Bloggar > Majjens blogg

Majjens blogg

Raggar-runda runt Laxå Placerad på karta

Så var det åter dags att dela ut förra årets försenade julklapp till Syrran och Svågern. För tredje året i rad hade vi tänkt bjuda med dem på en kajaktur i Bohuslän, och för tredje året i rad var det busväder just de tilltänkta dagarna. Att välja trakten runt Laxå som ersättning är faktiskt inte så pjåkigt som det kan låta

På grund av diverse krämpor hos några av de inblandade valde vi denna gång att genomföra "äventyret" som en raggar-runda - alltså till stor del med bil.

S & S skulle komma med bil från Östergötland, så vi beslutade därför att sammanstråla i Laxå. Därifrån skulle vi guida till vindskyddet vid Grönsjöbäcken. Jag och Livskamraten lyckades komma iväg i skaplig tid från respektive arbete, så vi passade på att åka i förväg till vindskyddet för en kortare rekognocering. Men... vi kom inte fram!

Drygt 6 km innan vi var framme låg det en stadig tall tvärs över vägen. Att vandra ända därifrån i begynnade mörker och med diverse krämpor kom inte på fråga. Hur skulle vi nu lösa det? Tanken hade varit att vi på lördagen skulle ta bilen till naturreservatet Vargavidderna för att äta lunch där, och sedan fortsätta färden till vindskyddet vid Kråksjön för övernattning nummer två. Vi bestämde snabbt att den tänkta andra övernattningen istället skulle bli nummer ett.

S & S kom fram lite senare än beräknat på grund av att en lastbil vält i deras väg. Omvägen blev betydande och mörkret höll på att falla när de kom fram. Vi grillade några korvar med lite styrka och kröp sedan snart ner i sovsäckarna.

Natten var fullständigt otrolig. Knivskarpt lyste alla miljontals stjärnor över vårt vindskydd på den lilla udden i sjön. Eftersom det var absolut vindstilla speglade sig allt i vattenytan.. På sennatten kunde jag inte låta bli att plocka fram kameran.

Både jag och Livskamraten vaknade tidigt. Vi kröp upp ur våra sovsäckar och lät de allra första solstrålarna värma oss medan vi sörplade vårt pulverkaffe.

När våra fingrar vant sig vid temperaturen plockade vi fram våra böcker för en liten lässtund.

Solens sneda strålar skänkte ett extra djup åt platsen. Vindskyddet är relativt nyuppfört, men trots det har kaminen redan rostat rejält. Liksom vid alla andra vindskydd längs Bergslagsleden finns en ny och fräsch toa samt ett nytt vedskjul.

Någon timme senare vaknade också våra medvandrare - Syrran och Svågern.

Vi packade ihop och vandrade den knappa kilometern till bilarna för en tur till naturreservatet Vargavidderna. Stigen från parkeringen ut över myrarna mot vindskyddet bjuder på underbara vyer med mycket Norrlandskänsla. Redan i början av stigen stöter man på stora områden med väldoftande skvattram. Doften i solgasset för mig tillbaka till min barndom. Jag hade ett helt fantastiskt gömställe i ett mycket tätt skvattramsnår som jag använde mig av varje gång vi lekte tjuv och polis...

 

 

Visst ger det en Norrlandskänsla... ?

 

Vindskyddet i Vargavidderna är annorlunda på flera sätt. Det som märks först är det draperi man kan dra för (vilket kan vara bra eftersom skyddet inte har något takskägg) och det andra man märker är all den utrustning som finns där. På minussidan kan nämnas vattenbrist och avsaknad av toa.

Det största plusset är den underbara utsikten över myren. Jag drömmer om att komma hit på skidor en vårvintermorgon...

Här finns också ett utsiktstorn som ger lite von oben-känsla.

Vi tog lunch i solskenet uppe i tornet trots att det hade börjat blåda en del.

