Majjens blogg

Frippes fall - a never ending story?

För några dagar sedan fick jag ett meddelande här på Utsidan:

"Hej Majjen, eller Frippe, eller Håkan... 

det är dags för ett nytt diplom från Frippes fall (...)  
/Lasse"

"Lasse" - det är Lars Lundgren, en mångårig medlem på Utsidan. Vi har haft kontakt lite då och då, men bara vid ett tillfälle har vi träffats "på riktigt". Om det kan man läsa här.

Den kontakten gjorde alltså att han skickade mej två bilder när han och hans färdkamrat duschade i Frippes fall. Och nu har alltså "Färdkamraten" uppenbarligen utvecklats till något mer... vilket tydligt bevisas av denna underbara bild (som jag fått Lasses tillåtelse att publicera).

Titti Lundgren (till vänster) är utan tvekan den yngsta innehavaren av ett Frippe-diplom.

Lasse kompletterade bilden med följande text: "Nästa gång får vi hoppas på varmare väder så att Titti kan bada också, hela familjen måste ju ha ett A-diplom förstås!"

I samband med att Lasse godkände att jag publicerade bilden på Titti, så skrev han också följande:

"Frippes fall verkar ha etablerat sig ordentligt, trots att vi aldrig nämnde det vid namn så visst många var det var. I Kårsavaggestugan så stugvärden (Margareta tror jag) direkt, - Jaså, ni ska till Frippes fall, jag brukar gå dit, och berättade om lite olika vägar. I Abisko var de också välorienterade och pratade om Frippes fall precis som vilken annan plats i området som helst... "

Hum.. hum... hum... :-)

Skulle någon läsare inte vara förtrogen med historien bakom "Frippes fall", så kan ni läsa den i detta blogginlägg.

Diplomen finns i två utföranden - A och B. Ett B-diplom skickas till den person som kan leverera bildbevis på att han eller hon besökt platsen. Ett A-diplom föräras personen om bildbeviset består av en duschbild. I skrivande stund har följande diplom delats ut (förutom till Titti - det kommer snart):

A1: Håkan Friberg 2004

A2: Tommy Hysing 2007

A3: Emma Roos 2008

B1: Barbro Fehrm-Friberg 2008

B2: Åse Friberg-Larsson 2008

B3: Christer Larsson 2008

B4: Bertil Disman 2008

B5: Kalle Brisland 2008

B6: Carina Olsson 2008

B7: Pär Lindh 2009

B8: Agneta Wikström 2009

A4: Lasse Lundgren 2009 (2008)

A5: Johanna Junaeus 2009 (2008)

A6: Anders Onerup 2010

A7: Johan Heimer 2010

A8: Oscar Eriksson 2011 (2010)

A9: Lars Östlin 2011

B9: Martin Friberg 2011

B10: Magnus Friberg 2011

B11: Titti Lundgren 2011

B12: Peter Guldevall 2011

B13: Emelie Siderud 2011

A10: Annakari Karlsson 2012

A11 Ludvig Åberg 2012

A12 Martin Åberg 2012

B14 Per Folkesson 2012

B15 Alma Folkesson 2012

A13 Sofia Hellqvist 2012

B16 Erik Ylipää 2012

Till dessa stolta (?) ägare av ett diplom ska tilläggas ytterligare minst 6 personer som förtjänar ett hedersomnämnande. Jag tilldelar dem härmed det obefintliga C-diplomet.

C 1-4 Per-Olof Grimheden med hustru/sambo och 2 döttrar. 2012

C 5-6 Curt Persson med minst en medvandrare. 2012

Dessa har nämligen skickat in duschbilder från ett annat vattenfall!

Årtalet efter namnet är förstås det år jag delat ut diplomet. Årtal inom parentes berättar att besöket i själva verket ägt rum ett annat år.

Vi är fortfarande en ganska liten och exklusiv grupp :-)

Ha de! / Frippe

Harpasset - Frippes fall - Abisko: Abisko - för sista gången? 5

Både år 2004 och 2005 passerade jag Harpasset (övergången från Guoblavagge till Latnjavagge) utan att uppfatta det som något annat än en stenig och besvärlig brant. Två år senare var jag i trakterna för tredje gången. Jag och vandringskamrat Tommy var på väg från Låktatjåkkastugan till branterna ovanför Kärkevagge för att njuta av den fantastiska utsikten ner till Trollsjön och dalgångens stenlabyrinter. När vi närmade oss de högsta delarna av Guoblacorrus norra utlöpare (1391) sätter vi oss ner för att ta en paus. Vi låter blickarna vandra österut, över Guoblavagge och vidare in bland bergen på andra sidan...

- Titta! Där är ett tält, säger Tommy. Det tar ett tag innan jag hittar det, för jag letar helt enkelt på fel ställe. Jag VET ju nämligen att det inte kan finnas någon tältplats där.

