Majjens blogg

Stadshuset i Boden

För ett tag sedan fick jag ett mejl med följande innehåll:

"Hej Håkan,
jag jobbar som arkitekt och har gjort ett färgsättningsförslag till Stadshuset i Bodens Kommun. Genomgående tema är fototapeter med fjällmotiv och till detta skulle jag vilja använda ett av dina fotografier som jag hittat på Utsidan.se. Jag undrar om du vill ge tillstånd till att använda denna bild och eventuellt hur mycket du vill ha för den? Fotografiet har du själv kallat "Vinter i Sarek" och motivet är snöklädda berg med en strålande sol."

Här är bilden det handlar om.

Vad tror ni att jag svarade?       :-)

Så vitt jag förstår är det många fotografer som blivit tillfrågade, så vi får väl se hur det går. Kul att bli tillfrågad i alla fall.

Vinter-Sarek 10: Slutet

Vår sista dag var blixtrande vacker. Efter en kall natt fick vi en mycket varm och solig dag.

Två svårigheter fanns att övervinna denna dag. Den första var Ahusjgårsså. Den går knappast att ta sig över. Man måste runda den på sydsidan. Man kan förstås följa skoterspåren till Saltoluokta. Ett annat alternativ är att göra som vi gjorde - ungefärligen följa den "sommarstig" som passerar den lilla sjön strax öster om ravinen.

Den andra svårigheten var givetvis backarna ner till fjällstationen. Men det gick bra. Anders - som är den bättre skidåkaren av oss - tog pulkan och valde väg. Det var inte helt lätt för mycket av snön var bortsmält i backen.

Nere vid stationen väntade en kall öl och sedan bastu, följt av kaffe och våffla.

Det var nu påskafton. Det är ju Saltoluoktas STORA helg med fantastisk påskbuffé på kvällen. 

När det var dags för betalning av middagen frågade personalen om de skulle sätta upp summan på vårt rum för senare betalning.

- Gör det, sa vi. Det är vi som bor i tältet.

Även om jag inte skrivit om det i VARJE inlägg så förhöll det sig så att jag blev blöt om fötterna varje dag. Detta ledde så småningom till skoskav, så när det var dags för att ta sig över vattnet till bussen lyxade vi till det med den gratistransport som erbjuds.

Positioneringen gäller Saltoluokta fjällstation.

Avslutningsvis detta:

Att skida genom Sarek har varit en vag dröm ända sedan min första sommartur 1977. Riktigt tydlig blev den för nio år sedan då jag gjorde min första vintertur (Abisko-Kebnekaise). Ingen av mina vanliga fjällvandrarkompisar var dock det minsta intresserad. Jag insåg att jag knappast skulle kunna genomföra en sådan vandring på egen hand och hade bara att acceptera att Sarek på vintern skulle förbli en ouppnåelig dröm.

Men så träffade jag en gammal arbetskompis - Anders - över en öl... Om det kan ni läsa här: http://www.utsidan.se/blogs/majjens/vinter-sarek-1-drommen-gick-i.htm

Tack Anders för att du lät mig få en av mina Livsdrömmar förverkligad. Men... varje fantastisk upplevelse föder minst en ny önskan... Jag vill dit igen, tidigare på året och med tuffare förhållanden...

Undrar om jag inte drabbats av ett Wester-virus?

Vinter-Sarek 8-9: Längs vattnen österut.

Lätta molnskyar minskade behovet av solskyddsfaktor när vi motvilligt lämnade Bierikjavrre och dess högalpina omgivning bakom oss. Natten hade varit en bra bit ner på minussidan, vilket gjorde föret lättåkt. 

Bierikvarasj till vänster... och till höger.

Vi åkte över isarna på först Vuoinesluobbala - ett underbart namn på en sjö - och sedan Liehtjitjavrre. Nu märktes det att vi började närma oss civilisationen. En hel del samer satt vid sina skotrar och pimplade .

Från sjöänden siktade vi mot renvaktarstugan som ligger en knapp km åt nordost. Där fann vi resterna av en gammal båggångskåta.

Utsikt från kåtan ner mot dalgången där Rinim ligger.

Vi slog läger strax bortom renvaktarstugan.

Den relativt lilla arbetsinsatsen det innebär att skotta bort snön från en del av absiden ökar bekvämligheten betydligt. Man kan sedan välja att inreda efter eget tycke och smak.

Så här såg vår standard-unredning ut: Skafferi till vänster och kök rakt fram.

Här ser man renvaktarstugan och den gamla kåtan snökulle precis "ovanför" stugan.

Valet av tältplats var strategisk: Samtidigt som vi hade utsikt bakåt mot det äventyrliga Sarek så hade vi utsikt framåt mot det egendomliga Slugga.

Nästa dag - den nästsista på fjället - färdades vi från renvaktarstugan vid Njiravjågåsj mot nordost. Plötsligt blev det stundtals svårt att ta sig fram...

På kartan är det ganska svårt att utläsa hur trakten runt Sluggajåhka ser ut. Två olika gränsmarkeringar döljer effektivt. I verkligheten visade det sig att det var en tämligen vansklig ravin längs med stora delar av jokken. Där fanns mycket lömska hängdrivor. Hade det varit dimma denna dag skulle det ha kunnat bli farligt. Vid några av de värsta partierna har man ställt upp pinnar för att man ska vara observant, men dessa är lätta att förbise.