 

Vår plan var nu att ta oss till vindskyddet vid Kölnavattnet. Det ligger på etapp 17 av Bergslagsleden och är det absolut bästa läget för ett utforskande av Tivedens nationalpark. När vi kom dit upptäckte vi att det var precis så vackert som vi mindes. Eftersom vi tänkte ta en tur i nationalparken packade vi inte upp våra saker, utan fortsatte vår färd till det turistcentrum som finns mitt i nationalparken. Där kan man välja att gå två olika rundslingor - Trollkyrkorundan (6 km) eller Stenkällerundan (2 km). Båda är rejält kuperade. Vi valde Stenkällerundan.

Tiveden är magisk! Trollskt, John Bauerskt, klippigt, vilt!

Syrran

 

Stenkällerundan har fått sitt namn av den vattenkälla som finns rakt under några jättelika klippblock mitt i skogen. Man kan ta sig in under klipoprna, men får vara aktsam om huvudet.

Vad är det man ser på bilden ovan? Det mesta är en vatten yta! Ser ni spegelbilderna av personerna på andra sidan?

Stenkälla

 

Svårframkomligt

 

Vackra svampar

 

Svågern och Syrran spanar åt olika håll.

 

Rundan tog faktiskt en och en halv timme. Nöjda satte vi oss i bilarna och åkte tillbaka till Kölnavattnet. Men... när vi kom dit hade fyra vandrande män boat in sig i vindskyddet. De erbjöd sig - mycket gentilt - att maka åt sig så att vi skulle få plats, men vi tyckte att de - som vandrat - förtjänade att få fortsätta att breda ut sig. Vi hoppade in våra bilar och åkte till...

.... just det... tillbaka till Kråksjön. Där badade vi (nåja... jag i alla fall) och... 

...sedan ägnade vi oss åt att tillaga marinerade köttbitar och pastasallad med hemgjord pesto och oliver. Till detta drack vi ett utmärkt vin. Efterätten bestod av ett par smakrika ostar.

Trots att det inte riktigt blev som vi planerat så blev vår julklapp mycket lyckad, delvis tack vare ett helt fantastiskt sensommarväder. Tala om givandets glädje!

Positioneringen gäller det ungefärliga läget för vindskyddet i Vargavidderna.

Postat 2011-09-27 21:39 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Murstensdalen... Placerad på karta

...är ett naturreservat beläget mellan Karlskoga och Grythyttan, längs väg 205. Cirka 3 mil norr om Karlskoga finns skyltar som leder fram till parkeringen. Positioneringen gäller P-platsen.

Härifrån kan man välja att gå någon av de två rundslingorna, enligt uppgift på länsstyrelsens hemsida 5 respektive 12 km. Jag bedömer dem dock vara endast 4 respektive 10 km.

Naturreservatet består av Mosserudsplatån i väster och Murstensdalen i öster. Denna del består i själva verket av ett antal sprickdalar med rejäla bergsbranter.

Hela området är ett utpräglat urskogsområde. En av de äldsta tallarna i reservatet började gro år 1545 och den äldsta döda tallstubbe som står kvar grodde på 1200-talet. Man hisnar vid tanken!

Lodjuren har en stark stam här och omrfådet besöks årligen av björn och även ganska ofta av varg.

Här finns två möjligheter till övernattning. Om man går söderut från parkeringen stöter man på ett vindskydd vid Gruvtjärn efter en dryg kilometer. I dessa trakter ser naturen ut så här...

Följer man sedan leden vidare söderut och sedan mot nordost kommer man fram till vindskyddet vid sjön Lången. Där finns också en gammal "koja" som tyvärr börjar ruttna. Den innehåller dock två sängplatser.

Utsikt från vindskyddet.

Kojan

Vi lagade lunch.

Här hämtade vi vatten.

Här följer nu ett urval av de många "urskogsmotiv" som mötte oss på vår vandring...

Postat 2011-09-18 18:08 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Frippes fall - a never ending story?

För några dagar sedan fick jag ett meddelande här på Utsidan:

"Hej Majjen, eller Frippe, eller Håkan... 

det är dags för ett nytt diplom från Frippes fall (...)  
/Lasse"

"Lasse" - det är Lars Lundgren, en mångårig medlem på Utsidan. Vi har haft kontakt lite då och då, men bara vid ett tillfälle har vi träffats "på riktigt". Om det kan man läsa här.

