Bloggar > Majjens blogg

Majjens blogg

Vindskydden vid Långviken olycksdrabbade Placerad på karta

Försommaren 2011 läste jag i Nerikes Allehanda (NA) att ett av Friluftsfrämjandets tre vindskydd vid Långviken brunnit ner. Dessa vindskydd hade jag aldrig hört talas om och jag tog därför kontakt med Friluftsfrämjandet i Kumla. Utöver att beskriva hur jag skulle hitta till vindskydden berättade Bengt Carlsson att man tänkte bygga upp det tredje vindskyddet igen.

På sommaren begav jag mig dit. Platsen ligger på Långvikens västra sida, ganska nära "Stor-Tisaren". Strax väster om Hallsbergs kyrka tar man av söderut mot Tisarstrand och Skogaholm. Efter ca 6 km tar man höger mot Tisarstrand. Efter ytterligare ca 1 ½ km måste man ställa bilen vid en skogsbilväg till vänster. Följ skogsbilvägen österut till vändplan (ca 2 km). Följ sedan en orange markerad stig norrut ca 400 m.

Där hittade jag alltså två vindskydd, båda ca 2,5 x 4 m med altantak och kamin. Utanför fanns en eldstad med fast grillgaller och dåliga bänkar runt, samt en eldstad med bra bänkar men utan grillgaller. Två torrdass. Förråd med flytvästar och paddlar. Kanoter vid stranden. Inget vedförråd och inga redskap.

”Vildmarkslägret vid Långviken” sköts alltså av Friluftsfrämjandet i Kumla. Man kan boka lägret hos Kultur- och fritidsförvaltningen i Kumla kommun – 019-588106. Där får man uppgift om kostnad för hyra av kanoterna mm. Upplysningar om lägret kan man få av Bengt Carlsson, 019-236030. Av honom kan man beställa en broschyr om lägret.

Glädjande nog byggdes det nedbrunna vindskyddet upp i våras. Men... i dagens NA (2012-06-26) kan man läsa att ytterligare ett vindskydd brunnit ner på platsen. Det skedde någon gång under midsommarhelgen.

Man kan läsa om det här.

I tidningsartikeln står bland annat:

”Två kanoter finns också på platsen som allmänheten kan nyttja gratis genom att hämta ut nyckel vid turistbyrån i Kumla.”

 

Är det detta vindskydd...

 

...eller detta...

 

...som har råkat ut för samma sak som detta?

 

 

 

 

Postat 2012-06-26 21:08 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Djupdalshöjden - uppföljning

Efter mitt senaste besök i Djupdalshöjden skrev jag följande mejl till Länsstyrelsen:

Förra helgen var jag och Livskamraten i Djupdalshöjden. Vi övernattade i vindskyddet. Om du vill kan du läsa och se lite bilder här.

Jag saknar en lite bättre eldstad med grillgaller vid vindskyddet. Avsaknaden kan göra att man bryter kvistar till grillpinnar. Jag undrar också hur det är tänkt att stugan ska fungera. Kommer den att vara öppen för vem som helst när som helst eller ska man boka den på något sätt?

När jag vandrar på stigarna - både de som är färdiga och de som än så länge bara är markerade - så får jag en känsla av att det inte kommer att finnas någon rundslinga i reservatet. Det vore önskvärt. Det är trevligare att vandra runt - med enstaka utstickare - istället för att vandra fram och tillbaka. Att vandra rakt igenom medför fösrtås logistikproblem.

Hur som helst - ett trevligt område är det. Jag kommer att återkomma nästa säsong.

Nu har jag fått svar och en del frågetecken kan rätas ut:

Jättekul med ditt engagemang! Jag kan berätta att jag både har planerat in 2 rundslingor, mellanlänkar i ledsystemet på Djupdalshöjden, och kommer att ha ett möte med mina kollegor i morgon om hur vi skall göra stugan lättast åtkomlig för besökare. Vi har funderat på att antingen lämna den olåst och öppen för den som kommer först, eller ha ett bokningssystem där den är låst. Problemet är att hitta en nyckelvärd som bor tillräckligt nära. Jag har kontaktat Ställdalens naturstudieklubb som eventuellt kan tänka sig att ta en nyckel. Vi får se hur det går. Jag skall se om jag kan ordna ett grillgaller till vindskyddet. Tack dina synpunkter. Det är uppskattat!