Nästa dag ska vi vandra vidare till Latnjavagge, så vi försöker memorera tältplatsens läge. Den verkar ju ligga precis där vi tänkt gå - vid Harpasset. Och det gjorde den! Mot alla odds har där bildats en liten men helt fantastisk tältplats, lite undangömd, så man ser den inte från leden. Det passade inte tidsmässigt att övernatta där den gången, men jag  visste att någon gång... Sedan dess har jag passerat Harpasset på alla mina vandringar i området, men inte någon gång har det passat... förrän nu...

Det var onekligen med ett visst vemod vi lämnade Kärkevagge. Gårdagens upplevelse satt fortfarande i magen när vi letade upp den östra stigen och följde den norrut. När vi stötte på stigen som leder upp till Låktatjåkka följde vi den upp till stugan. Vädret var fantastiskt, men precis när vi kom upp till fjällstationen drev dimman in.

Vi kostade vi på oss två våfflor var med västerbottenost kompletterat med en god IPA. Eftersom vi bara hade 2-3 km kvar till Harpasset, stannade vi ganska länge och njöt av miljön i stugan.

Vandringen söderut mot Harpasset blev mycket behagligt. Molnen kom och gick. Efter en knapp timme stod vi högst uppe på Harpasset och mina båda medvandrare stirrade sig storögt omkring. Var skulle vi tälta? Svaret var: Cirka 50 meter härifrån. Inom synhåll men ändå osynligt.

Stenmur mot vinden, eller kanske mot insyn.

Mjukt underlag och en liten bäck inom räckhåll.

Utsikt över Guoblavagges sjöar.

Efter att med stor häpnad ha upptäckt vilket litet paradis i miniatyr som dolde sig helt nära, utbrast Fotografen:

- Det här har du planerat bra, farsan.

Jag tror att den kommentaren innefattade allt från utsikterna från Gorsacohkka via Gorsavaggi, Kärkevagge och god mat i Låktatjåkka till denna underbara lilla tältplats ovanför Guoblavaggi.

Nästa dag följde vi stigen ner genom Latnjavaggi, men strax innan kanten till Gorsavaggi - precis där stigen gör en plötslig sväng västerut, över vattendraget - svängde vi österut och följde till en början kanten ner mot Gorsavaggi. Vädret var behagligt att vandra i - ganska svalt och med moln som kom och gick.

Nästa mål var givetvis Frippes fall. Det ligger mellan de två små sjöarna 1 km SV Latnjacorrus östliga utlöpare 1297. Vädret var dock sådant att någon dusch inte var aktuell. Det blir med andra ord enbart B-diplom till mina båda medvandrare.

Frippes fall

Efter lunch vid fallet vandrade vi vidare österut och rundade Slåttatjåkka. Av någon anledning kom vi alldeles för lågt och var tvungna att klättra en hel del för att komma fram till Linbanan.

Nedfärden började i moln och dimma, men ganska snart hamnade vi under molnen och kunde njuta av nedfärden.

Trots att vi nu var nere i civilisationen väntade fortfarande en av vandringens riktigt stora överraskningar på oss. Precis när vi svänger på gårdsplanen framför fjällstationen reser sig minst 150 personer och applåderar oss. Flera fotoblixtar ljungar! Vilket mottagande! Det tog en kort stund att förstå vad som hände... Fjällräven Classic! De trodde vi var deltagare. En gentleman försökte ganska envist och kraftfullt leda in oss i någon sorts sekretariat, och det blev en liten dragkamp innan vi lyckats övertala honom att vi inte ville dit.

En rolig avslutning på en magisk vandring.

Positioneringen gäller INTE tältplatsen i Harpasset. Den får man leta upp själv. Givetvis gäller den Frippes fall.

Ytterligare ett inlägg är att vänta om denna vandring. Det kommer att handla om en del av de växter och djur vi såg på färden.

Frippes fall - 2010 - en sammanfattning

Det kanske är aningen tidigt att sammanfatta ett år redan i september, men jag har svårt att tro att något mer kommer att hända i det här kapitlet. Kanske borde det stängas helt och hållet?

Utgångspunkten var ju: Går det att få in namnet Frippes fall på BD 6:an till nästa kartutgivning. I år - 2010 - kom ju en ny utgåva, så svaret är antagligen nej.

Antagligen? Ja... jag har inte skaffat mig den nya kartan, men jag är ganska övertygad om att om någon utsiding hade upptäckt namnet så hade han eller hon hört av sig... ;-)

Frippes fall var främst ett in-fall, avsett som ett tokroligt skämt som skulle kunna roa i några blogginlägg. Jag hade aldrig, aldrig, ALDRIG, ALDRIG trott - eller ens hoppats på - att idén skulle bli verklighet. Jag gladdes däremot mycket av den respons - mestadels positiv - som jag fick.Roligast var när en utsiding (tack Ulf!) skickade mig en uppsättning kartor över området med "Frippes frall" utmarkerat. Det ser väldigt äkta ut. En av dessa kartor sitter i Gorsavaggestugan, precis innanför dörren.