Den kontakten gjorde alltså att han skickade mej två bilder när han och hans färdkamrat duschade i Frippes fall. Och nu har alltså "Färdkamraten" uppenbarligen utvecklats till något mer... vilket tydligt bevisas av denna underbara bild (som jag fått Lasses tillåtelse att publicera).

Titti Lundgren (till vänster) är utan tvekan den yngsta innehavaren av ett Frippe-diplom.

Lasse kompletterade bilden med följande text: "Nästa gång får vi hoppas på varmare väder så att Titti kan bada också, hela familjen måste ju ha ett A-diplom förstås!"

I samband med att Lasse godkände att jag publicerade bilden på Titti, så skrev han också följande:

"Frippes fall verkar ha etablerat sig ordentligt, trots att vi aldrig nämnde det vid namn så visst många var det var. I Kårsavaggestugan så stugvärden (Margareta tror jag) direkt, - Jaså, ni ska till Frippes fall, jag brukar gå dit, och berättade om lite olika vägar. I Abisko var de också välorienterade och pratade om Frippes fall precis som vilken annan plats i området som helst... "

Hum.. hum... hum... :-)

Skulle någon läsare inte vara förtrogen med historien bakom "Frippes fall", så kan ni läsa den i detta blogginlägg.

Diplomen finns i två utföranden - A och B. Ett B-diplom skickas till den person som kan leverera bildbevis på att han eller hon besökt platsen. Ett A-diplom föräras personen om bildbeviset består av en duschbild. I skrivande stund har följande diplom delats ut:

A1: Håkan Friberg (52) 2004

A2: Tommy Hysing (53) 2007

A3: Emma Roos 2008

B1: Barbro Fehrm-Friberg (54) 2008

B2: Åse Friberg-Larsson (48) 2008

B3: Christer Larsson (48)2008

B4: Bertil Disman 2008

B5: Kalle Brisland 2008

B6: Carina Olsson 2008

B7: Pär Lindh 2009

B8: Agneta Wikström (54) 2009

A4: Lasse Lundgren 2009 (2008)

A5: Johanna Junaeus 2009 (2008)

A6: Anders Onerup 2010

A7: Johan Heimer 2010

A8: Oscar Eriksson 2011 (2010)

A9: Lars Östlin 2011

B9: Martin Friberg (78) 2011

B10: Magnus Friberg (83) 2011

B11: Titti Lundgren (10) 2011

B12: Peter Guldevall 2011

B13: Emelie Siderud 2011

A10: Annakari Karlsson 2012

A11 Ludvig Åberg 2012

A12 Martin Åberg 2012

B14 Per Folkesson 2012

B15 Alma Folkesson 2012

A13 Sofia Hellqvist 2012

B16 Erik Ylipää 2012

A14 Jessica Ljung 2013 (2012)

A15 Daniel Palm 2013 (2012)

A16 Nina Andersson 2013 (2012)

B17 Pär Englund 2013 (2012)

B18 Erik Jägervall 2013

B19 Linnea Jägervall 2013

B20 Hedvig Jägervall 2013

A17 Peter Hagstedt Palágyi 2013

A18 Tove Hagstedt Palágyi 2013

A19 Karl-Erland Strand 2013

A20 Karna Johansson 2013

B21 Niklas Johansson 2013

B22 David Persson 2013

B23 Cecilia Persson 2013

A21 Mattias Axelsson 2014 (2013)

A22 Jörgen Axelsson 2014 (2013)

A23 Anders Krigsman 2014

B24 Niklas Uddenberg 2015

B25 Mikael Lyckman 2015

A24 Rickard Nilsson (79) 2015

A25 Karina Hedberg (79) 2015

A26 Nova Nilsson (05) 2015

A27 Neo Nilsson (08) 2015

B26 Christophe Barbier 2015 (2012)

