Det har sina sidor att ge sig iväg på skidtur i mitten av april. Våren hade anlänt till Hallsberg där min resa började. Både jag och pulkan kände oss aningen obekväma i väntan på att få gömma oss i vår kupé.
I Stockholm anslöt Anders. Han hade med sig ett par öl och en hel del samtalsämnen som hann avhandlas innan vi somnade in.
När vi så småningom kom fram till Abisko nästa dags eftermiddag gjorde vi bara ett kort stopp vid turiststationen innan vi satte på oss utrustningen och började följa Kungsleden söderut.
Vädret var skapligt med höga moln. Dagens tur var inte tänkt att bli särskild lång - bara så att vi kände att vi var på väg. Det var jag som drog pulkan. Jag böjde på nacken och började borra mig fram i den småkuperade björkskogen. Anders åkte bakom mig. Han är en ståtlig man och kan lätt titta över mitt huvud för att se framåt. Och det gjorde han...
- Håkan.
- Håkan!
Då stannade jag och lyfte blicken. Mindre än tjugo meter framför oss stod två älgar. En stor ko och en fjolårskalv var vår gissning. Vi gjorde många och helt fruktlösa försök att vifta, ropa, skrämma bort dem. Vi fick bara något enstaka ögonkast. I övrigt kändes det bokstavligen som om vi inte existerade. Lite senare upptäckte vi att det stod en stor älgtjur lite längre bort...
Vi insåg att vi måste göra en omväg. Anders stack iväg först. Detta verkade ha väckt älgtrions intresse, så när det var min tur - med en hindarnde pulka på släp - hade jag tre par ögon blängande mot mig. Jag kände mig som ett lättfångat offer.
Efter drygt fem kilometer hittade vi en bra tältplats och började packa ur pulkan. När tältet var på plats och vi började inreda "köket" steg min puls avsevärt... Var fanns...? Jag letade och letade igen. Neej. Sakta insåg jag var det fanns... I en papperskasse bredvid sängen i vårt gästrum i Örebro fanns två mål torkad köttfärs med tillhörande nudlar, två förpackningar med torkade rotfrukter som vi skulle ha till den dubbelmarinerade fläskfileten (som jag hade med), tre förpackningar med potatismos som vi skulle ha till tjälknölen (som var med) samt två mål med tortellini.
Det kändes lagom kul att berätta detta för Anders den första kvällen i tält...
Mars 2010 hade jag "närkontakt" med några älgar i närheten av Abisko Östra. Inget ovanligt alls enligt ortsbefolkningen. Men mycket exotiskt för alla kinesiska ungdomar som var där.
Men Håkan, hur kan du glömma mat? ;-) Avslöjar du Anders reaktion i nästa avsnitt?
Det ska bli kul att följa er på fortsatt färd mot Nikkaluokta.
Nja... Anders är en luttrad man. Jag tror att det var med ett visst mått av lättnad som han förstod att det var JAG som hade glömt - inte han.
Spännande början och jag tror Anders sitter i tältet och drömmer om god mat ;-) Det ska bli intressant att följa med på eran tur.
Se svaret på Bertils kommentar.
Jag är nyfiken på vad ni har varit med om för äventyr. Ska bli roligt att följa med. Älgar som vägrar flytta på sig är en fin början. Respektingivande djur. Men det ser ut som snö i plusgrader på fotot.
Visst var det på plussidan i början... och i det närmaste vindstilla ;-)
Kan känna hur kallsvetten börjar krypa när man inser att man gjort en riktig tabbe. Särskilt när det drabbar fler än en själv. Ska bli spännande att se hur du gottgör detta;-)
Ha! Anders tål en del. Det är på det här viset, att utan mig hade han inte kommit ut på sådana här äventyr.
Fast... å andra sidan... utan Anders hade JAG inte kommit ut på sådana här äventyr heller... Bäst jag skärper mig. :-)
...inget kul att glömma prylar på det där sättet !! Har råkat ut för det själv...en vandring, jag tror det var 2004....så glömde jag kängorna hemma i hallen !!! När jag kom på detta så hade jag passerat Sundsvall (jag bor i Stockholm) :-(
Nåja...jag fick tag på nya i Östersund även om det inte var helt optimalt att ge sig ut med splitt nya på fjället...jag blev faktiskt tvungen att stanna till och kasta skokartongen på ett ställe så att mina lekkamrater inte skulle tro att jag var helt "mors"...
Är numer noggrannare med packningen, men att glömma något hemma hör på något vis nästan till...
Kul läsning...ser fram mot fortsättningen !! Hare fint !!!
// Pzon ..
Tack för din medkänsla :-)
Nej, att glömma saker är mänskligt, men jag hoppas verkligen att jag inte kommer att glömma något så viktigt någon mer gång. Jag oroar mig liiite. Glömskan tycks öka med åren...
Ska bli spännande att läsa fortsättningen! Själv har jag bara gjort en vintertur på Hardangervidda någon gång på 70-talet. Men mesigt nog föredrar jag sommaren. För mig är också tåget en del av upplevelsen. Biljetten till Katterjåkk andra halvan i juli är redan fixad. Tack än en gång för tipsen!
Väl bekomme. Det ska bli kul att höra från dig efter den kommande turen.
Vi får väl se hur spännande fortsättningen på min vintertur blir. Jag tror nog att naglarna klarar sig. :-)