Det är nationaldagsmorgon, eller... nästan inte ens det. Jag vaknar sakta ur min djupa sömn av att Livskamraten ger mig en puss på kinden. Mmmm... Som en Venus står hon där... lockande...
Men... det Livskamraten lockar med - denna gång - är emellertid en snabb kopp kaffe och sedan en kort cykeltur.
Vi cyklar in mot centrala Örebro - mot slottet. När vi närmar oss ser vi en liten folksamling vid Storbrons norra fäste. Klockan är bara någon minut över 6. Vad är det som lockar?
Svaret är självklart: Venus-passagen. (Låter inte det lite väl anatomiskt?)
Föreningen Örebro astronomi bjuder alla som vill på en Venus-titt. Det dröjer 105 år till nästa gång hon passerar framför solskivan.
Vi var alltså där. Man kan ju inte vara säker på att får någon mer möjlighet. :-)
Vad kul! Såg ni något? Verkar ju som ni hade en riktigt fin utrustning.
Jag var uppe tidigt, men det var altför mulet för att kunna se något.
Nästa gång?? Det blir väj någon av mina tallkottars tallkottars tallkottar!
Kanske.
Visst såg vi! En liten mörk prick som mycket sakta passerade solens röda skiva. Föreningen som ordnade titten hade en hel del olika kikare och annan utrustning som hjälpte oss att se tydligt.
Jag får väl vara nöjd med att ha sett den mörka pricken för 8 år sedan.
Vi var på Gotland då. Vi hade inte mörka glas men såg den projicerad på ett papper genom en kikare.
Ja, det var ETT av sätten. Bäst syntes det dock genom denna märkliga manick som syns på bilderna.
Det täcka könet och det otäcka ute så tidigt
Ja, det tog hela dagen att komma ner på jorden igen. ;-)