Bloggar > Majjens blogg > Är Kellog´s ett bra ...

Är Kellog´s ett bra varumärke?

År 1988 ägde jag fortfarande inget tält. På mina tidigare vandringar hade jag oftast hyrt ett Tarfala ryggås-tält hos Heimers i Falun.

Det hade gått några år sedan jag var i fjällvärlden senast. Vi hade fått barn - först en son och senare en till - och andra friluftsaktiviteter hade tagit över. Nu var emellertid äldste sonen 10 år så det kändes som om det var hög tid att introducera fjällen för honom. Men, vilket tält skulle vi ha?

Nu började kupoltälten bli allt vanligare och jag var väldigt sugen på ett sådant. Heimers i Falun hade upphört med sin uthyrning men jag hade inte råd att köpa något, så jag la ut några långrevar och hoppades på napp. Och det kom från ett mycket nära håll. Dagarna innan jag gick på sommarlov tog Mats - fritidspedagog på ett fritids i min skolas omedelbara närhet - kontakt med mig och berättade att de hade beställt ett kupoltält till sitt fritids. Han lovade på rak arm att jag kunde få låna det mot att jag ställde upp och följde med dem ut och tältade vid något tillfälle nästa termin.

Självklart! Mats lovade att ringa mig så snart tältet anlänt... Det dröjde... och dröjde...

Dagen innan (!) vi tänkte ge oss iväg ringde Mats. Han hade lagt in tältet på katedern i mitt klassrum. Det var bara att komma och hämta. Vi insåg att det var lika bra att låta det ligga kvar till dagen därpå och åka förbi skolan på vägen upp till fjällen. Det kändes onödigt att göra den extra resan just då när vi ändå hade en massa packningsbestyr att sköta.

Så var det äntligen dags. Tältet låg där det skulle. In med det i bilen och iväg! Första anhalt var mina föräldrars sommarstuga i södra Hälsingland. Tidigt, tidigt dagen därpå bar det iväg mot Ljungdalen.

Vi valde att vandra uppför slalombacken för att så snabbt som möjligt komma upp på kalfjället. Svetten lackade redan från början, men snart ökade vinden och svalkade våra pannor. Mörka moln började samlas runt omkring, så vi beslutade att slå upp tältet redan vid Stortjärnens strand.

Av med packningen och fram med tältet! Det var grågrönt men hade något rött mönster på ena sidan. Två långa tälstänger gick hur lätt som helst att sätta upp eftersom de var så mjuka och följsamma.

Så stod tältet där... med mönster på ena sidan... nämligen detta:

Det var med en viss förvåning och en ökande misstänksamhet som jag betraktade tältet. Gick det här att lita på? Var det bra att tältbågarna var så mjuka? Borde tältsnörena vara så korta?

Då kom regnet. Dags att krypa in. Trångt var det, men vi somnade snart trots att vinden ryckte i linor och tältduk. Jag sov gott tills...

- Pappa! Pappa! Tältet har ramlat. Jag blir blöt!

Jag vaknade med ett ryck och fick en känsla av panik. När jag stack ut huvudet ur sovsäcken var det något som pressade och tryckte rakt mot ansiktet och hur jag ansträngde mig fick jag inte bort det mer än någon sekund. Sen kom det tillbaka. Det tog en stund innan jag förstod att det var tältduken som låg platt efter marken och "limmade" fast oss mot underlaget. Åt andra hållet - läsidan - kunde jag se hela tältet ligga och fladdra som en "droppe" som ville falla i vindriktningen.

Jag ålade mig ur sovsäcken. Regnkläder var inte att tänka på. Jag tog istället av mig i enbart kalsonger och... ja, någonting måste jag ju haft på fötterna... och tog mig ut. Herregud! Det var ju inget tält längre! Jag gjorde allt jag kunde för att spänna tältlinorna och därmed höja tältet, men det lyckades bara marginellt. Linorna var alldeles för korta och tältbågaran dessutom på tok för mjuka. Konstigt att de inte knäckts?

Enda lösningen (om man nu kan se det som en sådan) var att göra det ÄNNU trängre i tältet. Jag baxade helt sonika in våra ryggsäckar inne i tältet och reste dem mot vindsidan. Sedan la vi oss och tryckte mot ryggsäckarna. På detta sätt lyckades vi faktiskt sova oss igenom några timmar innan vinden så småningom mojnade och regnet upphörde.

