Eftersom den första delen av vår vandring blev lite kortare än beräknat (pga att vi inte lyckades vada Sieberjåhkå för vidare färd mor Rautåive) så hade vi några dagar att använda till något oplanerat. Den första dagen av dessa ägnade vi åt att leta efter den försvunna danske ynglingen uppe på Allak. Läs här. Sedan vi gett upp letandet slog vi läger en liten bit väster om Guossajavvre.
Nästa morgon började med en helkroppstvätt. Efter frukost och packning drog vi oss uppför slänten mot NV med sikte på rengärdet. Platsen för rengärdet hittade vi, men något staket såg vi inte till. Vi rundade den lilla sjön nedanför Skajdetjåhkkås nordöstra branter på dess västra och norra sida och fortsatte mot nordost. Vi vandrade genom det lilla ”passet” strax söder om sjön 1064. Därefter tog vi sikte mot den lilla sjön och utsiktskullen knappt 2 km österut.
Här var utsikten över Ahkka, Akkajaure och vidare in i Norge helt fantastisk. Vi satt länge och njöt. Därefter följde vi jokken söderut en knapp kilometer, till en av de mest fantastiska tältplatser jag nyttjat. Underlaget var mycket behagligt, utsikten bedövande och strax intill föll ett litet privat vattenfall som inbjöd till dusch.
Ahkka sticker upp på andra sidan Boalnotjåhkkå.
Utsikt västerut...
...och österut.
Morgonutsikten
Vilken fin tältplats! Tack för tipset, det kan vara bra att veta om man ska vandra i närheten där framöver.
Tack för din kommentar. Hoppas att du tar chansen nån gång.
Jag gav min röst till den där bilden i den här fototävlingen. Den hade nått, om det var avsiktligt vet jag inte, men den var outsägligt vacker i alla fall. Man vet ju ofta inte om folk har någon avsikt med sitt fotograferande längre eller om det bara ‘knäpps av‘-rakt upp och ned, allt eftersom vandringen fortgår. Ofta undrar man ju det, när vackra bilder dyker upp. Men det kanske ska vara så, att det blir som en överraskning.
Bilden du tog är mästerlig.
Att se en hel äng med smörbollar visar ju i alla fall att blomprakten vara slösaktig. Utsikterna uppe vid områdena där i trakterna är ju enastående i alla fall.
Aahhh... hur jag önskar att jag kunde hålla truten och bara suga åt mig av berömmet... Men... äras den som äras bör. Det är Livskamraten som tagit bilden. Och frågar man henne så var det definitivt inte fråga om någon slump. Hmm...? :-)
Tack för tips! :-) Samlar på god information inför sommarens stugvärdsskap uppe i Vaisaluokta.
Blev det någon vandring mot Hellemobotn?
/ Vänligen gun
Väl bekomme!
Nej, någon tur västerut blev det inte. Istället gjorde vi ett försök att bestiga Ahkka. Det blev bett par fantastiska dagar trots att vi inte kom ända upp.
Den texten hittar du här:
http://www.utsidan.se/cldoc/en-60-arig-gubbe-och-hans.htm