in på kvällen.

Under nattens gång hade det varit ett par minus grader vilket märktes när det var frost.

Trappan upp från tältplatsen.

Tomas blickar ut över Kevos kanjon på morgonkvisten.

Fiellu vattenfall.

Torkning av strumpor i Fiellogahjohka torvkåta.

Nyfikna åskådare.

      En av dom få tältplatser vi hittade att få upp tältet på vid Roajášjávri rast/tältplats.

Dag 4 27.9 10,3 kilometer.

Denna morgon när jag skulle ha ut mina grejor för att göra frukost så märkte jag att vi hade haft besök under nattens gång, mina ballerina kex och mina rågbröd så hade gnagare kalasat på under nattens gång och jag var illa tvunget att kasta resterande som hade klarat sig. Innan vi båda började med våran frukost så gick vi igenom alla våran resterande proviant för att säkerhetsställa att dom inte hade gnagat på något annat vilket dom inte hade gjort, jag får skylla mig själv för kvällen innan hade jag tyvärr varit lite slarvig när jag gömt undan maten. När vi sedan var klara så letade vi oss vidare och under dagens etapp som vi skulle vandra så hade vi två vad efter redan ett par kilometer som gick bra utan några större problem. Vi knatade på under förmidagens gång och när klockan började närma sig lunchtid så var vi framme vid Gamajotnsuohppášája rastplatsen där vi tog lunch i kåtan. Efter så fortsatte färden över flack terräng över kalfjället denna sträckan passerar man utan några större problem, tillsist så går leden brant ner i dalen och här så hittade vi Gaskkamuš Njaggaljávri rastplats. På platsen så är väldigt svårt att hitta plan mark och har man ett större tält så är det svårt hitta bra tältplatser men lyckligtvis så finns det trallar man kan pussla ihop för att göra det möjligt att tälta.

Tomas blickar ut över vyerna.

Kåtan vid Gamajotnsuohppášája rast/tältpalts.

Färden fortsätter.

Tältet på trallen som vi pusslade ihop sista natten när det fanns så dåligt med tältplatser.

Dag 5 28.9 11,5 Kilometer.

Kvällen innan hade vi pratat om hur vi skulle lägga upp dagens rutt och vi beslöt oss i tidigt skede på morgonen att vi skulle gå hela sträckan i ett svep vi hade ju inte många kilometer kvar att gå och sedan skulle vi kunna få ta natt i Utsjoki och få vila ut innan vi påbörjade resan hem. Vi hade ganska så bra fart på under dagens etapp och redan efter ett par kilometer så hamnar man vad över till andra sidan en sista gång på denna led. Det blev ett fåtal pauser under dagens gång och vid 15 tiden på eftermiddagen så var vi äntligen framme. Omgående så började vi leta oss mot Utsjoki där vi hade bokat en liten stuga för att ta natt i. Vi besökte även den lokala puben för att äta pizza.

Sista vadet.

      Pizza i Utsjoki lokala pub.

   Leden med start i Suttesája parkeringsplats med avslut vid Genešjávri parkeringsplats.

Vi båda var väldigt belåtna med våran vandring. Det mindre bra var att tyvärr så hade höstfärgerna redan försvunnit men det positiva med det så var att vi såg ytterst få andra människor under dagarna vi var där, en annan mindre bra sak så på en del rast/tältplatser så är det väldigt svårt att hitta bra tältplatser lyckligtvis så finns det på dom flesta ställen trall att sätta ut ifall så man får en plan och fin tältplats.

Hetta-Pallas vandring 2020.

Tänkte skriva en resension av Hetta-pallas leden som går i norra Finland. Det finns faktiskt en hel del info att få på utinaturen.fi och även på Svenska! Dom har även info om dom flesta vandringsleder i Finland men dock så är det värre att få tag på resensioner på svenska och google translet är inte heller alltid till så god hjälp.

Kort och gott så finns Hetta-pallas leden i Finlands tredje största Nationalpark och leden är ca 55 kilometer lång, miljön på leden varierar kraftigt allt från djupa dalar till kalfjäll, även fast leden är relativt nära till civilationen så får man vildmarks känsla, telefon mottaging finns i större utsträcking av vandingsleden men på ett fåtal ställen är den stort sätt obefintlig. Leden har närt mellan stugorna och där finns det flesta bekvämligheter så som t:ex wc eller sopstationer, vid Hannukuru så finns det även bastu för dom som är intresserade och så kan man även simma Haukkajärvi vid bastun.

