Bloggar > Majjens blogg

Majjens blogg

Glidartur i Jämtland/Norge 7 (Slutet) Placerad på karta

Sista dagen! Vi ska ner till Vålådalen, och vädret är... vykortsvackert! Lill-Stendalsfjället ligger där och glittrar i morgonsolen.

 

 

 

 

Dessutom har det frusit på under natten. Det har bildats en fantastisk skare som bara nätt och jämnt bär.

 

 

 

Vi flyger fram! Aldrig någonsin har jag åkt på en sådan snö. Ni som känner till färdvägen vet att där finns några backar som är aningen smala och man har inte alltid perfekt sikt. Liiite otäckt var det ibland, men mest roligt. Vi njöt i stora drag. Vi fick verkligen vår "glidar-tur" till sist.

 

 

 

I Vålådalen väntade - som vanligt - bastu, besök på Naturum och en vidunderligt god röding med åtföljande jämtländsk pilsner, innan bussen gick till Undersåker för vidare transport söderut med nattåget.

 

 

 

Trots - eller kanske delvis på grund av - det bitvis bistra vädret har vi varit med om något vi kommer att minnas länge.

 

God tur på er!

 

Positioneringen gäller bastun i Vålådalen.

 

Postat 2010-04-26 18:51 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Glidartur i Jämtland/Norge 6 Placerad på karta

Idag skulle vi bara glida ner till Stensdalen... men vädret...

Vinden hade mojnat något. Den pendlade mellan 10 och 12 m/s, sydlig till sydostlig. Alltså sidvind till en början. Så småning skulle vi nog komma i lä av Lill-Stensdalsfjället. Men sikten! Man såg i princip ingenting. Det var både dimma och blötsnö. Man såg nätt och jämnt till nästa kryss.

 

 

Vi hade ju gått denna sträcka många gånger tidigare, så vi bestämde oss för att ge oss iväg så snart som möjligt. Desto längre skulle vi få värma oss i Stensdalen.

Sagt och gjort. Vi gav oss iväg. Det kändes som om sikten hade förbättrats en aning för det snöade inte lika mycket som tidigare. Vi hade kanske hunnit iväg en dryg kilometer från Gåsen när himlen plötsligt öppnade sig. Nej... det var inte solen som tittade fram. Utan någon som helst förvarning vräkte det ner regn! Det tog ett tag innan jag fattade det nödvändiga beslutet: DET BEHÖVS SKALBYXOR!!! Jag hann bli sjöblöt om benen innan jag klev av skidorna, klev ur pjäxorna, drog av mig byxorna och tog på mig lämpligare kläder. Detta ägde alltså rum i ösregn och 10-12 sekundmeters vind!

 

 

När regnet så småningom dämpade sig kom en mycket tät dimma inrullande. Periodvis kunde vi inte ens se nästa kryss. Då gjorde vi så att jag stannade vid krysset medan Livskamraten fortsatte framåt tills hon såg nästa kryss. På det sättet "saxade" vi oss fram en kort bit.

När vi började sänka oss mot raststugan Stjäntja kom vi så småningom under den värsta dimman. Vid rastandet i stugan träffade vi ett trevligt - till hälften engelsktalande - par från Örebro av alla ställen.

Från Stjäntja och ner genom Lill-Stensdalen förbättrades vädret sakta men säkert. Nu njöt vi verkligen av skidåkningen. Till skillnad mot dagen innan hade vi ett fantastiskt glid OCH ett fantastiskt fäste. De uppförsbackar vi stötte på var bara att kliva rakt upp för. Plusgrader och en gnutta nysnö måste vara perfekt för vallningsfria skidor.

 

 

Vid Stensdalsstugan mötte den trevlige stugvärden Sven som vanligt. Han är synonym med Stensdalsstugan för vår del.

Det mest fantastiska återstod. Att avsluta dagen i den vedeldade bastun är en njutning av stora mått.

 

Efter bastun festade vi med en ölkorv.

 

Natten tillbringades i samma rum som ett mycket sympatiskt Uppsala-par i vår egen ålder. Det finns gott om goa människor i fjällen!

 

Positioneringen gäller Stensdalsstugan.

Postat 2010-04-25 17:51 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Bodafors Placerad på karta

Med några års mellanrum brukar jag besöka frluftsmässan i Bodafors. Igår var jag där igen. Denna gång hade jag ett "riktigt" ärende dit: Jag behövde faktiskt handla en del saker.

Men handlandet är ändå bara en del av besöket. En annan är: Ska jag träffa några livs levande utsidingar? Och jag blev inte besviken. Först stötte jag på båda herrar Fjäderlätt Jag talade med Martin en stund i kassa-kön. Han undrade bl a hur det gick med lanseringen av Frippes fall. Och där är det ju helt vindstilla - tyvärr.

