Bloggar > Majjens blogg

Majjens blogg

Överraskningarnas sjö - Holmsjön - Bergslagsleden etapp 1 Placerad på karta

Om man tänker sig att vandra Bergslagsledens första etapp mellan Kloten och Gillersklack så har jag ett förslag på en extra slinga - knappa fyra kilometer lång - som garanterat höjer vandringsupplevelsen till en ny nivå.

Cirka fem kilometer väster om vindskyddet vid Lilla Kroktjärn passerar Bergslagsleden sydspetsen av Holmsjön. Precis när man sänkt sig ner till sjön kommer man fram till en stigkorsning. Bergslagsleden fortsätter vidare västerut och efter knappa fyra kilometer är man framme vid etappmålet i Gillers klack.

Precis i stigkorsningen finns en träskylt uppsatt. Den kan nog vara svår att upptäcka om man kommer från Gillersklack-hållet, men kommer man från Kloten syns den tydligt: GRÄNJE. Den pekar åt höger - norrut.

Jag och Livskamraten kom vandrande här i helgen och vi bestämde oss för att ta reda på vad Gränje var för ställe. Något borde där finnas eftersom någon brytt sig om att sätta upp skylten.

Stigen - eller snarare den gamla körvägen - leder oss norrut med Holmsjöns strand inom synhåll. Vägen är mycket lättvandrad och inbjudande. Efter ungefär fyrahundra meter kommer en gammal traktorväg ner från branterna i öster. Den passerar vår väg och leder ända ner till sjön. Vi följer med och nere vid vattnet finns en liten fin sandstrand. Någon har arrangerat bord - i form av en kabeltrumma med parasoll och vaxduk - och sittplatser runt om. Det ser riktigt inbjudande ut. Vi tror dock inte att detta är GRÄNJE, och går därför tillbaka till vägen längs sjön och fortsätter norrut.

Efter ytterligare drygt femhundra meter kommer vi fram till en liten vägkorsning. Den väg vi går på viker av en aning mot nordost, men till vänster går det en väg som har fått ett namn och en ny fin skylt. Dock inte ett ord om Gränje.

Eftersom Tjingelingvägen leder närmare vattnet väljer vi att följa den. Efter bara hundratalet meter ser vi en byggnad. Och vilken byggnad sedan! Och titta där! På grillplatsen! Och vad tusan... Vad är det här för ställe?!! Det bara måste vara GRÄNJE, även om ingen namnskylt är uppsatt.

Man har byggt ett "långhus" med torvtak. Golvet består av sand. Den enda inredningen är ett jättelikt långbord med fasta bänkar. Det är byggt av mycket rejäla stockar. Här finns plats för minst tjugo personer.

Utanför långhuset har man byggt den mest magnifika grillplats jag någonsin skådat. Den är byggd av huggen granit och även här får det plats minst tjugo personer.

Nere vid sjön finns en alldeles nybyggd brygga. Den är prydd med svenska flaggor. Vi fick en känsla av att här hade man nyss haft en fest - kanske en invigning?

Invigning? Eller kanske en offerfest till asagudarna? Mellan långhus och grillplats finns nämligen en drygt två meter hög träskulptur som troligen föreställer asaguden Tor. Det var sannerligen inget hastverk. Den har fått ett eget fundament av granit och är förankrad med en rejäl järnbalk. Statyn är helt klart avsedd att stå där - länge.

Soptunnan i närheten var proppfull med ölburkar...

När jag kommit hem googlar på Gränje och stöter då på ett stall Gränje i Grängesberg som sysslar med shetlandsponnyer.

Om man rör sig rakt norrut från Gränje så stöter man på en traktorväg efter cirka trehundra meter. Den klättrar upp och ner för höjderna och blir allt mer en skogsbilväg. Vägen delar sig på ett par ställen, men det är bara att hålla vänster varje gång så kommer man till slut till den nordvästligaste änden av Holmsjön. Det enda som förvånade något efter vägen var att vi passerade stora grustag som verkade ganska nyligen använda. Så här långt in i skogen och med ganska smal och dålig bilväg?

Vid Holmsjöns nordvästände - precis där vägen snörper av sjön - finns ett ganska slitet vindskydd med en egendomlig byggnad strax intill. I efterhand uppskattar jag höjden på byggnaden till ungefär fem meter.

