Bloggar > Majjens blogg

Majjens blogg

Födelsedag i Djupdalshöjden. Placerad på karta

Djupdalshöjden är ett av de senaste tillskotten av naturreservat i Örebro län (bildat 2007) och det är sannerligen något utöver det vanliga. Det ligger avigt till - längst upp i norra länsdelen - men det är väl värt ett besök. Dels finns där vacker vildmark, men det som framförallt lockar en friluftsnisse som jag är de fina lederna med sagolika övernattningsmöjligheter.

Faktum är att två personer har undrat om jag verkligen ska berätta om dessa ställen på nätet. Kan det inte finnas en risk att det utnyttjas på "fel sätt". Jag tar risken. Jag har redan tidigare skrivit tre blogginlägg om detta område.

Nummer 1   Nummer 2  och   Nummer 3 

Detta var tänkt att bli det första vinterbesöket, men våren har ju gjort entré och i trakten runt Örebro finns inte en flinga. Vi - jag, Livskamraten och Ornitologen - ville ändå chansa på att fira min födelsedag lite vintrigt. Vi lastade bilen med snöskor, ryggsäckar och pulka och gav oss iväg. Lite beklämda kände vi oss allt när vi passerade Kopparberg och började leta oss vidare mot Nittälven. Nästan ingen snö!

Men - trots sitt namn är Djupdalshöjden ett av länets högst belägna områden, till stora delar över 400 meter, och det är känt för att vara snörikt. Och här fanns snö.

Så här mycket barmark på ett och samma ställe såg vi enbart vid P-platsen. Enligt Länsstyrelsens broschyr om Djupdalshöjden finns det tre ingångar, men vintertid kan man räkna fyra. I reservatets norra del finns en koja/stuga som ägs av en skoterförening. Hit går det skoterspår norrifrån som är lätta att följa. Kojan finns inte markerad på kartan, men den ligger precis på gränsen till reservatet strax NO Hjortronsbergshöjden.

Vi valde dock den västra infarten. Detta berodde till en del på att vi då skulle få en längre tur, men också på att de övriga startpunkterna finns vid betydligt mindre vägar, med risk för bristfällig snöröjning.

Vår första paus tog vi uppe på Kullberget. Därifrån har man en riktigt fin utsikt mot sydost. Som synes av bilderna var vädret helt underbart. Det var den första soliga dagen på många, många veckor. Kanske månader?

Att detta är en tjäderrik skog står utom allt tvivel. Vi såg säkert hundra högar med spillning under tallarna. På vissa ställen var det så tätt att man kan misstänka att mossen i närheten fungerar som spelplats. Vi såg dock inga tjädrar under vår vandring, men både järpe och orre.

Efter drygt 2 ½ km kommer man fram till vindskyddet vid Hallmarkshöjden. Är man där på sommaren finns brunt vatten att hämta i de små Mårtenstjärnarna. Sommartid rekommenderar jag att man tar med sig vatten oavsett vart inom området man tänkt sig. Det finns ett par bäckar, men ingen av dem innehåller aptitligt vatten. Vintertid med fräsch snö så klarar man sig, förstås, men det var tur att vi tagit med vatten. Den snö som fanns kvar var bemängd med skräp.

Vindskyddet är gemytligt. Där finns ett vedförråd och ett grillgaller över eldstaden.

I början är leden mycket kuperad, men efter hand planar den ut. Vi passerade en del blöta stråk och små vattendrag. Någon gång var vi tvungna att plumsa i, men för det mesta kunde vi ta oss runt.

Vi utförde också en del balansövningar i den högre skolan.

Härligast var att ta sig över myrarna. Solen värmde ordentligt...

... men det tar på krafterna att gå med snöskor...

Det är mycket tätt mellan fotomotiven i Djupdalshöjden.

Till  slut kom vi fram till denna ljuvliga och märkliga lilla stuga. Byggnaden till vänster är ett rejält vedförråd med yxa, såg och huggkubb. Ute "på gården" finns en fin eldstad med grillgaller. Lägg också märke till solpanelen.

Solpanelen driver taklampan och ett antal sänglampor. I "vardagsrummet" finn en lätteldad kamin och en mycket innehållsrik köksavdelning med kastruller, porslin och bestick. Det är tillåtet för sex personer att övernatta - fyra i mycket bekväma sängar (med kuddar) och två på bänkar med värmande sitt-/liggunderlag.

