Då och då får jag frågor via mejl om olika färdvägar till fjälls. Ofta handlar det om Abisko. Jag har här kopierat in den senaste mejlkonversationen i detta ämne eftersom jag tror att det kan intressera fler. Denna gång handlar det om vandring med barn.
Tjenare Håkan,
Har med glädje läst igenom det mesta av dina berättelser om vandringarna i området runt Abisko.
Har så smått börjat ta med barnen (7 och 10 år) till fjällen på lite äventyr.
Förra året var vi tre dagar i kärkevagge och Trollsjön.
I sommar är tanken att vandra 4-5 dagar runt Abisko. Planen är väl i stort att gå:
1. Björkliden-Låktatjokkastugan (Tältplatser, svårighetsgrad)
2. Låktastugan-Latnjavaggi-
3. Mot frippes fall eller kårsavaggestugan
* Finns det tältplatser vid eller i närheten av fallet?
* Antar att det är mer tältplatser nere i dalen (lämpligare med barn, svårighetsgrad på dessa alternativa rutter)
4. Mot Abisko
* Följa Kårsavagge eller upp mot Njulla och liften?
* Hur bör man gå mot Njulla på bästa sätt?
Har med glädje läst igenom det mesta av dina berättelser om vandringarna i området runt Abisko.
Har så smått börjat ta med barnen (7 och 10 år) till fjällen på lite äventyr.
Förra året var vi tre dagar i kärkevagge och Trollsjön.
I sommar är tanken att vandra 4-5 dagar runt Abisko. Planen är väl i stort att gå:
1. Björkliden-Låktatjokkastugan (Tältplatser, svårighetsgrad)
2. Låktastugan-Latnjavaggi-
3. Mot frippes fall eller kårsavaggestugan
* Finns det tältplatser vid eller i närheten av fallet?
* Antar att det är mer tältplatser nere i dalen (lämpligare med barn, svårighetsgrad på dessa alternativa rutter)
4. Mot Abisko
* Följa Kårsavagge eller upp mot Njulla och liften?
* Hur bör man gå mot Njulla på bästa sätt?
Hej!
Vad kul att ha inspirerat till turer i detta område. Extra trevligt att du tar med era barn i så pass tidig ålder på vandringar. Min egen erfarenhet är att om man bara låter barnen bestämma tempo och rastplatser mm, så orkar de gå längre än man förväntar sig och de har roligare på färden.
De fyra delar som du har delat in färden i är mycket olika när det gäller svårighetsgrad rent fysiskt.
Del 1 är i det närmaste 10 km uppför med en höjdskillnad på ca 900 meter. Det är tufft.
Del 2 är ca 6 km i varierad (vacker) fjällterräng. En del upp i början men mycket ner mot slutet.
Del 3 (om jag väljer Frippes fall) är ca 3 km småkuperat
Del 4 ca 7 km småkuperat.
Här följer mitt förslag
Dag 1: Följ stigen från Björkliden upp mot Låktastugan, men gå inte ända fram. Låt barnen bestämma. Här kommer ett litet men... Jag har nämligen aldrig vandrat den där stigen. Jag är däremot övertygad om att det finns skapliga tältplatser. Mitt förslag är att du startar en tråd på Utsidan och frågar. Du kommer att få bra svar - jag lovar. (7 km?)