Postat 2012-06-20 10:58 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Örebro läns tak - Djupdalshöjden Placerad på karta

I detta blogginlägg berättade jag bland annat om ett besök i Djupdalshöjdens naturreservat. Reservatet skapades 2007 och när jag var där i höstas, höll man på att skapa ett stignät i området. Efter kontakt med naturvårsverket fick jag reda på att reservatet skulle färdigställas 2012 (spänger över våtmarker bl a) samt att man då skulle lägga upp en nedladdningsbar karta på sin hemsida. För ett par veckor sedan mejlade jag en fråga om situationen och fick då till svar att det skulle dröja ytterligare ett år innan man hade möjlighet att göra klart det planerade arbetet. Trots det gjorde jag och Livskamraten ett besök förra helgen.

Bland annat så här beskrivs Djupdalshöjden på Naturvårdsverkets hemsida:

Djupdalshöjden är länets högsta punkt och kallas därför Örebro läns tak. Skogen är präglad av ett kargt klimat och långa, snörika vintrar. Vresiga träd med toppar brutna av snö bidrar till områdets vilda karaktär. I denna länets nordliga vildmark kan man med lite tur få se spår av både varg och lo.

Här finns mycket gammal skog. Stora delar är minst 100 år gammal och några granar är närmare 300 år. Trots det är skogen låg och träden tämligen klena på grund av hårt klimat och näringsfattig mark.

Mellan de skogsklädda höjderna slingrar sig en hel del myrmarker som alla ger en tydlig norrländsk känsla - till och med fjällkänsla - tack vare sin växtlighet. Vi stötte bland annat på dessa fjällväxter.

Uppifrån: hjortron, tuvull, rosling och dvärgbjörk.

Det finns mycket gott om döda träd i olika storlek och förruttnelsestadier. Det är bland annat därför detta naturreservat bildats. I (på) den döda veden trivs en hel del ovanliga svampar. Naturvårdsverket berättar att man kan finna stjärntagging, doftskinn, gräddticka och ullticka. Men mest unik är kanske förekomsten av gammelgranskål. Vi njuter dock mer av de vresiga träden - både levande och döda - än dess små parasiter.

Även djurlivet är tämligen rikt. Sparv-, pärl- och slaguggla häckar regelbundet liksom tretåig hackspett och tjäder. Under våra vandringar längs stigarna skrämde vi upp boråt tio tjädrar. Man blir lika rädd varje gång när det brakar till i skogen strax intill.

En annan sak att imponeras och förundras över är de magnifika myrstackarna. Sällan har jag sett så höga och spetsiga stackar.

Djupdalshöjden är beläget 10 km nordväst om Ställdalen, 2 km norr om byn Stora Kumlan. Det finns - förmodligen - fyra ingångar till reservatet. I den sydöstra delen av reservatet slingrar en skogsbilväg som slutar med en vändplats. Förra gången vi var här var det hit vi körde. Här börjar en led in i reservatet. Vi kan kalla den för östra ingången. Vi följde stigarna fram till den nybyggda Djupdalsstugan (mitt förslag till namn). När vi åkte där ifrån upptäckte vi längs skogsvägen ytterligare en startpunkt in i reservatet. Det får bli den södra ingången.

Denna gång startade vi vår vandring vid den västra ingången, strax norr om byn Älvhöjden. 

Stigen är tydligt orangemarkerad.

Det bär uppför direkt. Ganska snart kommer man upp på Kullen - en vacker utsiktsplats med rester av ett torn.

