När jag hittade mina gamla anteckningar från min 50års-tur visste jag först inte om och hur jag skulle publicera dem. Så här i efterhand är jag mycket glad att jag gjorde det och att det blev en artikel. Den fick ett oväntat positivt bemötande. Utöver de kommentarer som kan läsas i anslutning till artikeln har jag fått en del mejl och personliga meddelanden via Utsidan. Jättekul!
Med positivt bemötande menar jag denna gång att många tycks ha fått upp ögonen för att det kanske inte är så märkvärdigt att göra en liknande tur. Man måste inte ha tränat mängder innan. Det räcker långt med friluftsvana i största allmänhet. Då känner man sin kropp tillräckligt.
Vi kände oss inte "tuffa" under turen. Tvärtom. Ibland kände vi oss som Bambi på hal is. En av anledningarna till att vi alltid startade så tidigt på morgnarna var rent psykologisk. Vi visste att alla andra skulle åka mycket fortare än vi. För att inte hamna på efterkälken - och känna oss så mycket sämre än alla andra - stack vi iväg först istället. Ett visst säkerhetstänk spelade också in. Det kändes skönt att veta att det kom duktigt folk i våra skidspår.
Längsta etappen var ju 2 mil. Det är verkligen ingen lång sträcka på skidor. Vi tyckte dock att dagen från Alesjaure till Tjäktja var lite väl... otäck. Eller snarare: Den skulle kunna ha blivit. Det blåste ju rejält och yrde snö. Ibland var det lite svårt att se nästa ledmarkering. Men det vi blev observanta på var att den som gick främst ofta inte hörde om den bakom pratade - eller ens ropade. När jag gick främst hände det att jag hann ifrån Livskamraten en bit. En gång när jag vände mig om såg jag henne inte först. Om allt detta hade kombinerats: Hård vid med tät yrsnö, jag går för fort och mister synkontakt, vi ser inte nästa ledmarkering - ja, då skulle det ha kunnat bli otäckt. Men, vi upptäckte det och bestämde oss för att ha synkontakt vid varje ledmarkering när det yrde som mest. Dessutom bestämde vi oss för att ta med var sin visselpipa på kommande vinterturer.
Denna erfarenhet fick oss att känna att vi inte skulle vilja ha med oss några andra på denna typ av äventyr. Det skulle inte kännas bra att "ha ansvaret" för andra när det låg så pass nära att vi själva skulle ha gjort fel.Idag - några år senare - känner vi inte alls på samma sätt. Vi har fått lite större vana och känner oss därmed inte så ängsliga (fel ord?). Idag försöker vi istället locka med oss andra nybörjare.
Håkan
Positioneringen gäller den kämpiga backen upp mot Tjäktjastugan.
Under min första skidtur (samma sträcka) så råkade vi ut för samma väder, fast mellan Abiskojaure och Alesjaure. Som tur var så var vi fem stycken så vi kunde hela tiden ha synkontakt mellan varandra så att vi inte riskerade att tappa bort leden. Men spännande var det.
2 dagar senare satt vi vid Tjäktjapasset i strålande solsken, en upplevelse som jag kommer att minnas för resten av livet!
Eftersom jag förflyttar mej bättre och lättare på skidor än på något annat förekommande sätt men trots det ändå aldrig varit på nån turskidtur,så är jag full av beundran för alla som i likhet med dej "bara åker iväg"-och har det så trevligt,i olika terräng och väder.
Har aldrig varit iväg på någon vintertur men måste naturligtvis nångång - mycket lockande. Och som du skriver så behöver man ju ej "tränat mängder innan". Oj, vad nervös jag varit många gånger innan olika avfärder. Det lustiga är att allt verkar ordna sig bara man kommer iväg - vilket verkar vara det största "hindret", att så att säga få tummen ur.......tid, pengar etc.....
Har upplevt samma sak i 20 sekundmeters motvind över Alesjaur. Gubben hörde inte fast jag skrek och då var jag precis bakom. En lärdom rikare blev vi.
Jag har som en dröm att någon gång komma upp och änen gång göra en skidtur.Men jag har en upplevelse i min gröna ungdom där vi överraskades av en snöstromVi gick från en klarblå himmel till full snöstorm med noll sikt på en timme .Vi fick göra kedja mellan kryssen
Ligger i startgroparna för en längre tur i vinter....får se om vi lyckas genomföra den........några barn måste "omplaceras" under turen, några klarar sig hemma själva under tiden....... ;)