I onsdags - 20 februari - blev jag avsläppt i Pershyttan av Livskamraten. Några dagars skidåkning längs Kilsbergsspåret och på myrar, sjöar och skogsbilvägar i dess närhet låg framför mig. Övernattning skulle ske i vindskydd eller kojor. Helst vindskydd, för dessa erbjuder möjlighet att lyssna till nattens ljud. Jag hoppades på ugglor. Men... några ugglor blev det inte...
Första övernattningen ägde rum i vindskyddet vid Rusakulan. Denna plats är betydligt mer inbjudande vintertid än på sommaren. Dagen var mycket vintrig, men molnen gjorde att kvicksilvret inte sjönk till tvåsiffrigt, åtminstone inte förrän tidigt på morgonen då molnen dragit bort. Någon gång på kvällen (det var inte kolmörkt än) sitter jag och sysslar med matlagning. Då ser jag i ögonvrån att något rör sig. Jag tittar upp och ser något stort och mörkt ljudlöst försvinna in i skogen.
Men... vad sjutton? Kan det ha varit...? Jag måste ha sett fel...
Efter en liten stund - när pulsen har lugnat sig - böjer jag mig åter över kastrullen. Nästan i samma ögonblick händer det igen: Något rör sig. Denna gång är jag mer fokuserad. Snabbare...
Där går en varg... Jag ser den några sekunder - 10? - innan den försvinner lika ljudlöst på samma plats som tidigare.
Drömmer jag? Har jag sett inte en, utan två vargar?
Nästa morgons klara solsken ger tydligt besked. Det var ingen dröm...
Här har passerat två vargar av något olika storlek. De största tassavtrycken är lika stora som min stavkringla.
Nu - hemkommen från min tur - hör jag talas om att ett vargpar från Tornedalen har flyttats. Ett av flera tänkbara ställen att släppa dem var i norra Kilsbergen. Jag kontaktade både Naturvårdsverket och Svenska Rovdjursföreningen för att ta reda på om det var detta vargpar jag sett. Jan Bergstam på Svenska Rovdjursföreningen svarade alldesles nyss:
"Det var sannolikt två vargar i Villingsbergsreviret som passerade. De flyttade vargarna från Tornedalen släpptes i (---). Så småningom kan dessa flyttvargar ha vägarna förbi vindskyddet om de börjar sin långa vandring tillbaka."
(Min censurering. Naturvårdsverket får själva bestämma när de vill avslöja utsläppsplatsen.)
Grattis ! Vilken upplevelse. Förstår att du fick "pulspåslag" under händelsen.
Ja fy tusan. Jag ryser - av välbehag - när jag tänker på att just jag fick ynnesten att uppleva detta.
Vilken otroligt härlig upplevelse! När jag fågelskådade förr var det ofta de som var ute mest som också upptäckte de mer sällsynta fåglarna. Jag tror att det lönar sig att vara ute mycket...
/Anna
Jag håller med till fullo. Faktum är att jag flera gånger tänkt att jag BORDE få se varg någon gång. Jag ÄR ju ute mycket i områden där det SKA finnas varg. Någon gång måste det väl väl ske. Och nu hände det som jag nästan gett upp hoppet om...
Har stuga där uppe och vi har iakttagit både björn, varg och lo i krokarna så helt ovanligt är det inte. Den sistnämda har jag dock inte sett sen 80-talet, däremot verkar vargspåren ökat rejält. Ett par vintrar sedan såg jag en fullvuxen ensam(?) varg korsa dammsjön strax söder om rusakulan. Stod på strandkanten bara ca 30 meter ifrån den. Kul att det rör på sig i skogarna...
Visst är det kul!
Har du verkligen sett björn? Berätta!
Grattis till ett fint minne!
Tack! Jag lär inte glömma det.
GRATTIS!
Man ska ju inte vara avundsjuk sägs det, men ibland så väller "sjukan" över en.
Tack! Jag vet hur det känns.
Det var en häftig upplevelse,i Sverige på 2000-talet.Så ska det vara!Varg tillhör vår djurstam och har altid funnits förr.Hoppas det är friska fina djur och att de kan hålla sej från såväl tamdjur som dråpare.
Jag håller med dig på alla sätt.
Grattis med att ha sett troligen varg. Tack för att du uppmärksamar om att man inte vill ha vargar uppe i Norrbotten och att man tänkar 'flytta' dom från Tornedalen aktuellt. Här i Danmark tycks man välkomna den/de vargar som nyligen hittades på Jylland efter nästan 200 års frånvaro. Där de kommer ifrån, Tyskland mellan Berlin och Dresden, tycks de på samma sätt vara välkomna, de gör film på TV/youtube om det.
Ser fram till att du lämnar fler upplevelser från skidfärden
Ha-ha! "Troligen varg"? Jag vet vad jag vet ;-)
Fantastiskt!!!
Mmm... Jag har inte vaknat än.
Häftigt att få se varg! Även om jag hade blivit skräckslagen, inte för min skull, utan vovven som alltid följer med. Faktum är att det setts varg i krokarna där jag bor (Nässjö) och jag har mardrömmar om dom på nätterna ibland... Har man hund är den verkligen utsatt och jag har många gånger gått igenom i mitt huvud vad jag skulle göra om vi blev attackerade. Är uppvuxen utanför Örebro och har vistats mycket i Kilsbergen som barn, vet inte om det fanns varg där redan då (början/mitten på 90-talet). Vet du?
Tveksamt om det fanns varg här då. de hundangrepp jag hört talas om handlar om jakthundar som sprungit lösa (under jakt). Kopplade hundar lever troligtvis ett tryggt liv.
Fantastiskt Håkan. Jag sållar mig till gruppen avundsjuka. Har själv nyligen haft "närkontakt" men inte av samma grad och hoppas att jag någongång ska få uppleva något liknande som dig. Du är som sagt tidigare välförtjänt med tanke på hur mycket tid och entusiasm du lägger ner på ditt friluftsliv. Stort Grattis.
Tack. Det värmer. Samtidigt känns det redan nästan overkligt. har jag verkligen varit med om det där? Joo, så var det ju... och så tittar jag storögt på bilderna av tassavtrycken. Jag får gåshud när jag tänker på det.
Läser dagens Norrbottenskurir,där står att vargparet från Tornedalen släpptes "nånstans Tiveden" och att de håller sej kvar i området.Se till att de trivs o blir där.Här uppe väntar väl bara avrättning.Och då i bästa fall från helikopter.
Mmm... kanske är överlevnadsmöjligheterna större här?
Spännande, och grattis! Kul att du kunde få en bekräftelse på vad du såg. Tror jag såg en ensam varg i Huddingeskogarna för några år sen när jag var ute och sprang... Men jag vet inte och det närmsta jag kom vetskap var att det vid samma tidpunkt observerats varg söder om Sthlm. Frustrerande att inte veta...
Tack. Just nu är det mycket stor vargaktivitet i vårt område. Förmodligen samma vargar som jag såg.
Tyvärr inte jag som såg björnen, har dock sett spår och känt dess fräna ammoniaklukt när den troligtvis nyligen passerat. Däremot gick min mormor rakt ivägen på en fjolårsunge strax norr om Skogatorpet, våren 2009 eller 2010? Hon blev ganska skakis då det var gränsfall om modern ff var i närheten.