Majjens blogg

Lappuggla häckar i Närke!

Endast tre personer har sett lappuggleungar i sitt bo i Närke. Igår kväll var jag med om min mest fantastiska fågelobservation någonsin.

Tillsammans med Livskamraten och sonen/ornitologen promenerade vi genom snårig barrskog och över luriga våtmarker. Så öppnade sig skogen och vi kom ut på ett gammalt hygge. I bortre änden upptäckte vi en björk med ett rejält kråkbo. Kikarna riktades ditåt...

Först såg vi enbart honan, men svaga ljud hördes därifrån, vilket indikerade ungar. Efter ungefär tjugo minuters letande efter hanen - den borde finnas i närheten - ser vi plötsligt en ljudlös skugga som elegant seglar genom skogen i riktning mot boet. Den landar ett par meter därifrån på en avbruten tall. En gnagare dinglar från näbben.

Den sitter där i kanske en minut innan den tar den sista lilla turen fram till boet och lämnar sitt byte. Därefter glider han bort ett tiotal meter och landar på en tallgren och vänder ryggen mot oss.

Nu blev det förstås liv i boet. Två trollungar tittade upp. Honan hade hela tiden fullständig koll på oss.

Även hanen - som först tycktes ointresserade av oss - vred på huvudet 180 grader för att då och då spana åt vårt håll.

Efter en liten stund brer den ut vingarna - och då blir den stor! - och seglar iväg mycket nära marken och försvinner in i skogen längre bort.

Vi står kvar.  Kan inte se oss mätta. Det vi ser är den sydligaste svenska häckningen av lappuggla. Både hona och ungar tittar åt vårt håll, tämligen oberörda av den upphetsning vi känner...

Här finns ett tidigare möte med lappuggla dokumenterat.

Bilderna är förstås sonens. Gå gärna in på hans hemsida. http://www.magnusfriberg.com/

Vi letar tretå i Garphyttan

Det finns tretåig hackspett på flera ställen i närheten av Örebro, men vill man vara mer eller mindre säker på att få syn på en, då ska man bege sig till Garphyttans nationalpark.

Skådaråret hade börjat bra med bland annat sothöna, sparvhök, ormvråk och korp redan på nyårsdagen och vi hoppades att flytet skulle fortsätta - och det gjorde det. Vi hittade vår tretå, men också nötskrika, spillkråka, större hackspett förutom en hel del småfågel, t ex svartmes, trädkrypare, domherre och talltita.

Efter flera dagars regn kunde vi nu njuta av sol och nollgradigt, och det var med stort välbehag vi tog en fika med ryggarna lutade mot en välkomnande granstam.

Utöver fåglar såg vi skogsmus, ekorre och...

Innan vi begav oss hem tog vi vägen förbi Lugnets IP i södra Örebro. Vi hade hört ett rykte om att där skulle finnas en...

... just det - kattuggla.

Positioneringen gäller tretån.

Djur och växter: Abisko - för sista gången? 6

Då var det dags för sista inlägget från denna tur. Med hjälp av mina egna samt ornitologens bilder tänker jag visa lite av vad vi stötte på. Bilderna kommer inte i "rätt" ordning, förutom de två första. Redan vid Gatterjavrri stötte vi först på...

...och sedan ett gäng alfåglar...

Ljungpipare

Silvertärna

Gissa arten 1 (svar kommer senare)

Fjällripa

Fjällabb (troligen en ängspiplärka i bakgrunden)

Större strandpipare

Högst uppe på toppen av Gorsacohkka kom två fjällpipare och gjorde oss sällskap.

Stenskvätta (ungfågel)

Gissa arten 2 (svaret kommer nedan)

Blåhake (ungfågel)

Nere i Kärkevagge hade vi sällskap av en fjällvråk som poserade på flera platser.

Stenfalk

Vi hade en smått magisk observation av rovfågel under vår nerfart i Gorsavagge. Det började med att en jaktfalk flög över oss. När vi stannade till och följde den med blicken såg vi först en fjällvråk och sedan en tornfalk. Alla dessa flyttade sig när en enorm havsörn plöjde sin väg fram längs dalgången. Ungefär samtidigt hörde vi ett antal korpar, så vi misstänkte att det fanns något dött djur i sluttningen. Vi upptäckte dock inget sådant och när vi kom längre ner fanns inga rovfåglar i synfältet. Var det verkligen baran en slump att alla dessa passerade denna plats samtidigt?