I ena hörnet finns en vattentoalett med duschhörna som.... Nä-nä. Utedass förstås.

Vi njöt i solen.

Jag har alltså blivit avrådd av ett par privatpersoner att skriva om denna stuga. De hyste en oro över att detta skulle kunna bli ett "tillhåll". Jag tänker att länsstyrelsen knappast har rest denna stuga för några få. Den ligger dessutom så till att det knappast är troligt att någon orkar släpa hit stora ölkassar. Dessutom finns här inget dricksvatten. 

Enkel lunch med presentöppnande. Paketen visade sig bland annat innehålla cykelhandskar, makrilldrag och en hel del litteratur.

Födelsedagsmiddagen bestod av marinerat lammkött, rotfrukter i ugn och ett gott vin.

Kvällen avslutades med ett fågel-quiz i Ornitologens regi. Bilden föreställer en kärrsnäppa.

Morgonen därpå tog vägen förbi skoterkojan i områdets norra del. Det är en åttkantig byggnad. Inuti finns en rejäl kamin och bänkar runt om.

Nu lämnade vi lederna och tog oss västerut över myrarna, fram till vägen mot Yxsjöberg. Därmed hade vi nått slutet på denna födelsedagstur.

Positioneringen gäller stugan.

Postat 2014-03-16 00:00 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Vindskydd i Närke. Placerad på karta

I november månad 2009 satt jag och Vandringskompis T i vindskyddet i Grönsjöbäcken - Bergslagsledens fjortonde etapp - och planerade kommande äventyrligheter.

Det var där och då som jag bestämde mig för att leta upp och dokumentera samtliga vindskydd i Närke. Uppgiften har sedan dess vuxit. Jag upptäckte snart att väldigt många lockande vindskydd strax norr om Örebro faktiskt ligger i Västmanland och inte i Närke. Så jag utvidgade mitt revir till hela Örebro län.

Senare fick jag ytterligare svårigheter med begränsningen. Områden som till exempel Malingsbo-Kloten och Tiveden ligger till en del i Örebro län och till en del i andra län. Skulle jag då strunta i de vindskydd som ligger strax utanför länsgränsen trots att de så uppenbart hör till "mitt" område?

Nej. Så nu har jag bestämt. Jag har skaffat samtliga terrängkartor som behövs för att täcka hela Örebro län. Alla vindskydd som finns inom kartornas täckningsområde ska få ett besök.

Fast... ska jag bara besöka vindskydd...? Jag har ju stött på ett ganska stort antal kolarkojor, öppna stugor och till och med fågeltorn som fungerar alldeles utmärkt att övernatta i. Så... visst sjutton ska alla de också få besök!

Nu har jag alltså hållit på med detta letande och uppsökande i mer än fyra år och detta är vad jag har dokumenterat:

163 vindskydd lämpliga för övernattning.

109 vindskydd som mer är att betrakta som rastplatser.

22 kojor som går bra att övernatta i.

8 kojor som klassas som rastplatser.

27 stugor som man kan övernatta i (några kanske borde klassas som kojor)

8 stugor som är att betrakta som raststugor. En del är låsta nattetid.

4 fågeltorn/gömslen där jag skulle kunna sova gott.

19 dito som åtminstone bjuder lite regnskydd.

Summa 360 platser om jag inte räknar fel. Dessutom känner jag till uppemot 30 ställen som jag ännu inte har besökt.

Det egendomliga är att det inte tycks ta slut. Så sent som i torsdags stötte jag ihop med en person som frågade mig om mitt friluftsintresse. När han hörde mig berätta om förra helgens tur och övernattning i Skärmarbodabergen frågade han:

- Har du varit vid Larssjön i närheten av Nora?

- Eh... nää...

Men det har jag nu. En liten fiskesjö med tre vindskydd och en koja.

Och så har jag ju hittat en del grottor som mycket väl kan fungera som övernattningsplatser - åtminstone i finväder.

Jag har lagt positioneringen mitt i sjön.

Postat 2014-03-01 17:18 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Arkiv

Kategorier

Etiketter

Länkar

 

Logga in