Bästa vägen är att hålla 850-metersnivån på Njavvebuolda. Här finns nog alltid skoterspår att följa.

Bietsavrre

Strax innan vi nådde Bietsavrre träffade vi på öppet vatten för första gången under denna tur. Över sjön hade vi rejäl medvind och kunde då och då bara fälla ut armarna och glida.

Vi stötte på en hel del fiskare i samevistet.

Sista tältplatsen uppe på fjället.

 Vi hade givetvis kunnat åka ända ner till Saltoluokta denna dag, men vi ville dra ut på fjällvistelsen så länge det bara gick. Vi tältade bara några hundra meter från sjön längs Avtsutsjjåhkå.

Positioneringen gäller tältplatsen.

Vinter-Sarek 7: Från Skarja till Bierikjávrre

Frukostbestyr

Vi tyckte lite synd om våra "grannar" den här morgonen. Det kunde inte bli tal om någon bestigning av Stortoppen idag. Den - och hela massivet - var inbäddat i en tät dimma.

Denna dag skulle komma att bli den vackraste vinterdag jag upplevt i den svenska fjällvärlden. Dimman var visserligen tidvis mycket tjock - men inte åt alla håll samtidigt. I takt med att dimman förflyttade sig behagade fjällmassiven visa sig - ett i taget. Detta fortsatte hela förmiddagen och en stor del av eftermiddagen.

Från början var hela Sarerkmassivet, Äpar och nedre delen av Rapadalen höljt i dimma, medan massiven väster om oss visade upp sig i det magiska ljuset.

Dagens plan var att först fortsätta söderut til Bielavallda och sedan börja följa vattensystemet mot nordost. Vartefter vi rörde oss först söderut och sedan österut flyttade sig dimman västerut. På bilden nedan kan man ana Basstavágge.

Vi tog det mycket lugnt denna dag. Vi visste ju att redan nästa dag så skulle det kännas som om vi var på väg att lämna Sarek. Vi ville njuta så länge som möjligt.

Sarvatjåhkkå

Sakta, sakta blev himlen allt klarare. Till sist var det endast Äpars toppar som fortfarande delvis doldes av moln.

Vi bestämde oss för att slå läger medan vi fortfarande befann oss i riktigt högalpin miljö.

Bierikvárásj i bakgrunden

Det kändes att vädret höll på att bli kallare. Vi kröp snart ner i våra sovsäckar

Turligt nog var någon av oss tvungen att gå upp igen lite senare. Då hade äntligen molnen över Äpar i stort sett skingrats.

Positioneringen gäller tältplatsen.

Bild 2, 3, 5, 12 av Anders Onerup.

Vinter-Sarek 6: Genom Ruotesvagge

Jag måste bara börja med ytterligare två bilder på vår tältplats. Den var helt fantastisk.

Solen strålade och vi fick en kristallklar förmiddag. Nerförslutet ner i Ruotesvagge var så inbjudande att vi tog oss onödigt långt ner. När vi började traska söderut så märkte vi att det förmodligen hade varit smidigare att först glida över till södra sidan av Sierggavagge för att sedan - på skrå - smyga runt "hörnet" och ner i Ruotes.

Niak

Vi hade motvind och en myckenhet av torr och stundtals djup nysnö/ drivsnö vilket gjorde att kroppen fick arbeta en hel del även om det inte var fråga om några motlut.

I den lösa och luftiga snön hittade vi detta pinfärska rävspår. Jag är tyvärr inte kapabel att avgöra om det var fråga om en röd- eller fjällräv.

Vi stannade givetvis till och scannade av vår omgivning, men vi såg ingenting som rörde sig. Även i fortsättningen såg vi en hel del spår av räv.

Framme vid renvaktarstugan tog vi vår första längre rast.

Fram emot eftermiddagen svepte det in lite höga skyar vilket skapade ett fantastiskt ljus. Coronan runt solen var MYCKET tydlig i verkligheten.

Bergen på östra sidan av Ruotesvagge är mycket vackra: Niak, Kantberget  och Gavelberget.

På den västra sidan var det istället det vackra ljuset som behagade.

 Utsikt in mot Sarektopparna.

Motvinden och snön gjorde att det kändes lååångt till Skarja. Trots att vi startat ganska tidigt var vi inte framme förrän klockan 18. Detta ses ju som ett mycket lättåkt parti, men vi var riktigt möra när vi kom fram.

Väl framme vid Skarja visade det sig att vi inte var först på plats. Ett gäng på fyra personer hade grävt ner sig ordentligt. Man såg nästan inte deras tält. de hade planer på att bestiga Sareks stortopp dagen därpå.

Att komma till Skarja känns lite egendomligt. Mitt inne i Sareks hjärta stöter man på en nödtelefon och... ... ... ett dass! Jag passade givetvis på att njuta av denna facilitet och jag kunde inte låta bli att skratta för mig själv: Utanför stod två personer i kö! Mitt i Sarek.

Vinden kom huvudsakligen från väster och vi hade turen att hitta ett perfekt vindskydd i den allra översta delen av Skarjas bäckravin

Positioneringen gäller tältplatsen.

Foto 3, 4, 6 och 11 av Anders Onerup.