Bloggar > Majjens blogg > Drömvandringen1: Vadarstav ...

Drömvandringen1: Vadarstav eller vandringsstavar?

För första gången sedan 1977 har jag i år fjällvandrat utan min gamla slitna vadarstav. Jag misstänkte att jag inte skulle råka ut för något riktigt avancerat vad, så jag beslöt mig för att prova det jag tidigare vägrat - skidstavar av teleskopmodell. Både jag och sonen Magnus hade med var sitt par. Här skulle dokumenteras.

Redan nu kan jag avslöja att den ensamma vadarstaven avgår med segern i de allra flesta situationer - men - inte i alla. I en speciell situation var de dubbla stavarna klart överägsen singelstaven.

Lättgången terräng: Först och främst: Det krävs träning för att vandra med dubbla stavar. I många fall var de bara ivägen. Redan under den första vandringen från Nikkaluokta fram till första bron svor jag flera gånger över stavarna. De fick mig att gå för fort! Stavarna hjälper ju till att driva upp farten, vilket i sin tur givetvis gör att benen pendlar fortare, vilket i sin tur gjorde mig trött i förtid. Vilket i sin tur gjorde mig ilsken... Ganska snart hamnade stavarna på ryggsäcken om terrängen bara var någorlunda lättgången. Där hamnar också vadarstaven många gånger.

Storblockig terräng: Här är skidstavarna värdelösa. De fastnar mellan stenar, halkar och ger ett allmänhet osäkert intryck. En lång vadarstav kan man skicka ut som "känselspröt" framför sig, vilket ger en mycket större säkerhet. Vi upptäckte båda två att vi kände oss säkrare utan stavar. De gav bara ett känsla av säkerhet, men levde inte upp till den känslan när det krisade till. Efter ett antal små malörer bestämde vi oss för att fokusera på fötterna i stället och inte använda stavarna. Resultatet blev snabbare vandring - men - också en blå axel, det ska erkännas. Övermod, kanske...

Vadning: Vi genomförde inga svårare vad, men trots att stavarna inte sattes på några svårare prov, så känns de betydligt vekare - och därmed osäkrare - än trästaven.

Brant nerför: Oavsett underlag är en lång vadarstav att föredra. Den kan skickas ner i förväg och hitta stöd och avlastning för knäna. Visserligen kan man förlänga sina skidstavar, men de ger inte alls samma stöd som en trästav.

Brant uppför, ej snö: Här går det på ett ut vilket man använder. Det handlar mer om vilken teknik man föredrar. Eftersom vi vandrade en hel del uppför - närmare bestämt 5400 höjdmeter - fick vi ganska stor övning i att använda stavarna i denna situation, och de kändes ganska bra.

Brant uppför på snö: Här är skidstavarna helt överlägsna den ensamma staven. Denna vandring var nära gränsen för vad jag klarar av rent fysiskt, och jag tror faktiskt att det var tack vara de båda stavarna som jag klarade vissa passager (så pass "lätt") som jag gjorde. Skulle jag - mot förmodan - planera ytterligare en liknande vandring, då kommer stavarna att få följa med...

På väg upp till Västra Bossosglaciären. Foto: Magnus Friberg.

... och Magnus, förstås...

(Positioneringen gäller bilden.)

Inlagt 2008-08-16 21:52 | Läst 23830 ggr. | Permalink
Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2008-08-16 22:26   brigas
Jag går jämt med två stavar,trots att det är lätt att köra fast dem mellan stenblock.Det avlastar ändå mina dåliga fötter och knän,och uppför är de himla bra att jobba på med.
Och de är ju fina att vila sin trötta panna mot (men det har jag ALDRIG provat) (än)
 
2008-08-17 02:40   -friberg-
jag som är ganska ung o stark(?) tycker att stavar var helt värdelöst i dom flesta fallen.. går mkt hellre med en stabil pinne i ena handen än två veka stavar i var hand..
 
2008-08-17 16:33   BrittMarie
Jag vill inte hålla i någon pinne alls, utom när jag vadar, jag vill hålla i kartan! Men smaken är ju olika, som vanligt.
Du ser lite trött ut på bilden...
 
2008-08-17 18:22   Öhrnell
Jättebra testrapport! Jag har själv aldrig använt någon stav alls sedan jag var liten (kan ju bero på att jag gått väldigt lite, och heller aldrig vadat), men nu funderar jag ju på ett nytt tält, som kanske ska hållas uppe med hjälp av vandringsstavar har jag tänkt. Det kanske är värt att släpa med dem om de hjälper så pass i uppförsbackarna.
 
2008-08-17 19:06   greenjuice
Jag själv föredrar två stavar, för balansens skull och även för kroppen för att inte påverka så att jag går fel och skada nån muskel. Annars, intressant rapport! Alltid värt att pröva olika aspekter och tankar. It's always worth that!
 
2008-08-19 10:35   Thomas Traneving
Jag (Helena) vandrar alltid med två stavar. Det ger, enligt mig, en säkrare vandring när det är brant nerför + att man kan "häva sig upp" med hjälp av dem i uppförsbackarna.
Mina händer har en tendens att svullna när jag vandrar utan stavar. Med stav är de mer i rörelse och svullnar aldrig!
Thomas använder aldrig stavar. .........
Jo, han gjorde faktiskt det när vi var i schweiz.....rent säkerhetsmässigt för stöd mot fall .......för att skona sin brutna arm.
 
2008-08-22 11:30   thegedd
Helt klart beror det på vilken terräng man befinner sig i - ibland kan ju t.o.m stavar/stavarna vara ivägen. Själv föredrar jag två stavar.
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

Position


Arkiv

Kategorier

Etiketter

Länkar

Logga in

Tips!