Dag 2: Gå upp till Låktastugan och ät var sin underbar våffla till lunch. De är magiska. Gå sedan söderut från stugan in i Guoblavaggi. Efter ett par km svänger ni upp - österut, till vänster - upp i det som kallas Harpasset. (Namnet finns inte på kartan.) Precis när ni kommit upp för den branta (men ganska korta) backen ska ni stanna. Uppe till vänster - ca 50-75 m från leden (dåligt markerad) gömmer sig en helt underbar tältplats som jag beskrivit ganska noga i en av mina Abisko-texter (jag tror det är den senaste). DÄR ska ni övernatta. (Ca 6 km)
Dag 3: Fortsätt ner i Latnjavaggi, och följ stigen förbi forskningsstationen. Om vädret är dåligt så följer ni den mycket branta och spännande stigen ner till Kårsavaggestugan. Men gör det bara i nödfall. Vid acceptabelt väder gör ni så här istället: Precis när stigen svänger till höger - över bäcken - så väljer ni att svänga vänster istället och vandrar på sviktande hedar fram till Frippes fall. Då och då under promenaden kan ni leta er fram till kanten och njuta av utsikten ner i Gorsavaggi. Det finns helt fantastiska tältplatser precis ovanför fallet, bara några meter från bäcken. Skickar ni ett foto därifrån till mig så får ni dessutom var sitt diplom. Är det en duschbild ni skickar så får ni diplom av ädlare kvalitet :-) (Ca 7 km)
Dag 4: Fortsätt österut ovanför dalgången. Gå gärna rakt över Slåttatjåkka och sedan fram till liften. Njut av färden ner. (Ca 7 km fram till liften)
Nej, det är inte ENBART för att få dela ut fyra diplom som jag förespråkar Frippes fall istället för Kårsavaggestugan. Dalgången är framförallt inbjudande från stugan och inåt. Ni kommer att färdas utåt och hamnar efter ett tag i björkskog som inte är speciellt trevlig.
Nå, om ni nu ändå väljer din ursprungliga plan så finns det flera ok tältplatser vid Låktastugan. Strax söder om forskningsstationen i Latnjavagge finns helt underbara möjligheter att tälta. Nere vid Gårsastugan är det värre. Öster om stugan har jag dålig koll, men inåt dalgången har jag tältat en dryg km väster om stugan.
Håkan
Just den här turen som du skriver om har vi nu gjort med våra tre barn, 7, 10 och 13 år gamla. Vi gav oss ut 8 juli från Björkliden.
Jag skulle vilja varna alla äventyrslystna föräldrar där ute. För oss var turen allt annat än den härliga upplevelse vi drömt om. Avstånden som anges stämmer inte, varje etapp är minst 2 kilometer längre. Barnen gav upp hoppet och lassade över sin packning på oss. Med all rätt. Sista sträckan, från fallet till liften på Njulla handlar om minst 12 km. Den sträckan är inte heller precis småkuperad, det är två berg som ska gås både nerför och uppför!
Överhuvudtaget fick vi erfara att snöläget i de här trakterna kan vara ganska besvärligt. Med vår packning, som nu också innefattade de yngre barnens, sjönk vi alltsom oftast igenom. Det tog på krafterna. Där inte snön utgjorde hinder rann smältvatten stundtals omöjligt att passera utan att blöta ner fötterna. Nej, extraskor har man inte med sig, och på kvällen blir det kallt.
Utöver detta förlorade vi täckningen redan 5 km från Björkliden. Det kan vara befriande. Men med barn med på vandringen är det knappast ansvarsfullt att ge sig ut på en så pass riskfylld tur under flera dagar. De hisnande vyerna orkade vi knappt se och fjällfloran låg kvar i ryggsäcken. Vandringen var milt uttryckt en kamp för att komma fram. Sista dagen ville vi alla bara hem.
Det är klart att barn ska få uppleva fjällvandring, det är underbart! Men någon måtta och sans får det väl ändå vara på äventyren. Jag är fylld av dåligt samvete för mitt bristande omdöme och jag hoppas att min lilla inpassning kan få annat vuxet folk att tänka en gång extra.
Först: Det var ju mycket tråkigt att er Fjällupplevelse blev en sådan katastrof.
Sedan: Så kan det gå.
Jag känner ju inte till er fjällvana, men man måste ju alltid vara beredd på att förutsättningarna kan förändras så att man måste ändra sina planer. Jag hoppas innerligt att denna upplevelse inte kommer att förhindra kommande upplevelser.
/Håkan
Vi valde att gå i andra riktningen, och att avsluta vid Låktatjåkka station. Mest för att få mer utför och mindre uppför. Men också för att vi hade som alternativ att gå ner till Trollsjön som avslutning, mer om det nedan. Vi gick för ca en vecka sen, alltså början på juli.