Iallafall så började vi vår resa 19.8 från Kristinestad jag plockade upp min kompis från hans hem vid 7:30 tiden, vi hade en lång resa framför oss på ca 850km vilket skulle ta i stora drag att köra ca 11 timmar om vi körde allt i ett sträck, men efter lite raster längs vägen så var vi framme vid hotellet i Pallas runt 21:00 på kvällen.

Framme vid hotellet i Pallas.

Ren framför hotellet.

Dag 1 (20.8.20)
Efter att vi hade sovit på hotellet i Pallas och ätit frukost så började vi gå igenom vad vi skulle ha med oss på våran vandring och hur mycket mat vi skulle behöva. Vi hade gott om tid på oss eftersom bussen som vi skulle åka med från hotellet i Pallas åkte först vid 14:05. Tyvärr så dök våran buss aldrig upp så vi blev tvungna att åka med egen bil till Hetta, dock så finns det lokala ortsbor i Hetta som körde tillbaka bilen till hotellet i Pallas om så önskas för en betalning på 80€. Transporten över sjön så sköter också ortsbor för en betalning på 10€ per person. Efter att vi vandrat första sträckan Hetta – Pyhäkero på 6,7 km så slog vi läger vid Pyhäkero. Klockan var redan 17-18 på eftermiddagen och vi var trötta från bilresan från dagen innan. Vid Pyhäkeros lägerplats så var det ovanligt många vandrare men orsaken var nog covid 19.

Framme på stranden i Ounasjärvi efter båttransporten och äventyret börjar.

Just framme vid Pyhäkero.

Dag 2 (21.8.20)
Jag vaknade redan 06:10 och väckte Tomas nästan direkt. Vi började göra oss klara för dagen och vi var ganska så snabbt iväg även fast vi gjorde en brakfrukost med stekta ägg, bönor i tomatsås och bacon. Denna sträcka av leden börjar med ganska kraftig stigning uppför Pyhäkeros berg som ligger 704 meter över havet. Vi hade kraftig dimma och kunde inte njuta av utsikten desto mera men vi beslöt oss för att äta lunch när vi började nedstigningen av Pyhäkero. När vi började komma ner mot Sioskuru så började dimman lätta, vi beslöt oss för att pausa nere vid Sioskuro för att dricka kaffe och fylla på våra vattenflaskor. Sista biten till Tappuri var tung och påfrestande inte pga av hur leden var utan däremot för jag hade sovit för lite och dåligt natten innan. Efter vi kom fram till Tappuri och valt våran lägerplats så började vi göra mat ganska omgående. Vi båda var hungriga och trötta efter dagens vandring och denna kväll så blev det kebab med ris som vi avnjöt med en lokal öl och det smakade gudomligt. Resten av kvällen så utforskade vi närområdet och satt utanför tältet och drack kaffe när vi plötsligt blev överraskad av en störtskur som kom från ingenstans. Man märker hur vädret kan slå om i fjällen på bara ett par minuter, vi beslöt oss då för att krypa ner i våra sovsäckar och avsluta kvällen, klockan var redan 21:30 vid det här laget.

Bestiging av Pyhäkero.

Lunch uppe på Pyhäkeros topp.

Dimma lättar vid Sioskuru.

Fotvård.

Vattendrag i Sioskuru.

Lämnar Sioskuru.

Tomas fixar middag.

Tältplats i Tappuri.

Dag 3 (22.8.20)
Kl 04:10 så vaknade jag redan och vindarna blåste friskt, tydligen så hade jag ännu svårt att sova i tält. Jag försökt länge att somna om utan att klara av det jag valde då att läsa boken som jag hade med mig, en självbiograf av Anders Adali om värdetransportrån. Runt 06:00 på morgonen så väckte jag Tomas och vi började göra oss klara för dagen. Vi var snabbt på väg som vanligt och vi hade bra tempo på, redan tidigt på förmiddagen så kom vi till Pahakuru där vi åt lunch. Vi tog en ganska så lång paus men eftersom vädret blev sämre och kallare så beslöt vi oss för att gå vidare mot Hannukuru där vi hade bokat bastu, avgiften är 7€ för varje vuxen person. Hannukuru låg bara några kilometer bort så vi var där ganska så snabbt. Efter att vi kollat runt lite när vi kommit fram så reste vi tältet och jag var tvungen att ta en powernap tidigt på eftermiddagen för att jag hade sovit så dåligt dom senaste nätterna. När jag vaknade så gick vi ner till bastun och gjorde eld i kamin, klockan började då närma sig 16-tiden men fortfarande var det inga andra på tältområdet. Efter det hade blivit varmt i bastun så badade vi bastu och jag tog även ett dopp i sjön Haukkajärvi. Både doppet och bastubadandet var skönt och svalkande efter ett par dagars vandring, vi hade även med oss två öl per man. Vi gick och la oss ganska så tidigt denna kväll och jag sov som en stock hela natten igenom.

