Bloggar > Majjens blogg

Majjens blogg

Eldorado för smålom Placerad på karta

Precis väster om Hällefors ligger Knuthöjdsmossen. Hela området utgjordes ursprungligen av en jättelig sandslätt, skapad under istiden. Innan växtligheten invandrade och band sanden, hann det bildas ett flertal sanddyner. Den största av dem - Stora Hälleforsdynen - vallar in Knuthöjdsmossen i sydost.

När klimatet blev fuktigare bildades kärr på de plana sandytorna och så småningom kunde vitmossan vandra in och påbörja förvandlingen från plana kärr till välvda mossar.

 

Knuthöjdsmossen bjuder på en känsla av urskog.

 

Det som skiljer Kuthöjdsmossen från de flesta andra mossar är de talrika vattengölarna. Mossens tillväxt har dessutom främst skett mellan gölarna, vilket medför att kanterna är lodräta och gölarna mycket djupa.

 

Det var helt vindstilla, vilket gjorde spegelbilder till lockande motiv.

 

Här trivs många fåglar, bland annat den relativt ovanliga smålommen. Smålommen häckar i näringsfattiga sjöar och flyger sedan till fiskrikare områden för att äta och hämta mat till ungarna. Jag förknippar annars smålommen mest med fjällen. Någon enstaka gång har jag stött på den vackra fågeln under mina vandringar. Det kändes därför nästan overkligt när åtminstone tiotalet smålommar visade upp sig på ganska nära håll.

 

Denna smålom kom inflygande och landade ca 20 m från oss.

 

För att man lätt ska kunna uppleva denna natur har man byggt mycket lättvandrade spänger. Man kan faktiskt ta sig med rullstol en bra bit ut i mossen.

 

Att se smålom är förstås en häftig upplevelse, men vi hade en än mer intressant fågelobs denna dag.

Strax bortom en göl flög två fåglar omkring och tycktes jaga insekter. Tubkikaren åkte fram och ganska snart kunde vi konstatera att det var två gökar. Kul tyckte vi. Hur ofta ser man gökar födosöka? Men... det räckte inte med det. Den ena göken var rödbrun! Efter studier i fågelboken visade det sig att det var en hona. Den finns i två färgsättningar, varav den rödbruna är ovanlig.

 

Nej, detta är ju ingen gök, men den lät sig - till skillnad från gökarna - villigt fotograferas och finns därför med här. Kan någon namnge den?

 

Här bjuds förstås inte enbart flygfän. Jag fotograferar gärna olika typer av växter som jag fastnar för av olika anledningar.

 

Sileshår

 

Sileshår har intresserat mig sedan jag var barn, då jag fick reda på att det är en "köttätande" växt.

 

Skvattram

 

Jag upplevde min barndom i stadsdelen Järlinden i Falun. Strax bakom vårt hus fanns ett litet stycke skog som var inringat av tre vägar. Vi ungar kallade den Lillskogen - eller bara Lillis. Där hade vi vår koja - Ruckelstad - och där lekte vi tjuv och polis och kurragömma. Det allra bästa gömstället var att krypa in i ett fantastiskt tätt snår med skvattram. Under solvarma dagar blev man nästan bedövad av doften om man inte blev hittad ganska snabbt. Jag kan än idag inte gå förbi en skvattram utan att repa några blad och inandas den aromatiska doften...

 

Tranbär

 

Intresset för denna växt är av betydligt yngre datum. Det var så sent som förrförra hösten som jag upptäckte tranbäret. På Knuthöjdsmossen lyste stora områden rosa av all blom.

 

Postat 2009-06-23 10:57 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Björskogsnäs Placerad på karta

Ju mer jag tänker på det, desto mer förundras jag över att Närke - och hela Örebro län - är så anonymt. De flesta tänker på Örebro, Svampen och gnällig dialekt. Synd! Alltså... det är inga fel på Svampen och nog är Örebro en både trevlig och vacker stad. Och visst gnälls det. Men... det finns så otroligt mycket mer! Jag har faktiskt svårt att tänka mig att så många fler platser erbjuder så många olika sorters natur - och därmed olika möjlighet till friluftsliv - som just Örebro.

Med tanke på rubriken så kanske någon lokalpatriotisk värmlänning opponerar sig. Björskogsnäs ligger ju i Värmland! Ja... jag vet... men det ligger i alla fall i Örebro län...

Björskogsnäs ligger på en liten udde som sticker ut i sjön Torrvarpens södra del, strax intill Grythyttan. Berggrunden består av urkalksten, så kallad limsten. Den användes förr vid järnframställning och det är anledningen att man hittar ett gammalt stenbrott och en ruin av en kalkstensugn på näsets östra sida.

Eftersom berggrunden består av kalksten finns här en hel del kalkkrävande växter. Den mest iögonenfallande är guckuskon. Den var på många håll överblommad, men några vackra tuvor hittade vi.

 

 

 

 

Alla blomster är ju inte lika lätta att känna igen som guckuskon, men här kommer ett par till som jag lyckats hitta i floran.

 

 Ovan rödkämpar och nedan olvon.

 

Man kan givetvis njuta av växter även om man inte lyckas ta reda på vilka arter det handlar om. Som de här till exempel.

 

 

 

Kunniga får gärna berätta vilka växter det är.

 

Strax utanför naturreservatet finns några små grottor som vi också tittade in i.

 

 

Sedan vi lämnat Björskogsnäs fortsatte vi till ett annat naturreservat, men det får bli ett nytt blogginlägg.

Postat 2009-06-22 11:01 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Arkiv

Kategorier

Etiketter

Länkar

 

Logga in

Tips!