När stigen delade sig höll vi till vänster och kom så småningom upp på Hallmarkshöjden där ett nybyggt vindskydd ligger ovanför en mosse med de båda pyttesmå Mårtenstjärnarna.

Här har vi bestämt att vi ska övernatta. Nu lämnar vi bara det mesta av vår utrustning och ger oss längre in i reservatet. Vårt mål är att hitta den "skoterkoja" som ska finnas i den norra delen.

Vi låter stigarna leda oss österut. Efter ett par km tycker vi att vi börjar känna igen oss. Mycket riktigt. Efter en liten stund kommer vi fram till Djupdalsstugan.

En förändring har skett sedan vi var här i höstas. Här finns en flyttbar plåtgrill med fast galler. Stugan är emellertid fortfarande låst, så någon övernattning kan ännu inte äga rum här.

Vi fortsätter att följa stigsystemet och hittar så småningom en stig som svängar av norrut och leder fram till högsta punkten - 425 möh. Här finns en ovanlig byggnad och en fantastisk utsikt över de sydliga dalaskogarna.

Djupdalskojan är en 8-kantig byggnad. Utanför finns dass och vedförråd samt ett cementrör med fast galler för eldning. Invändigt är det väggfasta bänkar på sju av sidorna. De är tillräckligt breda att sova på. Under bänkarna är det packat med ved. I mitten finns en rejäl kamin med skorsten.

När man står och njuter av utsikten ser man att det går en vinterled upp för branten till kojan. Någonstans norrifrån kan man alltså ta sig hit med skoter eller skidor. Kojan ligger precis innanför gränsen till reservatet och det är enbart hit man får åka skoter.

Efter att nu ha dokumenterat de olika övernattningsmöjligheterna i reservatet så återvände vi till vindskyddet där vi tände eld, lagade mat och njöt av alla naturens ljud. Snart kröp vi ner i sovsäckarna i akt och mening att läsa en god bok. För min egen del blev det inte många sidor innan boken sjönk ner mot ansiktet...

Att tänka på:

  • Inte vid någon av övernattningsplatserna finns drickbart vatten. Vid vindskyddet och stugan finns myrvatten att tillgå, men vid kojan inget alls.
  • Vid vindskyddets eldstad saknas galler. Jag hoppas att det ingår i planerna. Det blir ett problem om man tänker sig att grilla. Vi är ju i ett naturreservat. Gör iordning grillspett innan ni går in i reservatet.

Positioneringen gäller vindskyddet.

Postat 2012-06-16 18:50 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

..ännu mer kärlek... Placerad på karta

Det är nationaldagsmorgon, eller... nästan inte ens det. Jag vaknar sakta ur min djupa sömn av att Livskamraten ger mig en puss på kinden. Mmmm... Som en Venus står hon där... lockande...

Aphrodite

Men... det Livskamraten lockar med - denna gång - är emellertid en snabb kopp kaffe och sedan en kort cykeltur. 

Vi cyklar in mot centrala Örebro -  mot slottet. När vi närmar oss ser vi en liten folksamling vid Storbrons norra fäste. Klockan är bara någon minut över 6. Vad är det som lockar?

Svaret är självklart: Venus-passagen. (Låter inte det lite väl anatomiskt?)

Föreningen Örebro astronomi bjuder alla som vill på en Venus-titt. Det dröjer 105 år till nästa gång hon passerar framför solskivan.

Vi var alltså där. Man kan ju inte vara säker på att får någon mer möjlighet. :-)

Postat 2012-06-06 08:00 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Tallars kärleksliv...

...har jag skrivit ett blogginlägg om tidigare. Nu har jag blivit än mer övertygad om att det finns saker som vetenskapen inte känner till. För visst har väl detta med kärlek att göra?

Först är man sprungen ur samma källa, sedan går man skilda vägar - länge - för att plötsligt och intensivt sammansmälta och därefter välja egna vägar igen.

Postat 2012-06-06 07:16 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Arkiv

Kategorier

Etiketter

Länkar

 

Logga in