Årets - tredelade - sommarfjälltur visade sig bli en kulinarisk tur utöver det vanliga. För varje tur vi gjort tidigare så har vi - jag och Livs- kamraten - blivit mer och mer trötta på den frystorkade maten. Visserligen kan man variera smaksensationerna genom att ta med olika fabrikat på turen (varje fabrikat verkar ha stoppat i ungefär samma kemikalier/kryddor i samtliga sina påsar) men det blir ändå enahanda. Under ett antal år har vi börjat ta med oss torkad köttfärs med olika kryddning, men i år bestämde vi oss för att minst hälften av huvudmålen skulle vara hemtorkade. Redan förra sommaren hade Livskamraten varit på en fjälltur där hon hade med sig ett antal rätter som hon torkat själv. Nu skulle antalet utökas.

En stor inspirationskälla har varit boken Torka mat av Eric Tornblad. Han får det att låta så enkelt som det faktiskt är.
Men - och detta kan inte nog understrykas - Joanna Heilig, medlem på Utsidan, har varit en minst lika stor inspiratör. Tack!
Jag ska inte här ge mig in på recept. Ni skulle då kunna få den felaktiga uppfattningen att det är jag som har stått för fantasin. Jag lovar däremot att tillsammans med Livskamraten publicera våra (läs: hennes) bästa recept i något/några kommande blogginlägg.
Det allra godaste hon tillagade var en liten förrätt som serverades en av de första kvällarna - en omelett med torkad serranoskinka och soltorkade tomater.

Det är nationaldagsmorgon, eller... nästan inte ens det. Jag vaknar sakta ur min djupa sömn av att Livskamraten ger mig en puss på kinden. Mmmm... Som en Venus står hon där... lockande...

Men... det Livskamraten lockar med - denna gång - är emellertid en snabb kopp kaffe och sedan en kort cykeltur.
Vi cyklar in mot centrala Örebro - mot slottet. När vi närmar oss ser vi en liten folksamling vid Storbrons norra fäste. Klockan är bara någon minut över 6. Vad är det som lockar?
Svaret är självklart: Venus-passagen. (Låter inte det lite väl anatomiskt?)
Föreningen Örebro astronomi bjuder alla som vill på en Venus-titt. Det dröjer 105 år till nästa gång hon passerar framför solskivan.
Vi var alltså där. Man kan ju inte vara säker på att får någon mer möjlighet. :-)
För väldigt många år sedan kom jag över ett av de allra första exemplaren av julskivorna Absolut Christmas. Jag tyckte att jag hade gjort ett fynd: Allt det bästa fanns ju med! Det upptäckte tyvärr alla varuhus också och dessutom såväl Lokalradion som reklamkanalerna. Det dröjde inte länge innan min CD-skiva låg ospelad. Och bara liiite längre tog det innan jag faktiskt inte stod ut med att höra den över huvud taget. Numera gör den kommersiella julmusiken mig näst intill illamående.
Varje år öser de för tillfället populära artisterna dessutom ut högar med smöriga tolkningar av klassiska jullåtar.
Men så! Av en ren slump hittade jag Franska Trion på Spotify. De spelar utmärkt, ibland lite jazziga versioner av några klassiska julmelodier samtidigt som de räcker upp långfingret åt "etablissemanget". När jag hörde den första låten tyckte jag att det lät fruktansvärt, men plötsligt märkte jag att jag njöt! SÅ snabbt gick förändringen.
En av deras låtar finns på youtube. För att få höra hela skivan måste ni söka på Spotify.
Det vore kul med lite återkoppling. Finns det fler som faktiskt gillar det här?
Till alla på Utsidan - Kompisar och andra som läser det jag skriver - vill jag härmed tillönska en riktigt
God Jul!
I detta blogginlägg - http://www.utsidan.se/blogs/majjens/ar-jag-tillrackligt-hurtig.htm - berättade jag om att jag blivit tillfrågad om jag ville delta i en TV-produktion av JarowskiTV. Jag tackade nej.
När jag hörde talas om programmet Semesterduellen på TV3 så misstänkte jag att det var det programmet vi kunde varit med i.
Idag har jag sett ett avsnitt...
Suck.
Ibland blir man förvånad... riktigt jäkla hak-tappad.
Jag fick ett mejl. Så fort jag öppnade det såg jag att det var ett sånt där som är slickat via Utsidan. Då brukar det handla om någon som läst någon av mina artiklar och vill ha lite mer kött på benen. Det är alltid roligt att få den typen av förfrågningar.
Nu var det alltså inte en sådan förfrågan, men mejlet började ungefär som väntat:
Hej! Jag såg din blogg på Utsidan.
Sen fortsatte det
På Jarowskij gör vi ett nytt semester program.
Jaha? Och?
Vi letar efter familjer/par som gillar att resa.
Men... vad har det med mig att göra?
Vi söker efter er som vet vilka ni är och har specifika resmål.
???
Under inspelningen ...
Inspelning? Jarowskij? Åh! Först NU trillade poletten ner!
Under inspelningen reser man med en familj till deras specifika resmål och sedan hänger samma familj med er på ert specifika resmål.
Åh fan?
Just nu söker vi par/familjer som älskar friluftsliv och äventyr.
Det är sant! Det stämmer ju på oss. Allt detta kändes ju helt häpnadsväckande. Två gratissemestrar och säkert ett annat par med helt annan typ av äventyrlig läggning. Allt för att det ska bli bra TV...
Sen kom sista meningen:
Du ska vara hurtig.
VA? Hurtig?! Allt annat stämde ju, men hurtig? Nää... eller?
Jag satt och grunnade fram och tillbaka en liten stund, men sen bestämde jag mig efter en kort konferens med min Livskamrat.
När jag väl bestämt mig kliade det i fingrarna. Jag MÅSTE få berätta det här för några av mina kompisar och några nära släktingar. Så jag vidarbefordrade mejlet till några personer utan att berätta om mitt ställningstagande och väntade sedan på svar. De lät inte vänta på sig och precis som väntat var innehållet i de olika svarsmejlen väldigt olika.
De pendlade från
För tusan! Kör!
och
He, he, he! Klart du är hurtig! Häng på och få ett spännande äventyr!
till
Du har råd att betala din semester själv utan att "sälja" dig till den kommersiella garbage-TV:n
Hur vi valde?
: - )