Strax därefter träffade jag för första gången bloggar-kompis swabr (BrittMari Swärd) med vandrarkompis. Att träffa BM var extra roligt. Hennes skrivande om Sulitelma var det som fick mig att slutligen bestämma mig för en egen tur i området, vilken genomfördes förra sommaren, och som blev av mina absoluta höjdpunkter när det gäller fjällvandring. Den kan läsas här:

http://www.utsidan.se/cldoc/sinnliga-sulitelma-ett-underbart-misslyckande.htm

Sist och slutligen så TROR jag att jag mötte pal2 på stigen ner till sjön.

Och handlandet då? Två liggunderlag - ett kort NeoAir och en downmat. Jag tyckte att jag kunde kosta på mig ett sådant, med tanke på att mina vinterturer blir fler och fler. Köpte också en EvaZote Doublemat (heter den så). Jag har lite spillbitar av det materialet uppe på vinden. Jag ska tillverka ett i det närmaste heltäckande golv till mitt vintertält. Spillbitarna kan man använda som isolering runt kokkärl, termosar och annat som kan behöva isoleras vintertid. Dessutom kom jag hem med ett par Haglöfs Grym (kängor). Efter Sulitelmaturen skrotade jag mina (mycket bekväma) Hanwag och har sedan dess letat och letat. Grym var de första som verkligen kändes bra. Det kanske blir en recension efter sommarens båda(?) vandringar.

 

Positioneringen gäller förstås Get Out.

Postat 2010-04-25 07:01 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Glidartur i Jämtland/Norge 5 Placerad på karta

Den här dagen skulle vi spana efter fjälluggla. Det hade setts en sådan i närheyten av Hulke någon vecka tidigare. Nu blev det inte någon spaning av. Det satte vädret stopp för. Vi skulle kunna ha haft en hel flock i närheten utan att märka något.

Vädret var samtalsämnet för dagen runt frukostborden i matsalen. Det piskades nästan upp en gnutta hysteri på sina håll. Det var både dimmigt och rejält blåsigt utanför fönstret. Ett par kvinnor ifrågasatte om man verkligen kunde ge sig iväg i detta väder, och det yttrades med en tydlig anspänning i rösten. Det var inte utan att Livskamraten blev påverkad. Vindstyrkan låg mellan 15 och 18 sekundmeter från sydost. Ingen i matsalen hade planerat att gå mot vinden. Vi tänkte ta oss till Gåsen, och skulle därmed få vinden i sidan från höger.

Det var en ganska besvärlig tur. Vinden slet en hel del och bitvis var det mycket dålig sikt.

 

 

Besvärligare än den dåliga sikten var faktiskt vinden och den blötsnö som den förde med sig. Snön klibbade rejält under skidorna och dessutom blåste snön in mellan pjäxa och skida, vilket gjorde att vi nästan "stod på tå". Vi blev tvungna att ta av oss skidorna och hacka loss snön under pjäxorna.

 

 

Vi rastade i stugan vid Hulke. Det är mycket sällan jag känner mig frusen. Duntröjan brukar ligga oanvänd i min ryggsäck, men här pälsade jag på mig allt jag hade trots att kylan inte var stark.

 

 

 

När vi började närma oss stigningarna mot Gåsen ändrades föret plötsligt. Det blev så halt att stighudarna (kicker-skins) åkte på. Vi fick också användning för vindsäcken vid en fikapaus. Det borde ingå två par öronproppar i "vindsäcks-kitet".

Uppe på Gåsen tog familjen Isfjäll(!) emot. Vi och en ensam man var de enda som dök upp på Gåsen denna dag. Ingen hade heller lämnat stugan. De starkaste vindbyarna hade varit uppe i 22 sekundmeter där uppe.

 

Dasset på Gåsen stirrar vindögt mot gästen.

 

Trots att det var gott om folk i Gåsen så fick vi eget rum. Det fanns nämligen ett rum där värmen inte fungerade. Både jag och Livskamraten gillar svala nätter, så vi tog tacksamt emot möjligheten att få sova riktigt gott.

I och med att vi kom till Gåsen så ändrade ju vandringen karaktär på ett märkbart sätt. Vid alla de tidigare övernattningarna hade vi ätit och druckit fantastiskt gott (för att vara i fjällen), men nu var det frystorkat som gällde. Någon tyckte att vi planerat turen åt fel håll, att det hade varit bättre med frystorkat först och kulinariska läckerheter senare, men jag tror nog att det var bra att få en möjlighet att kapa några kalorier på slutet av turen.

 

Positioneringen gäller Gåsenstugorna.

Postat 2010-04-22 20:19 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Glidartur i Jämtland/Norge 4 (Pinsamheter) Placerad på karta

Var vi något fundersamma inför någonting när vi planlade denna tur, så var det just dagens etapp. Från Nedalshytta till Helags är det modiga 25 km och mestadels uppför. Det kändes därför extra viktigt att komma iväg tidigt. Väderprognosen skvallrade om ganska rejäl motvind sedan vi passerat Ekorrdörren.

Redan när vi anlände till Nedalshytta dagen innan hade vi kikat på de vägvisande pilarna som stod mitt inne bland alla skällande draghundar. Det kändes lite olustigt att klampa in mitt ibland dem, så vi tittade på avstånd. Men det syntes ändå tydligt att leden mot Sylarna var densamma som mot Storerikvollen. De delar sig antagligen en bit upp i backen.

