Bloggar > Majjens blogg

Majjens blogg

Lappuggla häckar i Närke!

Endast tre personer har sett lappuggleungar i sitt bo i Närke. Igår kväll var jag med om min mest fantastiska fågelobservation någonsin.

Tillsammans med Livskamraten och sonen/ornitologen promenerade vi genom snårig barrskog och över luriga våtmarker. Så öppnade sig skogen och vi kom ut på ett gammalt hygge. I bortre änden upptäckte vi en björk med ett rejält kråkbo. Kikarna riktades ditåt...

Först såg vi enbart honan, men svaga ljud hördes därifrån, vilket indikerade ungar. Efter ungefär tjugo minuters letande efter hanen - den borde finnas i närheten - ser vi plötsligt en ljudlös skugga som elegant seglar genom skogen i riktning mot boet. Den landar ett par meter därifrån på en avbruten tall. En gnagare dinglar från näbben.

Den sitter där i kanske en minut innan den tar den sista lilla turen fram till boet och lämnar sitt byte. Därefter glider han bort ett tiotal meter och landar på en tallgren och vänder ryggen mot oss.

Nu blev det förstås liv i boet. Två trollungar tittade upp. Honan hade hela tiden fullständig koll på oss.

Även hanen - som först tycktes ointresserade av oss - vred på huvudet 180 grader för att då och då spana åt vårt håll.

Efter en liten stund brer den ut vingarna - och då blir den stor! - och seglar iväg mycket nära marken och försvinner in i skogen längre bort.

Vi står kvar.  Kan inte se oss mätta. Det vi ser är den sydligaste svenska häckningen av lappuggla. Både hona och ungar tittar åt vårt håll, tämligen oberörda av den upphetsning vi känner...

Här finns ett tidigare möte med lappuggla dokumenterat.

Bilderna är förstås sonens. Gå gärna in på hans hemsida. http://www.magnusfriberg.com/

Postat 2013-06-15 09:29 | Permalink | Kommentarer (13) | Kommentera

Göljestigen Placerad på karta

Kilsbergens hembygdsförening har gjort iordning vandringsleden Göljestigen - en rundslinga på upp till 5 ½ km. Det låter kanske inte så märkvärdigt, men det är en mycket trevlig upplevelse. Det har fler än jag upptäckt förstås, så det gäller att planera noga.

Onsdagen den 5 juni var det marknadsafton i Örebro. Då är ALLA där. Dagen efter var det Sveriges nationaldag. Den brukar väl också firas på andra ställen än i skogen? Och mycket riktigt - vi var ensamma.

Vi befinner oss en bit norr om Frösvidal i Närke - på kanten till Kilsbergen. Inte långt här ifrån finns naturreservaten Trolldalen och Vargkitteln som jag skrivit om tidigare i denna blogg.

Leden bör vandras medurs. Från vändplanen/parkeringsplatsen går man över Göljebäcken på bron och tar sedan av till höger. En mycket lättgången stig slingrar fram inom såväl syn- och hörhåll från vattendraget.

Efter bara ca 400 meter kommer man fram till en ovanligt välordnad rastplats. Där finns rejäla bord och bänkar samt en stor eldstad.

Direkt efter rastplatsen svänger leden över på bäckens östra sida. Strax därefter kan man vika av tillbaka till P-platsen om man bara har tänkt sig att gå den kortaste slingan - 1 km.

Längs hela Göljestigen finns förvånansvärt många rastplatser iordningställda. Oftast handlar det om en eller ett par bänkar vid någon vacker vy.

Här vid Skinnarsågsfallet känns det helt naturligt att stanna till. Även om det inte syns på dessa bilder är fallet ett av Kilsbergens högsta och både vår och höst kan det forsa rejält här. 

Strax efter Skinnarsågsfallet tystnar vattnet plötsligt. Det flyter nu lugnt och stilla i sirliga meandrar. Efftekten är nästan öronbedövande.

Just på denna plats har man ordnat ytterligare en rastplats som upphöjts till meditationsplats. 

En liten bit norr om meditationsplatsen kan man välja att svänga av mot P-platsen. Denna mellersta slinga är 1,8 km lång. Perfekt för en dagstur med små barn.

Om man vill gå långt och fort är Göljestigen inte det rätta vägvalet. Hela upplevelsen bygger på att man har förmåga att gå sakta, stanna ofta, se och förundras.

På flera ställen längs stigen ser man rester av kolmilor. På ett ställe finns också resterna av en kolarkoja.  Det som i dag återstår är rester av eldstaden och några stenar efter grunden.

Strax innan Göljestigen ansluter till Bergslagsledens 9:e etapp går stigen fram på en körväg byggd på 50-talet för timmertransporter.

Denna mur håller upp sjön Göljans vattenmassor, men det har den inte alltid gjort. Våren 1951 brast dammen och vattenmassorna slet med sig allt i dess väg. Som tur var fanns inga människor i vägen.

Vindskyddet vid Göljan - Bergslagsleden etapp 9 - är välbesökt. Det är inte så konstigt. Det är ett av de trevligaste ställena längs hela leden. Ett problem är förstås veden. Den går åt snabbt och den som finns är inte alltid av bästa kvalitet. Vi fick kämpa en del innan vi var nöjda.

Det vakade en hel del ute i vattnet, vilket uppmärksammades av fler än oss.

Vindskyddet har kvällssol och vi kunde njuta av en fantastisk afton.

Morgonen därpå packade vi ihop våra saker och fortsatte vår led, som först var gemensam med Bergslagsleden.

Medan Bergslagsleden fortsatte österut så svängde vi sedan söderut på en grusväg.

Efter bara ett hundratal meter längs vägen finns Stora Överhänget - en mycket mäktig och inbjudande rastplats. Trots sin mäktighet är den lätt att missa om man inte är uppmärksam. Den ligger cirka 50 meter till vänster (öster) om vägen.

Ytterligare några hundra meter längre ner längs vägen passerar man Adlers källa som alltid innehåller friskt och gott vatten.

När leden lite senare lämnar grusvägen och svänger in i skogen, passerar man ett märkligt område. Det är flera stora klapperstensfält. Det var här Yoldiahavets vågor skvalpade för cirka 10000 år sedan.

Nu återstår det bara några hundra meter lättvandrad stig ner till P-platsen.

En artikel om denna tur är på gång och kommer väl att publiceras om någon vecka. Den innehåller en hel del mer fakta samt lite noggrannare väg- och sevärdhetsbeskrivning. Fler bilder dessutom.

Positioneringen gäller P-platsen.

 

Postat 2013-06-09 10:31 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Arkiv

Kategorier

Etiketter

Länkar

 

Logga in

Tips!