Resten av veckan var vi bättre förberedda men vädret var också mer skonsamt.

Det dröjde länge innan jag funderade på ett kupoltält igen, men faktum är att det var ett sådant som så småningom blev mitt första privata tältinköp. Jag minns så väl känslan när jag satte upp det för första gången och hur min puls steg när jag upptäckte ett rött mönster på den ena av de grågröna sidorna...

Puh...

Positioneringen gäller förstås tältplatsen.

Inlagt 2012-05-16 18:41 | Läst 27032 ggr. | Permalink
Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2012-05-16 19:11   äventyrssugen
Tack Håkan. Du har gjort min kväll till en god kväll:-)
 
Svar 2012-05-17 07:39   Håkan Friberg
Det gläder mig. Hoppas att långhelgen fortsätter på samma sätt.
 
2012-05-16 21:20   OBD
Härlig berättelse som är så kul skriven så man kan tro att den är litet kryddad. ;-)
Tack ska du ha!
 
Svar 2012-05-17 07:41   Håkan Friberg
Va? Tror du att jag skarvar? Hmmm...? Inte mycket, faktiskt.
KÄNSLAN är sann i varje fall. :-)
 
2012-05-16 22:26   Anders_sthlm
Hej!
Ja det får verkligen en att tänka på ett och annat. Inte minst, att tacka produktutvecklare att utvecklingen inom utrustning kanske går framåt.
Men, att minnas är ju samtidigt att vandra bakåt på något vis.
Härligt och kul med tokigheter.
 
Svar 2012-05-17 07:48   Håkan Friberg
Fördelen(?) när man "vandrar bakåt" är att man TROR att man vet var man hamnar. Men... det ena minnet väcker det andra. Mitt första egna tält - som jag nämnde i texten - fick ett abrupt slut. Det minnet dök upp nyss... Kanske ett kommande blogginlägg.
 
2012-05-17 08:42   greenjuice
Roligt :-) Jag har länkat din berättelse på Twitter. Det var bra skrivet :-)
 
Svar 2012-05-17 09:45   Håkan Friberg
Tackar! All publicitet lär ju vara bra publicitet. :-)
 
2012-05-17 12:21   fowwe
De där Tarfala-tälten var ju inte så dumma trots allt. Jag köpte mitt första nya fjälltält för bara 3 år sedan. Tarfala har hängt med ända tills nu.
Men det är väldigt underhållande att läsa om era (miss)öden, kul att du berättar om dem. Kelloggs är säkert bättre på att göra flingor än tält.
 
Svar 2012-05-17 16:00   Håkan Friberg
Det är ju imponerande att ditt Tarfala hängde med så länge. Numera hajar man ju till riktigt ordentligt när man stöter på ett ryggåstält i fjällen.
Jag skulle tro att ditt sista antagande håller...
 
2012-05-17 21:26   Stiffmeistern
Hmmm kelloggs kom till under drottning viktoria. Ägg och skinka ansågs öka potensen och sexlusten och kysket var en dygd under det viktorianska styret i england. Faktum är att styret tryckte på att ta fram ett livsmedel som skulle dämpa sexlusten hos folket och det blev då kelloggs flingor som skulle göra det. Det var till och med så att män lät operera bort hela könet då det ansågs så skamligt att känna lust. Kanske därför ditt tält vek sig??
Stiffe
 
Svar 2012-05-17 22:31   Håkan Friberg
:-) Oanade kunskaper blomstrar på Utsidan.
Givetvis måste du ha rätt i ditt antagande!
Undrar vad Fjällrävens historia är?
 
2012-05-18 09:24   Stiffmeistern
Vi får väl undersöka fjällrävens historia.
Jag och sambon skulle tågluffa 1988 och jag hade ett endukstält för 199kr inköpt på ICA sedan året innan. Allt gick bra tills vi var på väg hem och tältade i Salzburg. Det började regna som fanken och mitt i natten pissade vattnet in bokstavligt talat. På morgonen fick vi hänga upp allt i ett träd på tork. Trotts det tillbringade vi några dagar i Zell am See men då sken solen. När vi kom hem köpte vi ett nytt tält direkt?
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

Position


Arkiv

Kategorier

Etiketter

Länkar

Logga in