Under mina färder i mitt hemlän - Örebro - stöter jag med jämna mellanrum på olika typer av lämningar från våra förfäder. Dessa har börjat intressera mig allt mer och det händer numera ganska ofta att jag planerar mina turer och övernattningar utifrån dessa.

En speciell typ av lämningar som intresserat mig den senaste tiden är alla de ristningar som finns på stenar och berghällar runt om i länet. Utöver ett antal runstenar har Örebro län har inga kända ristningar från vår forntid. De ristningar man hittar här dateras från 1700-talet och framåt. 

Med ett undantag vet man inte säkert vem eller vilka som utfört ristningarna. De kallas med ett gemensamt namn för "vallareristningar" eftersom man antagit att det varit vallpojkar som utfört dem. Detta kan delvis vara sant, men knappast för alla. De flesta ristningarna utgörs av bokstäver (initialer) och årtal, men det finns också flera som har ganska avancerade symboler och bilder.

En sak som slagit mig när jag stött på ristningar i länet är hur oskyddade och dåligt omhändertagna de är. Inom några år kommer de att vara nerslitna eller övervuxna om inget görs. Livskamraten och jag hade denna helg ambitionen att göra något åt detta, och utrustade oss därför med rotborste och for iväg i riktning mot Klockarhyttan för att besöka två olika ristningsområden som helt eller delvis är övervuxna. När vi kom fram blev vi mycket glatt överraskade över att riksantikvarieämbetet hade satt upp pinnar och plastband vid ristningarna och det syntes tydliga tecken på att de påbörjat friläggningsarbete. Våra rotborstar kunde ligga kvar i ryggsäcken.

Den första ristningen vi besökte var Kyrkstenen. Det är en ristning som visar hur Närkes Kils kyrka såg ut innan ombyggnaden år 1909. Traditionen berättar att det var kyrkobesökare långväga ifrån som brukade rasta vid den kvadratmeterstora stenen.

Nästa stopp blev i skogarna mellan  Klockhammar och Blankhult. Här finns två stora områden med ristningar och även här pågick arbete i riksantikvarieämbetets regi.

Utöver dessa båda ställen har jag tidigare besökt tre olika ristningsområden. Vid Saxhyttefallet strax norr om Grythyttan finns ett sådant område. Här hittar man en bild av Grythyttans kyrka, en solursliknande ristning samt det äldsta årtalet - 1702. Strax intill dessa ristningar låg Grythyttans avrättningsplats där den sista avrättningen ägde rum år 1833.

Mellan Degerfors och Karlskoga - på östra sidan av Möckeln - hittar man den - enligt mitt tycke - intressantaste ristningen. På en berghäll finns en mängd bokstäver, tecken och mönster av olika slag samt en mycket vacker runslinga. Dessa ristningar är dock mycket hårt slitna. Bland annat kan man se att  någon kört med en crosscykel rakt över hällarna. Detta handlar troligen inte om  medveten förstörelse, för en stig går i stort sett rakt över ristningarna. Jag hoppas innerligt att riksantikvarieämbetet gör en insats även här.

De enda ristningarna som man säkert vet vilka som utfört är de som finns uppe på Lekhytte klint. Här uppe finns fundamentet till ett brandbevakningstorn. De som tjänstgjorde här på 40- och 50-talen roade sig bland annat med att rista in sina namn i berghällen, till exempel "113 Krohn 1940". 

Det sägs också att här ska finnas en ristning föreställande en Volvo PV, modell 1947-48. Den har jag inte hittat.

Om någon vill ha mer exakt vägbeskrivning till någon av dessa platser så är det bara att höra av sig.

Positioneringen gäller ristningarna mellan Blankhult och Klockhammar.