Vi har två barn, 8 och 10 år, som har en del erfarenhet av fjällvandring och att tälta. Ingen av dom är egentligen speciellt förtjusta i att gå långt och länge, men med rätt förutsättningar brukar det ändå gå bra. Man får räkna med att det tar tid, och går åt en del godis. Det gäller att hitta små knep för att avleda uppmärksamheten från den tråkiga vandringen (barn verkar inte fatta det härliga i att bara gå...).
Dag 1: Vi tog liften upp från Abisko och gick den föreslagna sträckningen baklänges till Frippes fall. Vi kom iväg ca 11:30 från liftens topp och var framme ca 17:00 inklusive ett lunchsstopp. Totalt ca 8 km. Ungefär halvvägs, på väg upp på kullen väster om Slåttatjåkka, var det ett ganska stort snöfält som vi ville undvika. Vi gick söder/under det och hamnade på en platå så att vi gick runt berget istället för över. Det var en perfekt väg. Jag skulle kanske inte föreslå den här sträckningen för den som inte har vana att navigera utanför lederna, men det säger sig liksom självt.
Det var verkligen en helt fantastiskt tältplats ovanför fallet! Och det blev en morgondusch :)
Dag 2: Vi fortsatte enligt förslaget (fast baklänges). Jag hann bli lite nervös för att vi skulle få problem att passera några av de vattendrag som är med på kartan men det var inga som helst problem. Vi anslöt stigen precis norr om vattendraget som rinner från Latnjajavri. Stigen upp förbi Latnjavaggi var inte så vältrampad som jag trodde den skulle vara. Inga problem att följa men inte heller att jämföra med en vältrampad led. Det är också en ganska ordentlig stigning upp till passet, och det var varmt. Dessutom var det ett antal snöfält som inte gick att runda. Egentligen inget problem i sig, men jag är inte jätteförtjust i att korsa snöfält som man inte riktigt har koll på. Sammantaget blev det en tuff dag. Totalt ca 11 km och 400 höjdmeter.
Planen var att gå till Låktatjokkastugan men vi hade som alternativ att sätta upp tältet tidigare om det skulle behövas. Väl över passet visade det sig att det var mycket mer snö. Det hade kanske gått att hitta en tältplats men vi körde på fram till stugan i alla fall, även om det tog mer tid än vi räknat med. Vädret och humöret var bra. Tyvärr var vi framme efter 16 och våffelserveringen var stängd, men vi kunde få läsk och chokladboll i alla fall. Vi tältade precis utanför stugan.
Dag 3: Låktatjåkkostugan till Låtktatjåkka station. Ett alternativ vi hade på bordet var att gå ner mot Trollsjön och ta en tältnatt till där. Men snöläget, i kombination med att dag 2 blev rätt tuff, gjorde att det inte kändes som ett alternativ. Det kändes helt enkelt för avancerat för att ta med sig barnen på. Så vi gick leden ner till vägen istället. Det var lättvandrat men 700 höjdmeter utför på 8 km är ändå en viss ansträngning. Vi lyckades få tag på en taxi tillbaks till Abisko, STF-stationen hade nummer till en taxifirma, svårt att hitta på nätet annars. Vi hade bussen vid 18-tiden som backup för att komma hem.
Totalt sett var det en väldigt lyckad tur! Så tack för förslaget, vi hade knappast hittat hit annars! Lite åt det tuffa hållet och lagom äventyrligt. Vi gick ju på 3 dagar, kanske borde vi satsat på en dag till och fått mer tid till tälthäng och vila. (T.ex letat upp tältplatsen vid Harpasset enligt förslaget).
Men jag förstår också att det lätt kan bli en för tuff tur, det är nog inget man ska ge sig på om man inte är en familj med viss fjällvana.
Ang. blöta skor så kör vi faktiskt med extraskor till barnen. Mitt tips är Crocs stövlar. Lätta och funkar förvånansvärt bra att gå i (i alla fall för våra barn). Kombinerat med ett par vanliga lätta gympadojjor från typ Stadium. (Vi har försökt med kängor till barnen men dom hatar "hårda" skor, dessutom blir dom ändå blöta. Bättre då med stövlar och extra strumpor.)
/Håkan