Hej Håkan
Det är A som skriver.
Det var min bror som hittade din blogg på utsidan och han undrade om jag kände en scout från Järlindens scoutkår och visst kände jag igen dig. Det var roligt att läsa det du berättade om att kåren varit så aktiv under 60 - 70 talet. Jag visst att vi varit aktiva men inte ni var SÅ aktiva.
Jag önskar att jag hade samma gnista och angagemang som din far hade. Hade det inte varit för honom att han startade kåren så hade jag troligtvis aldrig fått min uppfostran i scouterna.
F och L var de bästa ledare man kunde ha! De hittade på så mycket med oss med alla övernattningar och äventyr.
Ha det så bra Håkan!
Med doft av granskog /A
Närkes Naturvandrare - det är namnet på mitt företag.
Just nu är min primära verksamhet att planera leddragning och att föreslå förändringar och förbättringar (broar, vindskydd, spänger etc) för att öka tillgängligheten när det gäller friluftsliv i länets nordliga delar - främst Nittälvsdalen.
Ett andra projekt är att besöka och dokumentera samtliga gratis övernattningsmöjligheter i länet. Det handlar om vindskydd, kolarkojor, stugor, lador, grottor med mera.
För det tredje guidar jag gärna små grupper i bergslagsnatur/kultur.
Närkes Naturvandrare
c/o Håkan Friberg
Postmästaregatan 49
70378 Örebro
073 2112 466
narkes.naturvandrare@gmail.com
Jag är Fjällvandrare - såväl sommar som vinter - oftast i de nordligare fjällen. Har på senare år utvecklats från dalkrypare till "enkeltopp-letare". Paddlar havskajak en gång om året dagarna runt Kristi himmelfärd. Ger mig då och då ut på cykelsemester - främst i Sverige och i våra grannländer.
Jag tycker att det är svårt att gradera min "aktivitetsnivå". Jag är ute mycket och borde därför klassas som "röd", men är absolut inte sportig. Jag är "grön" i så måtto att jag vill ut ännu mer.
Tycker om att skriva om mina upplevelser i naturen, men är för slö (dum?) för att lära mig göra en hemsida. Glad över möjligheten att publicera på Utsidan.
Läs gärna - och kommentera - mina Artiklar (dvs vandringsberättelser) och min Blogg (se ovan). Titta också gärna in på mina bokmärken. De finns uppräknade längst ner till höger. Där försöker jag göra lite reklam för vårt lilla - men innehållsrika - landskap, Närke.
Ibland under mina vandringar får jag för mig att filma lite. Dessa filmer läggs upp på youtube där jag kallar mig utsidanmajjen:
http://www.youtube.com/results?search_filter=0&suggested_categories=19&search_query=utsidanmajjen
Vill så mycket mer än jag förmår... och tiden går...
Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Långfärdsskridsko, Litteratur, Paddling, Snöskovandring, Skrivande, Släktforskning, Musik
Etiketter:
Länkar:
Maj, Augusti
2020:
Juli, September, December
2019:
April, Maj, November, December
2018:
April, Augusti
2017:
Januari, Mars, April, Augusti, Oktober
2016:
Januari, Februari, Juli, Augusti, November
2015:
Januari, Februari, April, Maj, Juli, Augusti, September, Oktober
2014:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Augusti, September, Oktober, November, December
2013:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, Oktober, November, December
2012:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, November, December
2011:
Februari, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, December
2010:
Januari, Februari, April, Maj, Juni, Augusti, September, Oktober, November
2009:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, November, December
2008:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, November, December
2007:
September, Oktober, November, December
Jag fick ett mejl...
Det kom ett mejl alldeles nyss, med - i stort sett - följande innehåll:
Frippes fall snart på BD 6:an
Om jag hade makt att påverka de som tillverkar kartor - eller kanske snarare de som namnsätter dem - skulle jag starta en envis lobbyverksamhet för att få med Frippes fall på BD 6:an. Jag har samtalat med många som vandrat i Abiskotrakten och haft mejlkontakt med nästan lika många, men INGEN tycks ha upptäckt mitt vattenfall - Frippes fall. Jag har vandrat i trakten tre gånger och vid samtliga tillfällen har jag passerat fallet. Två av gångerna övernattade jag där. Och jag ska dit igen - redan nästa sommar.
Första gången jag kom dit var något av en slump. Jag har beskrivit det i denna vandringsberättelse här på Utsidan: http://www.utsidan.se/cldoc/972.htm
Den här gången gick ingen vilse... men tälten blåste omkull.
Det blev en fjällvandring till innan muck. Utan att ha önskat eller valt på något sätt, så hamnade jag som PBS:are inom spaning. Det innebar att efter grundutbildningen med tillhörande fjällmarsch på I5 i Östersund, så skulle jag upp till KavKAS (på K4:s område) i Umeå för fem månaders spanarutbildning. Utbildningen var oerhört friluftsbaserad. Jag stornjöt under alla fem månaderna. Dessutom var det inte helt fel att återvända efter specialutbildningen heller. I samband med alla större övningar - och senare även rep-övningar - fick vi alltid agera fiende, vilket innebar att vi skötte oss själva, utan högre befäls inblandning.
För att på något sätt "sätta nivån" på utbildningen i Umeå, så tog man ut oss på en fjällvandring. Jag tror att det var redan andra eller tredje veckan. (Namn och andra kartuppgifter härrör från det "grönsaksblad" i skala 1:100000 vi använde oss av.) Vi åkte 903:or upp till Hemavan, och mycket förvånande fick vi ta skidliften uppför slalombacken. Vi vandrade sedan mot NV, förbi Näsbergstjärnen till Mittibergtjärnen där vi övernattade.
Dessa urtråkiga lumparberättelser!
Usch!
När jag låg i lumpen - och såväl tidigare som senare - avskydde jag gubbar som envisades med att berätta lumparminnen. Det gör jag förresten fortfarande. Det är oftast i ett romantiserat skimmer som dessa hågkomster framställs. Trots det kommer jag snart med ytterligare ett blogginlägg med denna inramning. Men tro mig... det är mina fjällerfarenheter jag egentligen skriver om...
350 fältjägare vilse i fjällen!
Jag valde till sist den fega vägen... Jag gjorde lumpen. När jag mönstrade visste inte jag ett enda dugg om det militära. Joo... det är klart att jag hört en massa skrönor, men jag VISSTE ingenting. Jag hade däremot en äldre scoutkompis som hade gjort lumpen på I5 i Östersund. Där fick man alltid gå en rejäl fjällvandring, berättade han.
Det var det enda budskap jag förde fram under min mönstring: Jag vill till I5. Att det skulle innebära att jag att jag måste utbilda mig till PBS:are som spanare sa mig ingenting, men det skulle ändå visa sig vara en lyckträff.