Västra Sarek

Dags att börja planera årets vandring i Sarek. Längtar dit!

Vi har tidigare vandrat en del i östra delen av Sarek och tänkte i sommar vandra 11 dagar i västra delen kring Pårtemassivet och Luohttolahko. Grundsten, Hamberg och inte minst all info här studeras just nu noggrannt.

Planen är att starta i Kvikkjokk och via Vallevagge, Låptavagge, passet norr om Goabrek och komma ner i Njoatosvagge. Därifrån nordväst utefter Lulep Njoatsosjavre.

Nu till frågan. Grundsten anger att det finns en genväg från Noatsosvagge ner till Sarvesvagge via passet mellan Tjångårisvarasj och Tjångåristjåkkå. Han beskriver vägen som relativt lättgången men med en brant nedstigning till Sarvesvagge.
Vi har tänkt att ta oss vidare upp till Luohttolahko via Jiegnavagge.
Är det någon som vet om det går att skråa utefter Tjångåristjåkkås nordsida från det nämnda passet till mynningen till Jiegnavagge för att slippa gå ner i Sarvesvagge och en ganska brant nedstigning och en lika brant uppför in i Jiegnavagge? Hur ser terrängen ut - med gångbar terräng eller är det besvärlig blockterräng?

Jag har skrivit lite om början på denna väg - se min blogg http://www.utsidan.se/blogs/bees/21358.htm
Jag tycker inte att du ska skråa. Gå ner i Sarvesvagge, det är en av de mest inbjudande platser som finns i Sarek. Sedan kan du gå upp i Jiegnavagge, det är inte alls så brant och den är lättgången (östra sidan i alla fall). Den ingången till Luohttolahko är magisk. Jag har gått på östra sidan av Jiegnavagge. Det kan vara ont om tältplatser men det finns strax efter första jokken från Ryggåsberget.
Om du har tid rekommenderar jag att du går upp mot Ryggåsberget. Väl uppe ser du två världar - Padjelanta och Sarek.

Jag har skråat den biten du frågar om, och minns inte att det var några svårigheter alls. Bilden visar hur det såg ut när jag svängde in i Jiegnavagge.

/Hans

'Grundsten anger att det finns en genväg från Noatsosvagge ner till Sarvesvagge via passet mellan Tjångårisvarasj och Tjångåristjåkkå. Han beskriver vägen som relativt lättgången men med en brant nedstigning till Sarvesvagge':
Den väg har jag gått 2003 från Sarvesvagge och minns den är lätt och fin. Jag minns inte du får det särskilt brant på nedstigningen i Sarvesvagge

Tack för suveränt bra svar!!

Bilden från HansP säger mycket och är till stor hjälp. Tack!

Informationen om terräng och brant kommer att användas ... och din blogg, Bandersson, var verkligen inspirerande."Lilla hjärtat" har lagts in i vår rutt och kommer att besökas!
Vi kommer att låta dagsform och väder avgöra om vi går ner i Sarvesvagge eller skråar ... denna gång.

tiddelipom sa:

Tack för suveränt bra svar!!

Bilden från HansP säger mycket och är till stor hjälp. Tack!

Informationen om terräng och brant kommer att användas ... och din blogg, Bandersson, var verkligen inspirerande."Lilla hjärtat" har lagts in i vår rutt och kommer att besökas!
Vi kommer att låta dagsform och väder avgöra om vi går ner i Sarvesvagge eller skråar ... denna gång.

Klicka för att se resterande...

Jag har vandrat över passet ett flertal gånger och även in i Jiegnavágge. Terrängen består av gräs och rished och det är lätt att gå. Utsikten mot den meandrande Alep Sarvesjåhkå är förstklassig. Därutöver är vyn in i Sarvesvágge storartad, med högresta Ridátjåhkkå i fonden. Padjelantas högslätt fyller siktvidden mot öster.

Något större behov att gå ned i Sarvesvágge ser jag inte, om ni ändå ska vidare in i Jiegnavágge. Nere i dalbotten blir överblicken sämre och vyerna kringskurna. Visserligen kan det vara trevligt att äta lunch eller slå läger vid Alep Sarvesjåhkå. Men avser man inte fortsätta in i Sarvesvágge, eller för den delen runda Sarvestjåhkå för vidare färd mot Alggávágge, är en direkt färd mot Jiegnavágge det vinnande vägvalet.

Det kan ju finnas andra skäl att gå ner i Sarvesvagge beroende på vilken sida av Jeknavagge man vill gå. Från den östra sidan kan man klättra upp mot Ryggåsberget vilket jag verkligen rekommenderar.

Vi gick Kvikkjokk - Vallevagge - öster om Ruonas - norr vid Tjuoldagårsså - öster om Goabrekjavrasj och ner i Njoatsvagge i somras. Vägen in ifrån Kvikkjokk var annorlunda än tex ifrån Ritsem eller Saltoloukta. På en ganska kort sträcka, men brant, så kommer man upp på kalfjället och det är mycket snabbare än tex ifrån Salto. Vallevagge är ganska vild och jag blev ganska överraskad för jag hade fått för mig att den var enklare att ta sig igenom.

Turen rekommenderar jag dock starkt, och vi var ensamma de första tre dagarna/nätterna, precis som det skall vara i Sarek.
Vi vadade vid renvaktarstugan efter Ruonas, och det var lite trixigt, men det beror väl helt på vilken tid och väder när ni skall upp.