Bloggar > Majjens blogg > Vinter-Sarek 5: GPS-behovet ...

Vinter-Sarek 5: GPS-behovet förstärks

Denna dag skulle vi äntligen komma in i Sarek. Jag ville inte ta den "vanliga"  vägen från norr. Istället var jag inställd på att från Kisurisstugan fortsätta söderut för att sedan svänga in i Sierggavagge. Jag misstänkte att vi skulle få aningen av en "von oben"-känsla när vi kom till Ruotesvagge.

Helena och Oskar (GPS-paret, ni vet) skulle ta samma väg som vi från stugan, men de skulle inte svänga in i vår vagge, utan fortsätta söderut. De hade - något år tidigare - valt samma väg som vi och de gratulerade oss till ett bra vägval. Det var de som rekommenderade att vi skulle hålla oss på den västra sidan av bäckravinen och ta oss över den ganska högt upp (långt söderut). De hade försökt på andra sidan och tvingades ändå ner i ravinen.

Allting hade torkat och Anders hade förfärdigat våra nya tåhättor av gammal plastsäck och silvertejp. Helena och Oskar hade hunnit iväg när det var dags för oss att ge oss iväg.

Till en början gick det ganska lätt att välja väg. Vi hade så pass skaplig sikt att vi såg Kisuris till och från, men ju längre söderut vi kom desto mer dimhöljda blev bergen till vänster om oss. Terrängen i övrigt gav inga tydliga signaler om hur långt vi hade färdats. Vi bestämde oss därför att låta klockan bestämma vår  ungefärliga position.

När vi bedömde att vi började närma oss Sierggavagge började vi leta oss ner i bäckravinen. Vi var tvungna att backa en del, men vi hittade en ganska bra plats att ta oss ner.... och upp.

Väl uppe på andra kanten såg vi Helena och Oskar ta en betydligt besvärligare nedfart i ravinen. Vi stannade för att se att allt gick bra, men sedan vände vi näsorna österut.

Nu tätnade dimman framåt och åt sidorna. Bakåt hade vi sikt ännu en stund, men snart var vi inne i riktig mjölkdimma.

Vi hoppades att vi skulle lyckas hålla höjd på den norra sidan av dalgången, men det var näst intill omöjligt att orientera sig. Vinden tog dessutom i och det blåste allt hårdare i våra ryggar. Vindsäcken var nödvändig vid nästa paus.

Utan att egentligen ha några som helst bevis uppskattade vi att vi hunnit halvvägs in i dalgången när vi bestämde oss för att leta upp en acceptabel tältplats. Vinden i byarna var nu så hård att det var besvärligt att åka skidor trots att vi hade medvind.

Naturen erbjöd i stort sett inget vindskydd, så vi bestämde att hålla utkik efter någon större sten som skulle kunna hjälpa till med lä. Efter en liten stund såg vi en ganska stor sten en bra bit upp i sluttningen. Det var besvärligt att ta sig dit upp, men det var ett mycket bra val vi gjorde.

Just när det var dags att sätta upp tältet vräkte vinden på lite extra. Det kändes faktiskt som om den lekte med oss: Klarar ni det här? Den känslan förstärktes lite senare. När vi äntligen brottat tältet på plats, skottat upp snömuren och grävt ur absiden, då mojnade vinden nästan helt. Eller... det gjorde den kanske inte, men i förhållande till vad vi upplevt alldeles nyss blev tystnaden bedövande.

Även om vi inte visste exakt var vi befann oss så var vi överens om att vi - utan GPS - ändå hade gjort ett perfekt vägval. Vi smög oss verkligen in i dalgången och höll perfekt höjd.

Klockan var inte speciellt mycket när vi slog läger. När jag lite senare gick ut för att sträcka lite tältlinor upptäckte jag att det skymtade berg längre österut.

-Nu ser man Kisuris igen, meddelade jag Anders. Men vänta... fan... det är ju Niak!!!

Det klarnade nu ganska snabbt och utsikten ner i Ruotesvagge gladde verkligen. Så kraftigt hade vi missbedömt vår hastighet med vinden i ryggen. Vi trodde att vi hunnit halvvägs in i Sierggavagge. I själva verket var vi nästan på kanten till Ruotesvagge.

 

Positioneringen gäller vår tältplats.

Bild 1, 5, 7 och 8 Anders Onerup.

 

...och... tåhättorna? Joo... lite hade de nog hjälpt, men blöta om fötterna var vi båda två... mest jag...

 

Inlagt 2011-05-24 20:22 | Läst 13871 ggr. | Permalink
Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2011-05-24 21:23   Staffan Andersson
Jag har Alpinas skit-pjäxor... Rekommenderar systembolagets påsar närmast fötterna under dagen, när tältet slagits upp tas torra strumpor på.
 
Svar 2011-05-25 07:38   Håkan Friberg
Visserligen hade jag inga plastpåsar, men två par sockor hade jag förstås. Det ena paret hängde på tork mot kroppen under dagen och sedan i sovsäcken under natten tillsammans med sulorna (de var bara lite fuktiga då), så det funkade.
Anledningen till mina våta fötter var att mina (nästan) nya Madshus Glittertind hade spruckit!!! Inlämnade på reklamation förstås. Har inte fått besked än...
 