Efter frukost gav vi oss alltså iväg... utan att titta närmare på vare sig skyltarna eller kartan...

Sedan vi klättrat 2-3 km passerade vi en skylt som pekade i den riktning vi färdades. Där stod "Storsylen". Vad bra! Då är vi ju på rätt väg! Så vi fortsatte...

... men vänta nu...? Storsylen...? Det är väl själva berget det...? Helvete! Fram med kartan... Neeej... Vi har åkt fel. På fel dag. Hur gör vi nu? Vi var lite oense. Livskamraten ville ta leden tillbaka till hyttan och där leta upp rätt led mot Sylarna och Helags. Jag röstade emellertid för att ta en genväg genom att runda berget vi hade intill oss och färdas österut tills vi stötte på rätt led. Jag fick som jag ville...

Det var ingen lätt tur. Vädret var ganska dimmigt, vilket gjorde det nästan omöjligt att avgöra markens nivåskillnader. Dessutom stötte vi på en hel del små raviner som vi var tvungna att ta oss runt, oftast på nedsidan, vilket gjorde att vi närmade oss Nedalshytta trots att vi inte hade tänkt det.

Plötsligt försvann marken under mina skidor. Jag föll handlöst ner i en smal ravin, ungefär två meter djup. Den lutade ganska rejält, så jag gled med huvudet före, kanske 20 meter innan skidorna fastnade i de snöklädda sidorna. Jag kunde inte röra mig ur fläcken eftersom skidorna satt fast, så jag blev tvungen att först kränga av mig ryggsäcken och därefter knäppa av mig en skida i taget. Sakta... mycket sakta kom jag på rätt köl.

Så stod jag där på botten av ravinen och funderade på hur jag skulle ta mig upp. Livskamraten hade - sedan hon sett att jag inte var skadad - tagit sig nedanför ravinen och stod och myste åt mina försök.

Det var nämligen mycket svårt att ta sig upp. När jag upptäckte att det inte var helt lätt så slängde jag först upp ryggsäcken över kanten och därefter stavarna. Sedan stack jag ner skidorna i snön bredvid mig i tanke att jag på något sätt skulle kunna stödja mig på dem när jag klättrade upp. Problemet var att jag inte kunde klättra upp. Jag försökte göra fotsteg i snön men när jag belastade den med min kroppsvikt gav den bara vika...

Det löste sig... så småningom... Jag körde in en skida i ravinens sida och använde den som fotsteg. När jag stod på den körde jag in nästa skida i snön ovanför ravinkanten. Sedan jag fått ett stadigt tag i den översta skidan lyckades jag få loss den nedre och på så sätt kom jag så småningom upp. Skamsen.

 

Jag vet inte om det var av hänsyn till mig som hon inte tog någon bild när jag låg som en hjälplös skalbagge på rygg, eller om hon inte hann fram till lämplig fotoposition innan dess.

 

Med felåkning och ravinbesök hade vi missat två timmar och gjort av med en hel del energi som vi säkert skulle behöva senare på dagen.

Nåväl... vi hittade så småningom den rätta leden och följde den i riktning mot Sverige. Vår första paus tog vi vid gränsen.

I raststugan i Ekorrdörren pustade vi ut ett tag. Där ägde ett sånt där härligt möte rum som nästan bara kan ske uppe i fjällen. Precis efter oss anlände två tjejer till stugan. De kom nerför branten från Sylarna. Jag vet inte vad de heter och jag minns inte säkert var de kom ifrån. (En var från Skåne och den andra från någon norrländsk kuststad - Ö-vik? Sundsvall?). Jag gissar att deras ålder låg i spannet 20-25. Vi pratade inte om något speciellt, men ändå minns jag samtalet med stor glädje. Det lyfte vårt humör.

 

Livskamraten i Ekorrdörren

 

Sedan vi lämnat raststugan i Ekorrdörren fortsatte vi österut. Efter ytterligare fem km passerade vi raststugan Mieskentjakke. Där svängde vi söderut, och då mötte vinden. Det kändes i våra trötta armar och ben. När vi åkt någon kilometer såg vi något märkligt. Stod det inte en grävskopa mitt ute på fjället? Och en bro?

 

 

 

Exakt klockan 6 kom vi fram till Helag, rejält trötta. Vi längtade efter dusch, men eftersom middagen serverades precis då, så bad vi om ett bord som stod lite enskilt, så att vår eventuella odör inte skulle störa någon annan. Och så blev det. Kycklinggryta med en mycket fräsch salladsbuffé. Mums!

Väderprognosen hotade med ökade vindstyrkor.... Äsch! Det oroar vi oss för imorgon.

 

Positioneringen gäller stugan i Ekörrdörren.

Postat 2010-04-16 21:19 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera
Sida: 1 2 Nästa Sista 

Arkiv

Kategorier

Etiketter

Länkar

 

Logga in

Tips!