På "nedervåningen" fanns endast en trälåda med gammal säd. Det för ju tankarna till viltmatning. Men sedan fanns ju också en tudelad "övervåning" med plats för ett par övernattare. Märkligt.

Ännu märkligare var kanske att där låg ett stort upplag med impregnerat virke. Uppenbarligen ska här byggas nytt, men vad?

Vi stannade ett tag och plockade lite blåbär. Plockandet ledde mig ut på en liten udde i sjön alldeles intill vindskyddet. När jag rätade på ryggen ett tag lät jag blicken glida längs trädtopparna på andra sidan sjön. Då får jag syn på något egendomligt. Högt uppe på en bergshöjd sticker det upp ett stort antal jättelika pålar/stockar. Mellan dessa är någon form av bygge påbörjat. En stuga? Den verkar förvånansvärt stor med tanke på läge och vägar.

Jag bestämmer mig för att gå dit upp. På kartan kan man se att en skogsväg följer Holmsjöns västra strand. I verkligheten finns också en väg som klättrar uppför sluttningen åt sydväst. Jag följer denna väg och ser snart att det verkligen är ett enormt bygge på gång uppe på höjden. Men vad?

Vägen går i en stor kurva upp till byggplatsen. Här har man påbörjat bygget av ett jättelikt utsiktstorn(?) med basmåtten 17 x 7 meter!

Än så länge finns där två våningar, men stolparnas höjd skvallrar om att det ska byggas högre. När vi besökte platsen fanns inget tak på den översta våningen. Första våningen hade dessutom egendomligt låg takhöjd. Jag - med mina 173 cm - slog huvudet i tak/golvbjälkarna ett par gånger.

De båda golven bestod av glest virke. Man har alltså inte tänkt att golvet ska isoleras. Det kanske mest häpnadsväckande är kanske ändå att man har börjat sätta upp stolpar för ytterligare en byggnad med samma imponerande mått som den första.

Avståndet mellan dessa båda torn är mindre än två meter! Det ser helt galet ut! Ska de byggas ihop?

Detta bygge förklarar såväl det nyligen använda sandtaget vi såg på vägen, som virkesupplaget nere vid vindskyddet.

Livskamraten kände sig helt säker på att detta måste vara ett skrytbygge för kungens jakt i Malingsbo-Kloten.

Jag ber er: Studera bilderna och försök ge mig en vettig förklaring till vad det är som händer runt Holmsjön. 

Vad händer i Gränje?

Vad är det för typ av byggnad som står precis bakom vindskyddet vid Holmsjön?

Vad ska de båda Holmsjötornen användas till?

Till sist: För att ansluta till Bergslagsleden igen följer man vägen längs Holmsjöns västra sida. Snart lämnar vägen sjön. Vid vägslutet går man sedan rakt mot söder cirka tvåhundra meter så kommer man ut på leden igen.

Positioneringen gäller vindskyddet vid Holmsjön.

Postat 2016-08-14 16:14 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Jag är inte helt nöjd med sommarens fjällvandring 3

Jag går här och mår ganska gott. Sent igår kväll kom jag på vad det var för problem med mitt bankkort (se del 1 och 2) vilket gjorde att jag kunde sova mycket gott och länge. Nattens tältplats gick inte heller av för hackor. Jag slog upp tältet inom synhåll från den kåta som ligger strax nordväst om den punkt där Måskoesjåhke korsar leden mellan Umasjö och Syterstugan. På andra sidan jokken tornde Norra Storfjället upp sig.

Vädret är lite lurigt. Det ser ut att kunna bli lite regnskurar, så jag har fäst regnskyddet längst ner på ryggsäcken så att det går snabbt att dra upp det.

Stigen jag går på är mestadels lättfunnen och lättvandrad. Då och då förlorar den sig ut i våtmarker. Då får jag leta min egen väg, men snart nog kommer jag upp på torrare mark och då står det inte på förrän fötterna trampar stig igen.

Jag tar det mycket lugnt. Ofta stannar jag för att njuta av omgivningarna. Det händer också att jag stannar bara för att jag ser en sten som ser ut att ha lagom sitthöjd. Någon enstaka gång stannar jag till för att ta ett foto. Som till exempel när jag stöter på ett ovanligt praktfullt renhorn.

Det är inte så ofta jag hittar renhorn av denna storlek. När det sker så är det aldrig nära en led. De horn som hamnar där plockas väl snart upp av någon vandrare. Detta horn ligger mycket riktigt på ett ställe där stigen letat sig ut i en våtmark och försvunnit.

