Bloggar > Majjens blogg

Majjens blogg

Frippes fall - Ännu en skön historia

I maj fick jag ett mejl från Rickard. Han hade planer på att ta med sig familjen - inklusive två barn på 6 och 10 år - på en vandring i Abiskotrakten. Han hade gjort ett turförslag och bad mig om synpunkter. Ett par mejl skickades mellan oss innan sommartystnaden inträdde.

Men så - för ungefär en vecka sedan fick jag följande (lätt redigerade) mejl som jag fått Rickards tillåtelse att publicera:

Tjenare Håkan,

 Eftersom snö & vattenläget är som det är i sommar samt diverse småskavanker så blev det en lite kortare tur än planerat. Vi bestämde oss för att köra en tredagarstur med Frippes fall som mål.

 Efter en härlig lift upp till Aurora skystation började vårt äventyr. Najs väder och gott mod trots att vi startat vår färd från Skellefteå kl 05,00. Efter ett par timmar och lite besegrade höjdmeter slog vädret om till ett rejält regnande när 6-åringen som inte sovit i bilen blev rejält trött och vi bestämde oss för att slå läger ungefär där leden ner till Kårsavagge går efter Slåttatjåkka. 

 Dag två var det bara Frippes fall som hägrade. Barnen hade energi som aldrig förr och färden startade med både plaskande genom sumpmarker(jäklar vad blött det är i år) och vandring i 45 gradiga snöfält. Då jag kaxigt tog på mig rollen som kartläsare manade jag på truppen i tron att vi tältat på 1000 m höjd ungefär (vi låg betydligt lägre än så). Vi kom rätt till varje utlöpare och jokk men då det var dags för det fördömda fallet att uppenbara sig fanns ingenting förutom lemmings poo att skåda. Efter familjeråd och real frystorkat beslöt jag mig för att springa upp och ner för berget och leta efter det mytomspunna vattendrag som enligt legenden skulle finnas i området.

 Ju mer jag sprang desto mer gick det upp för mig att vi var och traskade betydligt lägre än planerat. I sista rushen upp efter bergväggen uppenbarade sig ett vilt och otämjt vattenfall och jag kände hur adrenalinet pumpade ut genom de dyngsura kängorna - det bara skrek "Frippes fall" om det vackra naturfenomen som virvlade runt den såphala klippväggen framför mig. Jag studsade ner till eftertruppen och berättade att jag troligen hittat den gömda skatten. Familjen skuttade efter upp efter klippan med renbajs på höger sida och lemmings poo på vänster sida. Barnen sprang i förväg och var i full färd med att kasta av sig kläderna då jag helt plötsligt minns bilderna jag sett på fallet och insåg att vi var vid fel jäkla vattenfall!

 Efter en snabb titt på kartan var det ju uppenbart att vi var vid den nedre sjön där jokken mynnade ut. Vi samlade oss och tog oss de sista metrarna upp efter klipphällorna till vad vi verkligen hoppas är ditt FALL, hursomhelst var det en magisk plats som vi garanterat kommer att besöka igen.

 Bifogar badbilder och hoppas att vi hittat rätt:-)

Och visst hade de gjort det!

Det var kul att få se fallet så vattenrikt. Mycket imponerande att hela familjen tog sig en dusch med tanke på hur sommaren har sett ut.

Fyra nya A-diplom har precis postats och är på väg till Skellefteå. 

Postat 2015-08-15 11:01 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Frippes fall - across the boarders thanks to Kalle

Sensommaren 2009 genomförde jag och Livskamraten vår första Sulitelmatur. Strax innan bron över Lajrrojåhkå kom en man ikapp oss. Det visade sig att han hette Karl-Erland Strand. Han visade sig tycka om vad en viss "majjen" skriver på Utsidan. Hans häpnad blev ganska stor när han förstod att det var just majjen han hade framför sig och att personen bredvid var Livskamraten.

Sedan dess har vi haft mer eller mindre regelbunden kontakt. Vi hörs av via mejl då och då för att berätta eller för att fråga om vad som är på gång.

Kalle (som han oftast kallar sig själv) beslutade sig efter något år att besöka Frippes fall och år 2013 var han där och fick sig ett diplom. Han skrev dessutom en artikel om vandringen här på Utsidan - Expedition Frippes fall.

För ett par dagar sedan fick jag ett mejl från Kalle. Jag har fått hans tillåtelse att publicera innehållet här i min blogg. Så här skrev han:

På väg till Kiruna och starten för årets fjällvandring i Nikkaluokta hamnade jag, efter tågbytet i Boden, i samma kupé som två mogna danska damer. Dessa berättade att de nu skulle genomföra sin sjunde gemensamma fjällvandring i de svenska fjällen. Det var alltså frågan om erfarna vandrare och de var dessutom rikt utrustade med t ex diverse kartor, både original och kopierade.

- Men vi har också med oss inspiratationslitteratur, påpekade den ena och höll fram en artikel.
Jag häpnade. Artikeln var skriven av en viss karlerland och hade titeln Expedition Frippes fall. Självfallet blev jag tvungen att ge mig till känna och hjälpte dessutom damerna med att pricka in fallens exakta position, ge dem en del tips om hur man hittar dit etc.
Damerna, som redan var fast beslutna att bli de första danskarna på platsen, intygade nu unisont att de inte tänkte nöja sig med några B-diplom om de hittade dit.
Frippes fall har alltså nu blivit en internationell angelägenhet och jag bugar min underdånigt inför denna framgångssagas upphovsman. Om jag emellertid får komma med ett litet råd skulle detta bli att du nu byter din pseudonym på Utsidan från majjen till Frippe.  Detta för underlätta för dina internationella kontakter. Du är ju trots allt A1.  Risken med bytet är emellertid att du då kanske kommer att få börja skriva autografer.

Bara lite senare får jag ett kompletterande mejl:

Historien har dessutom ännu en poäng. En av dagarna jag var i Saltoluokta grep en man plötsligt tag i mig och sa "Dig känner jag igen!". Mannen visade sig vara "NN" (jag tog bort hans namn), tidigare personalchef på TV2, som jag träffade i Alkavare kapell under kyrkhelgerna 2000 och 2002. Medan vi stod och bollade gamla minnen kunde jag inte hålla mig utan berättade historien om danskorna för honom och hans sällskap. Då säger en av dessa "Den artikeln har jag också läst!" 

Kalle kallar sig karlerland på Utsidan.

Postat 2015-08-06 11:27 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Arkiv

Kategorier

Etiketter

Länkar