B27 Emil Johansson 2015 (2012)

B28 Helena Ragnarsson 2015

B29 Micael Ragnarsson 2015

A28 Lars-Göran Johansson 2015

A29 Tomas Hagerberg 2015

A30 Henning Kohl (Schweiz) 2015

A31 Johan Lindström (2016)

B30 Yvonne Andersson (2016)

A32 Eric Solén 2017 (2016)

A33 Leonard Solén 2017 (2016)

A34 Victoria Solén 2017 (2016)

A35 Alexandra Orrgård-Solén 2017 (2016)

A36 Erik Gauffin 2017

A37 Tracy Gauffin 2017

B31 Miriam Gomperts (Nederländerna) 2017

B32 Carolina Johansson 2018 (2015)

A38 Marianne Henke 2018

A39 Anita Karlsson 2018

A40 Birgitta Wåhlin 2018

A41 Lars Elfving 2018

 

Årtalet efter namnet är förstås det år jag delat ut diplomet. Parentesen anger födelseår i den mån jag känner till det.

Årtal inom parentes berättar att besöket i själva verket ägt rum ett annat år.

Vi är fortfarande en ganska liten och exklusiv grupp :-)

Till dessa stolta (?) ägare av ett diplom ska tilläggas ytterligare minst 6 personer som förtjänar ett hedersomnämnande. Jag tilldelar dem härmed det obefintliga C-diplomet.

C 1-4 Per-Olof Grimheden med hustru/sambo och 2 döttrar. 2012

C 5-6 Curt Persson med minst en medvandrare. 2012

Dessa har nämligen skickat in duschbilder från ett annat vattenfall!

Hade jag ett H-diplom (Hund-diplom) så skulle jag ha delat ut följande

H1 Knixa Hagstedt Palágyi 2013

H2 Brummelman Johansson 2013

...men... nu har jag inte det...

24/7 2014: Jag har slarvat. I listan ovan hade jag glömt en besökare - Pär Englund. Han har diplomnummer B17. Det innebär att alla med tidigare diplomnummer B17-B22 har fått ett nummer högre. 


Ha de! / Frippe

Postat 2011-09-18 13:57 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Vindskyddsjakten fortsätter i sällskap av balanskonstnär och en jättelik trio Placerad på karta

I helgen som gick var jag och Livskamraten strax söder om Vretstorp  för att kolla upp ett vindskyddstips. Enligt uppgift skulle det finnas ett vindskydd någonstans runt Gallabergssjön. Och det gjorde det...

Vindskyddet i sig var inget att yvas över. Det var slitet och det var gansak skräpigt runt om. "Eldstaden" var t ex en före detta soptunna. Alldeles i närheten - vid sjöns norra ände - fanns dock en riktigt fin badplats.

Men helt oberoende av vindskydd och badplats, så var stigen runt sjön mycket trevlig. Känslan av "storskog" var påtaglig trots att det finns en hel del stugor.

Något av det första vi stötte på var denna krabat som skickligt balanserade på en smal pinne.

Kan någon säga arten?

Lite senare stötte vi på en hel del sådana här...

Vi delade på oss för att se om vi hittade fler. Efter ett tag hör jag Livskamratens röst... med en liten nervös darr på stämman:

- Håkan... titta...

På den lilla åsens krön, inte mer än femton meter från henne står en enorm älgko och precis bredvid henne två kalvar... När jag börjar treva efter kameran i ryggsäcken höjer hon nosen, frustar till och travar sedan obekymrat vidare längs åsen - med de båda kalvarna i släptåg - och försvinner snart ur sikte.

Tur att vi inte hamnade mellan henne och kalvarna...

I min jakt på vindskydd och andra övernattningsmöjligheter  besöker jag också alla fågeltorn som jag får reda på. En del av dem innehåller ju faktiskt små rum som det går utmärkt att övernatta i. Sedan vi lämnat Gallabergssjön åkte vi till fågeltornet vid Västkärr som ligger vid Skagerhultamossens östra sida. Där stötte vi oförmodat på ett litet vindskydd med plats för ett par personer.

