Majjens blogg

Oväntat möte i Kilsbergen

I onsdags - 20 februari - blev jag avsläppt i Pershyttan av Livskamraten. Några dagars skidåkning längs Kilsbergsspåret och på myrar, sjöar och skogsbilvägar i dess närhet låg framför mig. Övernattning skulle ske i vindskydd eller kojor. Helst vindskydd, för dessa erbjuder möjlighet att lyssna till nattens ljud. Jag hoppades på ugglor. Men... några ugglor blev det inte...

Första övernattningen ägde rum i vindskyddet vid Rusakulan. Denna plats är betydligt mer inbjudande vintertid än på sommaren. Dagen var mycket vintrig, men molnen gjorde att kvicksilvret inte sjönk till tvåsiffrigt, åtminstone inte förrän tidigt på morgonen då molnen dragit bort. Någon gång på kvällen (det var inte kolmörkt än) sitter jag och sysslar med matlagning. Då ser jag i ögonvrån att något rör sig. Jag tittar upp och ser något stort och mörkt ljudlöst försvinna in i skogen.

Men... vad sjutton? Kan det ha varit...? Jag måste ha sett fel...

Efter en liten stund - när pulsen har lugnat sig - böjer jag mig åter över kastrullen. Nästan i samma ögonblick händer det igen: Något rör sig. Denna gång är jag mer fokuserad. Snabbare...

Där går en varg... Jag ser den några sekunder - 10? - innan den försvinner lika ljudlöst på samma plats som tidigare.

Drömmer jag? Har jag sett inte en, utan två vargar?

Nästa morgons klara solsken ger tydligt besked. Det var ingen dröm...

Här har passerat två vargar av något olika storlek. De största tassavtrycken är lika stora som min stavkringla.

Nu - hemkommen från min tur - hör jag talas om att ett vargpar från Tornedalen har flyttats. Ett av flera tänkbara ställen att släppa dem var i norra Kilsbergen. Jag kontaktade både Naturvårdsverket och Svenska Rovdjursföreningen för att ta reda på om det var detta vargpar jag sett. Jan Bergstam på Svenska Rovdjursföreningen svarade alldesles nyss:

"Det var sannolikt två vargar i Villingsbergsreviret som passerade. De flyttade vargarna från Tornedalen släpptes i (---). Så småningom kan dessa flyttvargar ha vägarna förbi vindskyddet om de börjar sin långa vandring tillbaka."

(Min censurering. Naturvårdsverket får själva bestämma när de vill avslöja utsläppsplatsen.)

Vargkitteln

Vargkitteln är ett av fyra små naturreservat asom ligger tätt ihop i Kilsbergen, ca 7 km norr om Garphyttan. Jag och Livskamraten var egentligen på väg till vindskyddet vid Göljan när vi kom på att det var länge sedan vi besökte Vargkitteln.

Idén innebar några kilometers snöpulsande men var väl värt mödan. Själva Vargkitteln är ett tudelat vattenfall som är mycket mäktigt på våren. Även så här i vinterskrud är det spännande med alla is, men tyvärr mycket svårfångat på bild. Däremot bjuds på många fina närbilder.

Här hittar ni ett tidigare blogginlägg om detta område:

http://www.utsidan.se/blogs/majjens/index.htm?tag=212&skip=25

Vi letar tretå i Garphyttan

Det finns tretåig hackspett på flera ställen i närheten av Örebro, men vill man vara mer eller mindre säker på att få syn på en, då ska man bege sig till Garphyttans nationalpark.

Skådaråret hade börjat bra med bland annat sothöna, sparvhök, ormvråk och korp redan på nyårsdagen och vi hoppades att flytet skulle fortsätta - och det gjorde det. Vi hittade vår tretå, men också nötskrika, spillkråka, större hackspett förutom en hel del småfågel, t ex svartmes, trädkrypare, domherre och talltita.

Efter flera dagars regn kunde vi nu njuta av sol och nollgradigt, och det var med stort välbehag vi tog en fika med ryggarna lutade mot en välkomnande granstam.

Utöver fåglar såg vi skogsmus, ekorre och...

Innan vi begav oss hem tog vi vägen förbi Lugnets IP i södra Örebro. Vi hade hört ett rykte om att där skulle finnas en...

... just det - kattuggla.

Positioneringen gäller tretån.

Södra Skärmarbodabergen

Jag kommenterade ett inlägg på Facebook som handlade om grottområdet i Skärmarboda. Jag skrev att området var spännande men tyvärr fanns inget vindskydd i närheten. Jag fick då svar från en anställd vid länsstyrelsen i Örebro, att det visst finns ett vindskydd där. Det byggdes vid den lilla gölen Galtapussen förra året.

Helgens vinterväder inbjöd till ett besök.

Livskamraten och jag ägnade en dag åt detta område. Nästa gång blir det övernattning...

Vintern hade anlänt med besked...

Naturen i detta område består till mycket stor del av jättelika klippblock som skapat intressanta grottor och klyftor. 

Runt dessa klippblock växer gamla, knotiga tallar...

... och vid den lilla gölen Galtapussen har man nu byggt ett litet vindskydd.

Sedan några år tillbaka har här funnits ett gulmarkerat stigsystem. Nu har Länsstyrelsen kompletterat detta med tydligare skyltar och orange färgmarkeringar. Man har dessutom satt upp ett tiotal mycket finurliga informationsskyltar med kort information till såväl vuxna (överst) som barn. Dessa fälls automatiskt in i själva stolpen och är på det sättet skyddade. På "vuxenskylten" finns ett telefonnummer som man kan ringa om man vill ha ytterligare information om platsen du står på.

Fasa-skogen och Limstensgruvorna

Fasaskogen är ett område i södra Kilsbergen som har många intressanta besöksmål. Tyvärr finns det inte så många fasta vindskydd och andra övernattningsmöjligheter i området, men jag tänker så småningom skriva en artikel med förslag på intressanta turer.

Ett av de mera spektakulära besöksmålen är Limstensgruvorna strax norr om sjön Multen. Limsten är ett gammalt ord för kalksten (på engelska limestone).

Lite historik

Följ spången in genom ett vackert valv...

... och titta på bergväggen till höger.

Här har några gruvarbetare ristat in sina initialer och årtal.

För att slippa gå tillbaka samma väg kan man klättra upp ur gruvan med hjälp av två stegar.

Den första leder upp till "taket" på ett smalare valv...

... och den andra leder slutligen upp ur gruvan. Man bör inte lida av någon allvarligare form av svindel här.

Längst där inne syns stegarna.

Vill ni läsa om mitt förra besök i Limstensgruvan och trakten runt om så kan ni klicka här.