Bloggar > Majjens blogg

Majjens blogg

Årets första: Favorit i repris! Placerad på karta

Tvåsiffrig vinterkyla var ju utlovad, så vi väntade in den innan vi gav oss ut. Turligt nog hade också ett snölager hunnit lägga sig. Det var vindstilla och i det närmaste klarblå himmel.

Anledningen till vår tur var - förutom att njuta av bergslagsnaturen - att planera den traditionella julklappen till syster och svåger med flera.

Vi ställde bilen strax öster om Göljan och började med att gå fram till vindskyddet för att se om där fanns ved.

Sedan följde vi Bergslagsleden österut fram till ingången i naturreservatet Trolldalen.

Göljestigen har jag ju skrivit om tidigare. Vi hade en tanke att kombinera den med en tur genom Trolldalen.

En bit upp i Trolldalen finns denna imponerande jättegryta med en grotta längst in.

Den planen kommer troligen att revideras, för de nordligare delarna av den förkastningsspricka som utgör Trolldalen är sannerligen vild och vacker, men också mycket svårforcerad.

Det är verkligen såhär det ser ut i övre delen av Trolldalen.

Visserligen försvårade givetvis snön framkomligheten, med med tanke på att två förskolebarn kommer att följa med när julklappen delas ut så tror jag att vi måste tänka om.

Om man tittar på den karta över Trolldalen som finns på länken ovan, så ser man att det går en stig från norra spetsen. Den svänger av västerut och sedan söderut och passerar något som kallas Gårdsjötorp. Denna plats förtjänar egentligen ett eget blogginlägg, men det får bli en annan gång. 

När vi kom till Gårdsjötorp hade vi turen att träffa på Örebros kommunbiolog Mats Rosenberg med sällskap. Han är hjärnan bakom väldigt mycket sevärt i vår kommun, så även Gårdsjötorp.

Vi värmde oss en stund med en brasa i bergslagskaminen innan vi letade upp Bergslagsleden, vilken vi följde fram till Göljan.

Några få gånger när jag vandrat i vårt län har jag stött på andra övernattare när jag kommit fram till ett vindskydd. Det har dock aldrig hänt tidigare under vinterhalvåret. Varje gång har jag letat upp en annat plats att övernatta (vilket kanske säger något om mig som person). 

Jag och Livskamraten blev därför mycket förvånade när vi stötte på kocken, trädgårdsmästaren och arboristen Martin i vindskyddet. Han hade hunnit rulla ut sitt liggunderlag, huggit och späntat ved och tänt en liten eld. Han hälsade oss med ett "Hej. Här finns plats för oss alla" och flyttade undan sina saker åt ena kanten.

Än mer förvånad blev jag över min egen reaktion... Varför inte? Det var något i hans väsen som ingav ett lugn och en trygghet. I efterhand är det mycket svårt att peka på vad det var som gjorde att det inte kändes som ett "intrång" att ta plats i vindskyddet. Det handlar knappast om vad han sa, för vi pratade inte speciellt mycket med varandra. Kanske var just det en del av förklaringen?

Av min inledande beskrivning av Martin (kock, trädgårdsmästare och arborist) så kan man kanske tro att han berättade mycket om sig själv. Icke så. Det var tack vare mina nyfikna frågor som jag fick reda på en del om honom. Han visade inte heller något större intresse för vilka vi var. De frågor Martin ställde handlade nästan uteslutande om våra erfarenheter av viss utrustning, friluftsmat samt platser i trakten att besöka.

Livskamraten och Martin hade en del gemensamma intressen. Eftersom han var utbildad kock undrade jag hur det påverkade hans friluftsmat, varpå samtalet gled in på torkning av allehanda saker, vilket ju Livskamraten är duktig på. Samtalet gled också in på de få urskogar som finns kvar i Sverige. Som arborist var han förstås (?) intresserad av gamla träd. Även Livskamraten när ju sådana intressen. Flera år har hon deltagit i de inventeringar av rödlistade arter som finns i våra få urskogar.

Natten var stjärnklar och morgonen kom sakta smygande med en himmel som förändrades först från blåsvart till mörkblå och sedan med små rosa stråk i det blåa precis när det blev dagsljust.

Vi gjorde sedvanlig frukost innan vi packade ihop, vinkade hejdå och gick den korta biten till vår bil. Tankarna stannade hos Martin. Det finns nog en del intressanta o-berättade historier där.

Martin... hör av dig om du känner för det...

Postat 2016-01-05 16:38 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Arkiv

Kategorier

Etiketter

Länkar

 

Logga in