Utsikten var intagande. Här är nog riktigt vackert om ett par veckor.

Lunchen intogs i tornet.

Positioneringen gäller.... Å nej! Inte svampstället! Det får bli fågeltornet i Västkärr. :-)

Postat 2011-09-16 20:24 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Djur och växter: Abisko - för sista gången? 6

Då var det dags för sista inlägget från denna tur. Med hjälp av mina egna samt ornitologens bilder tänker jag visa lite av vad vi stötte på. Bilderna kommer inte i "rätt" ordning, förutom de två första. Redan vid Gatterjavrri stötte vi först på...

...och sedan ett gäng alfåglar...

Ljungpipare

Silvertärna

Gissa arten 1 (svar kommer senare)

Fjällripa

Fjällabb (troligen en ängspiplärka i bakgrunden)

Större strandpipare

Högst uppe på toppen av Gorsacohkka kom två fjällpipare och gjorde oss sällskap.

Stenskvätta (ungfågel)

Gissa arten 2 (svaret kommer nedan)

Blåhake (ungfågel)

Nere i Kärkevagge hade vi sällskap av en fjällvråk som poserade på flera platser.

Stenfalk

Vi hade en smått magisk observation av rovfågel under vår nerfart i Gorsavagge. Det började med att en jaktfalk flög över oss. När vi stannade till och följde den med blicken såg vi först en fjällvråk och sedan en tornfalk. Alla dessa flyttade sig när en enorm havsörn plöjde sin väg fram längs dalgången. Ungefär samtidigt hörde vi ett antal korpar, så vi misstänkte att det fanns något dött djur i sluttningen. Vi upptäckte dock inget sådant och när vi kom längre ner fanns inga rovfåglar i synfältet. Var det verkligen baran en slump att alla dessa passerade denna plats samtidigt?

Vi såg lämmel varje dag (utom den första. Två möten minns jag med särskild glädje. När vi plockade ner tältet efter natt nummer två kom en lämmel springande tvärs över tältet. Den verkade bli förvirrad och stannade mitt på tältet.

Därefter sprang den rakt mot mig... och klättrade upp på min fot...

...för att till sist försöka gömma sig under tältet...

Att den här krabaten är minnesvärd är väl lätt att förstå?

Men... vad har hänt här...? Stora klickar fågelspillning som fortsätter ett par meter över snön och vidare upp på klippan bakom...?

... och sedan en stor korv med en fjäder i ena änden... Mycket större än rävspillning brukar vara. Järv? Men... klarar en järv av att ta en ripa? Med överrumpling i så fall.

Denna bild har jag redan publicerat på Utsidan, så någon kanske redan vet vad det är. När jag fann växten - under vår nedstigning i Gorsavagge. - var jag innerst inne helt på det klara med att det antingen var en kantljung som det var något fel på, eller också var det en riktig raritet som jag aldrig sett tidigare. Efter att ha tagit kontakt med fanerogambotanikern Thomas Karlsson på Naturhistoriska Riksmuseet, fick jag följande mejl:

Det är ett svampangrepp på kantljungen som har orsakat dessa stora och färglösa blad.
Svampen som har framkallat gallbildningen heter Exobasidium hypogeum.
En släkting till svampen framkallar lingonsvulst, röda och uppsvällda blad på lingon - det ser man rätt ofta även här i södra Sverige
Bra bild!
Vänliga hälsningar,
thomas

 

 

En annan mystisk växt? Vi såg detta på flera ställen. "Materialet" kändes nästan konstgjort. Det var först när vi hittade denna "bomull" i början av sin utveckling som vi förstod vad det var...

Det var dvärgvide som "fröade" av sig!

 

Gissa arten 1: Svärta

Gissa arten 2: Jaktfalk

 

Avslutningsvis vill jag göra lite reklam för Ornitologens hemsida. Den hittar ni  här.

Postat 2011-09-11 21:24 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Arkiv

Kategorier

Etiketter

Länkar

 

Logga in

Tips!