Igår - söndag - skulle det äntligen bli av. Fågelskådarsonen har flera gånger pratat om en spelgalen tjädertupp som han kände till. Nu äntligen bar det iväg för att få se spektaklet. Sonen har varit där vid flera tillfällen och bl a spelat in en mycket fin film som han skickat in till Mitt i naturen. Vi får väl se om den dyker upp. Dök upp gjorde emellertid inte den spelgalna tuppen denna gång. Den var borta. Typiskt! Vi hade ju ändå åkt 5-6 mil. Måtte den bara inte ha fallit offer för någon människa!
- Ja men pappa, du kan väl alltid åka och titta på berguvarna vid xxxxxxx istället. De syns där varje kväll med sin unge.
OK. Det får väl bli det i brist på Tjäder. Så vi åkte dit. Men den var OCKSÅ borta. Jag är nog inget bra skådarsällskap...
Men så vände det idag. Här hemma - i Örebro - var fåglarna hemma. Jag och Livskamraten tog en långpromenad runt fallen i Karlslund, och där såg vi minst fyra par forsärlor och ett par drillsnäppor. Och som grädde på moset - just när vi står på den översta bron och tittade på forsärlorna - så svischar en metallic-safirblå kungsfiskare förbi under bron och försvinner nedströms. Ungefär fem minuter senare kom den tillbaka samma väg.
Att så lite kan göra mig så glad! Bilden nedan är dock tagen vid ett annat tillfälle.
Härligt att se att du är på blogghugget igen. Det var ju lite väl tyst från dig ett tag.