Så var det då dags att testa pulkdragning "på riktigt". Det var aningen svårt att skapa stämning och förväntan på hemmaplan eftersom vårfåglarna kvittrade och snön hade lyst med sin frånvaro sedan lååång tid tillbaka. Men Storulvån öppnade välkomnande sin vita vinterfamn.
Närkes Naturvandrare - det är namnet på mitt företag.
Just nu är min primära verksamhet att planera leddragning och att föreslå förändringar och förbättringar (broar, vindskydd, spänger etc) för att öka tillgängligheten när det gäller friluftsliv i länets nordliga delar - främst Nittälvsdalen.
Ett andra projekt är att besöka och dokumentera samtliga gratis övernattningsmöjligheter i länet. Det handlar om vindskydd, kolarkojor, stugor, lador, grottor med mera.
För det tredje guidar jag gärna små grupper i bergslagsnatur/kultur.
Närkes Naturvandrare
c/o Håkan Friberg
Postmästaregatan 49
70378 Örebro
073 2112 466
narkes.naturvandrare@gmail.com
Jag är Fjällvandrare - såväl sommar som vinter - oftast i de nordligare fjällen. Har på senare år utvecklats från dalkrypare till "enkeltopp-letare". Paddlar havskajak en gång om året dagarna runt Kristi himmelfärd. Ger mig då och då ut på cykelsemester - främst i Sverige och i våra grannländer.
Jag tycker att det är svårt att gradera min "aktivitetsnivå". Jag är ute mycket och borde därför klassas som "röd", men är absolut inte sportig. Jag är "grön" i så måtto att jag vill ut ännu mer.
Tycker om att skriva om mina upplevelser i naturen, men är för slö (dum?) för att lära mig göra en hemsida. Glad över möjligheten att publicera på Utsidan.
Läs gärna - och kommentera - mina Artiklar (dvs vandringsberättelser) och min Blogg (se ovan). Titta också gärna in på mina bokmärken. De finns uppräknade längst ner till höger. Där försöker jag göra lite reklam för vårt lilla - men innehållsrika - landskap, Närke.
Ibland under mina vandringar får jag för mig att filma lite. Dessa filmer läggs upp på youtube där jag kallar mig utsidanmajjen:
http://www.youtube.com/results?search_filter=0&suggested_categories=19&search_query=utsidanmajjen
Vill så mycket mer än jag förmår... och tiden går...
Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Långfärdsskridsko, Litteratur, Paddling, Snöskovandring, Skrivande, Släktforskning, Musik
Etiketter:
Länkar:
Maj
2022:
Maj, Augusti
2020:
Juli, September, December
2019:
April, Maj, November, December
2018:
April, Augusti
2017:
Januari, Mars, April, Augusti, Oktober
2016:
Januari, Februari, Juli, Augusti, November
2015:
Januari, Februari, April, Maj, Juli, Augusti, September, Oktober
2014:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Augusti, September, Oktober, November, December
2013:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, Oktober, November, December
2012:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, November, December
2011:
Februari, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, December
2010:
Januari, Februari, April, Maj, Juni, Augusti, September, Oktober, November
2009:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, November, December
2008:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, November, December
2007:
September, Oktober, November, December
Testosteronstinna jämtar? Fördomar på skam.
Jag funderade ett tag på vilken rubrik jag skulle sätta på denna text. "Vinter-Sarek 3" var vad jag först hade tänkt, men Jämtland på vintern förtjänar mer än att enbart fungera som träning för Sarek. Jag älskar de jämtska vinterfjällen.
Fjälltur med skadad arm?
Ibland går inte saker och ting precis som man tänkt sig. Pulkan är i stort sett packad - ryggsäcken likaså. Planerna var klara: Storulvån - Tjallingen och sedan mot nordost upp i Bunnerfjällen via Västra Bunnerskalet. Därefter inga fasta planer - låta väder, ork och lust bestämma...
Och så går hustrun och skadar högerarmen... Hon är nästan helt kraftlös. Ja,ja - vi får se... Biljetterna finns ju så till Storulvån kommer vi i varje fall... Imorgon kväll bär det iväg.
Nyårslöften 2008? Nej - men ett löftesrikt år...
Jag såg i en tråd här på Utsidan att planeringen är i full gång för många. Visst - för mig också. Det ser ut att kunna bli ett innehållsrikt år:
1) Om snön kommer: Ett flertal skidturer/övernattningar i Kilsbergen tillsammans med A för att träna och trimma in materiel inför nästa års vintertur i Sarek. Jag måste snart bestämma mig för vilket kök jag ska ha. Angenäma problem.
Den här gången gick ingen vilse... men tälten blåste omkull.
Det blev en fjällvandring till innan muck. Utan att ha önskat eller valt på något sätt, så hamnade jag som PBS:are inom spaning. Det innebar att efter grundutbildningen med tillhörande fjällmarsch på I5 i Östersund, så skulle jag upp till KavKAS (på K4:s område) i Umeå för fem månaders spanarutbildning. Utbildningen var oerhört friluftsbaserad. Jag stornjöt under alla fem månaderna. Dessutom var det inte helt fel att återvända efter specialutbildningen heller. I samband med alla större övningar - och senare även rep-övningar - fick vi alltid agera fiende, vilket innebar att vi skötte oss själva, utan högre befäls inblandning.
För att på något sätt "sätta nivån" på utbildningen i Umeå, så tog man ut oss på en fjällvandring. Jag tror att det var redan andra eller tredje veckan. (Namn och andra kartuppgifter härrör från det "grönsaksblad" i skala 1:100000 vi använde oss av.) Vi åkte 903:or upp till Hemavan, och mycket förvånande fick vi ta skidliften uppför slalombacken. Vi vandrade sedan mot NV, förbi Näsbergstjärnen till Mittibergtjärnen där vi övernattade.
350 fältjägare vilse i fjällen!
Jag valde till sist den fega vägen... Jag gjorde lumpen. När jag mönstrade visste inte jag ett enda dugg om det militära. Joo... det är klart att jag hört en massa skrönor, men jag VISSTE ingenting. Jag hade däremot en äldre scoutkompis som hade gjort lumpen på I5 i Östersund. Där fick man alltid gå en rejäl fjällvandring, berättade han.
Det var det enda budskap jag förde fram under min mönstring: Jag vill till I5. Att det skulle innebära att jag att jag måste utbilda mig till PBS:are som spanare sa mig ingenting, men det skulle ändå visa sig vara en lyckträff.