Bloggar > Majjens blogg > Årets första: Favorit i ...

Årets första: Favorit i repris!

Tvåsiffrig vinterkyla var ju utlovad, så vi väntade in den innan vi gav oss ut. Turligt nog hade också ett snölager hunnit lägga sig. Det var vindstilla och i det närmaste klarblå himmel.

Anledningen till vår tur var - förutom att njuta av bergslagsnaturen - att planera den traditionella julklappen till syster och svåger med flera.

Vi ställde bilen strax öster om Göljan och började med att gå fram till vindskyddet för att se om där fanns ved.

Sedan följde vi Bergslagsleden österut fram till ingången i naturreservatet Trolldalen.

Göljestigen har jag ju skrivit om tidigare. Vi hade en tanke att kombinera den med en tur genom Trolldalen.

En bit upp i Trolldalen finns denna imponerande jättegryta med en grotta längst in.

Den planen kommer troligen att revideras, för de nordligare delarna av den förkastningsspricka som utgör Trolldalen är sannerligen vild och vacker, men också mycket svårforcerad.

Det är verkligen såhär det ser ut i övre delen av Trolldalen.

Visserligen försvårade givetvis snön framkomligheten, med med tanke på att två förskolebarn kommer att följa med när julklappen delas ut så tror jag att vi måste tänka om.

Om man tittar på den karta över Trolldalen som finns på länken ovan, så ser man att det går en stig från norra spetsen. Den svänger av västerut och sedan söderut och passerar något som kallas Gårdsjötorp. Denna plats förtjänar egentligen ett eget blogginlägg, men det får bli en annan gång. 

När vi kom till Gårdsjötorp hade vi turen att träffa på Örebros kommunbiolog Mats Rosenberg med sällskap. Han är hjärnan bakom väldigt mycket sevärt i vår kommun, så även Gårdsjötorp.

Vi värmde oss en stund med en brasa i bergslagskaminen innan vi letade upp Bergslagsleden, vilken vi följde fram till Göljan.

Några få gånger när jag vandrat i vårt län har jag stött på andra övernattare när jag kommit fram till ett vindskydd. Det har dock aldrig hänt tidigare under vinterhalvåret. Varje gång har jag letat upp en annat plats att övernatta (vilket kanske säger något om mig som person). 

Jag och Livskamraten blev därför mycket förvånade när vi stötte på kocken, trädgårdsmästaren och arboristen Martin i vindskyddet. Han hade hunnit rulla ut sitt liggunderlag, huggit och späntat ved och tänt en liten eld. Han hälsade oss med ett "Hej. Här finns plats för oss alla" och flyttade undan sina saker åt ena kanten.

Än mer förvånad blev jag över min egen reaktion... Varför inte? Det var något i hans väsen som ingav ett lugn och en trygghet. I efterhand är det mycket svårt att peka på vad det var som gjorde att det inte kändes som ett "intrång" att ta plats i vindskyddet. Det handlar knappast om vad han sa, för vi pratade inte speciellt mycket med varandra. Kanske var just det en del av förklaringen?

Av min inledande beskrivning av Martin (kock, trädgårdsmästare och arborist) så kan man kanske tro att han berättade mycket om sig själv. Icke så. Det var tack vare mina nyfikna frågor som jag fick reda på en del om honom. Han visade inte heller något större intresse för vilka vi var. De frågor Martin ställde handlade nästan uteslutande om våra erfarenheter av viss utrustning, friluftsmat samt platser i trakten att besöka.

Livskamraten och Martin hade en del gemensamma intressen. Eftersom han var utbildad kock undrade jag hur det påverkade hans friluftsmat, varpå samtalet gled in på torkning av allehanda saker, vilket ju Livskamraten är duktig på. Samtalet gled också in på de få urskogar som finns kvar i Sverige. Som arborist var han förstås (?) intresserad av gamla träd. Även Livskamraten när ju sådana intressen. Flera år har hon deltagit i de inventeringar av rödlistade arter som finns i våra få urskogar.