Dagens mål är att komma nära Viterskalstugan. Tanken är att under morgondagen ta mig upp i Viterskalet för att hitta en tältplats så långt in som möjligt. Därifrån har jag sedan tänkt göra en kamvandring.  Först på tur stod dock Syterstugan som jag når efter drygt fem kilometers vandring.

När jag vandrar har jag vissa rutiner för att göra livet enklare. En banal sådan är att jag alltid har mobilen i den lilla ytterfickan längst ner på vänster sida på min Matrix. Den har resårstängning. Där vilar den säkert och är samtidigt lätt att få tag på. Därför blir jag MYCKET förvånad när jag på Syterstugans veranda upptäcker att fickan är tom. Hur är det möjligt? Jag känner mig i det närmaste 100 procent säker på att jag inte glömt den någonstans. Att mobilen skulle ha ramlat ur fickan känns inte heller sannolikt, men något av dessa alternativ måste ha hänt.

Jag försöker dra mig till minnes när jag använde mobilen senast. Det var ju när jag fotograferade det stora renhornet och det var ju alldeles i början av dagens vandring. Cirka fem kilometer bort.

Stugvärden försöker komma med en del råd. Jag lyssnar och ratar dem ett efter ett. Det är ingen mening med att leta igenom hela ryggsäcken. Chansen är noll att jag skulle ha stoppat den i någon annan ficka. Jag måste trots allt ha glömt den eller också har mobilen ramlat ur fickan, hur osannolikt jag än tycker att det är.

Jag försöker hålla mig så lugn som möjligt. En borttappad mobil är väl inte hela världen? Jo! Det är nämligen så att i mobilfodralet finns också STF-kort, körkort, bankkort och alla de kontanter jag tagit ut - ett antal tusenlappar. (Se del 1 och 2.)

Så jag är MYCKET nervös när jag börjar vandra tillbaka i mina egna fotspår. Ryggsäcken lämnar jag i stugvärdens förvar och sedan bär det iväg.

Jag anstränger mig att komma ihåg alla ställen jag stannat på. Dessa platser letar jag igenom mycket noga. Dessutom letar jag runt alla andra stenar som ser ut att ha bekväm sitthöjd. Men... ingenting. 

Så småningom närmar jag mig det område där jag funnit renhornet. Det ligger ju någonstans i våtmarkerna och alltså i stiglös terräng. Kommer jag att hitta det?

Det tar mig en avsevärd tid att leta igenom hela detta våtområde, men till sist ger det resultat. Därborta ligger verkligen renhornet. Jag känner mig nu helt säker på att jag kommer att hitta min mobil strax intill - men icke!

Jag känner mig som förlamad. Utan något egentligt hopp vandrar jag sakta tillbaka mot Syterstugan. Jag när ett mycket litet hopp att jag ska upptäcka min mobil, men jag fortsätter att gå runt alla tänkbara rastplatser - och en del otänkbara.

Stugvärden möter mig på verandan. Han ser på min uppsyn att jag inte hittat mobilen. Jag vet inte för vilken gång i ordningen jag rätar upp ryggsäcken och förklarar för honom att mobilen ALLTID ligger i den här fickan med resår, varpå jag sticker ner handen och... hittar mobilen! Hur är det möjligt??

Det visar sig att mobilen faktiskt inte ligger i sin ficka. Men den ligger innanför en resår. Jag har av misstag tagit regnskyddets resår för fickans!

Att försöka beskriva de känslor som sköljde över mig i den stunden är omöjligt. Jag kände ett stort behov att få prata, så jag stannade ett par timmar på Syterstugans veranda och hade ett mycket intressant samtal med stugvärden Stefan, som visade sig komma från ett litet samhälle strax utanför Örebro. Det visade sig också att vi hade en del gemensamma bekanta.

Och den fortsatta vandringen? Hur blev den? Inte som jag hoppats. Mitt krånglande med först bankkort och sedan mobil sög lite musten ur mig. Dessutom gjorde vädret allt för att förhindra en kamvandring. Vädret vann.

Blev då INGENTING under denna vandring så som jag hoppats? Jodå. Nu har jag beklagat mig tillräckligt. Nästa gång jag sätter mig vid datorn blir det roligare.

Postat 2016-08-08 13:21 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Arkiv

Kategorier

Etiketter

Länkar

 

Logga in