Vid senaste Abiskobesöket kom det dock lite smolk i glädjebägaren. Varje gång jag passerat Abisko eller Gorsavaggestugan sedan "starten", har jag frågat peronal/stugvärd om de har någon information om Frippes fall. Stugvärdarna i Gorsavagge har alltid haft skaplig koll och också berättat att det någon gång kommit vandrare som frågat om platsen. När jag i sommar kom till Abisko och bad om information om fallet fick jag svaret:

- Jo, jag vet var det ligger. (Kan du visa?) Här någonstans. (Svepande rörelse runt Gorsavagge med omnejd.) Fast... det är du va? (Vadå?) Som har skrivit? (Jo, det kunde jag inte gärna neka till. Jag skyltar ju med mitt utseende.) Men... varför gör du det? (???) Vad får du ut av det?

Jag minns inte riktigt vad jag svarade. För mig är det så uppenbart (Det är kul!) att jag har svårt att förstå att någon annan inte gör det - förstår, alltså.

Nå, i skrivande stund har jag i varje fall haft glädjen att få dela ut ytterligare två diplom av kategoria A - duschbilder. Det ena tilldelades min vandringskamrat Anders och det andra till Johan Heimer.

Grattis!

Abiskoalperna igen - 7 - Frippes fall

Vi hade en ovanligt tät dimma med duggregn när vi vaknade på morgonen. Nätt och jämt kunde vi skymta Låktatjåkka fjällstation 20-30 meter bort. Valet att ligga och dra sig en stund var lätt.

Så småningom åt vi frukost, men återvände till våra pocketböcker. När klockan passerat 10 och ingen som helst förändring kunde skönjas gick jag in till Mari och Per på stationen för att kolla vad yr.no utlovade.

Något förvånad blev jag när Per visade mig bilder från Björklidens webb-kameror: Strålande sol!

Nu blev valet lättare. Vi packade ihop tältet och började färdas söderut genom Guoblavagge. Det var faktiskt så dimmigt att vi stundtals inte kunde se från ett röse till nästa.

Vi gick över stora snöfält när vi närmade oss de första sjöarna. Plötsligt stod vi mitt på ett stort fält och såg absolut ingenting. Allt var som ett grått töcken. Vi gick lite på måfå söderut och såg så småningom en klippa sticka upp ur snön. Vi gick dit... och som genom ett trollslag (jag vet, det låter banalt, men det var så det kändes) skingrades dimman framför oss och solen strålade. När vi vände oss om var dimman exakt lika kompakt som tidigare. De få minuter vi stod där böljade dimman fram och tillbaka ett par gånger. Det var så uppenbart att vi hade kommit till periferin av det ökända Låkta-locket.

Två vägvisare

Dessa två videosnuttar är tagna med några få minuters mellanrum.

Halvvägs upp i Harpasset

Vi fortsatte nu uppför Harpasset och tittade på den fantastiska tältplatsen som gömmer sig där. (Jag undrar när jag första gången ska få anledning att utnyttja den?)

Att vandra söderut genom Latnjavagge i solsken med gott om vatten i alla jokkar är en intagande syn. Den östra fjällväggen påminner dessutom om japanska trädgårdar med sina grönskande klipphyllor och små vattenfall.

Det var nästan folktomt vid forskningsstationen. En ensam ung kvinna jagade insekter med håv. Veckan därpå skulle det komma fler.

Forskningstationen i Latnjavagge

När vi vek av österut längs stupet mot Gorsavagge gassade solen rejält, men det är alltid en njutning att gå på den sviktande marken och njuta av den storslagna utsikten. Dessutom kunde vi njuta av en mycket vacker fjällvråk med utbredda vingar som bestämde sig för att spana in oss en lång stund.

Ovanför Gorsavagge

Att målet för dagen var Frippes fall var förstås självklart och vi kunde inte ha valt en bättre dag för vårt besök. Solen gassade, vi svettades och temperaturen på fallet var garanterat behaglig. Sjön som fallet kommer ifrån är ju knappast mer än meterdjup, så det behövs inte stark sol under så lång tid innan det har en ytterst angenäm temperatur.

Anders i och vid Frippes fall

Undrar hur en dansk uttalar Frippes fall?

Ni fattar, va? Jag bara MÅSTE länka till den här forumtråden:

http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?threadid=59680

Märks det att jag bubblar av hopp trots att jag försöker hålla tillbaks?

Frippe