Trött vandrare.

Leden ner till Pahakuru.

Dag 4 (23.8.20)
Jag vaknade helt utvilad och jag kände att jag äntligen hade fått sovit en hel nattsömn, klockan var redan 06:30 och vi började göra oss klara. Efter Hannukuru så finns ledens förmodligen brantaste stigningar, leden går här upp och ner i branta dalar. Runt lunch tid så pausade vi i kåtan i Suaskuru, där tog vi kokade kakao och tog ett lätt mellanmål. Efteråt så fortsatte vi och passerade berget Lumikero och uppe på Vountiskero så tog vi en lång lunchpaus på just 2 timmar, här hade vi vacker utsikt. Efteråt så traskade vi vidare och passerade Montellinmaja för att sedan komma till Nammalakuru där vi igen hade en längre paus och drack en kopp kaffe. Under denna dag så hade vi väldigt bra väder och varmt vilket gjorde så vi hade bra sikt och humöret var på topp. Vi bestämde oss förr att passa på att gå så långt som möjligt denna dag så vi skulle ha mindre att gå sista dagen innan vi nådde hotellet i Pallas. När vi hade vilat en bra stund så började vi vandra sista etappen mot Rihmakuru. Dom sista kilometrarna så fick jag bara värre och värre smärta i mitt vänstra knä och på kvällen så hade jag väldigt svårt att gå, jag smörjde in mitt knä med Voltaren samt tog ett par tabletter smärtstillande.

Uppe på Suastunturi.

Paus i Suaskuru.

Ruskigt väder uppe på Lumikero.

Utsikten från Vuontiskero.

Dag 5 (24.8.20)

Sov igen som en stock hela natten men när vi vaknade lite efter 07:10 hade jag fortfarande lika ont i mitt knä och jag började faktiskt bli lite orolig hur jag skulle kunna ta mig tillbaka, nåväl som tur var hade vi bara 8 kilometer kvar innan vi var framme. Vi började packa ihop vår utrustning och jag smorde igen mitt knä med Voltaren samt lindade knät med en elastisk linda. Jag började misstänka att mitt knä gjorde ont för att jag slog i mitt knä i en sten redan dag två på toppen av Pyhäkero när vi skulle göra lunch. I samband med att vi började dagens etapp så började det regna och mitt humör sjönk rejält. Jag hade väldigt svårt att gå och det tog länge för mig att vandra, jag var tvungen att tvinga mig framåt men varefter kilometerna löpte på så gick det lättare och till sist kunde jag nästan vandra normalt. Men det var när jag skulle nerför och bromsa upp så gjorde det fortfarande för jävligt ont. Redan vid 12 tiden på förmiddagen så var vi framme i Pallas, vi tänkte först åka till en närliggande skidort (Levi som ligger ca 50 km bort) men vi hade varken lust eller ork. Vi var genomblöta och hungriga och mitt knä mådde inte bra så vi tog in på hotellet i Pallas för att sedan ha lite materialvård samt ta en snabb dusch innan vi båda två slumrade till en stund. Efter blev det bastu på hotellet och på kvällen så avnjöt vi en tre rätters i restaurangen och satt och summerade våran resa som vi hade haft.

Just nere vid hotellet i Pallas.

Detta var min allra första vandring och jag lärde mig en stor del av resan. Hetta-Pallas leden kan jag varmt rekommendera för både nybörjare och dom mera erfarna. Vi gick leden på ca 5 dagar men vi hade inte alls bråttom och man kan gå den betydligt fortare om man vill. Jag kommer definitivt uppsöka norra Finland för att vandra igen.