Natten var stjärnklar och morgonen kom sakta smygande med en himmel som förändrades först från blåsvart till mörkblå och sedan med små rosa stråk i det blåa precis när det blev dagsljust.

Vi gjorde sedvanlig frukost innan vi packade ihop, vinkade hejdå och gick den korta biten till vår bil. Tankarna stannade hos Martin. Det finns nog en del intressanta o-berättade historier där.

Martin... hör av dig om du känner för det...

Inlagt 2016-01-05 16:38 | Läst 14794 ggr. | Permalink
Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2016-01-05 20:39   peilot
Ja, en fin morgon var det liksom resten av dagen. Jag hoppas ni njöt lika mycket som jag av snö och stillhet! Vänliga hälsningar.
 
Svar 2016-01-06 10:11   Håkan Friberg
Stillheten la sig väl när vi hade lämnat Göljan? :-)
Du var ju intresserad av fler områden att besöka i länet. Om du klickar på mitt namn så att du hamnar på "min sida" på Utsidan så hittar du längst ner till höger mina "Bokmärken". Där har jag samlat en del turer och utflykter i länet.
Du kan också klicka på fliken "Artiklar". De flesta av mina artiklar handlar om fjällturer, men några texter handlar om vandringar i länet: Postleden, tre texter om Nittälven, Göljestigen, Kindla, Malingsbo-Kloten samt Silverleden.
 
2016-01-06 08:25   äventyrssugen
Jag gillar det inledande "Vi väntade in den tvåsiffriga kylan" Det säger ju också en del om er. Kul med möten som blir så oväntade. Det är lite magiskt det där när man instinktivt känner att man har beröringspunkter med varandra.
 
Svar 2016-01-06 10:17   Håkan Friberg
I vanliga fall brukar jag inte vänta in kylan. Den brukar ju finnas ändå vintertid. Men i år hade jag verkligen en längtan med tanke på hur milt det varit hela december.
Oväntade möten ute i naturen tillhör några av livets glädjeämnen. Att träffas just utomhus borgar väl för att det finns åtminstone nååågot gemensamt.
 
2016-01-06 11:01   peilot
Jo, tystnaden la sig som bomull över snön:-) Fint, då ska jag läsa, jag tänkte snart ta mig ut igen på lite längre tur, förhoppningsvis innan snön försvinner. Kanske stöter vi på varandra igen!
 
2016-01-07 12:20   thegedd
Fin liten tur där man känner igen sig...nu längtar jag ut. Nyss hemkommen från lillsyrran i Arjeplog (-36 i natt / -30 nu) och det är väl så att man "vänjer" sig med kylan ? Men nu är det inte så kallt (-18) tyckte hon en dag när vi skulle gå ut.
 
Svar 2016-01-07 17:44   Håkan Friberg
Förstår att du känner dig som hemma. Vet du vad? När jag såg att någon redan fanns vid vindskyddet så tänkte jag direkt: Det är Jesper! Jag kunde inte tänka mig att det fanns fler som kunde tänka sig att övernatta vid dessa temperaturer. Fel hade jag. :-)
 
2016-01-08 13:17   Pär Berglund
Trevlig berättelse och underbara bilder från Göljan. Jag var själv där och tältade tisdag, 5/1, natt strax efter er och jag hade heller inte räknat med att stöta på någon mer som var lika tokig som mig men framåt kl:18 på kvällen kom det två killar ur mörkret med pannlampor som hade planerat att sova där även de. De gick dock vidare då de skulle bli totalt 4 st och ville inte tränga sig på.
 
Svar 2016-01-08 14:52   Håkan Friberg
Helt makalöst! Vilken trafik! Men det ÄR ju en fantastisk plats. Den lockar till besök även vintertid.
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

Position


Arkiv

Kategorier

Etiketter

Länkar

 

Logga in