Vi såg lämmel varje dag (utom den första. Två möten minns jag med särskild glädje. När vi plockade ner tältet efter natt nummer två kom en lämmel springande tvärs över tältet. Den verkade bli förvirrad och stannade mitt på tältet.

Därefter sprang den rakt mot mig... och klättrade upp på min fot...

...för att till sist försöka gömma sig under tältet...

Att den här krabaten är minnesvärd är väl lätt att förstå?

Men... vad har hänt här...? Stora klickar fågelspillning som fortsätter ett par meter över snön och vidare upp på klippan bakom...?

... och sedan en stor korv med en fjäder i ena änden... Mycket större än rävspillning brukar vara. Järv? Men... klarar en järv av att ta en ripa? Med överrumpling i så fall.

Denna bild har jag redan publicerat på Utsidan, så någon kanske redan vet vad det är. När jag fann växten - under vår nedstigning i Gorsavagge. - var jag innerst inne helt på det klara med att det antingen var en kantljung som det var något fel på, eller också var det en riktig raritet som jag aldrig sett tidigare. Efter att ha tagit kontakt med fanerogambotanikern Thomas Karlsson på Naturhistoriska Riksmuseet, fick jag följande mejl:

 

 

En annan mystisk växt? Vi såg detta på flera ställen. "Materialet" kändes nästan konstgjort. Det var först när vi hittade denna "bomull" i början av sin utveckling som vi förstod vad det var...

Det var dvärgvide som "fröade" av sig!

 

Gissa arten 1: Svärta

Gissa arten 2: Jaktfalk

 

Avslutningsvis vill jag göra lite reklam för Ornitologens hemsida. Den hittar ni  här.

Kilsbergen 19: Sparvugglor

Efter en sådan här fantastisk vinterdag känns det helt naturligt att ta upp bloggandet igen. Sonen - ornitologen - ringde igår kväll och frågade om vi ville hänga med till Kilsbergen på morgonen. Givetvis hakade vi på. Vi vet ju att vi får se minst 50 % fler arter om han är med.

Nu finns det inte så värst många arter. Det har vintern sett till. Men vi lyckades både se och höra de flesta skogsmesarna, några orrar, större hackspett, korpar och så den här charmknutten...

Vi klev ur bilen och visslade. Mycket snart fick vi svar från den här upprörda sparvugglan.

 

När vintern töade bort för ett par veckor sedan, trodde jag att det roliga var över för den här säsongen - men icke! En helt betagande vinterdag blev vi bjudna på.

 

Denna bild vinner på att förstoras.

 

Under min frånvaro från bloggen har ganska mycket tid gått åt till att fortsätta dokumentera vindskydden i Örebro län. Förhoppningsvis hinner jag avsluta det arbetet kommande säsong.

Sedan har jag givetvis åkt en hel del skidor. Jag ska ju upp till Sarek i påsk. Tågbiljetterna är redan fixade. Det börjar bli dags att fundera på matlistan...

Abiskoalperna igen - 8 Slutet

Vi hade en mycket behaglig vandring den sista dagen. Trots att vi höll oss högt upp fanns det gott om vatten. För första gången tog vi vägen via Slåttas topp till linbanan. Vi var nog inte riktigt vaksamma på vädret när det var dags för nedfärd. Vi hade inte mer än satt oss till rätta innan det började skvätta. Och det tilltog. Något problem med själva linbanan var det nog också, för så många stopp har jag inte varit med om tidigare. Jag  var alltså rejält blöta när jag kom ner. Anders hade klarat sig bättre. han var nämligen lite småfrusen och hade betydligt regntätare kläder.

Vi kom ner till Abisko redan strax efter lunch och hade god tid att utforska området runt turiststationen. Hemfärden ägde rum nästa dag.

Fyra saker kommer jag att minnas speciellt från denna vandring.

1) Det magiska ljuset över Gatterjavri den första kvällen.

2) Att inte fått smaka Kalles bröd.

3) Att kliva in i och ut ur Låkta-locket.

4) Fåglarna

Jag har inte nämnt så mycket om fåglarna utöver de båda jaktfalkarna. De första dagarna skrev jag upp allt i fågelväg, men senare slutade jag eftersom det började bli vardagsmat. Jag har antecknat att vi sett 8 fjällvråkar, men om jag inte minns fel såg vi ytterligare några. Jag har också antecknat 14 labbar, men jag är säker på att vi sett mer än 20. Det var fantastiskt glädjande med tanke på hur få det sågs året innan. Sista dagen kunde vi dessutom glädka oss åt en havsörn över turiststationen.