Idag började det blåsa... medvind...
Vad bra! kanske någon tycker? Njaaee...
Så här är det: Jag är ingen god skidåkare. Det är egentligen det som är hela problemet. Anders var, om inte oberörd av dagens förflyttning, så inte långt ifrån. För mig var det den jobbigaste skidtur jag någonsin gjort.
Förutsättningarna var följande: I stort sett hela dagen bar det svagt utför. Dessutom en hel del på skrå. Det var ofta isigt och vi hade hård medvind. Det innebar att det gick alldeles för fort för mig.
Jag plogade, tvärställde, plogade och tvärställde hela tiden. Till sist tyckte jag att det var så otäckt att jag satte på mig stighudarna. Jag har kickerskins, dvs korta hudar bara under trampet. De är jättebra i uppförsbackarna, men var verkligen inget vidare utför. Ibland nöp den ena till, vilket fick mina skidor att korsas och mer än en gång stod jag på öronen. Men jag vågade ändå inte ta av dem.
Jag var helt slut redan halvvägs.
Vi fortsatte mot sydost och svängde sedan österut så att vi kom in i den nedre delen av Gråsjödörren. Där tog vinden i makalöst. Vi tog oss in mellan Rensnävet och Mossalassfjället - genom Salpehkendurrie - och sedan vidare österut norr om de hundratals Falkvåltjärnarna.
När farten var som högst upptäckte vi plötsligt... Snön! Var var den?
Går det att ta sig igenom här? Det gör det nog...
... eller...?
Vi kryssade länge fram och tillbaka, men till sist gick det inte längre. Vi blev tvungna att bära vissa bitar.
Sedan vi kommit upp på Döllvålen började vi leta efter tältplats. För det mesta lutade det en hel del samtidigt som snön var mycket hård eller också saknades snön helt. Det tog ett tag för oss att hitta en acceptabel plats, men till sist hittade vi en... precis i Storådörrens nedre öppning.
Och jäklar vad det blåste genom dörren! Hårda nordvästliga vindar klämdes ihop mellan bergsmassiven och träffade oss och vår utrustning.
För första gången har jag satt upp ett tält i mycket hård vind. Det var spännande! Och lärorikt. Vi klarade det bra, men jag var tvungen att verkligen sätta i klackarna ordentligt i snön när vinden tog tag i tältet. Nästa gång vi packar tältet ser vi till att den del som ska sättas fast först finns närmast påsens öppning för att inte vinden ska slita iväg hela ekipaget.
Vi skottade upp snö för att inte vinden skulle få tag.
(Den här bilden ljuger. Den är tagen på morgonen då vädret åter var fint.)
De första timmarna i tältet var mycket blåsiga. Efter hand mojnade det tidvis, men plötsliga och intensiva stormstötar på 5-10 sekunder återkom och ruskade om oss och väckte oss abrupt vid ett flertal tillfällen.
Postioneringen gäller tältplatsen. Titta gärna på kartan och ändra så att man ser terrängformationerna. Det SYNS verkligen att det är ett dramatiskt område.
Fjällen kan verkligen överraska, snöfritt,man tror ju inte det är sant. Det verkar varit en bra tränings tur.
Nu fick ni ju träna i både besvärligt före och besvärligt väder. Det är kul att åka skidor när det är hårt och fint men om det börjar gå för fort förvandlas det roliga snabbt till skrämmande.
Hoppas ni får fortsatt trevligt på turen och att det blir lite mer snö.
Intressant att få ta del av dina erfarenheter!
Det låter som om du skulle ha haft en bob med broms och ratt istället för skidor i början av dagen. Fallhöjden blir inte så stor, och så kan man ju bromsa med fötterna när det går för fort.
Finns det bob i UL-utförande?
Snön såg läskigt blank ut.
Så ni fick riktigt bra träning inför turen.Få upp tält i storm bör man nog ha testat innan det är "på riktigt"(men vaddå er tur nu är väl också på riktigt).
Det lär väl sällan vara så barblåst i Sarek på våren som i Jämtlands blåsdörrar.
Håkan - hör med Peter - han kanske kan skruva ihop en...
Bra träning, både skidmässigt och tältuppslagarmässigt ser jag. Kul att det gick bra!
Förresten, skulle vara skoj att se turen på karta!
Färdspår kommer snart.
Uj vilket väder. Lite läskigt vart det nog när det slet och drog i tältet...eller....
/H
Visst Helena, men värre skulle det bli.