2011-05-24 23:39   fowwe
Vilket härligt äventyr! Men så kanske det inte kändes när vinden var som värst. Det här med att navigera i vit vintertjocka är ju inte det enklaste. Även om man tycker sig begripa vad kartan visar. Ni hade mer dimma än vi.

Jag lägger också märke till att båda era gäng bedömde det som bäst att ta er över ravinen med Sierggajåhkå. Förvisso är sydsidan flackare när man rundar Kisuris´ sydvästsida, men hade norra sidan varit så jobbig att hålla sig på? (Nej, nu förstår jag vad du menar, det var ravinen i Sjpietjavjåhkå ni korsade, förstås. Och sedan gick ni på norra sidan av Sierggajåhkå?)

En fråga till: var jokkarna öppna så att det flöt vatten i dem?
 
Svar 2011-05-25 07:47   Håkan Friberg
Visst var det Sjpietjavjåhkå. Jag var nog lite otydlig i min beskrivning där. Sedan följde vi mycket riktigt norra sidan av Sierggavagge.
Än så länge hade vi inte sett tillstymmelse till rinnade vatten.

I efterhand hörde vi att man utfärdat en klass 1 varning pga av blåsten. Jag tycker nog att vi klarade oss helt OK. Det hade däremot varit mycket jobbigt (omöjligt?) att färdas åt andra hållet.

Det kändes faktiskt som ett äventyr hela tiden. Även om jag ju vet att vädret växlar ganska mycket under 8-9 dagar i fjällen, så var egentligen min enda oro att Anders inte skulle få se hur fantastiskt vackra dessa trakter är. Tänk om vi skulle ha dimma hela tiden?
Att få krypa ner i sovsäcken efter att ha sett topparna på andra sidan Ruotesvagge kändes onekligen gott.
 
2011-05-25 07:42   Wolf25
Väntar ivrigt på fortsättningen.
 
Svar 2011-05-25 16:27   Håkan Friberg
Jag ska försöka dra på lite. Jag är i full färd med att planera dels en övernattning i stockvindskydd med mina elever (31maj -1 juni) och dels årets kajaktur på Västkusten (2-6 juni) så det är lite ont om tid... :-)
Angenäma bekymmer.
 
2011-05-25 15:05   dHANScan
Roligt att få följa Er genom gamla trakter. Sierggavagge vandrade jag i juli 09 samma väg och minns när Nijak kom fram. Även från branten på södra sidan av Sirggavagge är det fint. Jag var där på sommaren 04 - räknade fåglar på standardrutten där (nr 28H7c), som också Hans Fowelin hade gjort ett tidigare år.
På turen i 04 kom jag också - men i motsatt riktning - genom den där Sjpietjavjåhkå och förstod på samma sätt som de andra opponenter skriver, i början inte vad du mente med ravinen´där. Jag tyckte i 2004 det var bra att gå på västra sidan av jåkken från Skuollavallda til Kisurisstugan utom en bit med blockhav.
Om snö och GPS kan jag inte pråta med om
 
Svar 2011-05-25 16:24   Håkan Friberg
Jag vet ju inte hur bäckravinen längs Sjpietjavjåhkå ser ut på sommaren. Denna vinter var den bitvis lite otäck eftersom där fanns en del överhäng som var svåra att upptäcka i det disiga ljuset.
Och... jag ska försöka vara tydligare när det gäller vägvalen i mina kommande inlägg :-)
 
2011-05-25 18:01   thegedd
Riktigt spännande och lärorikt måste dessa vinterturer vara, ser "mycket" fram emot en så småningom. Och bra att du och ni andra skriver så man är lite förberedd.
Och temperaturen var behaglig....eller ?
 
Svar 2011-05-25 18:13   Håkan Friberg
De två första dagarna låg temperaturen på plussidan hela tiden. I och med att vi kom in i Sarek hamnade vi på minussidan - tack och lov. Kallast var nog en natt något dygn senare. Då hade vi uppskattningsvis 10-15 minusgrader. Lite senare under turen var det fortsatt minus på nätterna, men dagsmejan gjorde dagarna mycket behagliga.
 
2011-05-30 21:57   Öhrnell
Det är alltid lika spännande att läsa om dina äventyr. Av många skäl. Ett av dem är att de är bra att falla tillbaka på om man själv drabbas av otur, dåligt väder eller går vilse. Det ligger liksom en mental trygghet i att någon annan alltid haft det värre.
 
Svar 2011-05-30 22:23   Håkan Friberg
Ha-ha! Alltid kul att kunna bidra med NÅGOT. :-)
 
2011-09-07 21:41   andy69
Har oxå kört med plastpåsar runt foten/linern på min vintervandring..på så sätt höll sig yttersockan och kängan helt torr under alla 18 milen!
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

Position


Arkiv

Kategorier

Etiketter

Länkar

Logga in

Tips!